Zombie



Dålig uppdatering idag och det finns en enkel förklaring till det. Jag har varit jättetrött hela dagen och gått runt i min egen lilla värld. Det har varit en enorm kamp inuti mitt huvud. Det har gått långsamt att äta och jag har inte "fått" ligga ner på avslappningen utan har suttit upp båda gångerna. Sedan så är det klart att den jobbiga morgonen påverkar. Jag var likblek i huvudet när jag kom ner till frukosten. Det tar på krafterna när man mår så.

Det är tur att jag har så underbara människor runtomkring mig. Varma kramar och uppmuntrande ord får man alltid höra, hur man än mår. Och det värmer extra mycket att få höra att dom hoppas att den vanliga Sofie är tillbaka imorgon. Det hoppas jag med. Därför ska jag lösa lite korsord och sen förhoppningsvis sova gott hela natten. Det behöver jag.



Söndag



Usch, vilken dålig start på dagen. För det första var det megajobbigt att komma upp ur sängen och släpa mig in i duschen. När jag duschade började jag känna mig yr, svimfärdig och illamående. Jag lyckades ta mig ur duschen och få på mig lite kläder innan jag la mig på golvet. Jag trodde inte att jag skulle kunna ta mig ner till frukosten, men det gjorde jag även om jag var blek, skakig och lite yr. Frukosten kom ner, men efteråt sa jag till personal hur jag mådde. Jag fick lägga mig i lilla matsalen och senare tog dom blodtryck, puls och blodsocker. Allt såg bra ut och jag hade nog fått blodsockerfall eller blodtrycksfall innan. Händer det igen ska jag säga till direkt så att kontrollerna kan göras med en gång. Så en liten skakig början på dagen.

Det kommer bli en lugn dag. Jag ska städa och sedan försöka vila så mycket som möjligt. Jag behöver det. Det blev sent innan jag somnade igår eftersom jag beställde framkallning på en del bilder. Det är inte bra att göra det så sent på kvällen (okej då, natten). Det blev ganska många bilder om man säger så, men det är så roligt.

Nu är det mindfulness. Jag ska försöka lyssna på rösten som pratar istället för att bli fångad av mina egna tankar. Lättare sagt än gjort...



Den fina flätan som L. gjorde på mig!



Some answers


Här kommer svaren!

- Vad brukar du välja till frukost? Väljer du vad du vill ha eller vad sjukdomen vill ha?
Vi kan välja mellan fil, yoghurt, gröt (olika vad det är för dag), välling och Oboy. Jag tror att det är alternativen.
Jag varierar mellan fil, yoghurt och gröt. Brukar äta gröt två gånger i veckan och fil/yoghurt de andra dagarna. "Frukostmat" har jag inga jättestora problem med, så jag tar det jag vill ha. Fast det är klart att Oboy skulle vara jobbigt. Då har man två mjuka och en hård smörgås till.

- Äter ni alltid samma frukost eller måste ni variera er?
Man får själv bestämma vad man vill ha till frukost. Varje söndagkväll skriver man på på frukostlistan vad man vill ha de olika dagarna. Man måste inte variera sig, men många gör det. Sedan finns det dom som äter samma varje morgon.

- Hur är det när det är bra stämmning på ett behandlingshem? Kan ni hålla sams eller blir det intriger? Man vet ju hur det är tjejer emellan?
Det är svårt att förklara, men när man kan skratta och prata och det känns bra. Man märker direkt om stämningen är tryckt. Jag vet att det har förekommmit bråk, eller missförstånd är kanske är ett bättre ord, mellan patienter, fast inga under tiden jag har varit här.

- Kan ni skratta och ha kul vid maten eller känner man av ångesten i rummet?
Det är jätteolika. Ibland känner man att ångesten ligger som en slöja över hela rummet. Men oftast tycker jag att det blir en hel del prat och skratt under måltiderna.

- Längtar du hem? Känns det bra att åka hem? Åker du till dina föräldrar då? Vill du ha stöttning utav dem när du är hemma?
Det ska bli skönt att komma hem till verkligenheten en stund. Klart att jag är rädd för att allt gammalt ska komma tillbaka och att jag inte ska kunna stå emot det, men jag kommer ha en bra planering för vad jag ska äta, göra osv.
Jag bor fortfarande hemma så det är till mina föräldrar jag åker. Jag vet att dom kommer stötta och hjälpa mig för att det ska gå bra.

- Ska du följa programmet enligt Varbergs modell? Brukar din familj äta tillsammans med dig?
Så gott det går ska jag göra det. Maten ska jag och min behandlare planera veckan som kommer och även lite vad jag ska göra. Jag tror nog att vi kommer äta de flesta måltiderna tillsammans nu när jag är hemma. Det kommer säkert bli bra.

- Ska du hitta på nåt kul hemma eller bara vara?
Något kul ska jag säkert hitta på. Förhoppningsvis träffa en av mina bästa vänner. Gosa med kaninerna ska jag göra i alla fall!

- Vad brukar man prata om under samtalen?
Det är olika. E. brukar alltid först fråga mig om det är något jag har tänkt på som jag vill ta upp. På måndagar skriver vi behandlingsprogram för veckan och pratar då om vad jag ska jobba med. Så det kan bli allt möjligt man pratar om. Det som rör sig i huvudet helt enkelt.

- Är E. utbildad psykolog eller vad har behandlarna för utbildning?
Det har jag faktiskt inte riktigt koll på.

- Är det många som åker hem på helgerna och bara är där på veckorna eller hur ser det ut?
Nja...de som bor här inne på Kliniken åker inte hem på helgerna förutom kanske någon gång då och då. Det ser jätteolika ut. Dom som har kommit långt i sin behandling och bor i lägenheterna brukar vara här till exempel en vecka och vara hemma en, två eller tre veckor. Det är väldigt individuellt.

- Har du lidit av magkatarr länge? Varför får man problem med magkatarr?
Jag har haft problem med det till och från under en längre tid. Orsaken till det kan bero på olika saker. Men jag känner oftast av det när jag har druckit juice och även proviva. Sedan jag kom hit har jag haft jättemycket problem med det och det kan bero på att magen inte är van vid den här maten, och inte i dessa mängderna heller.

- Vad äter du för medicin?
Jag kan inte komma på  vad den medicinen som jag började med igår heter. Men förutom den så tar jag Novaluzid vid behov.

- Förstår att det är tufft att hinna i tid med soppa och allt. Har ni inte lite mer tid på er då?
Nej. Vi har tagit upp just det där med tiden, men trots att det är soppa och efterrätt ska vi äta på 20-30 minuter.

- Känner du att det ger något att skriva lapparna eller är det mer en rutinsak som skall göras?
Ibland känns det bra att skriva ner vad jag tänker och känner. Då är lapparna bra, men ibland känns det som om jag skriver samma sak hela tiden. Fast då vet jag ju faktiskt vad det är jag behöver göra annorlunga.

- Skall du genomgå alla stegen är det tänkt eller? Hur länge brukar man bo på kliniken i snitt även om det är individuellt?
Jag tror nog att jag kommer göra det.
Jag kan inte svara på det eftersom det är just individuellt. Tyvärr.



Biljett bokad



Nu har jag bokat tågbiljett hem. Jag kommer till Malmö lite innan fyra och åker med pappsen hem. Drygt 24 timmar senare tar jag tåget tillbaka till Varberg och kommer lagom till middagen. Så det blir en snabbvisit hemma i Skåneland. Men det ska bli härligt!

Här rullar dagarna på. Kvällen igår var väldigt trevlig och flätan som L. gjorde på mig blev jättefin! (bild kommer) Stämningen är bra och då blir allt mycket lättare, så jag hoppas att det fortsätter i samma anda. Efter lunch ska jag gå ut en runda. Det är underbart väder ute, kallt men solen skiner. Det kan nog bli några fina bilder.

Nu ska jag fixa lite innan det är dags för lunch. Jag ska svara på era frågor senare. Alltid lika kul! :-)



Ett leende



Fredag kväll. Dagen har gått snabbt och har passerat ganska smärtfritt. Jag gjorde ytterligare några fynd på rean och jag hade ett jättebra samtal med E. Jag har bestämt mig för att åka hem en dag nästa helg. E. kom med förslaget redan förra veckan, men det kändes inte riktigt bra, men om en vecka är jag hemma. Jag åker förmodligen härifrån efter lunch på fredag och kommer tillbaks till middagen på lördagen. Så det ska bli skönt. Vi ska planera mina måltider och ungefär vad jag ska hitta på så att jag inte faller tillbaks i gamla vanor. Det känns bra. Så nu har jag verkligen något att se fram emot!

Mitt Skip-Bo spelande har inte gått bra alls idag...buhuu. Men det kommer säkerligen bli några omgångar till innan vi kommer i säng och det är ju den sista omgången som räknas. Typ, haha. Let's dance-tittande kommer det i alla fall bli ikväll och under tiden ska L. göra en fin fläta på mig. Ni vet sådana där som man hade när man var liten som man kunde få på marknader och så? Jag kommer visa sen.

Det är väl vad som har hänt idag. Jo förresten så har jag börjat med en ny medicin mot magkatarr. Får se om det hjälper. Får fortsätta med dom andra vid behov också. Nej, nu ska jag gå ut till dom andra och vara lite social.



Den här fina stenen har jag fått av L.

Fredag



Det var iskallt på mitt rum när jag vaknade imorse och det tog emot att lämna täcket. Men upp kom jag, gjorde mig iordning och gick ner för att lägga upp min frukost. På fredagar har vi ett kokt ägg och knäckemacka istället för en mjuk macka. Förmiddagen har faktiskt gått väldigt snabbt. Vi spelade Skip-Bo för en stund sedan och jag var så nära att vinna. Jäkligt surt alltså. Jag är en dålig förlorare, haha.

Efter lunchen och vilan blir det en tur till stan. Ska bli härligt! Inte för att jag behöver något speciellt, men det är mysigt att komma ut bland folk och se om man hittar något kul. Senare i eftermiddag har jag samtal också. Så dagen kommer säkert springa förbi. Jag kan inte fata att det redan är fredag. Vart tar tiden vägen?

Nu måste jag springa. Lunchtajm.



Some answers



Jag har haft en ganska bra dag. Det var lunchen som var jobbig, men efter det har jag haft så roligt att det har kommit i skymundan. Så jag har ett leende på läpparna när jag nu ska sova. Men några frågor ska jag svara på innan jag kryper ner under täcket.

- Vad blev det för soppa och efterrätt? Blir det lättare efter varje gång? Hann du i tid?
Idag fick vi spenatsoppa med ett hårdkokt ägg i. Ett knäckebröd med ost och ett glas mjölk till det. Efterrätten vet jag inte riktigt hur jag ska förklara eftersom jag inte riktigt vet vad det var. Men knäckpäron sa någon. Det var
päron, mandelflagor och typ sirap i alla fall, och så lite vaniljglass på det.
Nja, lättare blir det inte. Det beror nog mest på vad det är för efterrätt.
Jag hann inte äta upp i tid. Så det blev till att fylla i en lapp igen...

- Hur känns behandlingen såhär långt? Börjar du komma in i det?
Behandlingen känns jättebra och jag känner att jag har kommit till rätt ställe. Jag har absolut kommit in i rutinerna och känner mig "hemma". Alltså jag vet hur det mesta fungerar och jag vågar göra det jag känner för.

- Hur länge har du varit där? Hur lång tid har du?
Detta är min femte vecka. Så på måndag har jag var här i exakt fem veckor. Tiden går fort.
Jag har fått beviljat 6 månader, och skulle det behövas så tror jag att det kan förlängas.

- Du skrev att ni mätte flingorna. Gör ni de med dl mått eller matsked eller är det att ni har en slev ni ska ta? Är det inte lite konstigt att ni får mäta det när ni inte mäter något annat?
Vi tar flingorna och müslin med ett dl mått. Jag tycker inte att det är konstigt. Det finns ju ungefärliga mått på hur mycket vi ska ta av allt. När det är soppa ska vi ta upp till kanten, man vet hur mycket yoghurt man ska ta osv. Något ska man ju ta flingorna med och då är ett dl mått enkelt eftersom det är 2 dl flingor vi ska ha.

- Känner du att denna behandlingen är bättre än Iduns? Hotar dom med saker där? Tex. att man inte får gå kvar om man inte uppfyller vissa krav osv? (Jag tror du vet vad jag jämför med ;-) hehe)
Jag vill inte jämföra dessa två behandlingarna eftersom dom är väldigt olika. Idun är dagvård och Capio i Varberg är dygnet-runt-vård. Men jag kan däremot säga att jag behöver dygnet-runt-vård och att dagvården inte räckte för mig. Så denna behandlingen här i Varberg är bättre för mig.
Och det där med hot. Jag förstår precis vad du syftar på och det förekommer inte här. Men som sagt är det under andra förutsättningar. Fast det är klart att du inte kan gå kvar här om du inte följer behandlingen, men eftersom behandlingsprogrammet är individuellt så är det anpassat efter dina behov. Jag har pratat om detta med min behandlare, så det känns lugnt och jag vet hur det funkar här.




Pussel är vår melodi



Lunchen gick... inte så bra. Bordsplaceringen var ändrad och jag kände mig instängd. Som vanligt var jag jättemätt efter soppan och efterrätten gav enorm ångest. När jag precis skulle resa mig fick jag tillsägelse att skrapa upp det på kanterna. Ännu mer ångest. Sedan var det att fylla i den där lappen. Igen...suck. Men att trycka ner soppa, knäckebröd med ost, mjölk och tillslut efterrätt på en halvtimme är inte lätt...

Jag och S. har pusslat sen efter fikan. Vi "glömde" bort vilan kl. 15 och det roligaste var att S. behandlare kom upp mitt under tiden vi egentligen har vila och han ifrågasatte inte ens att vi inte var på våra rum, haha. Nu är vi snart klara med pusslet. Det ska bli färdigt idag!

En sak som jag jobbar mycket med nu är att inte sitta på golvet så mycket som jag gör. Jag gör oftast det ute vid teven och även inne på rummet. Personalen säger hela tiden till mig att sätta mig ordentligt och på en stol eller i soffan. Jag tycker om att sitta på golvet, men kan erkänna att ibland är det ett sätt att straffa mig själv...

Nu är det middag.





Torsdag



Ett litet levnadstecken från mig. Det är underbart väder ute. För en stund sedan gick jag ner till stranden och tog några bilder. Havet var helt fantastiskt. Förmiddagen har annars rullat på. SkipBo, mindfulness och lite städande. Jag har inget inbokat idag, förutom det som jag har varje dag, så jag har mycket fri tid. Ganska skönt faktiskt.

Nu är det lunchtajm. Det är torsdag och det betyder soppa och efterrätt. Lika jobbigt varje gång...



Bilder



Några bilder från dagens promenad.









Fullt upp



Jag har haft fullt upp hela dagen. Mindfulness, samtal, lunch, vila, gruppen, fika, undersökning... Det är på ett  vis skönt att det händer saker, men inte när allt kommer på en gång. Det är lite jobbigt att vara igång en hel dag och att sedan sitta uttråkad nästa. Men så är det. Det har gått bra idag i alla fall. Jag blev peppad på mitt samtal och har nu äntligen satt upp affirmationer på min plats. Så nu när jag sitter och äter ser jag följande framför mig:

- Jag vill orka leva. För att orka måste jag få energi. Energi får jag när jag äter.
- Det är dags att börja leva på riktigt och uppfylla mina drömmar.

Nu ska jag ut och få lite frisk luft. Och jag som älskar snö! Det är helt perfekt!



Snööö!



Godmorgon!
Jag har sovit ganska bra får jag nog säga. Och det snöar! Min promenad senare kommer bli underbar. Jag älskar snö! Nu ska jag borsta tänderna och sedan titta vad dom andra har för sig.

Här kommer svaren på frågorna.

- Var det jobbigt att försova sig? Blev tankarna ännu jobbigare då? Hade de lagt upp maten åt dig då kanske?
Ja, det var jobbigt när jag försov mig. Jag gillar inte att äta när jag precis har stigit upp och tankarna blir jobbigare. Under en lång period hade jag som regel att jag var tvungen att vara uppe två timmar innan jag fick äta frukost. En period var det tre timmar.
Är man inte där nere fem minuter innan frukosten så lägger personalen upp maten. Så då hade dom gjort det och det ställde också till det i huvudet.

- Är det alltid tryck stämmning på måndagar? Vägningsdag som spökar kanske?
Nja... inget som jag har märkt av innan sådär. Det var något helt annat än vägningen som gjorde att stämningen var som den var i måndags.

- Är alla patienter väldigt smala? Kan man på kroppen se vilka patienter som har varit där länge och de som har varit där kort tid?
Nej, absolut inte. Här tar dom emot alla sorters ätstörningar. Och sedan är behandlingsprogrammet individuellt.

- Måste man ha ett visst BMI/vikt för att få flytta till nästa steg i behandlingen eller kan man fortfarande vara underviktig när man flyttas till nästa steg i behandlingen?
Det kan jag inte riktigt svara på. Man får nog flytta när ens behandlare tycker det och det känns bra för en själv. Som sagt är behandlingsprogrammet individuellt.

- Mäter de upp din mat eller läggs den upp utan mått?
Här mäter vi ingen mat, förutom flingorna och müslin. Målet är att man ska kunna se med ögonen vad som är en normal portion.

- När du lägger upp mat själv, är det alltid samma personal som kontrollerar att du har gjort rätt? Om inte, varierar det mycket vad olika personal anser vara ok?
Den som jobbar hjälper till när man tar upp. Ibland är behandlare med och äter och då är det kanske dom som har ansvaret. Så det är olika vem det är. Det varierar lite grann med mängder, och då framförallt med smöret. Annars är det ingen större skillnad.

- Är ni många som bor på behandlingshemmet?
Just nu är vi åtta stycken som bor på Kliniken, tre i Villan och två i lägenheterna.

- Får man bra hjälp? Är det mycket personalstöd?
Man får bra hjälp här, absolut! Personalen gör så gott dom kan, men det är inte alltid dom räcker till. Men snart ska dom byta schema och då kommer det vara fler som jobbar samtidigt, vilket behövs. Så det kommer nog bli bra.

- Hur har det gått med att vara social vid måltiderna? Pratar alla mycket eller är det mest personalen som pratar?
Det är väldigt varierat. Måendet, maten och annat spelar in, men jag försöker vara så social jag kan. Ibland fastnar jag i maten och ibland pratar jag på. Så det är olika. Det är också olika när det gäller personalen. Vissa pratar mycket och andra mindre. Så det varierar från måltid till måltid.




Upp och ner



Dagen har gått i vågor. Som tur är har den slutat bra med en trevlig kväll. Skratt, prat och SkipBo-spelande. Det enda negativa är att jag inte vann. Jag är en dålig förlorare. Det erkänner jag och dom flesta vet nog om det också. Annars har väl dagen rullat på. Den har gått väldigt snabbt. Det var underbart att komma till stan en stund, fastän tiden gick alldeles för fort. Jag och L. hann med en del i alla fall. Jag fyndade strumpbyxor och ljus. Vi får inte ha levande ljus här inne så vi tänkte sitta på balkongen och mysa. Man får göra det bästa av situationen, haha.

När vi kom tillbaka var det fika och sen direkt till sjukgymnasten och efteråt till ett litet samtal. Och sen middag. Middagen var jobbig och jag tvekade om det var en normalportion. I mina ögon såg det ut som en dubbel portion. Det svämmade ju över på tallriken. Det tog ganska lång tid innan det kom ner i magen och lappen om "att äta i normal takt" kom fram igen. Jag skrev precis vad som rörde sig i mitt huvud.

Nu ska jag skriva ner mina tre positiva för dagen och så småningom försöka sova. Eb. kommer nog in och säger godnatt snart, och jag har sagt till henne att hon ska väcka mig imorgon. Jag vill inte försova mig igen. Vilken mardröm. Att stressa på morgonen funkar inte för min del.

Jag såg att ni har kommit med en del frågor och jag ska börja svara på dom nu, så ni får svaren imorgon.
Natti!



Envis som en åsna



Dagen började med att jag försov mig. Några minuter över åtta knackade det på min dörr och frågan om jag var vaken. Då insåg jag att jag hade somnat om, så det var bara att slänga på mig kläder och rusa ner till frukosten. Frukosten var en kamp. A. fick veta vad som rörde sig i mitt huvud och jag hoppas att det blir en förändring annars kan lunchen bli lidande. Jag vet hur jag funkar och jag kan inte göra mycket för att stoppa det i en situation som denna. Jag är för envis ibland. Det är inte alltid så bra...

Jag har sovit ganska bra inatt faktiskt. Jätteskönt! Så det är positivt och förmiddagen har varit trevlig med kortspelande och korttrick. Efter lunch och vila är det stan som gäller. Det ska bli skönt att komma härifrån och strosa runt på stan en timme.

Jag måste koncentrera mig på det positiva, annars blir det inte bra. Koncentrerar jag mig på det negativa så förstör jag bara för mig själv. Så är det, och det är jag väl medveten om.

Jag vet vad som måste göras
Ändå sitter jag kvar här
Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är





Då var denna dagen över



Vilken dag alltså. Jag varken kan eller vill gå in närmare på vad det gäller. Det enda jag kan säga är att det inte handlar om mig. Och dessutom vet jag inte alla detaljer.

Jag blir fortfarande helt varm i kroppen när jag tänker på min promenad innan idag. Det var så härligt. Imorgon är det planerat en stadstur och det betyder shopping! Så imorgon händer det lite roliga saker. Jag ska till sjukgymnasten också, så hela eftermiddagen är uppbokad. Inte helt fel får jag säga.

Nej, nu får jag väl ta och krypa till sängs. Eb. kommer nog in och säger godnatt snart. Jag måste börja gå och lägga mig tidigare. Kroppen behöver både sömn och mat. Varför ska det vara så svårt för mig att förstå?



Underbart väder!



Jag har varit vid stranden och fotograferat! Alldeles själv dessutom. Underbart! Jag har 15 minuter utevistelse nu. Det kändes helt underbart att gå där själv och göra det jag ville och kände för. Jag behövde något positivt för att stämningen är ganska tryckt här idag...

Vägningen imorse gick inte som jag ville. Inga näringsdrycker den här veckan i alla fall. Varför kan inte vikten stabilisera sig? Jag vill verkligen det. Jag vill ha ett svar. Förhoppningsvis får jag det nästa vecka.

Jag kan inte skriva mer nu. Jag kan inte tänka klart. En stor chock har jag fått. Det handlar inte om mig, så att ni vet. Ibland händer det saker som man inte är förberedd på...


Ett av fotona jag tog idag.



Avslutning på veckan



Dagens tre positiva:

- Vi tittade på "Mamma Mia!" och det höjde humöret.
- Vi gjorde några samarbetsövningar nu på kvällen som var roliga och piggade upp.
- Dagens promenad var härligt!


Nu är det meningen att jag ska sova. I alla fall ligga i sängen. E. kommer snart och tittar om jag har lagt mig. Jag kommer inte kunna sova. Måndag betyder vägning och dumma siffror. Jag hoppas att vågen står still. Jag är helt ärlig. Jag vill få svar på att jag kan äta så här mycket mat utan att siffrorna ändras för mycket. Jag vill tro på det. Jag kan inte skjuta upp näringsdryckerna längre. Jag måste våga ta ett steg framåt på vägen.

Några frågor ska jag svara på innan jag avslutar för dagen..

- Vad har ni fått att äta idag? Är det något gott eller stänger du av smakerna?
Jag kan skriva vad vi har fått idag.
Frukost - Fiberhavregrynsgröt, hallon och mjölk. En macka med smör, kalkon och gurka. Ett glas proviva. Te.
Lunch - Makaroner och chili con carne (alt. köttfärssås), sallad. Ett glas mjölk.
Fika - En Nogger-glass. Te.
Midddag - Potatis, kotlett och brunsås. Grönsaker och gelé.
Frukt - Apelsin.
Kvällsfika - Yoghurt, flingor och hallon. Måltidsdryck.

Så såg min meny ut idag och jag tycker att det var helt okej. Kokt potatis tycker jag inte om, men man kan inte tycka om allt. Maten vi får är oftast god och jag försöker våga känna smakerna och tillåta mig att tycka att det är gott, men ibland stänger jag av helt.

- Brukar ni sitta vid tv:n o äta på kvällarna eller är det alltid runt bordet?
Det är nästan alltid runt bordet. Några gånger har jag ätit kvällsfika uppe vid teven och det var för att det var något speciellt som vi ville se, men är vi många så går inte det.

- Är personalen bra att prata med?
Ja, det tycker jag. Jag kan inte säga att jag kan anförtro mig åt alla, man klickar bättre med vissa.

- Vilken mat är svårast?
Det är sådant som jag faktiskt inte tycker om. Det är svårt att säga vilken mat som är svårast, men det är det som har varit förbjudet. Efterrätt, sötsaker, smör och annat. Det kan vara olika från dag till dag också.

- Är det att du sorterar som är jobbigt eller hur tänker du om maten?
Det är jobbigt att sortera maten och framförallt tar det tid. Men det är ett tvång som är svårt att bryta. Sedan måste jag äta maten i en speciell ordning, ibland i storleksordning osv.

- Får du skäll när du tvingas fylla i lappar?
Nej, absolut inte. Lapparna om att äta i normal takt är till för att hjälpa mig. Jag får tänka igenom vad det var som gjorde att det tog sådan tid och skriva ner vad jag behöver hjälp med. Så lapparna är till för att hjälpa.

- Upplever du att det blir tävlan om vem som äter långsammast?
Hm... jo, ibland känns det så. Dom tankarna flyger i mitt huvud ibland också, men nu de senaste dagarna har jag faktiskt börjat strunta i dom tankarna. Maten ska ner, alltså finns det ingen anledning att sitta där och plågas mer än nödvändigt.



Söndag



Alla är söndagströtta idag verkar det som. Det är väldigt lugnt här och det ska bli skönt att det är måndag imorgon. Jag har städat, tittat på "Mamma Mia!" och pusslat. Nu har jag precis varit ute på min lilla promenad. Väldigt skönt att komma ut en liten stund...

Det står still i mitt huvud just nu, så jag bjuder på ett låttips.
Det får vara så för stunden.


Vår sista dans
Melissa Horn




Jag vet vad som måste göras
Ändå sitter jag kvar här
Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är

Och om jag behöver förklara
Den skugga som vilar i tiden
Förstör inga minnen, du vill inte se mig såhär

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ändå sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i 

Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ändå ligger du kvar här
Och jag hoppas du sover, jag smeker dig lätt om din hals

Jag vill inte spara min längtan
Jag har tänkt men aldrig fått tala
Så feg att jag viskar du hör säkert ingenting alls

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Ja, jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans



Tre positiva



Dagens tre positiva:

- En tur till Fyndmagasinet där en del kul inhandlades.
- Jag har fått en del låttips, till exempel Melissa Horn.
- Mysig avslutning på kvällen då L. sjöng och spelade gitarr, och jag satt på golvet och löste korsord och njöt av det fina ljudet.


Idag var det svårt att komma på det positiva. Det är som vanligt det negativa som fastnar på mig. Men jag fortsätter envist att öva på att tänka mer positivt.

Nu ska jag snart försöka sova. Ögonen är tunga...



Ett snedsteg



Misslyckande. Varför ska jag alltid hänga upp mig på småsaker? Jag vet att det bara ställer till det för mig själv. Samma sak varje gång. Idiotiskt. Denna gången var det för att jag inte fick gå ut mina 10 minuter. Anledningen var att jag hade varit med dom andra på Fyndmagasinet och gått där ett tag. En helt acceptabel förklaring, men det rann bara av mig. Sur, arg och irriterad var jag när jag sprang uppför trapporna.

Middagen var en katastrof. Ät snabbare, ta mer på gaffeln. Ta ner benen från stolen. Det tog 40-45 minuter för mig att få ner maten. Den där lappen om att äta i normalt tempo kom fram och jag skrev mycket på den. När jag var färdig kom A. och frågade vad det handlade om och jag sa precis som det var och vi pratade ut. Det är så det ska gå till.

Nu är humöret lite bättre. Här finns ju sötnosar som muntrar upp mig! Så det kommer nog bli en mysig kväll. :-)





Lördag



Det var segt att komma upp i morse. Det blev lite sent igår innan jag somnade. Förmiddagen har varit trevlig och vi har spelat SkipBo, tittat på film och lite så. Tänkte svara på några frågor nu.

- Har du några små mål satta för helgen?
Nja...inte direkt. Men att jag ska försöka vara social vid måltiderna. Jag vet att det blir lättare att äta då. Och så ska jag försöka bli bättre på mindfulness.

- Jämför du dig med andra och de andras tallrikar? Upplever du att du alltid har mest?
Jo, det gör jag. Även fast jag inte vill så drar sig ögonen till de andra tallrikarna. Ibland upplever jag att jag har mest, men jag försöker säga till mig själv att man lägger upp maten olika och att det då kan se mer eller mindre ut.

- Tycker du att det är skönt att ha din behandlares stöd i måltidssituationerna eller är det jobbigt?
Det är jobbigt, men jag vet att det är bra. Det är enda sättet att bryta mina tvång. Och jag vet att när det känns jobbigt så gör jag rätt och går emot anorexin. Det gör ont, men det måste göras.

- Klarar du tiden bättre nu?
Njäe...det är olika. Det beror helt på vilken sorts mat det är och hur måendet är. Oftast äter jag på ca 30 minuter.

Handlade du något pyssel?
Igår när vi var i stan handlade jag ett garn och lite annat. Så det blev lite i alla fall.


Nu är det lunch.



Jag ska...



Maten ska ner.
Jag ska sitta still.
Jag ska sova.
Jag ska vara snäll mot mig själv.
Jag ska inte ge efter för några dumma tankar.
Jag ska... en massa mer.


Ångestfull
dag, men även många trevliga stunder. Jag har försökt vara positiv och glad även i de jobbiga stunderna. Jag vet vad jag måste göra. Inget blir bättre av att jag drar ut på det.

Jag skriver varje kväll ner tre positiva saker med dagen som gått. Ikväll ser min lista ut så här:
- Jag fick gå en liten runda själv ute och jag gick lugnt och precis den vägen jag skulle fastän rösterna skrek åt mig att göra tvärtom.
- Jag och två andra söta fick åka på en ministadstur till Garnboden och Panduro.
- S. och jag har börjat lägga ett pussel. Trevligt sällskap och ett bra tidsfördriv.
- Jag har försökt vara social vid måltiderna istället för att stirra ner på tallriken. Till och med när vi fick pizza till middag.

Oj, det blev fler än tre saker, men det är bara bra! Jag måste börja se det positiva som händer istället för att bara se det negativa. Nu ska jag försöka sova. Typ snart i alla fall. Jag är inte sovtrött precis, men ska göra ett försök. Imorgon är en ny dag.



Fina ord



Det är tur att det finns så underbara människor. Alla behöver ibland höra fina ord från andra.
Jag har svårt att ta emot komplimanger och fina ord från andra. Det är för att jag är expert på att trycka ner mig själv. Det negativa fastnar, medans det positiva bara rinner av mig. Det borde vara tvärtom. När jag får en komplimang försöker jag säga tack. Det är svårt, men ju mer jag övar desto lättare kommer det att bli.





Två humörhöjare!



Tiden springer iväg. Denna dagen har gått väldigt snabbt. Efter middag och vila spelade vi ett spel som heter Tjejkompassen. Och vi tvingade P. att läsa på korten och så. Det stod att någon vuxen skulle göra det. Han gjorde det bra, haha. Det blev mycket skratt och jag la till och med mig raklång på golvet för att skrattade så mycket. Humörhöjare! Och nu efter kvällsfikat blev det en tur in till stan. Eller ja, pressbyrån på stationen. Humörhöjare nummer 2!

Nu ska jag svara på några frågor som jag lovade innan. Någon undrade om jag har några planer till helgen. Det har jag inte. Det kommer nog bli ganska lugnt här eftersom några åker hem över helgen. Förhoppningsvis blir det en tur till stan eller något. En undrade om vi har stadstur varje vecka och det har vi, eller vi brukar ha det. Det beror lite på vad folk vill.

Från och med idag lägger jag upp all mat själv. Det känns ovant och lite läskigt, men det känns bra. Tillsägelser får jag, men det är inte så konstigt. Smöret är nog det jag har svårast med. Men som sagt så känns det bra att lägga upp maten. Det är så det ska vara. Och på frågan vad som utlöste ångesten i förrgår, då jag låg på golvet på mitt rum hela kvällen, kan jag inte riktigt svara på. Det rann över helt enkelt. Elefantkänslor, magkrångel, tårar som ville ut och så vidare...

Och till sist en undran över det jag skrev i förra inlägget om att alla har kännt sig sedda idag av personalen. Det är svårt att förklara. Det handlar väl lite om att vi inte har behövt be om hjälp lika mycket, utan hjälpen har kommit ändå. Nej, jag kan inte riktigt förklara. Det är något vi känner här.

Nu ska jag krypa till sängs. Jag måste ge kroppen den vilan den behöver.
Jag jobbar på det i alla fall...


Denna bilden är speciell för mig. Den betyder mycket.



Tacksamhet



Veckan går snabbt, men helgen långsamt. Så är det här. Imorgon är det redan fredag. Sedan väntar en lång helg. Då går alla ner i varv. Det är mindre personer som rör sig här och det händer inte lika mycket. Lite tråkigt, men förhoppningsvis hittar vi på något roligt.

Dagen idag har varit jobbig, men väldigt bra på samma gång. Torsdag betyder soppa till lunch och efterrätt på det. Jag var proppmätt efter soppan och att sedan får ner den där biten cheesekake var en kamp. Jag hade bra hjälp av min behandlare som satt bredvid. På vilan kunde jag knappt ligga ner och som tur var uppmärksammade personal det, så efteråt fick jag ligga på säcken med bolltäcke över mig. Och sedan fick jag medicin mot magkatarr. Äntligen säger jag. Idag har vi kännt oss sedda, allihopa.

Oj, nu är det middag. Jag ska svara på några frågor senare.



Bästa dagen på länge



Kvällen har varit tvärtemot vad den var igår. Igår låg jag ensam på golvet i mitt rum och bombaderade mig med negativa tankar. Ikväll har jag tittat på Harry Potter med dom andra, spelat SkipBo, tittat på Andra Avenyn med F. och även skrikit och hoppat högt när det blev läskigt, och jag har haft en välbehövlig pratstund. Dessutom har vi alla planerat ett litet bus som ska tas i bruk imorgon. Det kommer bli så kul!

Hela dagen har faktiskt varit bra. När vi var i stan fyndade jag och L. på rean och jag hade ett jättebra samtal med E. Ett jobbigt samtal med mycket tankar och känslor, men det var precis vad jag behövde. Vi försökte reda ut vad det var som hände igårkväll. Jag fick återigen höra hur bra jag är på att berätta hur jag tänker och känner. Det svåra är att ta emot dom komplimangerna som jag får. E. tycker det är lite kul att säga att jag är skitbra eftersom jag varje gång gör samma min och sedan gömmer ansiktet i händerna och försöker skratta bort det. Jag tränar på att bli bättre på att ta emot snälla ord och bara säga tack. Det är grymt svårt, och speciellt när man är van att hela tiden trycka ner sig själv...

Nu ska jag försöka sova. Medicinen är tagen och jag hoppas på en god natts sömn. Det behöver jag verkligen. Natti!





Onsdag



Det är mycket som händer idag. Efter frukosten var jag på apoteket och hämtade medicin och sedan när vi kom tillbaka var det mindfulness. Nu den senaste timmen har vi spelat kort. Jag och L. spelade Stress. Man blir väldigt uppjagad av det spelet, men kul är det!

Nu ska jag strax kila ner till lunchen. Efter lunch och vila är det stadstur. Så vi är några som ska till stan. Roligt! Jag frågade E. om jag fick flytta mitt samtal för att kunna följa med till stan och det var inga problem. Vi hann prata lite snabbt om gårkvällen också. Jag mådde inte så bra. Det ska bli skönt med samtal sedan så att vi kan gå igenom det ordentligt.

Nej, nu är det lunch.



Ångesten är på besök



Varför låter jag känslorna och tankarna styra? Jag vet ju hur det blir. Jag sluter mig som en mussla och gör tvärtemot det jag vet är rätt. Jag har precis spenderat 1½ timme på golvet på mitt rum, och med benen uppe på sängen. Varför? Det stavas ångest.

Sova får jag inte. Det är förbjudet. Umgås med någon är också förbjudet. Jag ska sitta i min ensamhet. Det är ett straff. Å. kom in med nattmedicinen, men jag vägrade ta den. Hon försökte få mig på bättre tankar. Sa att jag behöver sova för att orka, men ingenting klarar av att gå över ångesten. Den är stark och bestämd. Ingenting mer får komma ner i min mage. Och ska jag somna så ska det vara för att kroppen är utmattad, inte på grund av några tabletter.

Jag vet att detta är den sjuka sidan av mig som talar, och brutalt bestämmer. Jag har inget att sätta emot. Kraften finns inte där. Inte för tillfället... Jag vill bara få somna och vakna upp och känna mig lugn och glad. Jag har lyckats ta mig upp från golvet och ligger nu i sängen. Det är ett litet framsteg.

Nu blir det film tills ögonen förhoppningsvis slocknar av trötthet.



Det är som att bryta benet



Det är härligt när det händer saker, och idag är en sådan dag. Jag tog upp frukost själv i morse och det gick bara bra, men vad osäker jag blir. Men jag vänjer mig säkert snart. Nu tar jag frukost och kvällsfika själv och på torsdag ska jag även börja med lunch och middag. Trevligt med lite förändringar. Bra förändringar också.

Idag har jag haft samtal med E. Jag hade fått i uppgift att skriva ner vad jag behöver göra för att nå mitt mål, alltså att bli frisk. Först på listan hade jag skrivit: "Jag måste acceptera att jag måste gå upp i vikt". Det ställer fortfarande till trassel i huvudet, även om jag är fullt medveten om att jag är underviktig. E. sa många kloka saker under samtalet och allt (okej, det mesta) han säger låter så rätt. Då blir jag frustrerad över att jag inte kan banka in det i huvudet. Men det ska gå. Så är det bara.

På min lista hade jag också skrivit att jag måste lita fullt ut på dom som vet vad dom pratar om. E. jämförde min situation med en som har brutit benet. Han blir röntgad och då säger läkaren att benet är brutit och att dom måste gipsa det, annars kommer det aldrig att läka ihop. Mannen vill inte eftersom han inte helt litar på läkaren och hoppas att det ska bli bra ändå. Men ett brutet ben måste gipsas och har man liksom jag anorexi måste man gå upp i vikt. Det är så helt enkelt.

Det är mycket som måste bankas in i mitt huvud. På något vis ska det gå. Jag har bestämt mig för det. Aldrig att jag ger mig. Det får ta den tid det tar, men nå mitt mål ska jag.


Jag passade på att fota när jag gick från sjukgymnasten.
Det huset där framme är kliniken där jag bor.



Skånetös måste ha äkta tofflor!




Lite förändringar på gång



Vilken mysig kväll det har varit. Massa prat och skratt, SkipBo-spelande och annat. Man bli så glad och lugn när det är så... Dagen har varit okej också. Men elefantkänslorna sitter i. Det blir jobbigare för varje sekund. Det känns som om jag kommer vakna uppsvälld imorgon och att jag inte kommer kunna ta mig ur sängen. Därför vet jag att sömnen kommer bli lidande (okej, mer lidande än vanligt) inatt. Det är förbjudet för mig att sova. Just därför borde jag gå tvärtemot vad de dumma tankarna säger åt mig, men jag klarar inte av det. Jag hoppas att tabletterna hjälper mig lite i alla fall...

Jag skrev innan att det är en del förändringar just nu, så det ska jag berätta mer om nu tänkte jag. Men först en annan sak angående vägningen imorse. Jag var stensäker på att jag hade gått upp i vikt eftersom måendet var som det var och har varit så en antal dagar, och spegelbilden bevisar vad jag känner och tror. Men däremot valde jag att lita på min behandlare när han sa att vikten förmodligen skulle stå ganska still. Jag trodde, och hoppades, att min vikt hade stabiliserats, men så var inte fallet riktigt... Jag vet att vikten kan ändras lite fram och tillbaka, men detta var för stor skillnad för att jag skulle kunna lita på det. Men visst gör siffrorna avtryck på känslorna.

Nu till förändringarna.

- Jag ska nu lägga upp frukost och kvällsfika själv. (Jag bredde min första macka nu ikväll, och det gick bra!)
- Jag har 10 minuter utevistelse med personal varje dag.
- Jag har ingen sittid längre.
- Från och med torsdag ska jag lägga upp lunch och middag.

Så det är lite grann som händer. Att slippa sittiden är jätteskönt. Jag uppskattar verkligen att kunna borsta tänderna direkt efter frukost. Man känner sig mycket friare dessutom. Men nu är det dags att krypa till sängs. Jag får nog till på film tills ögonen slocknar. Det kommer bli svårt annars.



Alltid dessa dumma siffror



Jag är nyss inkommen från en liten promenad. Från och med idag får jag 10 minuters utevistelse med personal. Det var så härligt, och framförallt att få se hur det ser ut här runtomkring. Detta behövde jag för att måendet är i botten. Dumma mage som krånglar och dumma, dumma siffror. Det ställer till det alldeles för mycket.

Dagen började vägning som alltid på måndagar. Jag trodde att vikten skulle stå ganska still. Jag var rätt säker på det faktiskt, men inte gjorde den det. Det var en jäkla massa upp och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Tårarna ville fram, men jag höll det inne. Varför har siffror så stor makt?

Idag åt jag lunch med min behandlare. Vi satt i lilla matsalen och målet var att jag skulle äta lite av allt. Inte äta potatisen för sig, fisken osv. Det var jättejobbigt, men eftersom E. hade ögonen på mig hela tiden så blev tvången inte lika starka. Men det skapade en enorm ångest. Det är på ett vis bra att jag får ångest när jag blandar maten, eftersom jag då vet att jag gör rätt. Man brukar äta så. Man äter inte en sak i taget. Men gud så svårt det är. Tvången är väldigt starka...

Efter lunch och vila gick jag till behandlarhuset för samtal. Jag var väldigt nere. Förra veckan gjorde E. och jag ett avtal. Om vågen visade x kg eller mindre så skulle jag börja med näringsdrycker idag. Vågen visade det högsta den kunde för att näringsdryckerna skulle sättas in. Jag sa till E. att jag känner mig som en strandad val. För det gör jag. Hela jag känns uppsvälld. Jag känner mig inte ett dugg säker i maten... Så även om det tog emot och inte kändes helt rätt så gjorde vi ett nytt avtal. Om vågen visar x kg eller mindre nästa vecka så blir det näringsdrycker. Jag hoppas att vågen står still. Ärligt talat gör jag det. Näringsdrycker lockar inte, men det blir lättare om jag känner mig säker i maten.

Det blev ett långt inlägg det här. Det är mycket förändringar nu känns det som, men jag skriver mer om det senare. :-)



Det går på tid



Tvättning och städning klart. Det känns jätteskönt. Däremot är jag arg på mig själv för att jag valde fel program på tvättmaskinen så att kläderna blev blötare och alltså fortfarande hänger på tork. Den sista maskinen blev som den skulle, och vilken skillnad det var. Misslyckande ekar i mitt huvud. Fan alltså.

Maten har inte gått sådär jättebra idag heller. Målet är att man ska äta i normaltakt, alltså 20-30 minuter. Gör man inte det får man fylla i en lapp om vad som orsakade att man inte hann, vad man behöver göra för att kunna göra det osv. Jag har precis fyllt i min andra för dagen. Dom har helt plötsligt blivit väldigt petiga med tiden. Så var det inte när jag kom. Men det är väl för ens eget bästa antar jag...

Nu är det fruktdax.





Söndagsfix



Tvätta och städa. Det ska jag göra idag. Jag är inne på min andra maskin tvätt nu. Det är så skönt att känna att man gör något som man behöver. Tiden går fort också. Jag har en känsla av att söndagen kommer rusa förbi. Fast jag fasar för morgondagens vägning. Det kan betyda att jag måste börja med näringsdrycker. Jag är livrädd, men samtidigt vet jag att det inte finns någon anledning att skjuta på det. Det ska göras helt enkelt.

Snart lunch. Sedan fortsätter jag att tvätta och städa.



Underbara lördag!



Bästa dagen på länge! Utan tvekan! Familjen kom precis efter lunch och så gick vi upp på mitt rum för att lasta av det som dom hade med till mig. Sedan åkte vi in till stan. Det var så härligt att gå i affärer och trängas bland folk. Fyndade på rean gjorde jag också. En stor och mysig lång tröja för ynka 59 kr! Helt perfekt! Lite annat hittade jag också. Jag ville verkligen springa överallt. Jag orkade ibland inte vänta på att syster skulle prova färdigt. Lite otålig, haha.

Tiden rann iväg snabbt och klockan visade att det var över fikadags. Jag och E. hade bestämt att jag skulle äta en risifrutti, men när jag väl stod där i affären så blev det yoggi istället. Det kändes lättare... jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel, men om jag skulle tagit risifruttin så hade det varit stor risk att allt inte skulle ätas upp. Jag tog i alla fall ingen lättyoghurt, vilket är ett framsteg... Under tiden jag åt styrde vi bilen mot Getterön. Jag kan tänka mig hur mysigt där är på sommaren. När vi åkte tillbaka körde jag. Det var roligt att sitta bakom ratten igen.

Familjen åkte hem precis innan det var dags för middag. Efter middagen och vilan hade vi samarbetsövningar. Ett bra initiativ av A. Vi hade superkul och skrattade massor. Så det har varit en toppendag! Jag känner hur trött jag är nu. Så nu blir det att krypa ner i sängen och lösa kordsord tills ögonen slocknar. En bra avslutning på en underbar dag.


Ute på Getterön.



Härliga lördag!



Idag får jag besök! Jag får komma härifrån i flera timmar och gå i affärer och göra vanliga saker. Så himla härligt det ska bli! Mamma, pappa och lillasyster kommer efter lunch så det är bara typ en timme kvar. Sedan åker vi direkt. Stan och lite shoppning är nog det som står först på listan. Sedan får vi se hur tiden går. Jag ska vara tillbaka här till middagen halv fem i alla fall.

Jag och E. pratade om hur jag ska göra med fikan. Jag vill inte fika ute eftersom jag vet att jag kommer stå där med världens beslutsångest, så vi bestämde att jag äter en risifrutti till fikat. Enkelt och lätt. Men jag vet att det kan uppstå problem. Det rör sig dumma saker inuti mitt huvud...

Några frågor ska jag svara på innan jag åker. En undrade om det var nya medicinen som gjorde att jag mådde dåligt igår, och det är det inte. Jag klarar helt enkelt inte av att sträcka armarna uppåt en längre stund. Sedan om jag hade glömt mycket hemma. Nja...inte direkt, men jag kom på en del saker som jag behöver. Och ja, det är Harry Potter böckerna i min bokhylla. Jag vet inte hur många gånger jag har läst dom. :-)

Nu ska jag städa lite snabbt och sedan är det lunch. Sen besök!





Så kan det gå



Dagen har varit...okej antar jag. När vi hade mindfulness skulle vi bland annat sträcka upp armarna och det klarar jag inte av. Så resultatet blev att jag blev yr, det började svartna framför ögonen och jag trodde jag skulle kräkas. Jag tog mig ner på andra våningen och ramlade ihop på golvet. Det tog ett tag innan någon hittade mig, men då fick jag vatten och sedan kunde jag gå in och lägga mig på mitt rum. Jag somnade nog till och vaknade inte förrän min behandlare kom och undrade vad som hände. Han skickade upp personal att ta blodtryck och blodsocker på mig. Sedan släpade jag mig ner till lunchen. Fortfarande lite skakig och borta.

Dagen har rullat på efter det. Löst korsord, pratat, spelat SkipBo och så. Och talat om för mamma vad dom ska ta med sig imorgon. Om en stund är det kvällsfika och sedan blir det att titta på Let´s Dance. Imorgon är det lördag och då får jag komma härifrån hela eftermiddagen. Härligt!

Jag bjuder på lite bilder från mitt rum.

Böcker, filmer och skivor.


Min anslagstavla.


Min älg och kanin. Gosiga!




Upp och ner



Så skönt det var att komma härifrån ett tag igår. Det är skrämmande att det kan kännas så konstigt att gå i en affär, men det är för att allt kretsar runt det som händer här. Imorgon kommer i alla fall mamma, pappa och lillasyster! Mellan lunch och middag kommer jag vara ute på äventyr. Superhärligt!

Det var en som frågade om det blir mer och mer frihet för mig nu, och det blir det väl. Detta är sista veckan jag har sittid och kanske att jag får komma ut på någon liten daglig promenad nästa vecka. Att bli av med sittiden ska bli enormt skönt. Idag höll jag på att skrika rakt ut, och det var inte för att jag skulle sitta ner utan det berodde på något helt annat.

Middagen igår gick inte helt bra. Det serverades ris, kassler, sås och sallad. Det kändes som om det aldrig skulle ta slut, och det tog längre tid än det "ska" göra så jag fick fylla in en lapp där jag skulle skriva varför jag inte kunde äta i normaltakt och hur jag ska gå tillväga för att det ska bli möjligt. Tankarna är elaka nu. Dumma elefantkänslor...

Nu är det mindfulness. Jag har svårt för det. Kan inte koncentrera mig överhuvudtaget...



Torsdag



Det är segt med uppdateringar och anledningen till det är att jag är väldigt seg själv. Jag somnade om i morse och vaknade 8 minuter innan frukost. Knappt vaken gick jag ner till frukosten och direkt efter det hade jag samtal. Så det var en fartfylld morgon.

Det är inte mycket ledig tid nu i eftermiddag heller. Vi har precis haft grupp och pratat om självkänsla. Mycket av det har jag hört innan, men det tål att upprepas. Jag och E. har pratat mycket om självkänsla och självförtroende på samtalen också. Efter fikan blir det en sväng in till Varberg. Jag sprang över (okej, gick snabbt låter bättre) till behandlarhuset innan och frågade E. om jag fick följa med och det fick jag. Skönt att få komma ut lite!

Nu ska jag byta om från mysbyxor och sedan gå ner till fikat.



Irritationsmoment



Seg kan man sammanfatta min dag. Jag hoppas att jag är mer vaken imorgon. Då har jag samtal direkt efter frukost. Det betyder att jag slipper sittiden. Så skönt, och just sittiden är något jag ska ta upp med E. imorgon. Jag, och även andra, är lite smått irriterade och det gäller även vid måltiderna. Man måste säga till för att något ska hända. Det hjälper inte att sitta tyst och bara prata med varandra. De som kan göra något åt det måste också få veta. Jag ska skriva ner det så att jag kommer ihåg det imorgon.

Det var en som frågade om jag har bilder på maten som vi får, men det har jag inte. Jag har inte riktigt koll på hur mycket vi får av olika rätter. Frukosten kan jag, men lunchen och middagen är svår. Jag får fortfarande min mat upplagd. En annan frågade hur det går för mig med maten och det går lite trögt ibland. Tankarna kommer mer och mer. Tvången har inte minskat direkt, men jag brukar oftast hinna äta upp i tid. Ibland tar det några minuter längre.

Nu ska jag skriva upp mina tre positiva om dagen. Sedan blir det att försöka sova.


Jag saknar mina sötnosar.



Trötter



Jag är tröttare än tröttast. Jag kom knappt upp ur sängen imorse. Det tog sin tid... Biverkning av medicinen förmodligen, men även för att jag inte ska få den så sent. Jag ska få den 1-2 timmar innan jag ska sova, inte när jag nästan ska gå och lägga mig. Nu är det ändrat i alla fall. Det blev ett lite segt samtal med E. idag eftersom jag var så trött. En del bra saker kom fram i alla fall.

Igår fick jag i läxa att skriva ner tre saker som varit positiva under dagen och det ska jag göra varje dag nu. Det känns som ett väldigt bra sätt sammanfatta dagen och då få fokuset bort från det negativa. Till imorgon ska jag också skriva upp vad jag har för mål om ett år, och det ska vara saker som jag vill göra. Inte saker som jag känner att jag bör göra.

Fika snart. Jag ska krypa ner i soffan och lösa korsord. Mer har jag inte energi till...



Skåningar sätter spår



Min och L. plan förstördes vid middagen. Dom hade ändrat bordsplaceringen igen....suck. Vi som hade gjort fina skånska flaggor och skrivit refrängen från "När en flicka talar skånska". Vi skulle ha dom mellan oss, men nu sitter dom på våra dörrar istället. Det blev väldigt fint!

Dagen har gått snabbt idag. Jag har varit hos läkaren också och pratat om sömnen. Jag ska prova tabletter och se om det blir bättre. Det skadar inte att testa. Det gick bra hos sjukgymnasten också. Tiden gick väldigt fort och det var roligt att studsa på bollarna.

Jag kan inte riktigt tänka klart. Det är mycket som snurrar.
Jag tror det får vara så för idag.

Eller några frågor kan jag svara på förresten. Det var en som undrade om man måste väga sig varje vecka. Ja, det måste man och om man måste titta på siffrorna vet jag faktiskt inte riktigt. Men jag tror det. Personalen som väger en brukar dessutom säga det högt.

Nej, nu ska jag sjunka ner i soffan eller något.
Onsdag imorgon.





Det händer saker



Jag har då verkligen haft fullt upp idag. Mindfulness, samtal och läkare gick in i varandra och jag fick stressa till lunchen. Var helt andfådd när jag satte mig vid bordet. Det blir en liten snabb uppdatering nu eftersom det snart är fika och sen ska jag till sjukgymnasten. Så det händer en del idag.

Jag och L. är dom enda skåningarna här, så vi måste självklart visa detta. Så nu har vi pysslat lite. Superbra blev det! Bilder kommer senare, och då även lite mer uppdatering. :-)





Massor av skratt!



Roligaste kvällen på länge, och det tack vare underbara människor. Jag har skrattat mycket! <3

En boll kan man ha väldigt roligt med. Jag blev "taggboll".
Och så var det sittid blev vi påminda om, så då satte vi oss ner och rullade bollen istället. Alla sätt är bra? ;-)

Jag vann dagens sista SkipBo. Sedan sa nattpersonalen godnatt. Vi satt kvar. En stund senare kom hon tillbaka och sa att det faktiskt var läggdags. Så vi gick snällt in på våra rum.

Jag är inte ett dugg sovtrött. Övertrött och uppe i varv är en bättre beskrivning. Och jag som skulle gå och lägga mig i tid. Det var ju inte bra. Jag får väl göra ett försök då. Imorgon är en ny dag.



Chock och förvirring



Vilken chock och förvirring morgonens siffror har skapat. Jag tror inte på siffrorna. Jag har sagt flera gånger att vågen inte stämmer. Det går inte ihop helt enkelt. All den mat och allt det stillasittande... och tre hg ner. Visst, jag har blivit mer rastlös de senaste dagarna och jag har sovit betydligt mindre, men inte kan väl det påverka vikten? Det måste betyda... att min kropp har kommit i balans, att vikten står stilla?

Jag kan inte tro på det. På samtalet försökte E. övertyga mig om att min vikt faktiskt har stannat. Det blev många tysta stunder. Jag visste inte vad jag skulle säga. Det var helt svart. E. tyckte att jag ska börja med näringsdrycker. Bara ordet får mig att falla ihop av rädsla. Tårarna brände bakom ögonen och jag var livrädd. E. sa att han såg att jag var rädd och ledsen men att han vill göra det som är bäst för mig. Och jag litar på E. och de andra som jobbar här. Jag känner mig trygg. Så vad är det som stoppar mig?

Jo, rädslan. Den har stoppat mig innan och självklart slår den till lika starkt nu. E. sa att det är okej. Han förstår och påminde mig om att jag behöver dygnet-runt-vård just för att rädslan är så stark. Och så är det. E. ville att jag skulle säga att nu kör vi. Men jag klarade inte det, och han sa att dom inte kan tvinga ner något i halsen på mig. Jag måste själv vara med på det.

En del av problemet är att jag inte känner mig trygg i maten än. Jag känner mig uppsvullen och större än någonsin. Så det blev en kompromiss. Har jag inte gått upp ett visst antal hg nästa vecka så ska jag börja med näringsdrycker. Det känns okej. Jag ska jobba med att försöka förstå maten, att man faktiskt behöver äta så pass mycket.

Nu är det middag.





Siffertrubbel



Det är något fel. Det kan inte stämma. Jag tror inte ett dugg på det. Aldrig, aldrig, aldrig!

Siffrorna var mindre denna veckan. Hur tusan kan det hända? Jag fick till och med ställa mig två gånger på vågen eftersom jag vägrade tro på siffrorna första gången. Det visade exakt samma när jag ställde mig där andra gången.

Något är väldigt fel. Jag litar inte på den apparaten. Det är en sak som är säker...



Söndag



Ännu en dag med strålande fint vinterväder. Men jag ska väl stå ut en vecka till, sedan får jag kanske göra lite mer. Det är skönt att det är söndag i alla fall. Imorgon blir det mer liv och rörelse här. Samtal och lite annat står på planeringen imorgon. Och just det...vägning. Jag förtränger det hela tiden. Alltid lika jobbigt med de där siffrorna.

Det var en som undrade vad vi gör när vi har mindfulness. Det är övning på att vara här och nu och kunna slappna av. Så vi ligger ner och följer instruktioner. Man ska till exempel känna om det känns något i stortån, foten, magen och så vidare. Det är lite olika. Och en annan undrade om det är någon i personalen som har haft anorexi och hjälper oss utifrån egna erfarenheter. Jag kan inte svara helt säkert på denna frågan, men jag tror inte att det är någon som har haft anorexi. Men antagligen inte.

Nu blir det nog filmtittande...


Längtar ut...



Svaren



- Det känns som att ni har kul tillsammans i alla fall mitt i allt det jobbiga?
Jadå, det har vi. De andra som bor här är guld värda!

- Har man ingen att prata med på helgerna? Får ni uppgifter av era behandlare att göra?
Behandlarna jobbar bara på vardagar, så man har inga samtal på helgen. Men man kan alltid prata med personalen som jobbar om det är något.
Uppgifter får vi, och det är olika från person till person. Igår kom jag och min behandlare överens om att jag måste börja ta till mig de komplimanger jag får av andra. Så nu ska jag skriva ner när någon säger något som känns lite extra bra.

- Vad betyder det att du har betalningsförbindelse ett halvår? Måste du vara färdig då?
Jag får behandlingen betald i upp till ett halvår av landstinget. Så i princip betyder det att jag måste vara färdig då, eller hur man nu ska säga.

- Hur många är ni på Capio? Varierar antalet patienter? 
Nu i helgen är vi sex stycken. På måndag kommer det lite fler igen, så hur många vi är varierar från vecka till vecka.

- Hur ofta kommer det nya patienter eller åker patienter hem?
Det är jättesvårt att säga. Alla har en individuell behandlingsplan, så det är olika för alla.

- Skulle du vilja att det var fler/färre patienter där?
Svårt att säga. Ibland vill man vara ensam och ibland vill man umgås.

- Hur många personal har ni och räcker de till om man behöver hjälp?
Det är lite olika vilken tid på dygnet det är. Det är bara en som jobbar natt till exempel, men på dagen kan här vara tre stycken och plus behandlarna, husmor och lite andra som jobbar här på vardagarna. Så hjälp finns det att få.

- Brukar ni få annan mat när det är helg? Typ fredagsmys?
Njäe...inte direkt. Inte vad jag har märkt av än, men jag tror att det ibland kan serveras mer helgmat på helgen. Förra veckan fick vi potatisgratäng och fläskfilé, och det är lite helgmat tycker jag i alla fall.

- Är det många vegetarianer där? Vad får de för mat?
Just nu är det bara en som är vegetarian. Jag har inte riktigt koll på den vegetariska kosten, men jag tror att dom får mycket bönor, kikärtor och vegetariska alternativ. Fast även dom som är vegetarianer måste äta kyckling och fisk, och det eftersom kroppen annars får svårare att återhämta sig. Och så dricker dom mjölk och äter ett knäckebröd med ost till lunch och middag.
Emelie kan svara bättre på denna frågan eftersom hon är vegetarian.

- Får ni någon typ av godis eller liknande på fredagar eller lördagar?
Vi äter som vanligt på helgen, och då alltså inget extra såsom godis.

- Blir du aldrig uttråkad där? Om ni bara får vara inomhus och spela spel etc.? Hur underhåller ni er mer?
Ibland går tiden väldigt långsamt, och då speciellt på helgen. Så visst blir jag uttråkad. För att få tiden att gå tittar vi på tv/film, löser korsord, lägger pussel, pratar och så. Sedan så stickar många. Jag har inte börjat med det än, men jag börjar faktiskt bli sugen på att testa.
På vardagarna går dagarna snabbt och man hinner knappt bli uttråkad eftersom man har samtal, vila, mindfulness, måltiderna och annat.

- Vilken var din tidigare målvikt?
Menar du målvikten innan jag fick diagnosen? Det fanns ingen målvikt. Jag blev aldrig tillräckligt smal. Det enda som fanns var att siffrorna skulle bli lägre för varje gång jag ställde mig på vågen.

- Varierar antalet patienter där du är nu från vecka till vecka? Hur många nya kommer och hur ofta sker det?
Ja, det varierar. Några är till exempel fortfarande hemma på julledighet. Jag har inte varit här så länge så hur ofta det kommer nya vet jag inte. Det varierar nog mycket. Men jag har för mig att det ska komma en ny på måndag.

- Trivs du med de andra paienterna? Är det bra stämning?
Jag trivs jättebra! Stämningen är bra och det hjälper när det är mycket skratt och prat.

- Vad händer om någon gör någonting man inte får?
Det beror nog på vad det är. Det finns så många saker man inte "får" göra.

- Är de andra patienterna motiverade? Påverkar ni varandra mycket?
Alla har kommit hit frivilligt, så motivation finns här. Det är olika hur mycket man påverkas av varandra. Det kan både vara positivt eller negativt. Men ser jag någon som till exempel äter på ett sätt man inte får, så kan jag "smittas" av det, eller få en stark längtan av att göra likadant. Det beror helt på måendet och hur personalen agerar.

- Finns det flera olika behandlare hos er eller har alla samma? Om det finns flera får man välja behandlare själv?
Det finns flera. Du blir tilldelad en behandlare, men skulle det visa sig att ni inte passar ihop så finns det säkert möjlighet att byta.

- Har olika behandlare hand om olika sjukdomar (anorexi, bulimi etc) eller har de blandat? Finns det någon annan behandlare du skulle vilja ha/inte vilja ha? Varför?
Det finns ingen speciell uppdelning utan varje behandlare har några patienter var.
Jag är jättenöjd med min behandlare!

- Är det många som åker hem på permission på helgerna?
Det varierar. Denna helgen är det några som är hemma.

- Är det mindre personal som jobbar när det är helg?
Ja, det är det. Det är tre stycken som jobbar på helgen. En jobbar natt och de andra delar på dagen och kvällen.



Jag fick följa med på utflykt!



Vid lunchen frågade vi om vi inte kunde åka någonstans där alla fick följa med. Inga direkta reaktioner och vi blev lite smått irriterade. Efter vilan och sittiden satte jag mig ute på balkongen. Där satt jag i typ 40 minuter. Jag orkade inte vara inomhus längre. Slog i huvudet gjorde jag också och svor högt. Nu har jag en fin bula mitt på huvudet. Jag var på väldigt dåligt humör...

Vid fikat frågade personalen om vi ville åka en sväng. Så glad jag blev. Vi åkte till Getterön och Träslövsläge. Så fint var det. Strålande solsken och snö. Underbart! Och innan vi kom tillbaka stannade vi på pressbyrån och köpte tidningar. Den här lilla utflykten piggade upp ordentligt. Att bara få komma utanför detta huset gör så mycket.

Ikväll blir det Robinsontittande skulle jag tro, och sen får vi väl se. Jag ska svara klart på era frågor också. :-)



Så var det helg



Man märker direkt att det är helg. Betydligt mindre folk som rör sig i byggnaderna och det känns väldigt lugnt. Det är nästan lite för lugnt. Och självklart är det strålande sol ute...idag igen. Kan det inte vara molnigt ett tag? Då är det lättare att vara inne. L. berättade en rolig sak för mig imorse. Hon hade drömt att jag ramlade ner från balkongen. Vi kom fram till att det hade att göra med att jag längtar ut så mycket, haha.

Jag sov inte så bra inatt. Hade enormt svårt för att somna, även om jag var jättetrött. Gäspar hela tiden känns det som... Nu ska jag städa tänkte jag. Det känns lite bättre när jag har gjort något vettigt.
Svaren på era frågor kommer senare. :-)


Jag igårkväll.



Svaren



- Hur ofta har du samtal? Vad går de ut på?
Denna veckan har jag haft fyra samtal. På samtalen pratar jag och min behandlare om det som behövs. Idag mådde jag inte så bra så det blev mycket prat om vad jag har för tankar och hur jag ska göra för att stå ut med ångesten. Jag får verktyg som ska hjälpa mig.

- Är din terapeut bra? Är du nöjd med vem du har fått?
Jag är mycket nöjd. Det funkar jättebra.

- Vad är ditt mål för helgen? Har du korta mål eller sådana som tar längre tid att uppnå?
I helgen är mitt mål att stå ut med ångesten som hela tiden slår på mig. Jag ska också försöka gå och lägga mig tidigare. Framförallt har jag korta mål. Det känns bättre att ta små steg i taget.

- Hur länge har du varit där nu? Börjar du komma in i det?
Jag har varit här i snart två veckor. 12 dagar för att vara exakt. Ja, jag har kommit in i rutinerna och det känns skönt.

- Vad räknas som normalvikt för dem? Ungefär vilket bmi ska man ha för att vara frisk fysiskt?
Ett bmi på mellan 20-25 är normalvikt.

- Vad är de realistiska målen Ni (Du och enheten) har för den här behandlingen?
Idag frågade min behandlare mig vad jag vill vara om ett år. Då sa jag att jag vill orka resa, plugga, jobba eller något annat. Jag vill inte bara gå hemma. Jag ska inte heller lyda dom dumma tankarna, utan jag ska äta bra och inte motionera i kompensatoriskt syfte.

- "Får" Du inte åka hem förren Du gått upp de 13 kilona till normalvikt? Hur ser det i så fall ut när det har hänt - kommer Du åka till Varberg för uppföljning eller liknande?
Det vet jag faktiskt inte. Viktuppgången kan gå både snabbt och långsamt. Men jag får åka på permission när jag och min behandlare är överens om att jag är redo för det.
Jag har en betalningsförbindelse som gäller ett halvår. Jag kommer åka på flera permissioner för att öva hemma och sedan komma tillbaka och jobba vidare med det som behövs.

- Vad är åldersgränsen på enheten?
Det kan jag inte svara på eftersom jag inte vet. Jag har inte hört om någon åldersgräns.

- Har du sömnmediciner, eller andra mediciner som funkar?
Nu har jag inget för sömnen, men jag och min behandlare har pratat om det de senaste dagarna eftersom jag inte sover så bra. Vi ska se hur helgen går och prata vidare om det på måndag.

- Hur får man SkipBo på datorn? Går det att ladda ner?
Jag fick det av T. och jag vet att hon har laddat ner det. Så det finns säkert att få tag på. Men en varning, det är beroendeframkallande! ;-)

- Hur gamla är de som bor där?
Jag har inte koll på allas ålder. Är så dålig på det. Men jag är yngst just nu, och jag är 21 år. Vi har en bra blandning på åldrar här.

- När får ni börja vara ute eller får ni någonsin det när ni bor där?
Det är olika från person till person. Men de tre första veckorna har man ingen utevistelse. Sedan kommer man överens med sin behandlare hur länge man får vara ute. Jag tror att 10 minuter är första steget.

- Hur många gånger i veckan har man samtal med sin behandlare?
Denna veckan har jag haft samtal fyra gånger. Det varierar beroende på hur långt man är i behandlingen och vad man behöver.



Myror i benen



Paniken stiger. Jag vill uuuut! Jag klarar inte detta längre. Låt mig få se något annat än dessa väggarna. Dom andra är i stan nu. Jag vill också... Dom skulle köpa trisslotter till mig i alla fall. Jag har samtal med E senare, och tur är det för nu håller det på att rinna över. Det kryper i benen och ångesten slår på mig hela tiden.

Det är strålande sol ute. Perfekt vinterväder. Jag var ute på balkongen och fotade lite. Jag ska ta en bok och gå ut och sätta mig snart. Jag måste få vara ute i friska luften.

Jag svarar på era frågor senare. :-)



 
Fin utsikt från balkongen.



Sova?



Sova? Vad är det liksom?
Sömnen är ett stort problem. Jag kan inte slappna av alls. Massa myror i benen...

Tack vare T. har jag SkipBo på datorn nu. Beroende? Mm...jag skulle tro det. Det blir lätt så när man är här.

Jag ska väl försöka sova snart. Jag måste helt enkelt.
Så är det...



Här kommer svaren


- Är det bara underviktiga och anorektiker där?
Capio tar emot alla sorters ätstörningar.

- Hur många näringsdrycker dricker man för att gå upp i vikt där?
Man dricker tre näringsdrycker om dagen.

- Hur är personalen där? Vad har de för yrken?
Personalen är bra. Vad dom är utbildade till har jag inte riktigt koll på.

- Hur fördriver du dagarna? Är du mycket med de andra patienterna?
Mycket tid går åt till måltiderna, avslappning, samtal och så. Mellan det sitter jag vid datorn, tittar på tv eller film, lägger pussel, spelar SkipBo eller så. Jag umgås ganska mycket med de andra patienterna. Några mer än andra.

- Har ni personal med er hela tiden?
Här inne på kliniken finns det personal dygnet runt. Under sittid, avslappning och så är personal med. Men det går alltid att få tag på dom om man skulle behöva.

- Hur ser en vanlig matdag ut för er där?
8.00 Frukost - t.ex.
3 dl yoghurt, 1 dl müsli och bär
En macka med smör och pålägg
Ett glas juice (fast jag dricker proviva eftersom min mage inte klarar av apelsinjuice)
Kaffe eller te

11.30 Lunch
Normalportion
Ett glas mjölk till dom som är under 25 år.

14.15 Fika - t.ex.
Två skorpor och ett glas proviva
Två dubbelrån med mjukost

16.30 Middag
Normalportion

18.30 Frukt

20.00 Kvällsfika - t.ex.
Gröt, bär och 2,5 dl mjölk
Korv med bröd + måltidsdryck

- Saknar du dina vänner och din familj? Får du ha kontakt med dem?

Ja, det gör jag. Men man vänjer sig vid att vara här. Hemma känns ganska långt borta just nu. Jag får ha kontakt med dom. Däremot får dom inte hälsa på under de tre första veckorna för att jag ska komma in i behandlingen ordentligt.

- Har du betalat något för att få vara där, och ungefär hur mycket då?
Det är landstinget som betalar. Hur mycket det kostar vet jag inte, men det handlar om ganska mycket pengar..

- Hur gick lunchen med din behandlare? Kunde du säga något? Hur gick det att äta och vad fick ni?
En gång i veckan äter en behandlare lunch med oss patienter. Så lunchen idag var som vanligt bara att det var min behandlares tur att sitta med. Till lunch fick vi broccolisoppa, en knäckemacka med ost och ett glas mjölk. På torsdagarna när vi har soppa har vi efterrätt och idag var det äpplepaj och lite vaniljglass.
Soppan och det gick okej, men efterrätten var kämpig. Jag har problem med att blanda mat, så E sa till mig om det. Kändes skönt.

- Hur lång tid har ni på er att äta? Hinner du med när du har sådana tvång?
Målsättningen är att man ska äta upp på 20-30 minuter. Det brukar ta runt 30 minuter för mig att äta upp, ibland tar det lite längre tid. Så trots mina tvång brukar jag hålla mig inom tidsramen.

- Får man äta hur man vill där? Måste man äta upp allt eller kan man komma undan?
Äter du på något sätt som du inte får, till exempel om du äter bara med gaffeln, så säger personalen till.
Allt ska ätas upp. Tar det längre tid att äta än vad det ska så får du ett papper att fylla i där du kan skriva känslor och tankar kring måltiden.

- Är portionerna lika som de som lägger upp själva och de som har upplagd mat? Är de hårda med att man ska ta normala poritoner? Äter personalen som er?
Alla portioner är normalportioner. I början finns det dom som äter halv portion, men det är bara för att man inte vet hur kroppen kommer reagera. Jag fick äta halv portion när jag kom, men proverna visade bra så då gick jag direkt till att äta hel portion.
Personal kollar så att dom som tar själv tar tillräckligt mycket. Jag tror att dom är ganska petiga med det, men det är bara bra.
Ibland äter inte personalen likadant faktiskt. Och då speciellt frukosten och kvällsfikan. Det beror nog på om du har ätit hemma, eller ska äta hemma eller så. Men det är klart att det känns lite konstigt att dom inte äter som vi alltid.

- Jag undrar vad du hade för bmi när du blev inlagd? Du behöver inte säga exakt men på ett ungefär.
Bmi och vikt kvittar. Det är inte det som är det viktiga. Jag ska gå upp ca 13 kg för att nå normalvikt.



Torsdag



Jag vann båda omgångarna av SkipBo! Är jag bäst eller är jag bäst? ;-)
Det muntrar upp lite faktiskt, haha. Pusslet har jag också fått färdigt. Så en bra början på dagen minsann.

Jag har precis haft samtal och det var skönt att få ur sig lite saker. Jag berättade hur middagen hade gått igår och så gjorde vi en tankekarta (tror jag att det kallas?). Jag fick skriva ner tankar, känslor, beteende och lite annat som jag kände under måltiden. Väldigt nyttigt och det är lättare att få det svart på vitt.

Nu är det lunchtajm. Min behandlare ska äta med oss idag. Så nu får jag verkligen ett tillfälle att prova att bryta tvången. Jag ska svara på ett gäng frågor sen. Så att ni inte tror att jag struntar i det. :-)





Middag


Så gick middagen:

  • Jag åt upp salladsbladen först och sorterade sedan paprikan, ärtorna och majsen i varsin hög. Jag åt en hög i taget.
  • Jag satt med benen uppe på stolen och fötterna i luften. Jag blev tillsagd att ta ner fötterna på golvet.
  • Jag åt klyftpotatisen efter storlek. Dom sista la jag upp på en rad så att jag var säker på att jag åt dom i rätt ordning.
  • Jag försökte smeta ut såsen på tallriken så mycket som möjligt.
  • Jag blev tillsagd att skrapa upp såsen som var på kanten på tallriken.
  • Jag stirrade ner i tallriken under hela måltiden.


    Misslyckad middag.
    Dumma jobbiga tankar.


    Jag skäms för att jag inte har ett leende på läpparna.




 


Some answers



Jag hatar att jag hänger upp mig på småsaker. Och jag hatar att jag har så svårt att släppa det. Lunchen kändes som en evighet... men humöret börjar bli lite bättre nu. Skönt det. Jag tror att anledningen till att jag reagerade så starkt på omplaceringen var att det finns så mycket känslor i mig som inte har fått komma ut, och detta fick nog bägaren att rinna över. Men jag ska försöka ta nya tag. Skönt att ha samtal imorgon.

Nu ska jag svara på era frågor tänkte jag. Och som sagt är det kul att ni frågar. :-)

- Hur är stämningen där? Är alla motiverade?
Stämningen är bra. Alla har kommit hit frivilligt och kämpar för att bli frisk. Sedan så har man dagar då man mår sämre, men så är det för alla människor. Men som sagt, motivation finns här!

- Hur funkar det med maten? Är du veg? Är det mycket mat?
Så här äter vi: Frukost 8.00, Lunch 11.30, Fika 14.15, Middag 16.30, Frukt 18.30, Kvällsfika 20.00.
Jag tycker att det går bra med maten, fast det är kämpigare nu än de första dagarna. Nu börjar det komma fler jobbiga tankar och jag ser mer vad som ligger på tallriken.
Nej, jag äter normalkost. Om det är mycket mat man beror nog på vem man frågar. Jag kan tycker att det är mycket mat, men jag är ju inte van att äta denna mängden. Men detta matprogrammet är det som kroppen behöver i vila.

- Vad äter ni till mellis? Vad är din favorit?
Till fika på eftermiddagen kan vi t.ex. få macka, kanelbulle, skorpor och ett glas proviva. På kvällen äter vi större fika och det kan t.ex. vara yoghurt och flingor, gröt, sylt och mjölk, varma mackor, en hård och en mjuk macka. Det varieras. Och så dricker man alltid måltidsdryck till, eller mjölk om man föredrar det.
Jag tycker bäst om att äta yoghurt och flingor eller gröt på kvällen.

- Varför känns det så jobbigt att byta plats? Är det kanske för ni påverkar varandra hur ni äter och jämför er?
Ja, det har mycket med det att göra. Jag trivdes bra på den platsen jag satt vid och det var mycket prat och skratt vid det bordet. Det är lättare att äta då än om det är knäpptyst. Då sitter jag bara och stirrar ner i tallriken och ångesten blir större. Men man får försöka göra det bästa av situationen.

- Vad får du göra hos sjukgymnasten?
Hos sjukgymnasten har vi basal kroppskännedom. Och det har vi en gång i veckan om jag har fattat det rätt. Antingen individuellt eller i grupp.

- Bor alla på samma ställe eller blir man flyttad till en annan avdelning när man har varit där ett tag? Hur många är i så fall på fortsättningsavdelningen? Hur många olika avdelningar finns det?
Man kan bo inne på kliniken, i Villan eller ute i lägenheterna. Man börjar på kliniken och sedan är det vanligast att man flyttar ut i Villan och senare ut i lägenheterna. Men alla har individuella behandlingsprogram.
Just nu bor det personer på kliniken och ute i lägenheterna. Men nästa vecka när det kommer fler så kommer Villan också användas.

- Hur många patienter är ni som är där? Har de flesta varit där länge?
Just nu är vi nio stycken på kliniken. Det är ingen som bor i Villan just nu och i lägenheterna vet jag inte riktigt hur många som bor, men några stycken. Alla har varit här olika länge.

- Tycker du att detta behandlingshem är likt andra behandlingar du har fått tidigare, vad är likheter skillnader och vad har varit bäst?
Jag har bara gått på dagvård innan så detta är helt annorlunda. Det är svårt att jämföra likheter och skillnader eftersom det är två olika typer av vård. För mig passar denna behandlingen bäst. Jag behövde mer hjälp än vad dagvården kunde erbjuda.

- Är detta matschema lika som på de andra behandlingar du har varit på (mängder, variation, typ av mat etc.)?
Tiderna är annorlunda och här får man mycket husmanskost. Det är nog det som skiljer mest från dagvården. Mängderna är väl ungefär detsamma.

- Dricker du näringsdrycker? Måste alla dricka näringsdrycker och när börjar man med det i så fall?
Just nu dricker jag inga näringsdrycker. Man börjar med näringsdrycker när vikten har stabiliserats. På så sätt vet man att man kan äta den mängden mat som man ska utan att gå upp i vikt. Detta tycker jag är jättebra. Det är viktigt att man känner sig trygg i maten innan man blir påtvingad näringsdrycker.
De som är underviktiga när vikten har stabiliserats måste dricka näringsdrycker tills man når normalvikt.



Små problem blir stora



Fy vad det blåser. Jag har tre stora fönster på mitt rum så det är iskallt. Jag sov med en extra filt på mig inatt. Men jag vill ut i snön. Drömde om att jag åkte pulka inatt. Jag hatar att sitta inne när det är snö ute. Jag vill ut...

Just nu är jag irriterad och besviken och tårarna rinner. Det är bordsplaceringen som stör mig. Förklaringen saknas fortfarande, fastän vi har frågat. De säger bara att det inte finns någon tanke med var de placerar oss. Det tror jag inte ett dugg på. Då borde vi kunna sitta var vi vill.

Jag har blivit tillsagd att släppa det eftersom det bara förstör för mig själv. Jag känner mig hur löjlig som helst, men det är tyvärr sådana här saker som jag hänger upp mig på. Små skitsaker egentligen, men som blir stora här.

Jag tänker klä på mig varmt och sätta mig på balkongen sen. Det är det enda sättet för mig att komma ut. Jag älskar snö, så inget ska få hindra mig från att njuta av den.


Jag har fått en del frågor, men jag svarar på de senare. Mitt mående måste bli lite bättre först. Men kul att ni frågar! :-)




Lite småkaos



Snöstorm! Oh yes, snön har kommit till Varberg! Och inte lite heller. Jag kom precis från sjukgymnasten och fötterna drunknade i snön. Denna dagen har gått väldigt fort. Det var lite kaos imorse innan vi gick och satte oss till frukosten. Massa folk som sprang överallt kändes det som. Det var väldigt skönt när dörren stängdes.

Mitt samtal med E idag gick toppenbra! Jag fick skriva affirmationer (tror jag att det kallas?). Det är sådant som ska slå ner de dumma tankarna. T.ex; "Den maten som serveras här är det som kroppen behöver i vila, och det kommer jag få svar på." Det hjälper mycket att skriva ner det tycker jag. Det blir mer verkligt då. Jag är livrädd, men beredd på att fightas emot anorexin. Jag måste våga.

Det blev lite kaos vid fikat också. Vi har bordsplacering och nu när vi är ganska många så sitter vi vid två bord. Denna veckan har jag suttit vid det lilla bordet, som dessutom är lite högre, och jag trivs bra med de som satt där. Men nu när vi kom ner till fikat så hade de ändrat om bordsplaceringen helt. Det blev ganska många protester. Jag och A fick flytta till andra bordet. En förklaring, tack. Vi får väl se hur det blir till middagen.

Nu ska jag se vad de andra hittar på. Dags för lite SkipBo kanske?





"Vi gör som vi vill"



Vilken underbar kväll jag har haft! Hela dagen har gått fort faktiskt, men de senaste timmarna har varit roliga.
På vardagarna ska alla gå in på sina rum senast kl 22. Då ska det vara tyst och man ska förbereda sig för natten. När klockan blev 22 satt jag och två andra kvar helt lugnt. Ingen personal som sa godnatt. Så nu har vi i två timmar pratat och skrattat massor. Lite smått övertrötta skulle jag tro, haha. Det blev ganska mycket fnittrande på slutet, men så blir det nog om man gör något som man inte får egentligen.

Jag har haft en helt underbar kväll i alla fall!
Nu ska jag så smått försöka sova. Får väl se hur det går...





Dumma siffror



Dumma siffror som ställer till det i mitt huvud. Varför har de där siffrorna så stor betydelse?
Jag förstår inte att några siffror kan påverka mig så mycket. De har någon magisk kraft tror jag...


Äntligen måndag! Nu blir det lite mer liv här, vilket ska bli skönt. Det ska komma en ny idag också. Så idag händer det lite. Dagen började med vägning. De där siffrorna...suck. Men det är bara att bita ihop och försöka se förbi det. Jag ska upp i vikt. Jag vet om det, men ändå gör det ont varje gång siffrorna har blivit större.

Jag har fullt upp hela förmiddagen i alla fall. Först mindfulness och sen samtal, och efter det är det lunch. Tänk att jag har varit här en vecka nu. Tiden går fort...



Söndag



Dagen idag har faktiskt gått fort. Pussel och SkipBo har fått tiden att gå. Det jobbiga är att det är svinkallt på tredje våningen där jag sitter med pusslet. Men jag klär på mig varmt och virar innan mig i en filt, så det går bra.

Åh, jag ser att det minsann kommer några snöflingor utanför fönstret. Mys ju! Jag får gå ut på balkongen sen och njuta av det härliga vädret. Det är så skönt att det är måndag imorgon. Jag längtar till mitt samtal. Jag behöver få ur mig både den ena och det andra. Måste komma ihåg att fylla i frukostlistan sen också. Jag har provat både fil, yoghurt och gröt denna veckan. Jag tror att yoghurt är favoriten faktiskt...

Jag fick en fråga angående hur Capio ställer sig till vegetarisk mat. Är man vegetarian så måste man äta fisk och kyckling. Dessutom dricker man mjölk till lunch och middag och äter ett knäckebröd med ost. Anledningen till att man måste äta kyckling och fisk är för att kroppen får svårare att återhämta sig annars. Det är något sådant i alla fall.

Nu ska jag fortsätta med min korsordstidning. Vill bli klar med den nu.



Ute på äventyr



Idag har jag sett Varberg. Eller en del av det i alla fall. Väldigt mysig stad tycker jag. Det var så skönt att komma ut lite, även om jag mest åkte bil. Att få se något annat än dessa väggarna piggar upp mer än vad man kan tro. En skulle till biblioteket och en annan skulle en sväng till gallerian och jag fick som sagt lite sightseeing i Varberg under tiden. Annars har jag fördrivit dagen med att lägga pussel och titta på film.

Tänk att det är lördag idag. Det känns inte alls som det. Efter kvällsfikat blir det nog Robinsontittande skulle jag tro. Alla tycker att det ska bli jätteskönt med vardag igen. Bara söndag kvar nu och sedan är det äntligen måndag. Då ska jag ha samtal med E. Det behövs känner jag. Tankarna är inte roliga just nu...

Nu ska jag gå ut till dom andra och lägga mig på golvet framför teven. Jag tycker om att sitta på golvet. Mysigt ju, haha. :-)



Lördag



Vad trött man kan vara då. Jag släckte lampan redan vid kvart över 10 igår. Var vaken en stund inatt, men somnade igen och sov tills jag blev väckt halv 8. Dagen igår var seg. Jag har börjat med ett 1500-bitspussel. Det får tiden att gå. I eftermiddag har det varit prat om att åka en tur till stan och titta. Jag hoppas att jag får följa med, men som jag har fattat det så får jag det. Lite sightseeing i Varberg, haha.

Några av er undrar lite saker och jag ska svara så gott jag kan på det nu.
Alla äter samma mat och samma mängder. I början kan man få halv portion, men det är endast i medicinskt syfte för att man inte vet hur kroppen kommer reagera. Till frukost kan man välja vad man vill ha och det gör man varje söndag då man planerar veckans frukostar. Och ja, vi får sötsaker och efterrätter. Man ska kunna äta allt. En gång i veckan får vi soppa och efterrätt till det. Man ska äta upp det som ligger på tallriken. Inget undantag. Precis som du skriver så tror jag att det är en mental barriär som man måste komma över och då är det bästa sättet att äta vad som än serveras och sedan se att det inte var så farligt ändå.

Vi är inte så många här nu. Många är hemma över jul och nyår. Och det är på ett vis skönt. Nu har jag hunnit komma in i rutinerna utan att behöva ha en massa folk runtomkring mig, men visst blir det lite långtråkigt ibland. Men dom som är här är hur gulliga som helst!

Det känns okej med hel portion. Klart jobbigt, men jag vinner inget på att äta mindre än vad jag ska. Maten som vi får är bra tillagad. Vi får husmanskost. Till lunch igår hade vi makaroner och köttfärsbiffar och till middag fick vi potatisgratäng och fläskfilé. Så det är varierad och bra mat som man enkelt kan göra hemma.
Maten som man får på Idun skiljer sig ganska mycket från den jag får här. Iduns mat är god, men jag saknade husmanskosten. Men smaken är olika.

Nu ska jag fortsätta med mitt pussel.


Utsikt från mitt rum.



2010



Jaha, ett nytt år. Jag hann knappt vänja mig vid att det var 2009. Året gick väldigt fort. Jag förstår inte vart det tog vägen. En av årets höjdpunkter var i alla fall Indienresan och att få rida på elefant och sova mitt ute i den indiska djungeln. Det var en häftig upplevelse!

Nyårsafton var rätt trevlig. Vi klädde oss lite finare och dukningen var grymt fin. Maten gick det okej med. Det var ganska jobbigt. Men det serverades kycklingfilé och färska champinjoner i någon ganska tjock sås. Potatismos och broccoli till det. Efterrätt blev det också. Någon sorts glass typ. Det var tre lager och jag vet att det var chokladsås i botten. Det var köpt i alla fall och såg väldigt fint ut. Men väldigt jobbigt att få ner efter den middagen. Kvällsfika blev det ingen, och det var tur för jag hade haft svårigheter att få ner det.

Strax innan tolvslaget gick vi ner till stranden. Där kunde vi se fyrverkeriet från Varbergs fästning. Jättefint verkligen, och det var härligt att få komma ut en stund.

Nu är det snart lunch. Frukosten gick seeegt och jag hoppas att det inte är något jobbigt till lunch...


Den fina dukningen!


Fyrverkerier!



Bloggtoppen.se