Jag har kommit en bit på vägen



Jag blir så rörd av alla fina ord jag får höra av mina vänner. Det betyder massor ska ni veta, att ni tror på mig. Jag har svårt att tro på mig själv. Dålig självkänsla och självförtroende har jag, men det byggs sakta men säkert upp. Ni ger mig styrka att kämpa vidare. Jag vet att jag har en lång väg kvar att vandra, att jag har många fighter framför mig. Jag tror på att ta små steg i taget, och det tänker jag göra. Allt kan inte gå perfekt alla dagar, det blir sällan perfekt någon dag. Men jag vet vilka problem jag har att jobba med, jag är fullt medveten om vilka sjuka beetenden jag har. Ibland orkar jag inte kämpa emot, men då får det bli så den gången för jag vet att jag kämpar vidare, att jag inte ger upp.

Det är nästan exakt två år sedan jag började på dagvård för första gången. Det har hänt massor sen dess. Något som har varit enormt värdefullt för mig nu när jag har gått på Capios dagvård är att jag har haft samma behandlare som jag hade då för två år sedan på Idun. Hon ser verkligen skillnaden på mig då och nu. När vi träffades första gången var jag väldigt svältpåverkad och långt nere i anorexin. Men som hon sa igår så har hon nu börjat se vem Sofie är. Det betyder mycket.

Jag tänker kämpa vidare på min väg, för det är den enda vägen jag vill gå.
Massa kärlek till er, min familj och mina vänner. Ni betyder mycket! <3

Älskade lillasyster ger mig styrka <3



Även om du snubblar till ibland
Du kanske bränner dina fingrar hårt
Men fortsätt gå
Livet byggs på skratt och gråt

Själv behöver jag tröst ibland
En kram eller två och en varsam hand
Känna närhet om bara för en stund



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Bloggtoppen.se