Jag tror att jag vet nu



Jag blir galen på kaoset i mitt huvud. Orkar inte med det mer. Dagen har inneburet många tankar och funderingar. Självbild i förmiddags och även om det är jobbigt ibland så lär man sig mycket. Lunch sedan. Broccolisoppa med lite creme fraiche, en macka med ost och en morot. Det tog emot att äta. Väldigt mycket. Samtal med min behandlare efter lunch. Som vanligt var det ett bra samtal. Vi pratade mycket om familjen och vad jag måste göra för att komma framåt. Speciellt nu när vi har en del lediga dagar framför oss. Planering är det som gäller och jag ska göra mitt bästa. Hon sa också att min vikt måste upp 2 kg på fyra veckor. Jag vet ju att jag måste upp i vikt, men varje gång jag tänker på det tar det stopp. En guldstjärna fick jag i alla fall för att jag har insikt i och vet vad jag behöver jobba med. Jag kan själv märka när anorexian lägger krokben för mig. Långt ifrån alltid, men ibland så.

Jag har kommit fram till en sak idag. Att det som skrämmer mig mest är egentligen det jag behöver göra. Det som känns jobbigast är det som jag ska göra. Det som skrämmer anorexian mest. Och jag har nog insett vad jag behöver för att ta mig ur denna skiten. Det är värt ett försök i alla fall. Tyvärr är det inget beslut jag kan ta själv. Men jag har tagit första steget och jag hoppas att det blir något bra utav det.

Jag fick några frågor i i förra inlägget som jag tänker svara på senare ikväll. Om det är någon annan som har frågor så kan ni ju passa på att fråga nu så svarar jag senare. Nu ska jag snart lägga mig framför teven och mysa. Men först ut till kaninerna en stund.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Bloggtoppen.se