Det hjälper att prata



Hela frukosten satt jag tyst. Ilskan bubblade inom mig och maten växte i munnen. När jag hade dukat av mitt gick jag snabbt ifrån köket på det viset som jag brukar göra när jag tycker något är fel. Och det betyder bestämda steg och att jag har blicken fäst på vägen jag ska gå. Jag hade planerat att gömma mig och dränkas av mina egna negativa tankar. Helt fel taktik. Jag vet. Så det var tur att F fångade upp mig. Vi åkte upp och pratade en stund och jag fick sätta ord på tankarna och känslorna som snurrade runt inuti mig. Efteråt kändes det bättre. Det är skönt att hon förstår. Jag är så glad att jag stod på mig och fick igenom min vilja när jag ville byta behandlare. För mig är det oerhört viktigt att jag har en trygg person som jag kan prata med.

Förmiddagen rullade på sedan. Med en gladare Sofie. Jag och några andra tjejer hjälpte till i köket. Vi gjorde bland annat räksnittar som de skulle ha till eftermiddagens invigningsfest. Parmaskinka och melon pillade vi också ihop. Så jag hoppas att det smakade gott. Vi slutade efter lunch och då tog jag nästan bussen direkt hem. Gick i stan en stund först. När jag kom hem cyklade jag till stallet. Det blev en lång och mysig ridtur. Vi provade en ny ridväg. Roligt, roligt!

Nu ska jag snart krypa till sängs. Ska se ett avsnitt av OC och sedan kan jag förhoppningsvis somna. Är superdupermegatrött...


Att vara stark är
att se livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit



Kommentarer
Postat av: Linnea

Hejsan Sofie! Jag heter Linnea, är 18år och har följt din blogg i snart 1 års tid och tycker du är helt underbar och blir glad över de framsteg du gjort under den tiden som jag följt dig!



Men det är så att jag skulle vilja be dig om en sak, skulle du (om du vill och orkar såklart!) kunna maila mig ditt matschema? Vet inte om du har ett just nu, men du fick (antar jag?) ett när du var på Capio i Varberg, eller hur? Jag har ju läst i din blogg (du skrev det kanske i juni eller nått) att du var "viktstabil" på det matschemat och det är just den hjälpen jag skulle behöva. Jag känner att jag börjar bli osäker på hur mycket som är "lagom" att äta och vill verkligen inte gå ner. Jag hoppas och tror att ett matschema skulle kunna hjälpa -planerar be min mamma hjälpa mig att följa det :)



tack på förhand och lycka till med allt, jag tycker du är en riktig kämpe! kramar från Linnea

2010-10-14 @ 23:04:03
Postat av: Helena

Sv: Går du på capio i Malmö? Vilka tider är det isf som man är där? Hur många är det som går där, är det personer med olika slags ätstörningar och i vilken ålder är de flesta i? Hur många måltider äter man där? Måste man äta upp allt och vad händer annars? Vad gör man annars när man inte äter, några spc aktiviteter?



Oj, blev många frågor men jag hoppas du kan svara iaf:)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Bloggtoppen.se