En dag kvar



En dag kvar på dagvården! Det känns väldigt bra. Jag är så trött på att leva i ätstörningen hela dagarna. Och då menar jag att prata om den, äta med andra sjuka och så vidare. Men jag kommer sakna mina sötnosar. Självklart kommer jag göra det, men de jag fortsätter hålla kontakt med träffar jag mycket hellre utanför dagvårdens väggar och då utan att ätstörningen är i centrum.

Jag hade ett bra samtal med min behandlare F i eftermiddags. Vi pratade om framtiden, vad jag har kvar att jobba med och så. Jag vet att jag har en lång väg kvar. Jag har enorma svårigheter med att acceptera min vikt och kropp och nu när jag slutar på dagvården vet jag att jag måste vara extra uppmärksam så att jag inte tappar i vikt. Det är den stora faran. Men jag vet att ingenting blir bättre av att jag gå ner i vikt. Jag måste reglera mitt mående på andra sätt. Som F sa så har jag redan provat den vägen och den ledde till ett helvete, så nu måste jag prova en annan väg och se vart den leder.

En dag kvar som sagt. Till lunch blir det köttbullar och potatismos. Jag som önskade det. Jag undrar hur det kommer kännas imorgon. Jag har klarat av mina 12 veckor och det känns fantastiskt. Men jag ska dit redan på onsdag igen för samtal med läkaren och F. Så det blir inget riktigt hejdå imorgon. Skönt det.

Nu ska jag fixa och dona lite. Jag har börjat med julkortstillverkningen. Superkul!



Kommentarer
Postat av: Linda

Ska till öppenvården nästa fredag och träffa läkaren. Sen skickar hon en remiss till Capio.

Så jag vet inte när jag ska börja.

Postat av: Anonym

Keep fighting sofie. Jag tror på dig. Och livet väntar.

Kramar

2010-10-23 @ 19:16:46
Postat av: wilma berndtson

fin blogg du har!:D

2010-11-19 @ 18:14:57
URL: http://barawiilmas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Bloggtoppen.se