Påsklunch



Det som jag inte ville skriva innan var att alla patienter och personal åt påsklunch tillsammans på Kliniken. Vi i Villan fick reda på det redan förra veckan, men de på Kliniken visste inte. Påsklunchen var ganska jobbig. Det är jobbigt att äta saker som man inte tycker om. Janssons frestelse och prinskorvar...inte min smak. Påskmust stod också på bordet, men i ren panik frågade jag om man fick dricka mjölk. Det fick man. Läsk har jag inte druckit på jag vet inte hur lång tid och påskmust har aldrig fallit mig i smaken. På mitt samtal efter lunch sa jag till E. att det var en liten flykt att ta mjölk istället. Rädslan för något kan inte försvinna förrän man har testat det.

Nu ska jag springa över till Kliniken. Onsdagkväll betyder ju "Andra Avenyn" på tredje våningen!





Jag vet något som inte du vet



Ont i halsen och huvudet... det är något som går här nu. Inte roligt alls. Och till påsk och allt. Perfect timing verkligen. Idag händer det lite saker i alla fall. Vad som händer vågar jag inte skriva ifall någon av mina sötnosar läser detta. Jag får berätta senare. Nu på förmiddagen ska jag i alla fall dammsuga. Ligga på säcken ska jag också göra har jag tänkt. Det ska jag göra kl. 10 varje dag. Efter lunch har jag samtal med E. och sedan är dagen öppen. Middag ska jag laga förresten.

Nu ska jag ta tag i dammsugningen. Lika bra att få det gjort.



Jag vaknade med en duns



Jag vaknade på ett lite otrevligt sätt i morse. Jag drömde en mardröm och det var en orm och en spindel inblandad. Helt plötsligt kastar dom sig över mig och jag slänger mig åt sidan. Det roliga är att jag gör det på riktigt också. Jag slänger mig alltså ur sängen och landar med en duns på golvet. Precis när jag slår i golvet studsar jag upp i sängen igen. Det var läskigt. Ont gjorde det också. Några blåmärken har jag fått. Jag såg senare att jag också hade flyttat sängbordet en bit när jag slängde mig. Konstiga saker som kan hända...

Förutom att slänga mig ur sängen så har jag och M. varit och hälsat på en förskola som ligger här i närheten. Jag ska förmodligen börja vara där två timmar om dagen två dagar i veckan. En hjälp att komma ut i det riktiga livet och barn är dessutom världens bästa glädjespridare!

Nu ska jag mysa ner mig och titta på Huset Fullt. Det har blivit en del promenader nu på förmiddagen. Bäst att vila lite då.



Filmtips - "A walk to remember"



Ett filmtips så här på måndagkvällen. Har ni inte sett "A walk to remember" så gör det! Jag har sett den innan och tycker fortfarande den är lika bra. Den berör. Jag blev lite blöt om kinderna på slutet. Och musiken är så bra också!




Nu ska jag krypa till sängs. Ska som vanligt lösa korsord tills jag ser i kors. Det funkar faktiskt. Jag tror att jag har hittat mitt sätt att somna. Good!


Det är fullmåne ute.



 

Rörig start på veckan



Dagarna bara försvinner. Det har varit en rätt rörig dag. Vägningen imorse gick åt rätt håll. Jag kommer inte överens med siffrorna. Jag känner mig mer och mer obekväm för varje dag. Vid frukosten fick vi reda på att det var personalbrist. Det har varit många sjuka den senaste tiden. Husmor var också sjuk så dom beställde mat till allihopa från en restaurang. Vi fick inte laga vår egen mat här i Villan eftersom A. inte kunde vara här hela tiden utan fick hjälpa till inne på Kliniken. Till lunch blev det potatismos, falukorv och en lök-bacon blandning. Det satte igång mycket i huvudet. Falukorv!? Och bacon!? Potatismoset var gott i alla fall. Vi lyckades övertala A. att vi fick göra någon slags gratäng till middagen som bara behövde förberedas och sen in i ugnen. Så vår middag var fullkornsris, köttfärsgratäng och grönsaker.

Samtal har jag också hunnit med idag. E. hade fått höra att jag hade haft det jobbigt i helgen så vi pratade om det och gjorde även behandlingsprogram för denna veckan. Det jag ska jobba med denna veckan är att göra matplanering inför permissionen och följa den hemma. Och så ska jag ta ansvar för viktuppgången. A. ringde 9.15 imorse och sa till mig att gå ner direkt och dricka min näringsdryck. Det tar verkligen emot med näringsdryckerna...

Ikväll blir det resonansen och sedan filmtittande med mina sötnosar. Det ska bli skönt.



Här kommer svar på några frågor från er! :-)

- Vilka framsteg tycker du själv att du gjort?
Jag har lärt mig äta tillräckligt mycket, har inte lika stark kompensationstänk, blivit bättre på att lyssna på min kropp. Det sammanfattar nog det mesta.

- Vad tycker du är bäst, att vara en stor eller en liten grupp? Har ni bra stämmning eller är det svårt att peppa varandra, blir det lätt att man drar ner varandra?
Svårt det där. Det beror helt på människorna. Bara jag känner mig trygg så kvittar det hur många man är.
Stämningen går upp och ner. Bland de jag umgås med är det oftast bra stämning och vi försöker peppa varandra så mycket det går.

- Hur ser framtiden ut för dig? Har du några planer att prova lägenhet innan du åker hem för gott eller vad är dina mål med behandlingen?
Jag skulle tro att jag kommer prova att bo i lägenhet innan min tid är slut här. Jag tar en sak i taget. Nu bor jag i Villan och arbetar på här.

- Har du stöd sedan på hemmaplan som tar vid eller finns det en möjlighet att få mer tid i varberg om det skulle behövas?
Capio AC kommer öppna i Malmö till sommaren så det är där jag kommer fortsätta. Skulle det behövas så finns det möjlighet att ansöka om mer tid.

- Kvalitetsdag vad är det? Kanske att ni ska få det bättre? Varför får inte ni vikarie?
Alla som jobbar här diskuterar vad som kan bli bättre och om det är något speciellt de måste tänka på.
Eftersom det fanns vikarier på Kliniken och att vi åt matlådor här så behövdes det ingen personal. Vi fick gå in till Kliniken om det var något.

- Hur väljer du matlådor, efter vad som är godast eller lättast att äta? Vad skulle du vilja helst stod på menyn?
För det första ska det vara varierat. Jag kan inte äta samma rätt hela helgen. Utan det ska till exempel vara en fisk, en kyckling, en paj och något med köttfärs. Jag väljer både efter vad jag tycker är godast och lite vad det är för maträtt. Men eftersom det är mat som vi har lagat här så har jag ätit det och då blir det lite lättare.
Jag tycker mycket om kyckling. Fisk är också jättegott! En jobbig rätt är lasagne, men det åt vi faktiskt förra veckan. Så jag tycker om lite av varje.

- Men när ni är några stycken som bor i Villan tillsammans, kan ni inte peppa och stötta varandra i det jobbiga och se till att det blir rätt för varandra? För jag hoppas och utgår ifrån att NÄR man flyttar till Villan har man kommit rätt långt i sin behandling och verkligen VILL komma ur det och ta ansvar för maten själv, utan nån personal som "håller koll" på en. Sen när man är hemma kommer ju ingen säga till en att man ska äta utan man måste själv bestämma det och ta ansvar för det. Funkar det inte så i Villan?
Så ska det funka. Sedan kan inte alla vara på topp hela tiden. Och alla människor klickar inte. Så är det i alla grupper. Men vi hjälper varandra så gott det går. Man ska inte heller fråga en medpatient vad som är rätt och fel. Då kan man göra varandra osäkra.

- Känns det jobbigt att ha dem du umgås med på kliniken? Kan det vara en orsak att det går sämre? Vill du fortfarande tillbaka dit?
Självklart är det jobbigt. Det är därför jag är där så pass ofta. Jag kan ju säga så här, hade jag haft en av "mina" som bodde här så hade det gått lättare. Men att sträva efter att komma tillbaka till Kliniken är inget alternativ. Alla flyttar ut förr eller senare.



I obalans



Det har varit en sämre dag än vanligt. Jag kollapsar av allt ansvar och press. Lunchen visade det och jag gick över till Kliniken och bad om hjälp. Pratade en stund med A. och vi bestämde att jag skulle fika där inne. Efteråt pratade jag med A. (den andra) och bestämde då att jag skulle äta middagen på Kliniken också. Kändes skönt. Tårarna trängde fram efter första pratstunden och rann en stund efteråt. Det behöver komma ut ibland.

Efter middagen och vilan gick S., E. och jag in på E.s rum. Vi hade planerat en tjejkväll! Fotbad, nagellack, ansiktsmask och SkipBo så klart. Och partymusik! Det passade bra eftersom vi alla tre behövde muntras upp lite. Ansiktsmasken gjorde vi av mosad banan. Det kändes helt skumt när vi kletade på det i ansiktet. Vi såg roliga ut i alla fall, haha.

Jag tycker att det är underbart skönt att veckan är slut! Trots att veckan börjar med vägning. Jag längtar till mitt samtal med E. imorgon. Jag har mycket att få ur mig. Imorgon skulle vi nog köra och köpa blommor så att vi kan få det lite påskfint. Det ska bli lite roligt. Och på torsdag eftermiddag åker jag hem. Jag kommer vara hemma till söndag eller måndag. Får se hur det går där hemma. Kom på att jag måste boka tågbiljett. Lika bra att göra det direkt då...

Jag ser att ni har kommit med lite frågor och jag ska svara på dom imorgon när jag förhoppningsvis mår lite bättre. :-)

Mysigt med mosad banan i ansiktet. ;-)




Magen säger ajaj



Jag har jätteont i magen. Magknip är inte ett dugg roligt. Jag vill ha något varmt på magen. Jag har bytat om till mysisbyxor och fleece nu. Får hoppas att det hjälper. Och så har jag datorn på magen. Dagen har varit som en berg- och dalbana. Jag låg i resonansen i förmiddags. Lika bra att ha det gjort. Blir så stressigt att göra det på kvällen.

Detta är första helgen jag är i Villan. Förra helgen var jag ju på Kliniken och innan den hemma. Maten går till så att vi har valt ut matlådor och sedan kokar vi pasta, potatis eller vad man nu vill ha till. Och grönsaker. Jag har känt mig jätteosäker idag och har velat gömma mig under täcket och försvinna. Jag klarar inte av allt ansvar för maten, näringsdrycker, promenader och så vidare. Efter lunchen svalde jag min stolthet och gick in till Kliniken och bad om hjälp. Det resulterade i att El. satte mig i matsalen och gav mig en näringsdryck. Det skrek i huvudet att jag var svag och dum som bad om hjälp. Men jag vet att jag gjorde rätt.

Fika gjorde jag på Kliniken också. Bäst så eftersom J. och K. var i stan. Nu är det snart frukt och näringsdryck. Jag kommer vara här på Kliniken den största delen av kvällen. Går ut och äter kvällsfika i Villan sedan. Jag, S. och E. ska se film är det meningen. Just nu är det däremot nätshopping som pågår. Så vi får se när det blir film, haha. :-)



Fredag igen



Lite dålig uppdatering. Jag har inte riktigt haft tid eller lust att sitta vid datorn denna veckan. Nu ska jag sitta ner och ta det lugnt en liten stund tänkte jag. Om en stund blir det förhoppningsvis promenad med S. och det ska bli super! Stadstur har jag varit på nu i eftermiddag. Det kom lite hastigt på, men det var platser kvar i bussen så jag bestämde mig för att följa med. Det var mysigt att gå runt på stan med S. och lite shopping blev det så klart. Vårkläder behövs! Och idag var första dagen jag gick utan vinterjacka. Det är vår i luften!

Innan lunch hade jag samtal med E. Det är härligt att han är tillbaka och vi hade ett bra samtal som vanligt. Det vi pratade mest om idag var mitt missnöje med mig själv. Jag trivs inte alls med min kropp och hur jag hanterar saker. Det är jobbigt och jag har svårt att acceptera vissa saker. Helgen blir en utmaning för mig.

Några av er som undrade hur helgplanerna ser ut. Jag kommer bo och äta här i Villan. Jag måste testa och se hur det går. Jag är rädd, men jag kommer ingenstans om jag inte utmanar mig. Sedan finns det ju personal på Kliniken, så det finns hjälp av få. Målet för helgen blir allså att äta som jag ska. Jag har gjort en matplanering med A. och det är matlådor som gäller på helgen. Fast jag ska faktiskt ha fiskbullar en gång också, så då får jag värma det och ansvara för att jag tar tillräckligt. 8 fiskbullar + sås ska det vara.

Nu ska jag ner och pussla, om dom är färdiga med öronakupunkturen då. Nålar tål jag inte att se. Det brukar inte sluta bra. Ikväll är det förresten finalen av Let´s dance ju! Spännande!


En del av vardagsrummet i Villan. Soffan är supermysig!



Äntligen en lugn dag



Idag har jag ingenting planerat. Wohoo! Jag kan göra vad jag vill hela dagen. Så skönt det känns! Tyvärr vill solen inte komma fram riktigt. Det är varmare än det har varit på länge, men jag önskar så att solen ville komma fram helt. Aja, den kanske kommer fram senare. Behandlarna och personalen har någon kvalitetsdag så A. är inte här hos oss idag, vilket betyder att vi har matlådor till lunch och middag. Kassler- och spenatpaj blev det nu till lunch och till middag blir det havsgryta för min del. Det känns lite jobbigt att vi är ensamma. Men det finns personal på Kliniken i alla fall.

Det var en som undrade vilken film vi tittade på igår och det var "Säg att du älskar mig". Den är gripande och skådespeleriet är grymt bra. Den innehåller en del starka scener. Ikväll blir det nog film igen. Vilken det blir har vi inte bestämt än, men en komedi skulle jag tro.

Nu ska jag fortsätta pussla. Efter fikat går jag nog ut en sväng.

Vi hade rätt roligt igårkväll, haha.
 



Jag måste tro på mig själv



Dagen har rullat på i snabbt tempo idag också. Efter frukosten när jag satt och pusslade kom E. in. Det var härligt att se honom igen! Jag hade samtal med honom och M. innan lunch. Det har hänt en hel del medans E. har varit borta. Jag har börjat med näringsdrycker, flyttat till Villan och annat. Och klippt mig! Det såg han minsann.

Jag var ute och fotade innan. Gick upp till piren. Jag hoppade från sten till sten och hade jätteroligt. Det är härligt nu när snön nästan har försvunnit helt. Man upptäcker många nya saker när man vandrar omkring.

Jag blev lite förvånad när jag läste en kommentar till förra inlägget. Jag såg att min mamma också hade reagerat, och några av er andra också. Intressant att jag har fått höra liknande saker i helgen, fast bakom ryggen på mig. Lika bra att ge svar på tal då:

Är det dina tvång som spökar och "tvingar" dig att ständigt vara igång?
Jag antar att du menar att jag var igång hela dagen igår? Det var inga tvång överhuvudaget, det var saker som jag skulle göra och som stod på mitt schema igår. Städa, säcken, laga lunch, samtal, sjukgymnast, resonansen och så vidare.

"Får" du inte sitta ner på dagen och ta det lugnt? Har du haft städtvång eller något annat tvång?
Likadant här. Jag hann inte sitta ner så mycket igår eftersom jag hela tiden hade saker att göra och gå till. När det gäller tvång så har jag haft det och har till viss del fortfarande. Städning, promenader, äta på ett visst sätt och annat.

Hur känns det att E är tillbaka? Känns det nervöst och jobbigt att erkänna för honom att du backat ett par steg i behandlingen eller kommer du vara helt ärlig och berätta hur det gått?
Det känns jättebra att E. är tillbaka! Jag behöver inte vara nervös över att erkänna för honom att jag har backat ett par steg tillbaka eftersom jag inte har gjort det. Medans han har varit borta har jag börjat med näringsdrycker, flyttat till Villan och blivit bättre på andra saker. Så jag kommer vara helt ärlig för honom och säga precis hur det har gått. Han kan även läsa det i rapporterna som har skrivits under de här veckorna. Så jag har inte på något vis backat i behandlingen.


Nu ska jag springa över till Kliniken och fortsätta titta på film.


Härlig utsikt hade jag!



Soffan är efterlängtad!



Äntligen sitter jag ner lugnt i soffan! Jag har varit i gång heeela dagen. Det märks på mig mage också. Den dummar sig och det är inte ett dugg kul. Efter att jag hade gjort allt som jag skulle så la jag mig i resonansen innan middagen. Det var skönt att få slappna av en stund. A. sa till mig att jag skulle sitta ner och ta det lugnt hela kvällen. Detsamma sa A. på kliniken, och det tycker jag att jag har gjort.

Jag var på Kliniken en stund innan kvällsfikat. Åt frukt (ett grönt Granny Smith äpple. Mums!) + näringsdryck. E., S. och jag började också titta på filmen "Säg att du älskar mig". Hemsk film... den går inte att titta på den utan att bli berörd. Vi får fortsätta imorgon.

Några frågor ska jag svara på nu när jag sitter så skönt i soffan och tar det lugnt. :-)



- Orkar du köra på i detta tempo? Känns det bra eller känns som att du är tvingad till det?
Det är lite blandat. Jag skulle nog trivas bättre om det spreds ut lite och allt inte hamnade på samma dag. Men så blir det ibland och tisdagar är oftast så eftersom både läkaren och sjukgymnasten är här då.
När jag beklagade mig för M. att jag måste göra det och det och det, så sa han att jag inte skulle tänka att jag måste. Istället ska jag tänka att jag gör det för att jag vill bli frisk.

- Hur känns det med matlagningen? Går det bättre och bättre?
Det känns bättre nu. Jag börjar ha lite mer koll på hur det går till. Jag har börjat hitta i köket och så och då känns det tryggare.

- Påsk närmar sig, blir du kvar i varberg eller ska du åka hem något?
Det lutar åt att jag är hemma några dagar under påsken. Vi kommer prata mer om det när E. kommer tillbaka imorgon.

- Du skrev att din vanliga behandlare kommer tillbaka imorgon. Vill du byta tillbaka eller har du blivit trygg med din nya? Får du välja själv vem du ska ha nu?
M. har i normalt fall inga patienter eftersom han är ansvarig för medicinerna och annat. Så det har aldrig varit någon tvekan om att jag ska ha E. igen. Det ska bli skönt att få ha samtal med E. igen. Han känner mig och kan läsa av mig på ett bra sätt.

- Är ni många som bor i Villan och måste dela på sysslorna?
Just nu är vi bara två. Imorgon blir vi tre.

- Sörplar du fortfarande näringsdryckerna på kliniken?
Den på kvällen sörplar jag oftast på kliniken. Det är bäst för mig.

- Vad käkade ni till kvällsfika? Är det svårt att göra i ordning utan personal?
Idag blev det yoghurt med flingor/müsli och melon. Och ett glas varm proviva nyponsoppa. Favorit helt klart! Svårast att göra iordning utan personal är mackor. Det är lätt att det blir för lite smör... Vi får hjälp med det på dagarna i alla fall.

- Hur har det gått att äta måltiderna ensam? Har det funkat? Har du ändå fått hjälp med portionerna?
Nu i helgen när jag var på Kliniken åt jag inte så många måltider ensam faktiskt. Det blev inte riktigt som det var planerat, men när jag åt själv så tog jag upp min mat i matsalen precis som dom andra och fick då stöd när jag la upp maten.

- Har det varit bra att få mera hjälp? Skulle du velat stannat kvar där för att få stödet, eller tror du att du kan fixa det även om du bor i Villan?
Jag är delad där... Helgen blev inte som jag trodde tråkigt nog. Jag saknar stödet lite här ute, och speciellt då på kvällarna. Men samtidigt så är det skönt att ha det lugnt på kvällarna. Så jag tror nog att det kan gå här ute. Det känns bättre och bättre!


Detta är då resonansen som jag ligger och svettas i en
halvtimme om dagen. När man har dragit den över sig
är det bara huvudet som ligger utanför. Varmt och skönt!



Planering krävs



Dagen rusar iväg idag också. Just nu lagar jag lunch, indonesisk kycklinggratäng och risoni till det. Och kokta grönsaker. Innan jag började med detta har jag dammsugit hela Villan och legat på Säcken. Efter lunch ska jag till läkaren, ha samtal, fika och sedan till sjukgymnasten. Jag kommer alltså ha fullt upp ett par timmar framöver. Men när jag har varit hos sjukgymnasten ska jag sätta mig ner och ta det lugnt.

Nu är det dags att äta!



Ingen ledig tid här inte



Det har hänt saker hela dagen. Ibland är det bra att ha fullt upp, men idag har jag inte hunnit sitta ner och ta det lugnt. Men så är det ibland. Nu har vi precis ätit kvällsfika och om en stund ska jag springa över till Kliniken och titta på film med E. och S. Vi är de tre ESSen! S. som kom på det tror jag, haha. Och jag har dessutom fått krama underbara L. och gett henne ett grattiskort. Sötnosen!

Tack för alla gulliga kommentarer! Jag blir så glad! Man behöver höra att andra ser att man kämpar framåt. Jag har svårt att se det själv.

Nu blir det film med underbaringarna!

Currykorvgryta á la Sofie!




Utmaningar!



Dagen har gått i ett och jag har fortfarande fullt schema. Vägning imorse. Fy tusan vad jag var nervös. Men vågen visade som den skulle - alltså uppåt. Samtal direkt efter frukost och då fick jag vräka ur mig allt som har hänt i helgen. Jag är både ledsen, arg och besviken. Mest besviken tror jag...

Till fikat gräddade jag våfflor. A. hjälpte mig som tur var. Helt okej blev dom. Middag ska jag också laga. Currykorv ska det bli. En utmaning att laga korv, men det ska bli spännande. Utan utmaningar kommer man ingenstans. Man måste våga testa. Det finns inget annat sätt.

Nu måste jag fortsätta med mitt. Jag ska hinna ut en liten stund innan det är dags att börja med middagen tänkte jag.



Söndag kväll, äntligen!



Jag är jättetrött och orkar inte skriva något längre inlägg nu ikväll. Jag är glad att helgen är slut och att det är måndag imorgon. Att måndagar innebär vägning orkar jag nästan inte bry mig om. Jag vill vräka ur mig allt som snurrar inuti mitt huvud. Nu är det fullt. Jag kan inte ta in mer.

Jag befinner mig nu åter i min säng i Villan. Det är blandade känslor. Det enda jag vill ha nu är ordning och reda. För jag är väldigt förvirrad. Nu ska jag försöka sova. Huvudet känns väldigt tungt...



- Har du fått tillbaka din gamla behandlare igen?
Nej, inte än. Han kommer tillbaka på onsdag!

- Hur kändes det att sitta ensam och äta? Blir det jobbigare då?
Både ja och nej. Det är bra att jag kan koncentrera mig på mitt, men tankarna blir mycket jobbigare. Tvången blir starkare och jag gör sånt jag inte borde. Det blir mer petande i maten, bara äta med gaffel och annat. Men det är något jag måste öva på.

- Det verkar som att det är ganska tomt där i Varberg, att du är ensam i Villan och det finns ledig plats på kliniken. Är det få patienter där nu?
Få patienter är här inte. Anledningen till att jag var ensam i Villan var att de andra två var på permission. Nu har K. kommit tillbaka så vi är här i Villan båda två. På Kliniken är det två platser lediga och det bor även en i en av lägenheterna. Så vi är en del som är här.

- Är foto ett intresse?
Ja, absolut! Jag tycker det är jättekul!

- Har du fått mer promenader eller är det en kort tur varje dag?
Jag har egentligen bara 15 minuters promenad varje dag, men vi har bestämt så att om jag ska fotografera så får jag vara ute längre. Det betyder inte att jag ska gå längre, men att jag till exempel kan vara vid stranden en stund.

- Har du många vänner kvar? Har du kontakt med några idag?
Jag har vänner kvar och har fått några nya på vägen. Ibland glider man ifrån varandra och så är det nog för alla.



Trassel



Det är nog bäst att jag inte skriver något nu. Det känns så.

Jag ska klara mig igenom dagen utan att falla i sönder helt. Det är mitt mål.

Jag skriver mer ikväll. Då har jag förhoppningsvis fått ordning på tankarna...







Nu blir det svart



Det blir ingen längre uppdatering från mig idag. Jag är helt slut, både i huvudet och kroppen. Jag vill lägga mig ner och storgråta bara för att få lätta på trycket över bröstet. Det är så mycket som händer och jag klarar inte av att ta in mer. Och jag är så trött på allt jävla skitsnack. Visst får man säga vad man tycker, men man behöver inte göra det inför en hel grupp. Det tycker jag är onödigt.

Dagen har varit evighetslång och trots att klockan bara är halv tio tänker jag mysa ner mig i sängen och försöka sova om inte alltför lång tid. Jag är så trött och för en gångs skull följer jag kroppens signaler. Den behöver vila och sömn och det ska jag ge den.

Imorgon är en ny dag och jag ska ge mig själv de bästa förutsättningarna för att klara av den.
Det är allt från mig idag.

Natti!



K a o s



Det är kaos. Inte bara inuti mitt huvud utan även med allt annat här.
Låt morgondagen bli bättre. Snälla.

Det är tur att vi har varandra. <3

Nu ska jag försöka sova. Ögonlocken börjar bli tunga...





Nu är det fredag



Det gick inte att logga in på bloggen innan. Blir lite smått irriterad. Jag måste liksom passa in det mellan måltiderna, vila och annat. Dagens i-landsproblem typ, men jaja. Förmiddagen har varit ganska stressig. Jag vaknade redan vid sex och kunde sedan inte somna om. Jag fördrev tiden med att titta på film och spela SkipBo. Vid halv åtta gick jag ut till Villan och började fixa med min frukost. På fredagar är det ägg och knäckebröd istället för mjuk macka. Mitt ägg blev inte riktigt som jag tänkte. Jag vill ha ett mellanting mellan löst och hårt, men detta blev alldeles för löst. Jag råkade trycka i sönder det och gulan bara rann. Jag fick äta av de så gott det gick. Sånt händer.

M. kom mitt under frukosten, och han och A. gav mig en sömnpredikan. Att det är viktigt att sova tillräckligt, att man tänker bättre då osv. Kanske inte riktigt rätt tillfälle. Hallå, jag äter! Så kan det gå om man är ensam patient, haha. Lunchen gick bra. Potatisgratäng och laxfilé med smaksatt creme fraiche. Mäktigt var det. Jag slapp i alla fall dricka mjölk till, utan får göra det till middagen istället.

Nu vilar jag efter lunchen och klockan ett är det stadstur. Det ska bli skönt att komma ut lite, alltid hittar man något roligt. Och nu äter jag alla måltider på Kliniken. Skönt att slippa springa fram och tillbaka till Villan. Jag tror att det kommer bli en bra fredag!

Vågorna slår mot klipporna.






Låååång dag



Vilken dag! Den har varit lång och ändå har jag gjort hur mycket som helst. Haft samtal, legat på säcken, lagat lunch, dammsugit hela villan, tvättat, packat, ordnat upp, varit ute en sväng... och ja, en del annat. Nu ligger jag i sängen på rummet jag ska ha resten av veckan. En stor bred säng. Härligt! Det är Sa. gamla rum.

Efter kvällsfikat tittade vi på en film, "Paycheck". Grymt bra var den! Och det bästa var att vi fick se klart den fastän det var läggdags klockan tio, och filmen var inte slut förrän halv elva. Tackar!

Nu ska jag nanna kudden. Jag är trööött...




- Hur blir det nästa vecka då? Är det några som flyttar ut då så du får sällskap eller kommer de tillbaka från sina permissioner?
På söndag kväll får jag sällskap. Sedan är det en som är på en lite längre permission.

- Du skriver att det är jobbigt med viktuppgången. Har du gjort en "viktuppgång" tidigare? Kändes det på samma sätt då som nu?
Nej, en viktuppgång som denna har jag inte gjort tidigare. Det var längesen jag vägde så här mycket och hade ett så högt bmi. Jag har på min höjd gått upp några kilo och sedan gått ner igen. Så har det varit några gånger eftersom jag aldrig vågade satsa fullt ut.

- Har du långt kvar tills du har nått din målvikt? Har du satt upp den själv eller har din behandlare gjort det åt dig? Känns din målvikt ok för dig, är det som du brukade väga innan du blev sjuk?
Jag har några kilo kvar. Det är bmi 20 de sätter som målvikt här, alltså normalvikt. Innan jag blev sjuk låg jag på bmi 19 - 19,5. Och då åt jag precis vad jag kände för.

- Hur ser ditt måltidsschema ut?
8.00 Frukost
11.30 Lunch
14.15 Fika
16.30 Middag
18.30 Frukt
20.00 Kvällsfika

- Dricker du näringsdrycker utöver vanliga mellanmål, eller istället för dem? Hur nära inpå middagen dricker du nd och äter frukt på kvällen?
Näringsdryckerna är ett tillägg. Man går alltså upp av dom, inte av maten. Jag dricker näringsdryck 9.15, 14.15 till fikat och 18.30 tillsammans med frukten.

- Hur går det med vikten? Tror du att du kommer att ha gått upp till nästa vecka?
Det tror jag. Jag skulle bli väldigt förvånad annars.

- Fick du inte flytta tillbaka? Vad var anledningen? Om du berättar att du inte klarar det? Är det fullt kanske?
Jag vet faktiskt inte. Jag har inte fått någon vettig förklaring. Dom anser väl att jag klarar av det. Det är två rum lediga på Kliniken. Det ena bor jag i denna helgen. Sen kanske det kommer nya på måndag. Så det kan vara en anledning. Jag vet inte.



Misslyckande?



Intressant att läsa era kommentarer. Jag själv tycker inte (precis som många av er andra) att det är ett misslyckade att flytta tillbaka till Kliniken. Jag känner att jag behöver mer hjälp och stöd. Och dessutom spökar viktuppgången och jag känner hur det tar emot mer och mer. För att klara den sista biten behöver jag mer hjälp. Det är svårt att be om hjälp. Bara det är ett misslyckande för mig. Jag trycker ner mig själv så mycket redan...

Men nu är det så att jag bara ska bo på Kliniken från och med ikväll och till och med söndag. Annars skulle jag vara själv här i Villan och det vill jag inte. Det skulle jag inte klara av heller. Maten skulle inte bli okej och även mina tvång skulle bli starkare. Jag känner redan att jag har börjat städa mer och tänk då att ha ett helt hus för mig själv. Nja, inte lyckat. Så ser det ut alltså.

Min planering för dessa tre dagarna är:

- Efter middagen idag flyttar jag till Kliniken.
- Imorgon äter jag frukost, lunch och fika i Villan.
- Frukost, lunch och middag kommer jag äta i lilla matsalen på Kliniken. Fika och kvällsfika äter jag med de andra.

Detta har A. och M. bestämt. Dessutom kommer jag äta matlådor som vi har i frysen här. Jag kommer alltså inte äta den maten som dom får på Kliniken. Förutom frukost, fika och kvällsfika då, men det är nästan alltid samma.

Nu ska det bli lite städning här. Era frågor svarar jag på senare!



Det spökar faktiskt här!



Vilken omtumlande dag. Jag känner hur trött jag är. Det har hänt så mycket och det snurrar massor i huvudet. Jag hoppas att morgondagen blir lugnare. Efter middagen kommer jag flytta till Kliniken och vara där över helgen. Jag tänker inte vara själv här. Usch, aldrig. Så många läskiga historier man har hört. Bara häromnatten hörde både jag och K. steg utanför våra dörrar. Vi sa det båda två på morgonen. Det är skrämmande!

Efter kvällsfikat gick jag till Kliniken. Onsdagkvällar betyder ju "Andra Avenyn" på tredje våningen. E. pillade med mitt hår också, så nu har jag en jättefin frisyr. Lite dumt att göra det precis innan läggdags bara, men imorgon blir det en ny frisyr. :-)

Nu ska jag förbereda mig för sängen. Är jääättetrött.





Inget lugn idag



Fan vad rörigt det kan vara då, och det är lite skrämmande hur humöret och tankarna kan vända helt om. Dagen började med att jag försov mig. Jag vaknade fem i åtta av att ytterdörren slogs igen och A. ropade godmorgon. Jag kollade klockan, hoppade ur sängen, slängde på mig mysisbyxor och en tjocktröja över pyjamasen och rusade ner och gjorde iordning frukost. Ingen rolig start på morgonen precis...

En stund efter nio knackade M. på. Det var inget trevligt samtal om man ser det från min synvinkel. Jag var sur och ledsen och klampade över till Kliniken för att dricka min näringsdryck. Det handlade om att jag vill flytta till Kliniken igen. Jag kommer i alla fall att bo där i helgen eftersom jag inte vill vara ensam här ute. De andra är på permission. K. åker imorgon efter middag så jag borde få flytta redan då. Så jag får lite som jag vill trots allt. Bättre än inget.

Till middag ska vi äta rester eftersom det finns så många matlådor i frysen. Egentligen skulle jag lagat Kingcurry, men A. har tagit upp Kalasköttfärssås så jag ska bara koka ris och göra en sallad. Jag vet inte om det var meningen att jag skulle äta inne på Kliniken, men det känns inte bra att lämna K. själv. Likadant med kvällsfikat. Får se hur kvällen blir. Vid nio är det i alla fall "Andra Avenyn" och då har jag date med några på Kliniken. Och näringsdrycken och frukten halv sju äter jag ju där inne. Och så ska jag till resonansen efter middagen. Blir ett himla springade som vanligt alltså.

Jag hoppas i alla fall att resten av dagen inte bli alltför dramatisk...



Fram och tillbaka



Vilket springande fram och tillbaka det har varit på mig idag. Igår också för den delen. En timme innan middagen gick jag till Kliniken för att umgås med mina söta. Gick tillbaka till Villan och la upp min mat och gick till Kliniken. Efter maten gick jag till Villan och tillbaka till Kliniken för att jag skulle ligga i resonansen. Tillbaka till Villan och lagom till frukten gick jag till Kliniken igen. Och nu har jag återigen trippat i mina träskor tillbaka till Villan. Jag har alltså sprungit fram och tillbaka fyra gånger på bara några timmar. Under dagen har jag dessutom gått två vändor till behandlarhuset.

Roligt att några av er har kommenterat förra inlägget. Som jag känner så vill jag flytta tillbaka till Kliniken ett tag eftersom jag tror att det kommer hjälpa mig. Jag vill framåt och det är därför jag ber om mer hjälp. Hade jag inte velat det så hade jag lugnt varit kvar här. Jag får se vad som händer imorgon. En som undrade om det inte finns personal som stöttar här i Villan. A. jobbar här på vardagar mellan typ åtta och halv fem. På kvällen får vi självklart ta hjälp av personalen på Kliniken, men annars ska vi klara oss själva. Samma sak på helgen.

Och en fråga om man får gå från bordet så fort man har ätit upp? Ja, det får man. Både här och på Kliniken. Jag har inte hört något annat i alla fall. Men det är klart att man inte ska slänga i sig maten.

Nu ska jag lösa korsord och sen nanna kudden.



Något måste hända



Jag är inte på bättre humör idag precis. Jag har i alla fall sagt till M. hur jag känner och förhoppningsvis leder det till en bra förändring. Det viktiga är att det blir bra för mig. Just nu känner jag att jag backar, vilket självklart inte är meningen. M. har bestämt har jag ska äta middag och kvällsfika inne på Kliniken idag. Jag har sagt att jag vill flytta in där igen, i alla fall under viktuppgången. Jag behöver stödet och hjälpen. Vi får se vad som händer. M. skulle fundera på hur vi ska göra.

Lunchen har precis kommit ner i magen och nu ska jag ta det lugnt en stund. Kvart över ett ska jag till läkaren. Vi ska prata om att jag eventuellt ska byta antidepp. Efteråt ska jag gå ner och sätta mig på en klippa vid havet. Jag gjorde det igår och det var underbart. Havet lugnar mig. Precis vad jag behöver.

Och till Nikki som undrade om Capio ska öppna i Malmö och det ska dom. Vad jag vet så kommer dom ha öppenvård och dagvård. Mer vet jag inte.

Nu ska jag titta på ett avsnitt av "Huset fullt" och sen gå till läkaren.





Frågor & Svar



Här kommer svaren på några frågor från er. Min dag har varit sådär. Det ska bli skönt att krypa ner under täcket och titta på "Huset fullt" innan jag försöker sova. Imorgon är en ny dag.


- Var du ärlig mot din behandlare och talade om att du gick hela vägen från stationen igår också?
Ja, det var jag. Han visste redan om det eftersom jag sa det till personalen igår när jag kom och då skrev dom det i rapporten. Så helt ärlig var jag.

- Varför fixade du inte näringsdryckerna hemma? Kunde du inte ta stöd och hjälp av din familj?
Näringsdrycker och jag har aldrig kommit överens hemma. Jag har smitit ifrån det så många gånger innan när jag gick på dagvården. Jag tog i alla fall hälften av dom jag skulle, så jag försökte så gott det gick.

- Du skriver att du saknar trygghet. Känner du dig inte trygg där? Känns det som att tryggheten fanns när du bodde på Kliniken?
Precis... jag kände mig mycket tryggare inne på Kliniken. Det beror på många olika saker. Samtidigt så vet jag att man inte kan leva i en skyddad bubbla hela tiden. Det är en svår övergång. Jag känner som jag känner. Det har mycket med viktuppgången att göra. Det är den som ställer till det mest.

- Känner du trygghet hemma?
Ja, det gör jag. Om man räknar bort maten. För maten känner jag mig inte trygg med.

- Har du lagat nån mer mat?
Jag lagade bara mat en gång förra veckan. Nästa gång jag ska laga mat är på onsdag tror jag. Sedan blir det en gång till denna veckan.

- Fick du ta med dig mat och äta på tåget? Hur gick det?
Jag fick ta med fika och middag. Fikan gick bra, middagen gick mindre bra.

- Vad skulle du tycka är bra mat när man reser?
Som fika är drickyoghurt, smoothie, en fralla och liknande bra. Sådant som är lätt att äta. Kex och kakor går ju också bra. Till lunch/middag är en sallad lättast tycker jag. Man kan själv blanda ihop vad man vill ha. Pastasallad tycker många om till exempel (dock inte jag).

- Vad händer om en patient i villan inte äter något på en hel helg?
Jadu... jag vet inte. Det skulle nog bli ett allvarligt samtal med sin behandlare i alla fall. Vad som händer efteråt vet jag inte.

- Ställer de inte kravet att du skall äta dina mål i villan eller hur länge kan du vara på båda ställen? Är det för att det skall bli en övergång eller är det så bara för att du känner att du behöver det?
Nja... jag bad ju själv om att få äta kvällsfika på Kliniken eftersom jag kände att jag behövde stödet. Men som M. har sagt så kan jag inte äta kvällsfika på Kliniken under hela min vistelse här. Att jag helst vill äta kvällsfika där beror på några speciella saker.

- Hinner du avsluta innan de stänger för semester?
Ja, det ska jag väl göra. Min remiss går ut den 15 juni och dom stänger här i juli har jag för mig.

- Vad kommer du ha för hjälp efter?
Capio kommer öppna i Malmö den 1 juli, så det är där jag kommer gå.



En stor röra



Jaha, måndag idag då. Jag tänker hålla mig kort eftersom jag är väldigt nere och jag vill inte sprida massa negativt. Fast det är klart att det inte går spikrakt framåt hela tiden och nu har jag en rejäl svacka. Jag erkänner det. Varför förneka det? Vad vinner jag på det? Absolut ingenting.

Måndag betyder vägning. Jag hade gått ner ett hekto. Tar man tre näringsdrycker om dagen och äter som man ska så ska man inte gå ner i vikt. Jag har inte klarat av att ta alla näringsdrycker och maten har inte blivit helt perfekt hemma (dock godkänd). Jag sa detta till M. och han tyckte att det var bra att jag var ärlig. Han sa även att han tror att jag har samlat på mig mycket vätska under de senaste veckorna och att ligga i resonansen hjälper kroppen att hantera vätskan.

Jag känner mig vilsen just nu. Jag saknar trygghet. Det är jobbigt när man säger en sak som är svår att få fram och att sen inte få någon reaktion på det. Men det är väl jag som har fel som vanligt...

Nu ska jag sätta mig i fönstret och titta ut över havet. Då känner jag mig kanske klarare i huvudet...





Vilken dum idé



Nu sitter jag äntligen ner och tar det lugnt. Resan var ganska jobbig. Det var fullpackat på tåget. När jag väl kom fram så gick det ingen buss. Nästa skulle gå om en timme och då skulle jag ändå få gå en bit, så jag tog ett dumt beslut och gick hela vägen från stationen och hit. Bara promenaden hade inte varit så farligt, men jag hade en tung ryggsäck, datorväska och en ganska tung bag. Jag pausade ett antal gånger och efter nästan en timmes gående och släpande kom jag fram. Jag gick med tunga steg uppför trappan, slängde av mig alla väskor och sprang in i duschen. Jag var svettig och helt slut. Fy tusan vad dum jag var.

Jag skulle ha väntat på bussen eller ringt personalen och frågat om någon kunde hämta mig. Men så tänkte inte jag. Och ska jag vara ärlig så hade jag nog planerat promenaden hela tiden. Dumma tankar. Jag kommer ha ont i kroppen imorgon, det är jag väldigt säker på. Idiotiskt! Hur tänkte jag egentligen?

Det är skönt att vara tillbaka i alla fall. Jag fick stora kramar av mina sötnosar! Vi satt på tredje våningen och pratade. Myspys! Jag är extremt trött känner jag. Det ska bli skönt att krypa ner under täcket sedan. Längtar redan! Imorgon är det måndag. Vägning som vanligt. Aja, det är något som måste göras.

Hoppas ni får sova gott! Jag svarar på era frågor imorgon!
Natti!



Tillbaka till Varberg


 
Nu sitter jag på tåget tillbaka till Varberg. Det ska bli skönt att komma tillbaka till "vardagen". Det är tufft att vara hemma, men jag tycker att det har gått okej.

Jag skriver mer senare ikväll. Nu ska jag titta på film eller spela SkipBo.



Keep on walking



I have a long road ahead of me
It’s cloudy and dark, it’s hard to see
Will I ever get through to the end?
Been down this lane so many times before
And I told myself I would do it no more
Now I’m back on the same road again

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking

There’s some twists and turns I’ve gotta clear
But when I’m done the end will soon appear
I can leave my troubles behind

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking

I know what I should do, just let the light guide me through

I better keep on walking


[Salem Al Fakir - Keep on walking]







Home



Vad härligt att vakna upp i min egen säng. Jag hade en mysig kväll igår. Vi åt middag hela familjen och sedan blev det mys framför teven. Kaninerna fick vara i soffan hos mig. Myspys! SkipBo-spelande blev det också.
Det är härligt att vara hemma. Men ja, det är tufft med maten. Jag ska göra mitt bästa och försöka strunta i alla dumma tankar som bara vill dra ner mig.

Jag har inget speciellt planerat idag. Vi ska en tur till grannstaden. Jag vill köpa pussel. Ikväll blir det Melodifestivalen! Vi ska äta en av mina favoriträtter också, räkor och något gott bröd till. Jag tycker det är så mysigt att sitta där och skala räkorna. Och det är ju så gott!

Nu ska jag förbereda frukosten. En liten sovmorgon blev det. Man får vara glad för det lilla.

Gekås! Och min fika. (halväten, haha)






På väg till Skåneland!



Denna dagen har då sprungit förbi. Pappa hämtade mig efter lunch och sedan styrde vi bilen mot Ullared. Från Varberg tar det inte så lång tid att köra dit, typ 30-40 minuter. Om man kör rätt då. Pappa missade någon skylt och vi kom på fel väg så det blev en stooor omväg innan vi kom fram. En timme och en kvart tror jag att det tog. Ska man se det positiva i det (man måste liksom försöka) så fick vi se fin natur och solen tittade dessutom fram. Lite sightseeing i Halland. Varför inte? :-p

Det blev en del shopping. Jag hittade ett par jättesnygga baggyjeans. Me like! Några tröjor, pyjamaströjor, leggings och strumpor blev det också. Sedan lite annat smått och gott så klart. Lite scrapbooking grejer, SkipBo-kortlek, två filmer, en skiva och så. Fikade gjorde vi också. För mig blev det yoghurt med müsli, precis som jag åt på tåget hem för några veckor sedan. En mugg Cola light också. (ajabaja!) Efter nästan 2½ timme var vi (jag) nöjda.

Nu sitter jag i bilen på väg hem. Jag är ganska trött. Middagen kommer bli senare än vanligt. Vi är nog inte hemma före sju. Så får det bli idag. Inget att göra åt det. Maten är i alla fall färdig när vi kommer hem. Efter maten blir det mys i soffan hela kvällen. Och mina älskade kaniner får göra mig sällskap!

Bilder kommer sen! Kamerasladden ligger nerpackad någonstans.
Ha det bra så länge!



Some answers



Vart har dagen tagit vägen? Jag har spenderat den största delen av kvällen på Kliniken. Ätit frukt, spelat SkipBo, ätit kvällsfika och pratat och kramats med sötisarna. Nu ska jag förbereda mig för sängen. Det är jag som har frukosten imorgon och på fredagar är det ägg så jag måste upp lite tidigare än vanligt för att fixa med det.

Här kommer svaren på några frågor från er.
Hoppas ni får sova gott! Natti!



- Skulle du kunna förklara lite mer om hur det där fungerar, som hjälper kroppen med vätskan?
Du menar resonansen. Vad jag har fått förklarat för mig är att man svettas ut vätska och man kan även behöva gå på toaletten oftare än vanligt. Det är som jag skrev som ett solarium fast man blir inte brun. Jag kan fråga lite mer om hur det fungerar.

- Hur länge har du bott här och hur trivs du?
Detta är min 11 vecka i Varberg. Jag kom hit den 28 december. Läskigt hur snabbt tiden går. Jag trivs bra. De som jobbar här vet verkligen vad de sysslar med och det känns väldigt bra. Omgivningen här är underbar dessutom.

- Mår du bättre, både fysiskt och psykiskt och känner du att du har utvecklats under tiden där?
Det är en svår fråga. Mitt mående åker verkligen berg- och dalbana hela tiden. Men det är klart att jag mår bättre fysiskt eftersom jag har gått upp en del i vikt, så kroppen mår bättre. Psykiskt är det en balansgång. Det är väl ungefär samma. Viktuppgången är grymt jobbig.

- Hur länge kommer du stanna tror du?
Min remiss gäller till och med 15 juni så jag kommer förmodligen vara här tills dess, men mer växelvis mot slutet är det tänkt. Jag är hemma någon vecka, är här en vecka och så.

- Hur känns det såhär några dagar efter flytten? Känns det bättre?
Det går upp och ner. Vissa saker känns bättre, annat är jobbigt. Jag tycker det är skönt att man får vara lite mer själv här. Man kan till exempel ligga framför teven och ta det lugnt utan att det är massa tjatter runtomkring (inget ont mot er mina sötnosar. Jag tror att ni förstår hur jag menar).

- Hur ser din helg ut för dig? Blir den annorlunda nu när du bor i villan?
Faktiskt är det så att jag ska hem i helgen. Pappa kommer efter lunch och sedan kör vi till Gekås och efter det hem. Jag kommer tillbaka söndag kväll. Skulle jag däremot vara kvar här så hade det var lite skillnad mot vanligt. Det är ingen personal här på helgen, men vi får ta hjälp av personalen på Kliniken. De ger ut medicinerna och så. Dessutom så lagas det ingen mat här i Villan på helgen. A. som jobbar här gör under veckan matlådor av den maten som har lagats och det är de som man äter här på helgen. Och man kokar potatis, pasta eller vad man nu vill ha till.

- Hur funkar det att klara sig mera själv? Känns det som ett bra steg?
Det känns som ett ganska stort steg. Det är maten som känns mest osäker (inte så konstigt kanske). Ibland känns det helt åt helvete och ibland känns det bra. Jag är väldigt osäker och det är bland annat därför jag har ätit kvällsfika på Kliniken. Men det känns okej, det är ett steg som jag måste ta förr eller senare.

- Hur är skillnaderna i villan? Är det samma regler där, som att man ska sova en viss tid på kvällen, vilostunden osv?
Någon läggtid har vi inte, men det är klart att man ska försöka lägga sig i tid. Skulle det vara en bra film på tv som man vill se klart så får man se klart den. Det får man inte på Kliniken. Där ska man in på sina rum 22.00 och på helgen 23.00.
Någon organiserad vila har man inte heller här. Vi får vara med på avslappningen som dom har på Kliniken efter lunch och middag, likaså att vi får vara med på mindfulnessen. Man gör upp med sin behandlare hur man ska göra med vilan. Jag har ganska svårt med vilan och just därför vill M. att jag har en organiserad vila varje dag. Så vid 10-tiden (när de andra har mindfulness) ska jag ligga på säcken med bolltäcke. Sedan ska jag ligga ner och ta det lugnt efter lunch och middag och helst ska jag vila en halvtimme på eftermiddagen. Och på kvällen ska jag ligga ca en halvtimme i resonansen.
Sedan finns det annat som skiljer sig mer eller mindre.






Jag har fått post!



Dagen har bara rusat förbi. Jag får berätta mer om det sedan för nu fick jag ett sms av Sa. och vi ska ut på promenad. Roligare att vara ute tillsammans. Sen ska hon få se mitt rum också.

Jag fick förresten en sak på posten. En jättesöt amigurumis som
Therese har gjort. Jag blev jätteglad! Tack! :-)

Nu promenad med söta Sa.!





Värme!



Vad lång denna dagen har varit... Idag har jag provat på en ny sak. Jag är ganska svullen vid fötterna och som M. sa idag så är det vätska och inte fett. För att hjälpa kroppen med vätskan så kan man använda resonansen. Det är typ som ett solarium, fast du blir inte brun och det är absolut inte farligt. Det kändes helt skumt att ligga där, men väldigt skönt. Jag låg i underkläder (svettig kan man bli), lyssnade på musik, hade mysbelysning och njöt av värmen. Jag ska göra detta en gång per dag 20 minuter åt gången till att börja med. Det ska nog bli bra.

Efter kvällsfikat sprang jag över till Kliniken. Onsdag kväll betyder "Andra Avenyn" på tredje våningen. Vi är några som följer det. Kul! Sedan satt jag och pratade och skrattade tills klockan var tio. Då måste alla gå in på sina rum och förbereda sig för natten. Så jag vandrade över till Villan igen. T. satt och kollade på tv när jag kom så jag gjorde henne sällskap en stund.

Nu är det meningen att jag ska försöka sova. Jag tror att det blir några "Huset fullt" avsnitt innan jag släcker lampan. Jag älskar den serien! Imorgon ska jag svara på era frågor. Lovar!

Natti!



Onsdag



Jaha, onsdag idag. Dagarna bara flyter ihop. Lite läskigt... Onsdag betyder paj till lunch här i Villan. Jag tycker om paj (beror såklart på vad det är för fyllning), men det är ångestframkallande. Bra att vi får det en gång i veckan tycker jag. Kassler- och spenatpaj blir det idag. T. som ska laga det.

Nu ska jag gå över till Kliniken och dricka min näringsdryck. Och spela SkipBo. En som undrade om jag inte kan dricka näringsdryckerna här i Villan. Jo, det kan jag, men jag är hellre på Kliniken.

Hörs sen!




Mitt rum.



Lite hjälp, tack



Så var kvällen här. Middagen precis avklarad. K. stod för matlagningen, ugnsbakad falukorv och pressad potatis. Det gjorde hon bra! Min matlagning har också gått bra. A. gjorde det mesta, men nu har jag provat på det och det känns bra. Det blir ingen mer matlagning för mig denna veckan. Imorgon skulle jag gjort paj, men eftersom det har blivit lite ändringar så gör T. lunchen istället.

Jag hade samtal precis innan middagen. Jag fick sagt en del av vad som snurrar i huvudet. Som jag sa så åker jag berg- och dalbana hela tiden. Ibland känns det okej och andra stunden känns det förjävligt. Vi gjorde lite ändringar i alla fall. Efter middagen ska jag gå till Kliniken och lägga mig på säcken och lyssna på något avslappningsgrejs. Detta för att M. tycker att jag ska ha någon organiserad vilja varje dag. Jag kommer också att äta kvällsfika inne på Kliniken. Det finns ett antal anledningar till det och för mig känns det bättre att göra på detta viset. Fast jag kommer äta i lilla matsalen och inte tillsammans med de andra. Jag tror att det blir en bra lösning.

Jag måste våga be om hjälp. Ibland måste jag jobba hårdare för att få igenom saker, men jag vet hur jag känner och då ska det inte vara något problem tycker jag. Att bara be om hjälp är svårt liksom. Men nu är det så. Nu ska jag gå över till Kliniken och lägga mig på säcken. Sedan blir jag nog där inne ett tag. Får kramas med mina sötnosar och spela SkipBo! :-)



Städa och laga mat



Jag har då inte sovit bra inatt. Vaknat många gånger och drömt massa konstigt så jag är lite småseg idag. Jag har hunnit med en del idag i alla fall. På tisdagar och fredagar är det städdag här i Villan, så jag har torkat golven nu på förmiddagen. Jag gick över till Kliniken när det var dags för näringsdryck. Det känns bättre att göra så. Idag fick jag även äta en frukt eftersom provivan var slut och juice klarar inte magen av. Gick bra så här också.

Det var så skönt att krama om mina sötnosar, även om jag trivs med tjejerna som bor här så saknar jag de andra. Inte så konstigt kanske. Jag och S. gick till hennes rum och pratade lite. Det behövdes. Jag har samtal i eftermiddag också. En jäkla tur alltså. Annars händer väl inte så mycket. Ingen sjukgymnast idag av någon aneldning. Kanske att jag ska till läkaren. Aja, får se.

Nu ska jag skutta ner och laga lunch. Spagetti och köttfärssås ska det bli. Lite smått nervös är jag, men det ska nog gå bra. A. hjälper mig ju. Och jag har ju lagat köttfärssås innan. Inte så jättesvårt precis. Så detta komma gå galant!


Utsikten från mitt rum kan jag inte klaga på i alla fall.



Nu bor jag på andra sidan vägen



Vilken dag alltså... jag är helt utmattad. Direkt efter frukost packade jag färdigt och satte allting utanför rummet. Sedan var det bara att börja städa. Och sen fick jag gå ett antal rundor till Villan innan jag hade fått över allt. Jag tror att om jag hade lagt ner lite mer tid på packningen så hade det inte behövt bli så många väskor och påsar. Aja, det gick på detta viset också.

Efter lunch hade jag samtal med M. Eller så mycket samtal var det inte. Jag grät hela tiden, och då menar jag verkligen hela tiden och det var över en timme. Siffertrubbel och rädsla. Så kan jag nog sammanfatta det. Och saknad. Efter fikat la jag mig i sängen och grät lite till, och där låg jag kvar till middagen. Inte så konstigt att jag är utmattad nu. Jag gick över till Kliniken för att äta frukt och dricka näringsdryck innan. Det hade inte gått annars. Att det ska vara så svårt...

Kvällsfika snart ser jag. Tunnbrödsrullar blir det. Helt okej.



Illamående



Jag mår illa, och inte lite heller. Hela kvällen har jag mått så här och det blir bara värre. Jag vet inte om det beror på vägningen imorgon eller flytten till Villan. En blandning skulle jag tro. Jag har packat det mesta. Tagit ner foton och så. Det känns konstigt, men jag ska trots allt bara flytta till andra sidan vägen. El. hjälpte mig att bära över en del saker innan ikväll, så nu vet jag hur mitt rum ser ut. Havsutsikt minsann. Inte helt fel! Jag tror att det kommer bli bra. Jag är färdig här inne. Det finns för mycket negativt här, sådant som jag har kämpat för att sluta med. Jag lockas åt fel håll. Så nu ska det bli skönt att komma in här när jag känner för det. Det finns några som jag kommer sakna mycket.

Jag har svårt att se att jag gör någon skillnad, att det märks att jag finns. Många här inne har sagt att det kommer kännas tomt nu när jag flyttar. Jag har svårt att tro det, men samtidigt känns det lite bra. Tydligen är jag inte osynlig. Det verkar ju så? Jobbigt att det ska vara så svårt att få in i huvudet på mig.

Några undringar från er ska jag svara på innan jag ska försöka sova. Vi har inte avslöjat vårat bus för personalen. Det lockar att göra det och förmodligen kommer det säkert komma fram så småningom. Det är svårt att hålla tyst om något som var så lyckat, haha. Sedan en fråga om hur många som bor i Villan. Med mig kommer vi bli fyra stycken. Härliga tjejer allihopa så det kommer säkert bli super!

Nu är det sovdags. Sista natten i denna sängen...


En liten del av packningen som redan har flyttat ut.



Busiga flickor!



Vilken natt! Kvällen igår var också roligt. Först tittade vi på Melodifestivalen och sedan på en rysare, "Silent Hill". Sett den? Jag såg den för några år sedan och precis som då satt jag med en kudde framför ögonen och hoppade till vid minsta rörelse. Lättskrämd? Ehm, JA! R. bara satt och skrattade, och han la till lite egna ljudeffekter ibland. Den dummern. Vi hann inte se klart filmen så det ska vi göra ikväll.

Fastän det var läggdags klockan 23 så var det roliga inte slut för det. Jag och S. kom med den briljanta idén att vi skulle sova i avslappningsrummet på tredje våningen. E. och Sa. hängde också på! Vi planerade precis hur vi skulle göra. S. skickade sms när hon såg att Å. (personalen) hade gått och lagt sig. Sedan smög vi uppför trapporna och in i rummet. Vi var rädda kan jag ju säga. Vi var på helspänn och hoppade till vid minsta lilla ljud, livrädda för att vi skulle bli upptäckta. Vi lyckades spela en omgång SkipBo och sedan la vi oss ner för att sova. Jag har inte sovit bra inatt. Inte så konstigt kanske, haha. Vid halv sex smög vi ner till våra rum. Vilken lättnad det var att komma innanför dörren. Sa. skickade ett sms där hon skrev att Å. fortfarande låg och sov. Då kunde jag andas ut.
Jag förstår inte att vi gjorde det och klarade det dessutom. Knasigt! Men vilken adrenalinkick jag fick av detta. Precis vad jag behövde.

Idag är min sista dag inne på Kliniken. Imorgon efter frukost flyttar jag till Villan. Jag ska nog bära ut lite saker idag redan så blir det inte så mycket imorgon. Ska tvätta idag också. Imorgon blir det städning. Det känns jättekonstigt att flytta ut dit, men jag tror att det blir bra. Ett steg framåt!





Tänk positivt



Det är lite tyst om mig idag. Efter lunchen gick jag direkt in på mitt rum och var där ända fram till fikat. Jag satte på hög musik och tydligen hade S. knackat två gånger. Jag hörde bara den första knackningen, men orkade inte öppna. Många dumma tankar som snurrade. Vid fikat var jag i en helt annan värld. Svarade inte när någon frågade mig något och stirrade bara ner i bordet. El. ropade på mig när jag gick ifrån bordet, men jag fortsatte upp på mitt rum. A. kom sedan in och pratade. Det var svårt att få fram orden, men lite grann kom ut. Det är jobbigt när det blir black out i huvudet...

Nu efter att jag har varit nere vid havet och tagit bilder känns det lite bättre. Det var skönt att studsa runt på klipporna och njuta av stunden. En del bilder blev det också. Nu är det snart middag. Jag är rädd för att det kommer sätta igång massa dumt i huvudet igen. Orkar inte det, därför ska jag försöka tänka på det som är positivt. Era kommentarer till exempel. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag läser vad ni har skrivit. Tack!

Nu ska jag umgås med mina söta flickor. <3





Man måste vilja



Man måste inse att man är sjuk innan man kan bli frisk. Man måste acceptera att man måste gå upp i vikt. Man måste lita på de som vet vad dom pratar om.

Man måste vilja.


En liten påminnelse till mig själv. Ibland får man höra sådant som man inte vill eller ska behöva höra. Det blir som ett slag i magen. Jag klarar inte hur mycket som helst, även om jag önskar att det var så. Jag vill hjälpa alla som ber om hjälp. Jag har insett att det krävs mycket av mig för att ens kunna hjälpa mig själv. Hur ska jag då kunna hjälpa någon annan? Ansvaret vilar inte på mig. Typsikt mig att tro det.

Jag fortsätter att kämpa mot målet.
Det är det rätta.
Det vet jag.






Tomma tepåsar önskas



Tack för alla fina kommentarer! Jag är jättenöjd med min nya frisyr, och att jag vågade göra det. Det behövdes! Jag sitter nu i sängen och vilar efter lunchen. Idag serverades det potatisgratäng, kycklingfilé och grönsaker. Det var J. som stod för matlagningen, och hon lyckades bra. Jag är helt nervös inför att jag ska laga mat nästa vecka. Undrar vad jag får laga liksom? Inget för avancerat hoppas jag, då finns det risk för att jag bryter ihop över det. Nä, men det kommer säkert gå bra. Jag får ju stöd och hjälp.

Jag tror inte att det händer så mycket spännande idag. Fast jag fick nyss en rolig överraskning på posten. Ett brev fullt med tepåsar som mamma hade samlat ihop på jobbet. Jag ska nämligen göra en telåda, precis som många andra här. Så jag tar mer än gärna emot tomma tepåsar, haha. :-)

Nu ska jag sätta mig ute på balkongen med några andra sötisar! Solen skiner!



Nu har jag fått lugg!



Dagen har varit ganska bra faktiskt, precis som känslan sa i förmiddags. Visserligen var jag lite borta på samtalet, men man kan inte alltid vara på topp. Lunch åt jag ju i Villan och idag var det spenatsoppa och ett ägg i, knäcke med ost och mjölk. Till efterrätt serverades det vaniljglass och uppvärmda bär. Gott!

Efter lunch bar det iväg till Fyndmagasinet. Där hittade jag en ram med perfekta mått till pusslet som jag ska rama in. Lite annat grejs köptes också. Vi blev en kvart sena till fikat eftersom det var trubbel med kortbetalning, men det löste sig till slut efter lite runtåkningar. Efter fikat travade jag över till Villan för att Emelie skulle klippa lugg på mig. Så nu har jag lugg alltså. Det kommer ta lite tid att vänja sig, men jag är nöjd!

Just det, era frågor ska jag svara på nu. Först två frågor om behandligen här. Ja, man ska gå upp till bmi 20 eftersom det är normalvikt. Hel-vegetarian kan man inte vara här eftersom man måste äta kyckling och fisk. Anledningen till det är att kroppen har mycket svårare att återhämta sig om man äter helvegetarisk kost.
Syftet med att jag äter lunch i Villan denna veckan är att det ska bli en bra övergång och att jag ska veta lite hur det går till där ute. Jag har inte lagat någon mat, men nästa vecka så. Nu har jag fått träna på att lägga upp mat utan att ha någon bredvid.

Det känns ganska bra inför flytten på måndag. Jag har varit här i snart 10 veckor och det är dags att ta ett steg framåt. Och nej, jag är inte tvingad att flytta. Det är något vi har kommit överens om. Jag visste om det redan för tre veckor sedan. Min behandlare har inte kommit tillbaka än och jag vet inte när han kommer. Jag hoppas att han kommer snart eftersom jag saknar våra samtal. Även om M. är bra så blir det inte samma sak. Hur jag ska jobba med självkänslan vet jag inte riktigt. Imorgon ska jag rita hur jag tror att jag ser ut och sedan ska jag lägga mig på pappret och El. ska rita av mig. Jag tror att det är en bra sak.

Nu är det snart frukt. Och näringsdryck då.

Luggen vill inte ligga där den ska utan den
står utåt, därför har jag handen på huvudet. :-p









Känslan är bra!



Jag har en känsla av att det kommer bli en bra dag! Jag har samtal innan lunch och efter lunch blir det en tur till Fyndmagasinet. Där finns allt möjligt och det är oftast billigt så det ska bli roligt. Efter fikat sen ska jag kila över till Villan för att Emelie ska klippa lite mer på mig. Framförallt är det luggen som ska få sig en förändring. Ska bli spännande att se vad hon har för idéer.

Oj, nu ser jag att klockan springer iväg. Det är mindfulness om några minuter. Jag är ganska säker på att det är norrmannen som ska få oss att vara här och nu. Efter att man har varit här ett tag lär man sig vad som ska komma, haha. Aja, jag får väl bege mig uppåt. Era frågor ska jag svara på sedan. :)



Så var onsdagen slut



Att gå ut utan vantar var en dum idé. Innan fikat tog jag kameran och gick ut i det fina vädret. Vinden var kall och mina händer förfrös nästan. Det går inte att ta foto när man har vantar på sig, så det var därför jag inte hade några med mig. Det gör jag inte om. Fy, alltså. Annars har dagen rullat på. Det har tagits en del mysiga kort. Imorgon efter frukost ska vi byta bilder med varandra som Sa. sa. Roligt!

Jag har haft många dumma tankar snurrandes i huvudet idag, och dom är inte snällare nu heller. Jag blir så frustrerad när jag känner och tänker saker som jag vet inte stämmer. Mitt förnuft vet det, men känslan säger tvärtemot. Jag kan inte riktigt hitta en balansgång där. Jag hoppas på en god natts sömn i alla fall.

Imorgon har jag samtal och så blir det en liten stadstur eller vad dom nu har tänkt sig. Det är några som vill till Garnboden och jag vill till Fyndmagasinet, likaså S. Så förhoppningsvis kan dom släppa av oss där och sedan köra till Garnboden. Aja, får se. Emelie toppade och klippte upp mitt hår idag. Imorgon har jag sagt att hon får klippa luggen kortare. Hur kort vet jag dock inte, men jag är sugen på en förändring. Man måste ju våga. Det kan inte bli annat än fel.

Nu ska jag läsa lite i "Självkänsla nu!" av Mia Törnblom. Det är en uppgift från M. Och förresten, jag måste bara berätta en sak. Varje söndag skriver vi en frukostlista för hela veckan och imorgon hade jag skrivit att jag ska ha gröt. Jag är inte alls sugen på det, så jag smet in i matsalen och ändrade till yoghurt. Det gäller att slå till när dom har ögonen på annat, haha. Nä, nu är det sovdags!
Natti natti!


Från dagens promenad.



Lite motigt



Idag känner jag mig nere och det känns tungt. Jag kom i alla fall upp i tid imorse. Efter frukosten spelade vi SkipBo och vi har även haft yoga. Sedan har jag hittat på lite saker med S. Jag hade köpt ett fint ljus till henne och hon blev jätteglad när jag gav det till henne. Sötnosen! Hon har räddat min dag. Om jag skulle dra mig undan så vet jag att tankarna hade blivit mer elaka och det är inte bra.

När det var dags för lunch gick jag över till Villan. Tacopaj serverades idag. Gott, gott! Fika ska jag inte göra där ute idag. Det finns flera anledningar till det, men mycket för att jag tycker att det blir en massa spring och att jag dricker min näringsdryck här inne på Kliniken. Så då känns det lugnare att fika här.

Det är underbart väder ute, strålande sol och nästan helt vindstilla. Jag ska nog ta med mig kameran och gå ut en lite längre runda. Jag får ju vara ute längre när jag planerar att fotografera. Väldigt bra överenskommelse och idag är det vekligen perfekt väder.

Nu ska jag se vad som händer där ute.





Vad blir det?



Vi har blivit tjatiga med att fråga vad det är till kvällsmat. Det säger i alla fall personalen. Först och främst vill man, i alla fall jag, veta om man ska komma ner tidigare och förbereda något. Typ bre macka, hälla upp yoghurt eller så. Så det är okej, men när vi frågar vad det är eller gissar hela tiden så blir dom lite irriterade. Idag kunde jag med lite list komma fram till vad det var. Jag såg nämligen när A. bar ut varor till Villan och överst låg det risifrutti. Så när jag fick reda på att vi skulle förbereda något så förstod jag att det var knäckemackan till risifruttin. Det gäller att använda huvudet. ;)

Jag har fått lite undringar från er som jag tänkte svara på innan jag försöker sova. En som undrar hur lång väntetid det är hit till Varberg. Det kan man faktiskt kolla
här, på deras hemsida. Nu står det att det är 2-3 veckors väntetid till bedömning och 2-3 veckor till behandling.

En som frågade om Villan är det andra steget, och det är det. Det är första utslussningen från Kliniken, sen finns ju lägenheterna också. Det är tänkt att jag ska flytta till Villan på måndag. Och en som undrar hur länge jag ska vara här. Min remiss går ut i mitten av juni, så jag kommer vara här växelvis tills dess. När jag har bott i Villan ett tag så ska jag träna hemma. Till exempel vara hemma 1 vecka och två veckor här. Så vi går sakta framåt.

Till sist är det en som undrar hur jag känner mig nu när jag har varit här ett tag. Några av er känner säkert till Stepwise. Man svarar på massa frågor som berör kroppsform, mat, tvång och så vidare, och sedan får man ett samlat resultat. Efter 8 veckor gör man det igen för att se om det har blivit några förändringar. Vi gick igenom det idag och några saker hade förbättrats, men det fanns en del som hade försämrats. Det var främst hur jag ser på mig själv, så vi ska börja arbeta mycket med min självkänsla.
På det stora hela känns det bättre. Jag ser mitt mål och känner att det är möjligt att ta mig dit. Bara det är ett stort framsteg.

Nu ska jag stänga ögonen och försöka sova gott...



Lite styrka till alla



Motivation är viktigt för att lyckas ta sig ur detta helvete. Ibland behöver man några snälla ord, en kram eller liknande. En påminnelse vad man håller på med helt enkelt. Igår pysslade jag lite och resutatet satte jag upp på anslagstavlan vid teven.

"Att vara stark" är en dikt av Marie Fredriksson, och Peter LeMarc sjunger låten "Från ett fönsterlöst rum". Det är därifrån jag har fått texterna.

Alla behöver lite styrka ibland.



Det är din rädsla som har snärjt dej
Och haft dej inlåst så länge nu
Men nånstans långt inom dej
Finns en känsla du glömt bort
Som en trygg inre glädje
En tro av en sällsam sort
En frihet i ditt inre
Där du är den du vill vara
Där finns allt det som du saknat
Där finns lugnet du vill ha

Möt mej på din tröskel
Och våga titta ner
Det du ser som en bottenlös avgrund
Är en liten springa, inget mer
Så kom och räck mej handen
Släpp ditt krampaktiga tag
Kom och kasta dej helt handlöst
Och fall fritt ett litet slag

- - - - - - - - - - - - - - - - -

Du förtjänar att vara lycklig
Du har rätt att ha en dröm
Du förtjänar känna lust igen
Och ta dej ut ur detta rum

Du måste gå rätt genom elden
Där det smärtar som allra mest





Hit och dit



Jag har haft fullt upp hela förmiddagen. Efter frukost spelade vi SkipBo och jag vann. Som dom andra sa så var det nog tur annars hade jag blivit sur. Dom känner mig, haha. Under förmiddagen har jag även haft samtal och direkt efter det sjukgymnastik. Och så har jag ätit lunch i Villan. Jag är alltid nervös när det är förändringar på gång. Tänker om och om igen hur det kommer vara. Som tur är hade jag sällskap med J. dit. Så hon visade mig sitt rum och så. Men lunchen gick bra. Jag klarade av att ta upp maten. Lite stolt! :)

Nu ska jag springa iväg till läkaren. Och förresten, det är SOL ute!



Berg- och dalbana



Vilken dag. Det har varit så mycket känslor inblandat att jag är helt slut nu. Samtal med M. efter frukost och det gick väl bra. Jag fick sagt det som tyngde mig mest. Lite bättre kändes det, men absolut inte okej och lunchen blev lidande. Det var segt och när vi skulle gå upp till vilan så smet jag in på mitt rum. Pa. kom efter mig och drog mig upp. Jag kände att tårarna var på väg och det var därför jag inte ville vara på vilan, vilket jag också sa. Men det accepterades inte och precis som jag trodde kom tårarna snabbt och jag gick ut från vilan och in på rummet. Pa. kom in sedan och vi pratade en stund. Sedan tyckte han att jag skulle vara med på SkipBo, så det blev så.

Mitt mående har åkt berg- och dalbana hela dagen. Det känns bättre nu. Imorgon ska jag äta lunch och fika i Villan. Jag vet redan vad som serveras eftersom jag frågade J. när hon kom in här. Så nu har jag en sak mindre att oroa mig för.

Nej, nu måste jag sova. Jag har fått dubbel dos medicin ikväll, så förhoppningsvis sover jag gott.



Måndag



Jag hinner inte skriva så mycket nu, snart lunch nämligen. Vägning imorse. Näringsdryckerna gör sitt... Men finns faktiskt något som påverkar mig mer än siffrorna just nu. Jag hoppas att det ordnar sig snart.

Jag lägger upp några bilder från igår när familjen var på här.
Skriver mer senare!











Bloggtoppen.se