Ett liv står på spel



Det är väldigt tyst om mig. Kanske för att jag inte vill märkas eller synas. Jag vill vara osynlig. Tror nog att det är bättre så. Jag balanserar på en smal lina. Är livrädd för att snubbla eftersom det kan göra så att jag ramlar platt ner på marken. Jag försöker hålla koncentrationen uppe, vilket inte är så lätt. Jag är trött på att jag hela tiden måste vara uppmärksam på allt, men samtidigt vet jag att det inte finns någon annan väg. Det är tufft, och vill jag nå mitt mål så måste jag ta mig igenom det.

Jag sätter krokben för mig själv alldeles för många gånger. Gör sånt som jag vet att jag inte borde göra. Bortförklarar allt, men jag (Sofie) vet vad som är rätt och fel. Jag vet precis vad som hjälper mig och vad som inte hjälper mig. Jag vet hur jag fungerar. Jag har fått en massa hjälp och jag skäms över att jag inte använder den fullt ut. Det är den där jäkla rädslan som hindrar mig. Jag har fått höra att jag är modig. Ehm...jag? Inte en chans.

Kanske förstod jag aldrig allvaret? Det kan vara det som fattas. Men då är det dags att börja inse att detta inte är någon lek. Det är blodigt allvar. Ett liv står på spel.





Kommentarer
Postat av: matilda

ärligt talat...tänk efter.

Är detta verkligen det liv du vill leva? Du lever kvar med anorexin, mår du bra? Släpp skiten!! Du kan, sluta ALDRIG tro på dih själv, vad som än händer! För du kan och DU vill! Du lever bara EN gång, vill du vara en 90-årig gammal kärring och ångra att du aldrig levde livet som ung för att dumma mattankar och ångest styrde dig? SLÄPP taget och lev!

Du kan detta! jag tror på DIG!

Kram

Postat av: aja

Problemet är att det är inte så lätt att bara ge upp anorexin. Det är en trygg värld som man tror sig kontrollera, det enda man kan kontrollera. Så länge man inte kan och inser hur allvarligt problemet är, så länge kommer man inte ur det.



Det är ett stort steg att ta.

Många säger ”det är bara att äta”. Nej, det är inte bara att äta. Det är inte bara att vända om. Anorexi är som vilken sjukdom som helst. Skulle du säga ”det är bara att gå” till en som nyss har brutit båda benen? ”Sluta hosta” till en som är förkyld? ”Det är bara att springa upp för trappan” till en som har beninflammation? Antagligen inte, för det är ”logiskt” att man inte kan gå om man har brutit benen.



Många frågar ”vill du bli frisk”. Vad menar de egentligen?

Vill inte alla bli friska? Men för att bli frisk så måste man vara ”sjuk”. När man är sjuk måste man inse att man är sjuk, och att man behöver hjälp.



För att ta ett exempel, min mor. Hon har problem med leder och måste in till sjukhuset ibland, men hon behöver ”ingen” hjälp, hon klarar sig själv tycker hon. Det har hon gjort hela livet. Vården kan inte tvinga en patient till vård. Och förra veckan vägrade hon läggas in ett par dagar, men efter en timmes övertal gick hon med på det. Varför vägra? I våra friska ögon är det idiotiskt att vägra vård när man har ledbesvär. Och i friska ögon är det idiotiskt att inte ta emot vård när man har anorexi.



Anorektiker vet om att anorexi är farligt. Man vet om att man kan dö. Men det förträngs, den inre rösten är starkare än de goda, så man lyssnar mer och mer på den inre ”trygga” världen som man kan kontrollera.



Att bryta detta mönster kräver rätt vård i rätt ögonblick, och det är inte lätt att veta när det är. Kommer vården för tidigt, tar man inte emot den, man är inte redo. Är man för sjuk, nekas man till ”för-vården” då man är för sjuk. Är man för sjuk vill man absolut inte ha vård, för man vet sitt bästa för att kontrollera situationen.

Så när är rätt tid? Det är väl egentligen ingen som vet...



Att besegra anorexi kräver samspel, kräver förståelse och erfarenheter. Anorexi är ingen fysisk sjukdom, utan en psykisk. Och det är svårare att bota än en fysisk, även om anorexi blir till fysisk.



Sofie, du skriver att du har fått massa hjälp. Bra! Ge inte upp. Låt inte det gå för långt tills du mår så dåligt att du knappt orkar resa dig. Du skall inte skämmas att du inte använder hjälpen fullt ut. Det är ingen som kan kräva att du skall göra det heller. Liksom att man inte kan kräva en som nyss har börjat springa skall slå världsrekord i 100 meter. Man måste ha ett slutmål med massa delmål.



Att Idunkliniken har mål (och krav) att alla skall äta upp maten varje gång är ett delmål, medan slutmålet är att man skall kunna äta utan att tänka på anorexin.



Man skall inte skämmas eller känna sig misslyckad om man inte alltid når ett delmål. Hur skulle då löparen känna sig om snubben inte kunde slå världsrekordet vid första försöket? Utan snubben ger inte upp, kämpar och kämpar. Och ju mer träning, desto närmre kommer man målet. Det samma gäller med anorexin. Det är inget som man löser under en natt, utan kräver mycket träning. En del träning och hjälp går lättare än annan.



Jag har varit inne på aktiv behandling i tre år för min anorexi, och över sju år inom vården innan jag blev ”frisk”. Det är mycket hjälp det, och så här i efterhand.. skall jag skämmas att jag inte tog emot all vård som jag blev erbjuden? Att i stället för att motarbeta dem, ta emot hjälpen? Men det är inte så lätt att bara acceptera när man har en inre röst. Det tar tid att förstå sin sjukdom, kunna lyssna på dem som är utanför och inte på sin sjukdom. Men det tar tid. Tid som man måste ge och kämpa igenom utan att ge upp.



En löpare kan aldrig bli världsmästare om man inte kämpar och ger det tid.

En anorektiker kan aldrig bli frisk om man inte kämpar och ger det tid.



Vi har alltid upp och nedgångar. Just nu är du kanske i en nedgång, så då gäller det att kämpa ännu mer! Alla kan!

2010-10-05 @ 10:23:12
Postat av: Anonym

Aja, du värmde mitt hjärta. Skönt att där finns folk där ute som vet vad det handlar om och peppar oss andra till att se verkligheten för vad den är och inte bara dömer. Tack!

2010-10-05 @ 18:17:49
Postat av: Cim

Åh tack sötnos, och detsamma! Fortsätt kämpa så du också kan leva livet så som du förtjänar! Stora varma kramar!

2010-10-05 @ 19:43:40
URL: http://daysofcimo.devote.se
Postat av: Cilla

Kämpa på vännen, ingen blir lyckligare med ätstörningar. ett friskt liv är det enda rätta. <3 kram kram.

2010-10-06 @ 10:04:08
URL: http://bloodysabbath.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Bloggtoppen.se