Det är inte alltid lätt



Tuff helg och tuff start på veckan. Jag kan inte acceptera min kropp. Varför är det så svårt? Förmiddagen var jobbig. Vi hade gruppsamtal hela förmiddagen fram till lunch. När det var min tur att prata gick det inte. Det var bara tårar som kom. Allt som jag har tryckt undan den senaste tiden bubblade över. Att jag dessutom inte fick sitta på golvet gjorde det hela ännu jobbigare. Jag slapp sitta i soffan i alla fall. Satt på en stol, men jag kunde inte sitta still. Fick prata med F en kort stund innan lunch. Hon sa att jag inte skulle hänga upp mig på det jobbiga utan försöka släppa det. Jag var rädd för att just det skulle hända så därför var det bra att hon fångade upp mig. Det är jag väldigt tacksam för.

Efter mellanmålet hade jag samtal med F. Jag har gått halva behandlingen nu så vi pratade om vad jag vill koncentrera mig på och vilka mål jag har för de veckorna som är kvar. Så som att jag vill att maten ska bli en naturlig del i vardagen och att jag vill kunna ge kroppen den vilan den behöver. Nu ska jag renskriva det och göra ett system så att jag varje dag kan bocka av om jag lyckades med det jag strävar efter. Som att äta två lagade mål mat, sova 7-8 timmar/natt och lite annat. Det känns skönt och jag tror att det kan hjälpa mig att ha det nedskrivet.

Så det är det jag ska syssla med resten av kvällen. Vila min fot måste jag också göra. Råkade bli trampad av hästen...gör lite ont om man säger så, men det går nog över tills imorgon.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Bloggtoppen.se