Blåa läppar och händer



Jag har frusit hela dagen. Det är kallt både ute och inne, speciellt i vårt uppehållsrum på dagvården. Svinkallt verkligen. Jag har varit blå om läppar och händer. I gamla hus blir det lätt så ju. Jag tinade upp när jag gick på stan sedan.

Dagen har väl varit okej annars. Lite jobbig lunch, laxfilé och tortilla med spenatfyllning. Men det gick ner. Jag träffade förresten enhetschefen från Capio Varberg i eftermiddags. Hon skulle ha handledning med behandlarna. Så en kram och en väldigt snabb pratstund blev det. Kul!

Imorgon kommer Gisela van der Ster igen. Ska bli intressant. Jag måste skriva ner mina frågor så att jag inte glömmer dom. Jag ska ha samtal med F imorgon också. Det ska bli skönt.

Nu ska jag krypa ner i sängen och titta på några avsnitt av "Dharma & Greg". Väldigt rolig serie. Så härlig humor! Den rekommenderas! Jag kommer nog dessvärre misslyckas med mitt sömnmål (släcka lampan mellan 23 - 23.00) idag. Aja...så får det bli. Jag har ingen ro att somna nu. Alldeles för mycket oro i kroppen.



Tisdag



Jäkla förkylning. Den ger sig inte. Jag var hemma hela dagen igår. Kunde knappt prata när jag vaknade. Men idag var jag åter på banan, eller halvt i alla fall. Jag var på dagvården i alla fall. Fast jag har varit ganska frånvarande idag. Inte orkat hänga med riktigt. Det är lite frustrerande. Vi pratade om känslor på eftermiddagen. Vissa stunder hörde jag inte vad de andra sa. Helt borta var jag. Ändå har jag sovit ganska bra de senaste nätterna. Förkylningen tar kanske på krafterna.

När jag kom hem var jag en sväng i stallet. Borstade på Viril en timme. Åt när jag kom hem och sen var pappa och jag och handlade lite. Gick hem från affären, vilket jag inte borde gjort. Men nu sitter jag nersjunken i min saccosäck och småtittar på Idol.

Nu ska jag snart äta kvällsmål. Yoghurt och russin är jag sugen på. Och en stor kopp te!





Ensam hemma



Ångesten kryper i kroppen och illamåendet sitter långt uppe i halsen, men jag sitter envist kvar i soffan och försöker tänka på annat. Maten ska stanna i magen och jag ska inte röra på mig förrän den värsta ångesten har försvunnit. Efter en lång ridtur behövde jag mat, och speciellt eftersom det inte hade blivit något annat än en sen frukost tidigare på dagen. Jag måste vara snäll mot mig själv och min kropp. Varför ska det vara så svårt att förstå?

Risgrynsgröt med sylt och kanel, och en macka med makrill i tomatsås var gottigt i alla fall. Jag sitter och funderar hur jag ska göra med maten resten av dagen. Jag är ensam hemma och kommer vara det några timmar till. Får kolla igenom kylen och frysen och se vad jag kan ha till middag. För att lindra ångesten får jag väl bädda ner mig i soffan och titta på film eller tv. Eller sjunga Sing Star kanske. Med min förkylning kommer det säkert gå superbra, haha. Jag har ont i halsen, i bihålorna, hostar, nyser och snörvlar. Inte så jättekul.

Nu ska jag bege mig till affären och köpa läkerol. När det är specialpris måste man ju passa på. ;-)





Siffertrubbel



Jag hatar alla dumma siffror. De bara förstör. Jag orkar inte krigas. Vill bara kunna acceptera och vara lugn. Men nej, det går inte. Dagen har varit fylld av ångest, dumma tankar och bara jobbig helt enkelt... Jag kämpade mig igenom förmiddagen, vilket inte var det lättaste. Efter lunch orkade jag inte längre och sa till en behandlare att jag ville gå hem. Jag tog mina saker men I stoppade mig i dörren. Jag sa att jag bara spred massa negativt och orkade därför inte vara kvar. Jag fick inte gå därifrån, men behövde inte vara med på gruppen i alla fall. Istället skruvade jag ihop stolar. Det är ganska ångestdämpande. Tur det...

Jag åkte med pappsen hem och körde direkt till stallet sedan. Jag lyssnade på kroppen och tog bilen faktiskt. Lite stolt över det. Det var skönt att rida en runda. Helt underbart väder. Sensommarvärme. Härligt! Något som inte är så härligt är att jag börjar bli riktigt förkyld. Har ont i halsen, huvudet och nyser och hostar...vill inte bli sjuk nu. Har inte tid med det.

Imorgon är en ny dag. Jag hoppas den blir lite mindre ångestfylld.





Tårarna måste få komma



Det är tuffa tider. Tankarna och känslorna om kroppen och mig själv är inte bra. Jag orkar inte med det längre så därför försöker jag bara flyta med. Det funkar ibland, men det är inte hållbart i längden. Det vet jag.

Jag har tryckt undan sorgen den mesta av tiden. Många tårar har runnit, men inte tillräckligt många. Blicken dras hela tiden ut mot trädgården, så som den alltid gör. Jag vill ju se så att mina älsklingar har det bra. Nu är det bara tomt och jag får hela tiden påminna mig själv om verkligheten. Livet är så jäkla orättvist.

Imorgon är det måndag. Igen. Veckorna flyger förbi. Jag tror att många tankar och känslor kommer komma ikapp mig imorgon. I fredags blev jag tillsagd att tillåta mig att vara ledsen. Att låta tårarna komma. Jag har inte riktigt kunnat det, därför är jag rädd för imorgon. Det kommer bli tufft. Jag kan inte gömma mig imorgon också. I fredags ville jag inte vara med på den dagliga uppföljningen eller på köksträningen. Jag gick mest runt. Fick prata lite om hur jag kände. Men inte i grupp. Det klarade jag inte av och jag tror inte att jag kommer göra det imorgon heller.

Det kommer bli en lång natt. Jag är inte ens i närheten av att sova.





Har du gått på Idunkliniken?



Har du gått på Idunkliniken så vet jag en tjej som skulle bli väldigt glad om du kunde svara på en undersökning som hon har knåpat ihop. Det är till ett skolarbete och är helt anonymt. Det tar inga många minuter. Undersökningen hittar du
här.



Livets tuffa väg



När det så smått börjar kännas bra slår blixten ner utan varning. Krasch, boom.
Det är inte konstigt att jag är rädd för att må bra.

Jag hatar livet.


Vila i frid, Theodor och Willliam <3




Det är inte alltid lätt



Tuff helg och tuff start på veckan. Jag kan inte acceptera min kropp. Varför är det så svårt? Förmiddagen var jobbig. Vi hade gruppsamtal hela förmiddagen fram till lunch. När det var min tur att prata gick det inte. Det var bara tårar som kom. Allt som jag har tryckt undan den senaste tiden bubblade över. Att jag dessutom inte fick sitta på golvet gjorde det hela ännu jobbigare. Jag slapp sitta i soffan i alla fall. Satt på en stol, men jag kunde inte sitta still. Fick prata med F en kort stund innan lunch. Hon sa att jag inte skulle hänga upp mig på det jobbiga utan försöka släppa det. Jag var rädd för att just det skulle hända så därför var det bra att hon fångade upp mig. Det är jag väldigt tacksam för.

Efter mellanmålet hade jag samtal med F. Jag har gått halva behandlingen nu så vi pratade om vad jag vill koncentrera mig på och vilka mål jag har för de veckorna som är kvar. Så som att jag vill att maten ska bli en naturlig del i vardagen och att jag vill kunna ge kroppen den vilan den behöver. Nu ska jag renskriva det och göra ett system så att jag varje dag kan bocka av om jag lyckades med det jag strävar efter. Som att äta två lagade mål mat, sova 7-8 timmar/natt och lite annat. Det känns skönt och jag tror att det kan hjälpa mig att ha det nedskrivet.

Så det är det jag ska syssla med resten av kvällen. Vila min fot måste jag också göra. Råkade bli trampad av hästen...gör lite ont om man säger så, men det går nog över tills imorgon.



Jag är skytt



Mamma och jag har haft lite kvalitetstid idag. Vi åkte till Trelleborg och vandrade runt i några affärer. Jag fick köpt pussel, fotoalbum, några fina kort och så var vi och storhandlade. Ett av korten handlar om mitt stjärntecken. Där står det vilka egenskaper jag som skytt har. Jag tyckte att ganska mycket stämde in på mig faktiskt. Vad tycker ni?

Skytten
23/11-22/12

Element:
Eld
Planet: Jupiter
Metall: Tenn
Känsliga kroppsdelar: Lår, höfter.

Egenskaper:
Realistisk, chanstagare,
stor djurvän, upptågsrik,
stort frihetsbehov, energisk,
öppen, rak, sorglös, mycket sparsam,
svag för offentlig uppskattning,
satsar gärna pengar i vadhållning och spel av olika slag,
obarmhärtig sanningssägare, behov av fysisk aktivitet,
attraherad av spänning och äventyr,
tycker illa om auktoriteter och restriktioner,
förverkligar sina idéer och drömmar.

Dina bästa sidor:
Ärlig, modig, optimistisk, målmedveten,
höga ideal, stark rättvisekänsla, trevlig.


När mamma och jag kom hem åt jag och cyklade sedan till stallet. Det blev en lång och mysig ridtur. När jag kom hem nu vid sju lagade vi mat. En jättegod fisk och potatisgryta blev det. Och nu ska jag mysa framför teven resten av kvällen. Kanske börja på mitt nya pussel. Jag får se...



Siffror hit och dit



Jag är verkligen sämst på att gå och lägga mig. Det är alltid något som fångar mitt intresse när det börjar närma sig läggdags. Jag måste skärpa till mig. Det håller inte i längden att sova för lite varje natt. Dagen har väl varit okej annars. Jag hade vägning imorse och det skapar alltid oro och ångest. Vågen visade typ samma siffror som förra veckan. När I frågade vad jag hade förväntat mig så svarade jag att jag inte alls visste. Och det är sant. Vågens siffror har hoppat upp och ner de senaste veckorna, men det var skönt att vikten stod stilla. Jag har jättesvårt att acceptera min kropp och vikt. Jag är inte riktigt uppe i normalvikt, men jag tror att min kropp trivs med den här vikten (eller hoppas i alla fall). Usch, den där acceptansen är svår. Siffror och skit ställer till det...

Nä, jag ska nog försöka sova nu. Ska läsa färdigt sista Harry Potter boken bara. Var jättelängesen jag läste den. Första delen av filmen kommer förresten i november. Som jag längtar! Men ja, sängen var det dags för nu.

Natti!


Allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort.





Zombie



Jag har typ halvsovit hela dagen. Sov inte alls mycket inatt så det har varit enormt jobbigt att sitta och prata/lyssna på dagvården. Farligt att blunda en liten stund för då försvann jag nästan direkt in i drömmarnas värld. Jag minns att behandlare S puttade till mig på foten någon gång. Antagligen för att kolla att jag inte sov, hehe. Vi gick en runda i parken innan lunch i alla fall och det var välbehövligt. Men ja, jobbigt har det varit att prata och lyssna hela dagen. Jag ville antingen sova eller röra på mig.

Efter dagvården gick jag på stan som vanligt och väntade på att få åka hem med pappsen. Pratade en stund med finaste Elina. Mysigt! Sedan satte jag mig utanför pappas jobb och läste. Men tusan vad det blåste. Det blåste så mycket att jag inte kunde rida idag. Trist...men jag var i stallet och pysslade om Viril. Mamma var med också. Det känns lite jobbigt att jag inte kunde rida. Jag får lite dåligt samvete, även fast jag vet att jag inte har någon anledning att ha det. Får hoppas att vädergudarna är på min sida imorgon.

Nu sitter jag i soffan och tar det lugnt. Var och handlade med mamma efter middagen. Gick hem från affären. Eftersom jag varken cyklade till stallet eller red så slog ångesten på mig. Jag skulle inte gett efter, men det blev så. Jag mumsar på vattenmelon nu i alla fall och ska alldeles strax fixa ett ordentligt kvällsmål och koka te.

Imorgon är en ny dag med nya möjligheter.





Beslut måste tas ibland



Jag har beslutsångest. Inte så ovanligt visserligen, men jag tycker att det är jobbigt. Denna gången handlar det inte om mat (inte för stunden i alla fall) utan om bloggen. Jag har ingen riktig kraft till att blogga nu. Det är så mycket annat som händer just nu som tar upp min tid och jag vill inte ha den där känslan av att jag-inte-har-uppdaterat-bloggen hängandes över mig. Det tar bara onödig energi och kraft.

Samtidigt så ger bloggen och era kommentarer mig styrka. Så istället för att göra något snabbt och kanske dumt beslut så bestämmer jag istället att uppdateringarna kanske inte kommer vara lika många här på bloggen. Det känns som ett okej beslut för stunden.

Nu ska jag göra mig iordning för att åka till Köpenhamn med mammsen. Vi ska på konsert med Melissa Horn! :)



Tvång och ångest



Mitt humör har verkligen pendlat upp och ner idag. Förmiddagen var bra. Vi hade köksträning med behandlare F. Bakade bröd och gjorde egna hamburgare. Gottigt blev det! Eller ja, bröden får vi smaka på måndag. Det blev jobbigt när vi skulle steka hamburgarna. Jag bara såg allt fett som flöt omkring i stekpannan...kände direkt att jag var tvungen att kompensera senare. F försökte få mig på andra tankar. Bilderna hoppar fortfarande runt framför mina ögon.

Inte blev det bättre när vi skulle ha grupp efter lunch och jag var tvungen att sitta i soffan. Satte mig först på typ armstödet, men det sa F att jag inte fick och då skulle jag sätta mig på golvet men fick inte det heller. Jag satte mig på yttersta kanten på soffan och ångesten skrek och slog på mig. Det kröp i hela kroppen och det kändes som om jag skulle börja storgråta. Jag ville bara springa därifrån. Det var så obehagligt och jag visste att om jag satte mig på golvet (vilket jag var nära att göra) skulle allt känns bra. Att sitta på golvet är ett sätt för mig att reglera mina känslor. Det är ett straffsystem och tvång som har funnits hos mig länge. I Varberg fick jag hjälp med det, men nu har det kommit tillbaka. Det beror mycket på att vi sitter ner så mycket på dagvården och att det är långa stunder. Men det ska väl gå att övervinna hoppas jag...

Efter dagvården gick jag med lillasyster i stan. Sedan hämtade pappa och storasyster oss och vi åkte och handlade. Nu ska vi snart äta. Jag ska försöka ha en mysig fredagskväll. Är helt slut och har ont i axlar och rygg. Jag behöver ta det lugnt. Jag FÅR ta det lugnt... det är det svåraste att komma ihåg.

Hoppas ni får en mysig kväll! Fredagsmys!


Lillasyster och jag i blåsiga Malmö.



Nu ser det ljust ut igen



Jag har haft två bra dagar. Måndagen var som sagt ett kaos, men igår var måendet bättre och även idag. Jag hade samtal med min behandlare efter mellanmålet igår och då blev jag ganska pepp. Det funkade jättebra hemma igår. Jag kom hem ganska sent och var då även trött så jag beslöt mig för att inte åka till stallet utan försöka vila istället och äta ordentligt. Maten gick jättebra, men jag tvingade ut mig på en liten promenad. Men det kändes bra i alla fall. Jag gick till och med och la mig i tid. Ibland funkar det minsann!

Dagen idag har varit okej den också. Jag hade ett litet samtal med läkaren efter frukost. Mina blodprover såg bra ut, bara ett värde som var lite lågt men inget farligt. Hon passade på att väga mig också. Typ tre veckor sen sist... jag hade gått ner. Tyvärr kändes det alldeles för bra... men jag är inte långt ifrån normalvikt. Vikten har hoppat lite upp och ner sedan jag kom hem från Varberg.

Vi spelade kubb efter lunch. Roligt att munhuggas lite, haha. Det var uppfriskande att vara ute också. Så ja, dagen har varit okej. Jag har varit i stallet också. Nu ska jag äta kvällsmål. Får bli yoghurt och frukt som vanligt. Gottgott!


Sommarminnen!



Bloggtoppen.se