Lyckad söndag!



Vilken härlig söndag! Efter lunch kom familjen och vi åkte till stan. Lite shopping blev det, både nödvändiga och lite mindre nödvändiga saker. Man måste ju unna sig lite nytt ibland. Dessutom fick jag en hög tröjor som dom hade köpt i London. Så nu har jag en del nytt att välja på. Inte helt fel! :)

Fika på stan blev det. Jag drack en underbart god jordgubbssmoothie. Det var en härlig känsla att sitta på café med familjen. Visst fanns där dumma tankar, men jag gav dom minsann en käftsmäll idag. Näringsdryck fick jag också ner i magen. Det går om man vill. Det är jag helt säker på! Jag var tillbaka lagom till middagen. Eftermiddagen gick snabbt, men det kändes som om vi hann med mycket. Bokrea var vi också på förresten.
Efter middag och vila myste vi ner oss i soffan och tittade på filmen "Allt för min syster". Den är så fin och det var inte bara jag som satt med tårar rinnandes när filmen var slut.

Imorgon är det måndag. Vägning betyder det. Nervös som vanligt, men jag har bestämt mig för att några siffror inte ska få kontrollera mitt liv. Oj, just det! Jag lovade ju att berätta vad det var för bus vi gjorde i förmiddags. Det var så att personalen hade glömt låsa kylen här uppe och då bestämde vi oss för att busa lite. Vi tog ut alla näringsdrycker och satte dom på balkongen. Och dessutom tog vi en frukt till alla och satte namn på. Frukten som blev över gömde vi i skåpet. Dom blev ganska förvånade när dom öppnade kylen. P. frågade om det var fruktutställning, haha. Dom fick leta länge innan dom hittade näringsdryckerna. Vi hade väldigt kul under tiden!

Nu ska jag förbereda mig för att sova. Måste bädda och ta undan lite kläder innan jag kan lägga mig. Det ska bli skönt att krypa ner under täcket!


Lite roligt måste man ju få ha!








Ett bus piggar upp



Att busa är kul! Personalens misstag kan man göra till roliga saker. Jag ska visa er ikväll för det är förmodligen då som det kommer märkas. Vi väntar med spänning, hihi.

Jag har inte sovit alls bra inatt. Vaknat flera gånger och drömt konstigt. Dagen har i alla fall börjat bra och efter lunch kommer familjen. Det ska bli roligt med lite shopping och annat kul kanske. Jag kommer tillbaka lagom till middagen så det blir fika ute. Vad det blir har jag ingen aning om, men jag har funderat på smoothie eller så. Får se hur eftermiddagen går. Jag utmanade mig till frukosten. Precis som igårkväll bad jag att få sylt på yoghurten istället för blåbär. Eller egentligen fick jag frågan om jag ville ha sylt idag också, så då svarade jag ja, även om det skrek inuti i huvudet.

Nu ska jag fixa lite innan lunch.



Utmaning är det som gäller



Jag utmanade mig till kvällsfikat! Vi fick yoghurt/fil med flingor/müsli och till det blåbär. Men jag tycker inte om blåbär så jag frågade om jag fick sylt istället och självklart fick jag det. Så min kvällsfika var yoghurt, flingor och hallonsylt. Det ställde till det lite i huvudet, men jag är grymt nöjd. Det är så här jag måste göra för att vinna över anorexin.

Kvällen har spenderats i soffan framför teven. Först Melodifestivalen och nu OS. Imorgon får jag besök. Mamma och pappa kommer! (och kanske någon syster?) Så jag får komma ut i verkligheten några timmar. Det ska bli skönt att gå i affärer utan att behöva stressa. Härligt!

Några frågor har kommit in och den första är vad siestan som vi har på eftermiddagen innebär. Det betyder helt enkelt att vi ska vara på våra rum (eller på säcken) och vila, mellan klockan tre och halv fyra varje dag.
Till sist undrade en vart jag bor nu och när jag får komma till Villan. Jag bor på kliniken och har gjort det i 9 veckor nu. Om en vecka ska jag flytta till Villan. Det ska bli skönt att ta ett steg framåt. Självklart är det nervöst, men jag känner mig redo. Det känns bra.

Nu blir det att titta på OS en stund till innan sängen väntar.


Korridoren på andra våningen.



Ut i verkligheten



Idag fick vi äntligen komma utanför dessa väggar. Efter lunch blev det en liten stadstur. Ett paket som skulle hämtas ut och så skulle vi hyra filmer. En av filmerna var "Allt för min syster". Jag såg den på bio i höstas och tyckte att den var så fin. Det ska bli roligt att se den igen. Idag blir det nog ingen film för min del. OS och melodifestivalen står på mitt schema ikväll. Däremot ska jag nog se några avsnitt av SATC innan middagen.

Innan dess ska jag svara på några frågor. En som undrar om vi inte får ta bussen till stan själva, och vissa får göra det. Man får komma överens med sin behandlare om man till exempel vill fika på stan och då vara där några timmar. Men det blir oftast först när man flyttar ut i Villan eller lägenheten.
Sedan en fråga om jag har druckit lightläsk och det har jag. Jag drack det väldigt mycket innan jag kom hit. Det ska jag försöka sluta med. Jag har inte druckit vanlig läsk på jättelänge. Kommer inte ens ihåg när det var. Och ja, jag hade träningstvång. Jag promenerade mycket och gjorde även några övningar innan jag fick sova. Jag tog varje tillfälle jag hade att röra på mig. Jag ville inte ha skjuts någonstans om det inte var absolut nödvändigt.Jag gick till exempel alltid till affären och bad mamma eller pappa att möta mig där.

Nu ska jag nog titta på SATC, fast först ska jag nog titta ut och se om någon är vid teven. Visserligen är det siesta nu men ibland får man vara lite busig. ;-)



Ibland är det jobbigt



Jag kan inte säga att dagen har varit bra, men helt okej efter omständigheterna. Jag känner mig ganska lugn nu när jag har lagt mig i sängen. Stämningen har väl inte direkt varit på topp. När jag ser människor som jag tycker om må dåligt struntar jag helt i mig själv och klistrar på ett leende på läpparna. Allt för att finnas till hands för dom. Jag tycker att alla andra är viktigare än mig. Det är ett litet problem, eftersom jag hela tiden trycker ner mig själv. Jag tycker inte att jag har någon betydelse och är något värd, men människorna i min omgivning är guld värda.

Nu ska jag mysa ner mig under täcket och försöka komma till ro. Det lockar att se damernas OS-final i curling som börjar vid midnatt. Men jag vet att det inte är bra för mig. Jag behöver sova. Jaja, vi får väl se hur det blir.
Natti natti!

Man ska försöka tänka positivt.








Bara kaos



Idag har det varit kaos. Verkligen alltså.

Dagen började med att jag somnade om och vaknade 7.55. Slängde på mig kläder och rusade ner till matsalen för att göra iordning min frukost. Sprang upp igen för att gå på toa och rusade sedan ner igen och satte mig. Det var inte bara jag som var försenad. Någon hade varken fått sked eller juice och vällingen var inte färdig, och det var dessutom rörigt med medicinerna. Jag sitter med ryggen mot det andra bordet och därför kände jag hela tiden vindpustar när folk sprang där fram och tillbaka. När klockan nästan var kvart över åtta kom jag till ro och kunde börja äta. Vi började alltså senare och därför blev jag irriterad när "att äta i normaltakt"-lapparna kom fram. Jag åt inom ramen av en halvtimme och därför vägrade jag att fylla i någon dum lapp.

Jag mår alltid dåligt när det blir sådan stress, och speciellt när det är mat inblandat, så efter frukosten mådde jag inte bra. Magen var stor som en ballong och illamåendet satt uppe i halsen. På mindfulnessen kunde jag inte koncentrera mig överhuvudtaget. Jag hade samtal med M. direkt efter och då vräkte jag ur mig hur jäkla irriterad och arg jag var. Dessutom hade jag precis fått reda på att det inte blev någon stadstur eftersom det var jättehalt på vägarna. Så ingenting hade gått rätt idag kändes det som. Men det var ett bra samtal och jag lugnade ner mig.

Nästa slag kom på vilan efter lunchen. Jag kunde verkligen inte ligga stilla och dessutom var det varmt och kvavt i rummet. Jag reste mig och gick mot dörren, men stoppades av personal. Jag var tvungen att ligga kvar. Jag la mig argt ner igen och då kom tårarna. När avslappningen var slut rusade jag ut med tårarna rinnandes. Väl på mitt rum la jag mig på golvet och tårarna fortsatte att rinna. Ingen personal som kom efter. Jag kände mig osynlig kan man lugnt säga. För att dämpa känslorna blev det en promenad med kameran, men jag gick betydligt mer än vad jag fotade. Precis så jag inte ska göra...

Nu har jag precis fått massage av L. Väldigt skönt. Jag hoppas att dagen slutar bättre än hur den började. Det kan bara bli bättre...



Jag gör framsteg



Jag sa godnatt och gick in på mitt rum redan innan klockan 10. Jag kände hur trött jag var och det är ett framsteg att lyssna på kroppen. Jag måste börja göra det mer. Jag har en tendens att göra tvärtemot vad kroppen vill. Ett slags straffsystem, och det är det jag försöker bryta. Vila, sömn och mat är basala behov. Det måste jag hela tiden upprepa för mig själv.

Ni har kommit med en del frågor så jag tänkte svara på dom nu innan jag somnar. Det blir lite i punktform denna gången.

- På mackor har vi alltid smör och pålägg, även när det är mjukost, leverpastej och liknande. Idag hade vi en mjukost med smak av tomat och mozzarella. Helt okej faktiskt. Vi brukar också få räkost och typ philadelphia med örter eller så.

- Jag tycker att behandlingen känns bra och det går sakta men säkert framåt. Jag har börjat bryta mina tvång när jag äter, med träning och att inte sova tillräckligt. Så det börjar kännas lite stadigare, även om det vissa dagar känns helt åt helvete.

- Hur ofta man har kökstjänst (som jag hade idag) varierar. Man får börja med det när man har varit här i tre veckor och inte har upplagd mat längre. Man får skriva upp sig på en eller flera dagar. Är det många som vill så får man klart se till så att alla får varsin dag, annars går det bra att ha det flera gånger samma vecka. Ibland bestämmer personalen (som i mitt fall) att man ska ha kökstjänst. Det händer framförallt då ingen har skrivit upp sig. Och det är bra träning.

- Jag tycker att det är jättefint i Varberg. Och jag kan tänka mig hur fint det är här på sommaren, och även våren. Bo i Halland? Nja...jag tycker om mitt Skåneland, men man vet aldrig vad som händer i framtiden, haha. :-)

- Det var jättegott med kanel på mannagrynsgröten. Det äter jag hemma, och även på andra sorters gröt. Mums säger jag!

- Många som har en ätstörning brukar överdosera kanel. Jag själv har stora problem med det. Min fil/yoghurt kan bli brunaktig istället för vit. En skäl till det är att man inte känner smak. Det andra är att jag, och säkert många andra, har fått höra att kanel höjer förbränningen. Jag tycker om kanel och har alltid gjort, men jag vill kunna ta lagom mängd och därför är det bra att få träna på det.

- Det här med att man vätskar på sig om man rör på sig mycket varierar nog från person till person. Jag har blivit tillsagd att det är bra att sitta still om man inte vill samla på sig vätska. Jag ska fråga M. imorgon om jag kan få förklaringen en gång till. Så jag återkommer med svaret.

Nu ska jag titta på ett avsnitt av SATC. Sedan blir det att nanna kudden.


Dessa låg i det gulliga brevet jag fick av L.
Trouble maker & Angel.




Vart tog dagen vägen?



Oj, vad dagen har sprungit iväg. Jag har inte gjort sådär jättemycket ändå tycker jag. Tro det eller ej, men jag kom upp i tid i morse. Eller jag kom inte upp när jag planerade (när klockan var 7.10 kände jag mig tvungen att ta mig ur sängen), men jag kom ner till matsalen bara några minuter försent. Både El. och A. blev imponerade, haha. Till fikat fick jag hjälpa El. med att bre smör på rån till allihop. Nio personer var vi och alla skulle ha två dubbla, alltså bredde jag smör på 36 rån. Inte det roligaste, men bra träning som dom sa. Mjukosten fick El. sköta. Så jag har jobbat på bra idag.

Annars idag har jag haft samtal med M. och spelat SkipBo ett antal gånger med So. Jag vann alla gångerna, hihi. Och dessutom har jag fått post idag! Två vykort från London och en brev från älskade L. Hon är nere i Skåne just nu. Jag blev så glad! Brevet innehöll två fina berlocker och en doftgrej. Kan visa er sen.

Nä, nu blir det SkipBo. Skriver mer sen!



Mys framför teven



Jag har suttit ute vid teven med några andra söta människor hela kvällen. Vi tittade på längdstafetten, och vad spännande det var. Härligt att Sverige tog guld! En annan sak som var härligt var att jag fick massage. Inte helt fel. Och nu har jag dessutom fått droppar till magen som förhoppningsvis kommer hjälpa. Jag hoppas på det bästa.

Nu ska jag försöka komma till ro och somna. Jag måste gå upp tidigare imorgon eftersom El. har tvingat mig att ha kökstjänst. Då hjälper man till med att duka fram det som behövs till frukost, fika och kvällsmat. Och skära gurka, tomat och så. Kvart över sju ska jag vara i matsalen imorgon. Men det ska väl gå bra, annars är jag ganska säker på att El. kommer knacka hårt på min dörr och släpa upp mig ur sängen. Bäst att försöka sova nu då. Natti!



Kanel är faktiskt normalt



Vi har tjatat på P. sedan middagen att han ska säga vad det är till kvällsmat. Han blev nog ganska trött på oss tillslut, haha. Men efter mycket om och men sa han det. Mannagrynsgröt blir det! Och kanel! Vi tog upp det på matpratet innan idag. Det är faktiskt vanligt att ha kanel på till exempel mannagrynsgröt. En som undrade vad matprat är och det är att vi är några stycken som sitter ner och pratar med husmor som svarar på våra frågor. Mycket givande! En undran till angående hur många näringsdrycker jag dricker per dag, och det är tre stycken. Och en undran till vad jag har för kamera. En Nikon Coolpix har jag. Numera finns det en systemkamera där hemma som jag gääärna vill lägga beslag på.

En som undrar om vi som är här är i samma ålder. Det är väldigt blandat. Några som är lika gamla som jag eller något år äldre eller yngre. Sedan några som är äldre, så det är en bra blandning.

Oj, nu är det snart dags för kvällsmat. Måste springa.


Jag tog en underbar promenad innan idag.



Motivation!



Vi vill! Vi kan! Vi segrar!

Det här sa vi om och om igen igårkväll. Man måste ha motivation för att kunna bli frisk. Det går inte annars. Viljan måste finnas där. Jag är så glad att jag har motiverade människor runtomkring mig. Även om man är motiverad så har man sämre dagar, det går inte att undvika. Det är då jag är extra tacksam över att jag har människor som kan ge en en kram och säga några peppande ord. Det hjälper mer än man tror. Vi pratar en del med varandra och det blir om allt möjligt. Men vi pratar inte om något som kan trigga någon annan, utan istället är vi bra på att prata om saker på ett sätt som kan hjälpa oss framåt och stärka motivationen.

Idag vet jag inte riktigt hur dagen kommer se ut. Yoga nu på förmiddagen i alla fall och matprat efter fikat. Jag vet inte om jag ska ha samtal. En som undrade om min behandlare är tillbaka, och nej det är han inte. Jag har inte fått någon information om när han kommer, men nu har jag ju en annan som jag pratar med och det funkar. Visst saknar jag min behandlare, han känner mig bättre. Men alla som jobbar här är bra.

Det ser ut att bli en fin dag. Soligt och vindstilla. Perfekt fotoväder! Och till dig som undrade om jag har tröttnat på snön? Nja...faktiskt inte. Det är fortfarande februari ju. :-)





Lugn tisdag



Inte mycket skrivit idag. Dagen har gått ganska fort faktiskt, och det har varit en lugn dag för mig. Jag har större delen av dagen suttit i soffan och pratat med de fina människorna som är här. Skönt att bara låten tiden gå och prata om lite allt möjligt. Annars idag har jag varit hos läkaren eftersom jag slog i huvudet i helgen, men det hände inte så mycket. Han gjorde lite tester med balans och så, men inget som var precis dåligt. Så det är bara att vänta och se om det går över.

Det blir inte roligare än så här nu. Snart är det frukt och näringsdryck. Sedan tror jag att vi är några som kommer placera oss på tredje våningen. Det är ganska skönt att sitta där uppe. När man liksom vill umgås, men ändå vara lite för sig själva.

Skriver mer senare!


Såhär blöt blev jag i fredagskväll
när vi var ute och lekte i snön.




Det har hänt en del



Sådär. Nu sitter jag bekvämt i min säng och ska ta det lugnt en stund. Det är faktiskt siesta nu kom jag på. Då ska jag ju faktiskt ligga på sängen. Som jag skrev innan så har det hänt mycket i helgen. Eftermiddagen igår var jobbig. P. var besviken för att vi hade varit ute längre än vi får. Jag sa att vi bara hade gått 10-minutersrundan, men att vi stannade och fotade mycket, därför tog det tid. Han sa att det kvittade. Det är jobbigare när någon är besviken på en. Då är det bättre att den skäller. När jag gick upp för trappan mötte jag behandlare E. (inte "min" E. , utan den andra). Hon skulle titta på mitt huvud eftersom jag hade slagit i det. Hon förstod inte varför jag hade gått ut nu när jag hade ont och sedan när jag berättade vad som hade hänt igår frågade hon varför jag hade kastat mig bakåt i snön? Öhm...för att det är kul?

Jag var rejält nere efter det. Vid fikat satt jag helt tyst och P. undrade om jag var arg på honom. Det var jag inte, och senare på kvällen pratade vi ut om det som hade hänt. Skönt att lätta på trycket lite. Söndagen slutade ganska bra, men som alltid gnager vägningen i mig. Jag fick pratat med E. lite innan jag skulle somna, så jag fick ur mig en del tankar och bekymmer.

Idag var det alltså första vägningen efter näringsdryckerna. Jag var beredd på en rejäl viktökning eftersom jag vet att man får ett hopp i början. Enligt M. låg jag precis i underkant på vad man brukar gå upp första veckan. Det räckte gott och väl för mig i alla fall. Det var en som undrade hur mycket jag har gått varje vecka på ett ungefär. Jag gillar inte att prata om siffror, men för att vikten ska räknas som stabil och näringsdrycker sättas in så ska vågen visa 0,5 kg eller mindre. Så jag har alltså legat över det tills för en vecka sedan. Jag försöker att inte fokusera så mycket på siffrorna eftersom det är ett stort problem för mig.

En liten undring om huvudet också. Jag har fortfarande ont. Det känns lite bättre vissa stunder. Imorgon kommer läkaren hit så då ska han kolla på mig och så får vi se vad som händer. Kan hända att vi får åka och kolla det.

Nu är siestan slut. Ja, nästan... Jag ska se om det hittas på något kul.





Måndag



Lite dåligt med uppdatering. Helgen har varit händelserik, på ett både negativt och positivt sätt. Jag har precis haft samtal med M. och vi gjorde några bra förändringar. Vägning har det också varit idag, precis som varje måndag. Första vägningen efter näringsdryckerna. Om jag var rädd? JA!

Nu måste jag springa upp till mindfulnessen. Jag skriver mer senare!





Ta det lugnt



Från det att jag kom in från snöpromenaden igår har jag haft ont i huvudet. Det kändes inte så mycket i början, men det har blivit värre. Och på det illamående och lite yrsel. Jag låg däckad i soffan igårkväll. Orkade knappt röra mig. Huvudet gjorde så ont och gör det fortfarande. Antagligen en liten hjärnskakning. Får se hur det går under dagen.

Familjen åkte till London igår. Lite sådär smått avundsjuk ja. Vi har varit där för några år sedan och jag vill gärna åka dit när våren har kommit. Eller till hösten. Jag har i alla fall sagt till dom att dom får shoppa lite till mig också. Annars blir jag väldigt ledsen. ;-)

Jag har fått lite frågor från er, så nu tänkte jag fördriva tiden lite och ge er svar.
Det blev melodifestivalen igår. Vi har tittat alla veckor. Eller rättare sagt så har vi haft teven på. Inte så jättemånga som är intresserade av det, men vi är några som i alla fall vill veta vad som händer. Och ja, det blev lite shopping i stan i fredags. En t-shirt och en långärmad tunn tröja. Kan visa er sen.
Det är en som undrar varför vi egentligen inte fick skotta fram bilen igår. Det var väl för att det räknas som träning typ. Men vi gjorde det för skojs skull. Så ingen skada skedd.

Jag har fått några frågor om hur det går med maten. Det är skönt att lägga upp maten själv, även om jag oftast är osäker och det gäller då främst lunch och middag. Svårast att ta upp tycker jag är grytor. Även kolhydraterna har jag problem med. Det som man vet hur mycket man ska ta börjar sätta sig i huvudet. Ibland får vi mat upplagt. Ofta till fikat, men annars tar vi mest själv.

Jag fick frågan vad jag tycker bäst om till kvällsfika och det är helt klart yoghurt/fil och flingor. Det värsta... jag vet inte riktigt. Men det tråkigaste är en hård och mjuk macka. Lite för att jag tycker det är jobbigt med bröd, men också för att vi får det ganska ofta. Fast det är ganska varierat så jag ska inte klaga.
Till sist en fråga om vem jag hade som behandlare på Idun. Första gången hade jag F. Andra gången hade jag först A. och sedan E.

Nu är det lunch!



Snö över hela mig!



Nu när snön har kommit så måste man faktiskt ha roligt med den. Jag, R. och S. tog på oss och gick ut och lekte. Vi var väldigt snöiga när vi kom in igen, men så himla kul det var. Många roliga bilder också! Det enda som var lite tråkigt är att jag har väldigt ont i huvudet efter att jag kastade mig ner i snön. Det gör ont nu även fast det var över två timmar sedan...

Vi var ute mer än vi får egentligen, men anledningen till det är att vi hade roligt. Det låg inga som helst kompensatoriska tankar bakom det. Är det snö så tar jag direkt på mig och springer ut och leker. Och vi gick inte speciellt långt, men det är klart att det tog tid när vi ramlade och kastade snö på varandra. Så mycket vi har skrattat. :-)







Lite kul måste vi ju få ha!



Det har kommit maaaassor av snö! Jag trodde inte mina ögon när jag tittade ut genom fönstret i morse. Jag älskar snö, det gör jag verkligen och jag tycker att det är jätteroligt. Fast sedan är det tråkigt att det ställer till så mycket problem. Det är liksom svårt att komma någonstans utan att det tar mer än dubbelt så lång tid som vanligt. Och nu har det börjat snöa igen. Det ska tydligen komma mycket mer.

Efter frukosten smög jag och K. ut och skottade fram El.s bil som var översnöad. Vi hade hur kul som helst och även fast P. knackade på fönstret så fortsatte vi, haha. När El. sedan kom ut och såg vad vi hade gjort blev hon jätteglad. Så vi gjorde en bra sak! Jag frågade P. om detta kommer skrivas i rapporten och det hade han redan skrivit sa han. Aja, vi hade kul. Kommer det så här mycket snö så kan jag inte bara sitta inne. Det går bara inte. Så senare kommer vi säkert att gå ut igen, men då har vi lovat att inte skotta någon snö utan bara leka, haha. :-)

Nu är det snart lunch. Jag ska nog passa på och ordna upp lite innan. Jag klarar inte av när det blir för stökigt.
Och förresten, jag svarar på era frågor senare.



Jag ska ta tillbaka kontrollen



Jag har ett leende på läpparna och jag känner mig ganska lugn. Innan ikväll kände jag hur stark motivationen är hos mig. Livet väntar på mig. Det finns betydligt roligare saker att göra än att kontrolleras av ångest, tvång, mat med mera. Det går inte att leva ett liv fullt ut med anorexi. Det blir inget av det. Bara massa upprepande och man går runt i en cirkel hela tiden. Man måste bryta sig ut. Det gör ont och är jobbigt och svårt, men det går. Jag ska visa det där anorexihelvetet att det är jag som har kontroll. För även om jag tror att jag har kontroll över maten, motionen och allt det andra så har jag inte det. Det har jag fått höra många gånger. Det är anorexin som har kontroll över mig. Den får mig att göra saker som jag egentligen inte vill. Jag har alltså tappat kontrollen och det är den jag kämpar för att få tillbaka.

Dagen har faktiskt varit bra, förutom att jag försov mig imorse då. Det blev lite shopping i stan, S. och jag blev färdiga med vårt pussel, vi har tittat på "Huset fullt" och gjort lite annat roligt. Och det roligaste av allt är att jag, L. , K. och S. var ute i snön och gjorde allt möjligt. Vi kastade oss raklånga, åkte rutschkana, kastade snöbollar (på oss själva och fönster) och hade hur kul som helst. Det var jättehärligt att vara ute i snön och göra tokiga saker. Vi behövde det! Det har ju kommit mycket snö här dessutom, så man måste liksom ut.

Jag fick en glad överraskning idag. Ett brev som innehöll en skiva med underbar musik, från en supergullig tjej. Jag blev så glad. En sådan sak piggar upp mig mycket. Så TACK! :-)

Nu ska jag försöka sova. Imorgon ska jag INTE försova mig.



Jag sov gott



Dagen började inte bra för mig. Jag somnade om och väcktes några minuter över åtta av en knackning på dörren. Så jag slängde på mig kläder och sprang ner en kvart försenad. När man inte är i matsalen i tid så brukar personalen lägga upp maten till en. Det har dom inte gjort så jag fick, stressad som jag var, också göra iordning min frukost. Direkt efter frukosten hade jag samtal och när jag kom tillbaka så blev det näringsdryck. Snacka om fullspäckad morgon.

Nu ska jag göra mig iordning för att åka till stan. Det ska bli jätteroligt. Skönt att komma härifrån en stund och förhoppningsvis hittar jag lite roliga saker att köpa. Det piggar alltid upp! :-)



Skratta behöver vi



Det snöööar! Jag är nog den enda som är glad över det. Det är riktig kramsnö också. Tofflorna blev platåtofflor av snö som sedan ramlade i golvet här uppe. Gud vad vi skrattade! Det behövde jag. Magen är dum och krånglar. Maten tar emot och näringsdryckerna på det. Tur att det var yoghurt, banan och müsli till kvällsfika. Jag hade skrikit rakt ut om det var mackor igen. Det har varit för mycket av det den senaste veckan. Visserligen var det gröt igår, eller nej förresten, det var vatten med korn i som inte smakade ett dugg. Det kommer vi inte glömma i första taget.

Torsdag är det idag och som jag skrev innan så betyder det soppa och efterrätt. Till efterrätt fick vi blåbärspaj och vaniljvisp. Blåbär är ingen favorit, men det var gott. Jag har svårt att tillåta mig att tycka att något är gott, men det är något att öva på. Så även om efterrätt är ångestframkallande nu så vill jag kunna äta det utan problem. Jag tycker mycket om smulpaj med typ hallon, jordgubb eller rabarber. Kladdkaka är också en stor favorit, men det har jag inte ätit på länge. Jag har varit en mästare på att baka det, men snart ska jag minsann våga mig på det.

En fråga har jag fått hur det går att prata med behandlare M. Det går bra, men det är klart att det är annorlunda mot att prata med E. Alla jobbar olika och E. känner mig betydligt bättre. Han vet hur jag brukar säga saker och märker direkt när det är de dumma tankarna som är inblandade. Men som sagt så funkar det bra med M.
En av er undrade om om gruppen som vi har här liknar den diskussionsgruppen som man har på Idun. Njäe...här är det mer en föreläsning eller vad man ska säga. Det är olika som har den varje gång och det kan handla om självkänsla, ångesthantering, vad som händer när man svälter sig osv.

Nu ska jag förbereda mig för sängen. Egentligen ska man gå in på sitt rum senast 22.00, men vi pratade oss till att få titta klart på slalomen. Brons till Anja Pärson! Härligt! Men nu ska jag bädda ner mig och titta på skidskytte. Vilken tur att man kan titta på internet. :-p



Torsdag



Frukost, näringsdryck och mindfulness avklarad. Och dessutom har vi lärt oss hur stort valbajs är. Jag fick en bok i julklapp med "onödig" fakta. Jag älskar sådana böcker. Vi fick oss alla ett gott skratt! Det är sådana små saker som får dagen att kännas lättare. Vi läste roliga historier innan också. Så skrattat har vi gjort idag!

Några frågor har ni kommit med så ni ska få svaren nu tänkte jag. Först en fråga om jag är intressad av sport och det är jag absolut. Jag kan sitta som klistrad framför teven och verkligen vara inne i det som händer. Jag älskar spänningen! Och en undring om varför jag inte har testat kaffesmaken på nd. Jag tycker inte om kaffe överhuvudtaget och då vågar jag inte testa den smaken. Känns inte så kul att tvinga i mig något som jag inte tycker om. Det var en som undrade hur det går till att förbereda fikan. Här inne på kliniken är det olika. Dom som tar upp själv förbereder ibland själv, beroende på vad det är. Men man förbereder inte åt de andra.

Och till slut en fråga om vi har aktiviter såsom mindfulness, sjukgymnastik och så varje dag. På kliniken har man mindfulness varje dag klockan 10. Sjukgymnastik har vi på tisdagar och så har vi gruppen en gång i veckan, oftast på onsdagar. Det handlar om olika saker varje gång. Sedan har man samtal några gånger i veckan. Så det är så det ser ut ungefär.

Nu ska jag städa lite innan lunch. Torsdag betyder soppa + efterrätt. Jag hoppas att det blir något som jag tycker om. Det blir mycket lättare att äta då.


Dagen blir inte roligare än vad man gör den.



Mycket att få ner



Tredje och sista näringsdrycken för dagen nere. Idag har provat vanilj och banan också, så nu har jag smakat alla utom kaffe. Jag tycker bäst om vanilj och jordgubb, men banan funkar. Fast det kommer inte vara förstahandsvalet precis. Maten går trögt nu när jag dessutom har näringsdrycker. Min mage gör så ont och jag känner mig full upp i halsen. Men det är bara att försöka stå ut.

Det är mycket OS-roligt ikväll. Så då hjälper det mig att tänka på annat. Samtalet med M. i eftermiddags gick bra också. Vi pratade om gårdagen och varför jag reagerade som jag gjorde. Det är nyttigt att prata om det. Jag behöver det.

Nu ska jag krypa ner i soffan och titta på OS. Härligt... :-)


Mm...näringsdryck! ;-)



Lite trögt



Idag har jag provat på gående meditation. Det blev ganska jobbigt efter en stund. När jag går på ett hårt golv så krånglar knä och fot. Men det var intressant att testa på. Efteråt var vi några som la oss i soffan och tittade på "Huset fullt". Helt perfekt!

Det går rätt trögt med maten idag. Mat + näringsdrycker gör att magen känns väldigt full. Inte kul alls... Efter fikat ska jag ha samtal med M. i alla fall. Ska bli skönt. Men först är det gruppen. Jag känner inte för att sitta still på en hård och obekväm stol en timme. Inget att göra åt det. Jag får ta mig igenom den timmen helt enkelt.

Åh, förresten så har det kommit lite snö till. Härligt!



Nu ser vi framåt



Detta har varit en... jobbig dag. Det finns inga ord som kan beskriva hur jag har känt. Massa tårar, klagomål, undringar, hopplöshet, besvikelse... ja, allt på en gång. Det positiva är att jag har så många fina människor runt omkring mig. Love you! <3

Istället för att sända ut massa negativt ska jag visa er några roliga bilder som S. och jag tog igår. Man kan ha väldigt roligt med bolltäcket, haha. :-)

 

 



Min mardröm blev sanning



Min mardröm blev sanning. Självklart blev det semla till fika. Så fort jag kom ner och såg det började tårarna rinna och jag vägrade gå in i matsalen. Dom fick dra upp mig från golvet och efter många försök ställde jag mig upp. Jag storgrät, men försökte samla mig när jag gick in och satte mig. När jag hade satt mig började jag gråta ännu mer. Hela jag skakade och jag gömde mitt ansikte i händerna. Det tog lång tid att få i mig hela semlan, och näringsdryck på det. Tårarna rann hela tiden och när jag kom upp på mitt rum la jag mig på sängen och grät en bra stund till...

Jag tycker inte om grädde och mandelmassa. Så enkelt är det. Jag blir illamående av bara tanken. Och det ligger inget ätstört bakom det. Jag har aldrig tyckt om det. På mina kalas har det aldrig serverats tårta eftersom jag inte tycker om grädde.

Så är det. Det verkar vara svårt för vissa att förstå det bara.


Det jobbigaste med allt detta är att jag känner att jag förstör för alla andra. Jag skäms.
Förlåt.



Mardrömmar



Äntligen kunde jag logga in på bloggen. Jag blir så irriterad när det inte funkar, speciellt om det håller i sig så länge...

Jag hade en jätterolig kväll igår. Jag och S. tog fram våra kameror och fotade massor. Hur kul som helst och det blev en del roliga bilder, haha. Vi skrattade mycket! Jag var glad när jag gick och la mig och när jag vaknade var jag fortfarande på ganska bra humör. Nu är frukosten och första näringsdrycken för dagen nere. Det är tungt i magen, och eftersmaken sitter i. Men jag ska försöka att inte tänka så mycket på det.

Idag är det fettisdagen och det var en av er som undrade om det blir någon semla. Jag fasar för det. Jag tycker varken om grädde eller mandelmassa, och har aldrig gjort. Jag drömde mardrömmar om det inatt. Det var hemskt och jag grät mycket. Jag har samtal med M. innan lunch så då måste jag ta upp det. Fy alltså...det var ingen rolig dröm.

Det var en som undrade om vi inte kan få andra näringsdrycker och nej det får vi inte. Jag har pratat med E. om det eftersom jag har ett lager näringsdrycker hemma. Men det gick inte. Lite irriterande faktiskt. Smakerna som finns att välja på är jordgubb, vanilj, kaffe och banan. Jag har bara smakat jordgubb än så länge. Jag skulle smaka vanilj igår men då var den slut här uppe. Men till fikat blir det nog vanilj, eller banan kanske. Inte så roligt att dricka jordgubb hela tiden.

Nu ska jag ta mig en trappa upp. Mindfulness står på schemat.

Några bilder från igår. Jag satt i fönstret och hade kul. :-)






De där näringsdryckerna



Det är kämpigt nu. Näringsdrycken låg tungt i magen efteråt. Det värsta är att dom har så tjock konsistens. Vi dricker Fortimel Compact. Jag föredrar de vanliga. Då behöver man inte anstränga sig för att få upp något i sugröret. Men så är det. Bara att acceptera. Jag fick lite undringar om näringsdryckerna. Har man tre stycken/dag så tar man dom kl. 9.15, till fikat 14.15 och till frukten 18.30. Man har ingen tid på sig, men den ska drickas upp. Personal kollar efteråt så att man har druckit upp hela.

Om en stund är det frukt och näringsdryck. Det känns tungt. Jag har så ont i magen. Men det ska ner helt enkelt. Jag har S. vid min sida. Vi peppar varandra. Och vi gick en mysig promenad innan. Så detta ska fan gå.

Livet väntar!



Mycket känslor på måndagar



Och så var det måndag. Det märks av idag. Mycket förändringar på gång, även för min del. Vågen stod nästan still i morse. Jag skulle helst vilja att den visade exakt samma siffror som för en vecka sedan, men jag får acceptera att det inte är så. Det är mycket som påverkar vikten. Det bästa som kan göras nu är att sätta in näringsdrycker, även om jag inte känner mig helt bekväm med det. Det kommer jag förmodligen aldrig att göra. Det känns bättre att gå upp i vikt när jag tar näringsdrycker och äter som jag ska.

Jag har samtal med M. klockan ett, så då får vi se vad som bestäms. Nu ska jag svara på några frågor som ni har kommit med. :-)


- Hur länge ska din behandlare vara borta? Kan den andra bestämma om du skall ha nd?
Jag vet inte hur länget E. kommer vara borta. Denna veckan vet jag att han inte kommer vara här i alla fall.
Jag har M. under tiden och vi fortsätter precis som vanligt. Så ja, han kan sätta in näringsdrycker.

- Hur ser du på dina framsteg i Varberg? Har du förändrats? Känns det som att du hänger med i utvecklingen?
Även om jag har svårt att se mina framsteg så vet jag att jag har gjort några. Om jag tar maten som exempel så äter jag snabbare (oftast) och jag vågar blanda maten mer. Sedan har jag börjat förstå att jag inte måste gå timslånga promenader varje dag för att inte gå upp i vikt. Sömn, vila och mat är basala behov.
Det känns som om jag hänger med ganska bra. Ibland är det jobbigare såklart, men det går helt okej.

- Hur stor press har dem att man skall utvecklas och göra framsteg? Kan man få åka hem om man inte sköter sig?
Varje vecka gör man ett nytt behandlingsprogram som fokuserar på vad man ska jobba med den veckan. Så man kommer överens med sin behandlare vad som är rimliga mål. Sedan så finns det saker man måste göra. Äta upp, inte träna på rummet, gå upp i vikt och så vidare. Man kan få åka hem om man inte följer behandlingen. Men då får man först en varning (eller flera kanske?) så det är inte något som kommer oväntat.

- Undrar lite över dina syskon, vad gör de? Vad tycker de om att du är på behandlingshem?
Jag har en lillasyster och en storasyster. Min lillasyster går på gymnasiet och min storasyster pluggar på Universitetet. De tycker att det är bra att jag är här. Dom vill att jag ska bli frisk.

- Innan har du mest skrivit om din lillasyter, har du dålig kontakt med din andra syster? Hur gammal är hon?
Eftersom min storasyster inte bor hemma så blir det automatiskt att jag umgås med min lillasyster mer. Inget konstigt med det. Jag pratar med min storasyster regelbundet. Hon är 23 år.



Här kommer alla känslorna på en och samma gång



Jag är en sådan person som håller allt jobbigt inom mig. Det tar emot att fråga om hjälp. Ännu svårare blir det när jag inte kan visa hur jag mår. Tårarna vägrar att rinna. Istället byggs allt på och jag känner hur det blir tyngre och jobbigare. Till slut kommer stunden då jag inte orkar mer. Då kommer tårarna och även hjälpen som jag behövde redan innan.

Nu ikväll rann det över för mig. Jag har haft många synpunkter (dumma tankar) på maten idag, jag är extremt nervös för vägningen imorgon, min behandlare är inte här, elefantkänslorna är enorma och så vidare. Allt detta har jag burit på och det som fick tårarna att rinna var att det var hård och mjuk smörgås till kvällsfika. En sådan liten sak gjorde att jag inte orkade mer.

Först uttryckte jag mitt missnöje över kvällsfikan och sedan sprang jag upp när jag skulle göra iordning mitt. När jag väl kom ner igen klagade jag på brödet och när jag satt och väntade utanför med dom andra kom tårarna. Jag vägrade gå in och Pa. satte sig ner och pratade med mig. Han lugnade ner mig lite och jag åt min mat. Sedan tyckte han att jag skulle lägga mig på säcken, så det gjorde jag. Bolltäcket funkar bra faktiskt.

Nej, nu ska jag försöka komma till ro och somna. Jag ska försöka släppa tankarna på morgondagen och vara här och nu. Inte det lättaste, men jag ska göra ett ärligt försök. Natti!





Drömtydning



Jag har drömt mycket inatt och sovit väldigt oroligt. Jag drömde en ganska skum dröm som kändes verklig. Jag var hemma och satt där nere och hade typ 10 hamstrar. Alla hamstrarna tog jag och la i mina händer och bar upp dom på mitt rum. Där hade jag en bur som var indelad i flera olika delar. I några skulle två hamstrar dela och i några skulle dom vara själva. Jag sa åt pappa att öppna burarna, men han var för långsam så jag kunde inte hålla kvar alla hamstrarna utan släppte taget om några. De andra fick jag ner i burarna och de som jag hade varit tvungen att släppa letade jag efter. Jag letade länge och var jätterädd för att råka trampa på någon. Jag kom fram till att dom nog var under sängen, och några var det. Jag fick inte tag i dom och försökte länge. Sedan ringde klockan och jag vaknade upp. Jag visste knappt vart jag var. Drömmen kändes så verklig och jag var övertygad om att jag var hemma i mitt rum. Men så var ju inte fallet.

När vi satt och väntade på frukosten berättade jag om drömmen och då drog en genast slutsatsen att drömmen handlar om att jag försöker ha kontroll över något som jag inte riktigt vågar släppa. Jag kunde inte hålla koll på hamstrarna (vem bär 10 hamstrar samtidigt?!) och kände mig misslyckad och försökte rätta till mitt misstag, men jag klarade inte av det. Rädslan kom in där också när jag var rädd för att trampa på hamstrarna.

Det stämmer ju. Budskapet i drömmen var nog att jag inte ska ta mig vatten över huvudet och att jag måste inse vart min gräns ligger. Det är okej att göra misstag. Jag kan inte göra allt perfekt. Jag ska våga be om hjälp.

Oj, nu är det lunch.



Lite sömnbrist kanske



Så kom kvällen. Räkmacka till kvällsfika. Ingen favorit direkt. Jag älskar räkor, men inte på detta viset. Nu tittas det på melodifestivalen och senare ska i alla fall jag titta på skidskytte. OS har ju börjat, om någon har missat det. Fast jag tror att det är svårt att undvika. :-)

Annars har dagen rullat på. Innan middagen gick jag över till Villan och spelade Skip-Bo med T. Det var en trevlig stund, och jag vann två av tre omgångar. Så jag blev glad! Och det var skönt att komma ut dit en stund. Middagen gick sådär. Vi fick välja mellan två olika kycklinggrytor och beslutångesten kom direkt. När jag hade valt och satt mig vid bordet började tankarna mala. Valde jag rätt? Tänk om jag valde fel? Dessa tankarna gjorde så att tvången blev starkare och det kändes som om jag tog ett steg tillbaka. Lapp fick jag skriva och det var bra att jag fick skriva ner mina tankar som snurrade. Efteråtfick jag lägga mig i vilrummet på den stora saccosäcken och med bolltäcket över mig. Jag somnade faktiskt och vaknade lagom till frukten.

Jag behöver sova mer. Jag sov inte bra inatt. Men inatt tror jag att jag kommer somna så fort jag lägger huvudet på kudden. Det känns så.





Helgen är här



Ska jag förbanna och gråta
eller skratta och förlåta mig själv
för min dumhet?



Mycket tankar som snurrar i huvudet idag. Spegelbilden är hemsk och jag vill bara gömma mig under täcket. Men jag vet att inget blir bättre utav det. Jag ska inte gömma mig när tankarna är som elakast, det är då jag ska bevisa för mig själv att det finns människor som vill umgås med mig.

Dagen har varit rätt seg. Inte mycket som händer här. Jag kanske lika gärna ska börja jobba med min uppgift som jag fick av M. Det handlar om hur mitt liv är nu, vilka regler som finns och hur jag ser på mig själv, andra människor och så vidare. Sedan ska jag skriva hur jag vill att mitt liv ska vara. Hur jag vill leva och hur jag vill se på mig själv. Det kan bli intressant att se det svart på vitt. Jag behöver nog det.

Nu ska jag se om det händer något roligt.



Fredag kväll



Då är det dags för fredagsmys. Det blir i alla fall Let's Dance här. Sedan får vi väl se vad som hittas på. Dagen har varit okej. Stadsturen var mysig, men jag blev lite stressad som vanligt. En timme är inte så lång tid när man går på stan. Jag och S. hann med en del i alla fall. Jag köpte ett fint linne och två nagellack. Det var längesen jag målade naglarna så det ska bli lite kul.

Några undringar har jag hittat bland kommentarerna. Jag blir alldeles varm inombords när jag läser vad fint ni har skrivit. Men nu till frågorna. En frågan om näringsdryckerna och varför man inte börjar med dom direkt. Det är för att man ska kunna känna sig trygg i maten och veta att det är så här mycket som kroppen behöver för att stå still i vikt. När vikten står still börjar man med näringsdrycker och äter precis likadant som innan. Man dricker näringsdrycker tills man når normalvikt.

Och till dig som frågade om dom ordnade stadsturer här nu. Det gör dom och jag visste inte att dom inte gjorde det innan. Nu brukar vi åka till stan ungefär en gång i veckan. Jätteskönt att komma ut i verkligheten en stund.

Nu är det snart kvällsfika. I wonder what it will be? Bara det inte är en hård och mjuk smörgås. Det är typ det tråkigaste som finns... Jaja, inget att göra åt det i så fall. Bara att äta och acceptera.



Mot staden!


 
Nu har jag skaffat mig en bula i pannan också. Bra jobbat av mig. En stukad fot, bulor och blåmärken lite överallt. Så är livet. Annars har dagen varit okej. Jag hade samtal med M. innan lunch och jag fick en hemuppgift över helgen, ett tankeschema. Det ska bli intressant att se resultatet av det.

Nu ska jag göra mig iordning. Det är stadstur på gång! Det ska bli supermysigt! :-)



Nu går tiden fort



Vi konstaterade just att det är fredag imorgon. Och vi som satt och sa att måndagen var så seg och att det kändes som torsdag. Tiden är lite konstig här. I eftermiddags fick jag en glad överraskning. Ett paket! Inuti låg tredje säsongen av "Huset Fullt", ett Kramhjärta och ett gulligt kort. En alla hjärtans dag present från mamma och pappa. Det höjde verkligen mitt humör! På tal om det så var det en som undrade om vi ska göra något speciellt på söndag då det är alla hjärtans dag. Nja...jag tror inte det, men något kommer vi nog på.

Några undringar till har jag fått och då först om jag har bytt behandlare. Nej, det har jag inte, men E. blev pappa innan i veckan och är därför inte här nu och kommer vara borta ett tag. Så nu pratar jag med M. istället. Det känns bra, men som sagt är det inte samma sak eftersom E. känner mig betydligt bättre och vet hur jag funkar. Men så är det. Ibland är det bra att få in nya ögon som ser saker på ett annat vis.

Och till sist en fråga om jag har planerat någon mer hemresa. I nuläget är det inte så eftersom jag vill och behöver vara här tills vikten har stabiliserat sig. Sedan ska jag börja med näringsdryckerna. Vi pratade om det idag och det är väl så att vi får ta några dagar i taget. Först och främst hoppas vi att vikten har stabiliserat sig på måndag. Om den har gjort det börjar jag med näringsdrycker och sen får vi se hur det går.

Nu är det läggdags. Sov gott!





Ett blåmärke till



Så har jag fått ännu ett blåmärke. När jag gick från behandlarhuset till kliniken halkade jag och landade platt på marken. Blixtsnabbt kom jag upp igen, men nu börjar smärtan komma. Inte vidare roligt. Annars har dagen varit okej. Jag överlevde lunchen. Torsdag betyder ju soppa och efterrätt. Idag var det sparrissoppa och sedan äpplekaka och vaniljsås. Inga roliga tankar under maten, men ju fler gånger jag går emot anorexin desto starkare blir jag.

Jag har haft samtal med M. idag också. Vi gick igenom lapparna som jag har fått skriva de senaste dagarna och sedan pratade vi om lite annat. Det kändes bra, men det är klart att det inte är samma sak som att prata med E. Han känner mig ju bättre. Men nu är situationen som den är och det gäller att göra det bästa av den. Alla som jobbar här är bra och kan sin sak. Så är det! :-)

Nu är siestan slut. S. och jag satt på balkongen innan och när klockan var tio över tre (siestan börjar tre) blev vi inskickade på rummen. Det räknades tydligen inte som siesta av någon konstig anledning, haha. Men nu är det fritt fram!



Lite duktig är jag



Så går ännu en dag mot sitt slut. Dagarna flyter liksom ihop, fast man märker när det är helg för då blir det väldigt lugnt här. Jag är lite stolt över mig själv eftersom jag har suttit stilla mycket idag. Jag får gå ut 15 minuter, men det har jag inte gjort idag. I och med att vi hade yoga och var i lokalen där sjukgymnasten brukar vara så tyckte jag att det räckte. Jag har ändå fått massa frisk luft när vi har suttit ute på balkongen och myst.

Kvällen har varit mysig. Efter middagen (som kom ner i tid) och vilan spelade vi Skip-Bo. Det blev lite tv-tittande innan kvällsfikan också. Efter maten så placerade jag och S. oss på tredje våningen. På onsdagskvällar är det "Andra Avenyn" och pussel som gäller. Så det har varit en bra dag! Och R. fick skrämma mig, eller oss blev det, till slut efter några misslyckade försök. Så alla är glada och nöjda.

Nu ska jag lösa korsord tills jag känner mig sovtrött. Det funkar väldigt bra faktiskt.



Solen skiner!



Solen skiner! Så underbart! Jag och S. har suttit på balkongen och njutit av solen och löst korsord. Solen värmer och fåglarna kvittrar, hur härligt som helst. Förutom detta har det blivit en del pusslande idag. Lite enkel yoga hade vi också i förmiddags, så dagen har gått snabbt. Vid lunchen fick jag en svacka. Precis som igår blev maten farlig och ångesten kom krypandes fram. Så det blev att skriva en lapp idag också.

Det är en som undrar hur maten går för mig nu och om det var någon speciell mat som satte igång tankarna igår. Det var det inte, ris och kasslergryta har jag ätit innan, men det var känslan av att jag hade tagit upp för mycket mat som ställde till trubbel. Annars har tvången minskat lite. Jag försöker blanda maten mer, alltså ta lite av varje. Men det är fortfarande många tvång som behöver brytas. Ibland tar det längre tid att äta, det beror på vad som serveras. Jag brukar få små tillsägelser, inte alltid men ofta. Även om det är jobbigt just då så försöker jag tänka att det är för mitt eget bästa. Jag har små beteenden som jag inte märker av själv.

Och så en fråga om att samla på sig vätska. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men om man rör på sig mycket så kan man samla på sig vätska och bli svullen. Får man t.ex. avtryck av strumporna, som jag, så ser man att man är svullen.

Nu är siestan slut och jag ska ut se vad dom andra hittar på.
Och till min kära Cilia, klart att vi ska åka karusell igen!







Jag känner mig lite lättare



Suck vad bloggen strular, men jag kom in tillslut. Dagen har varit ganska seg. Konstigt egentligen eftersom det har hänt en del. Jag hade samtal med M. efter lunch och det var skönt att få prata ut. Det känns som om trycket har lättat lite efter det. På nästa samtal ska vi titta igenom matbilderna som jag tog när jag var hemma. Det ska bli spännande.

Det är några som undrar vad det är för kvitto jag väntar på, och det är att vikten ska stabiliseras. Den går fortfarande uppåt och jag vill inget hellre än att den ska stanna så att jag kan få känna mig trygg i maten. Så denna veckan ska jag vila så mycket som möjligt. Jag vill inte samla på mig onödig vätska, jag är redan lite svullen. S. och jag har bestämt oss för att verkligen försöka vila mycket, så det kommer bli en del pussel.

Vid middagen tog ångesten ett starkt grepp om mig. Den bara kom helt plötsligt och höll mig i ett fast grepp. Maten blev livsfarlig och jag var bombsäker på att jag hade tagit upp alldeles för mycket mat. Jag ville inget hellre än att springa därifrån. Maten kom ner tillslut, men det tog en stund så det var bara att fylla i lappen. Jag behövde det.

Nu ska jag försöka sova. Ögonen känns tunga...





Det klarnar upp



Idag mår jag lite bättre och förhoppningsvis kommer det bli bättre under dagen. Det var många tårar som rann igår och det behövdes. Vägningen igår var precis som alla andra veckor. Jag väntar fortfarande på att siffrorna ska sluta röra på sig. Den väntan börjar bli jobbig och igår rann det över för mig. Jag orkar inte vänta längre, jag vill ha svar nu! Jag börjar mer och mer beskylla mig själv för att siffrorna visar vad dom gör. Igår på samtalet slängde jag ur mig att jag inte ville ha några promenader och inte ta upp maten själv. Det gick inte E. med på, men vi ändrade så att jag har 0-15 minuters utevistelse istället.

Mitt samtal igår fick avbrytas hastigt och E. kommer vara borta ett tag nu eftersom han har blivit pappa. Så det bidrog till kaoset i mitt huvud igår eftersom jag inte visste vem jag skulle få prata med. Idag har jag samtal med M. efter lunch. Skönt eftersom jag har ganska mycket som snurrar i huvudet. Jag vågade ta hjälp av personalen igår och få lite ur mig. Det är skönt att det finns dom i personalen som jag kan anförtro mig åt. Det blir lite lättare då.

Nu ska jag borsta tänderna och bädda sängen. Sen blir det sjukgymnasten.



Kvittot, tack!



Det blir inte många ord från mig nu. Mitt mående är som en berg- och dalbana och jag väntar på kraschen. Okej, så illa är det kanske inte, men det känns så. Jag som har haft svårt att gråta de senaste veckorna har nu tårar som kommer i omgångar. Vilken omställning...

Jag får mycket beröm och peppande ord. Varför kan jag inte tro på det? Varför ska jag alltid trycka ner mig?
Dom säger ju att jag är bra. Dom säger att jag kämpar på. Varför låter det så fel? Varför kan jag inte bara tacka och le?

Jag väntar fortfarande på kvittot.
Det är det som saknas.
Att inte veta skapar totalt kaos.



Nu är veckan slut



Söndag kväll... denna helgen har varit lång, men det är nog för att jag har varit hemma. Det har hänt så mycket, annars brukar det inte hända så mycket på helgerna. Idag har jag varit tröttare än tröttast. Jag har gått med en dunkande huvudvärk hela dagen och växlat mellan att frysa och vara jättevarm. Jag la mig till och med på sängen och sov en timme innan lunch. Efter en omgång "Buzz" piggnade jag till och sedan har kvällen rullat på med SkipBo, korsord och tv-tittande.

Nu ska jag krypa ner under täcket. Jag är nästan lite förvånad över mig själv. Klockan är inte ens halv 11. Men jag behöver komma i säng tidigare. Det vet jag. Så nu ska jag lösa korsord tills ögonen blir tunga. Jag hoppas jag kommer kunna sova. Måndag betyder vägning. Siffrorna spökar redan i huvudet...





Svar på era frågor



- Vad blev det till mellanmål på tåget? Du skrev minimeal, vad är det förnåt? Var det något dom skickade med från beh-hemmet?
Jag åt ett minimeal. Det är vaniljyoghurt och müsli. Enkelt och bra att ha med sig. Jag köpte det på Pressbyrån, men du kan köpa det överallt eftersom det är en Arla-produkt.

- Vad käkade du för fika på vägen? Bra tips att ta med sig?
På nervägen ett minimeal och på vägen upp en drickyoghurt. Sånt är enkelt att ta med sig. Man kan också ta med sig smoothie, en macka och liknande.

- Fick du välja själv vad du ville äta för mat hemma? Körde du på säkra kort?
Jag gjorde tillsammans med min behandlare en matplanering och det var jag som bestämde vad jag skulle äta, men min behandlare kom med förslag. Till viss del körde jag på säkra kort. Jag ville inte utmana mig för mycket eftersom det var en utmaning i sig att äta alla måltider.

- Åt ni tillsammans din familj? Äter de lika mycket som dig då?
Vi åt middag, frukost och lunch tillsammans hela familjen. Dom åt efter hur hungriga dom var, alltså vad som är normalt för dom.

- Känns det som att torsdagar är extra deppiga/svåra för alla för att det alltid är soppa och efterrätt? Går alla runt med ångest dessa dagar?
Nja...det tycker jag inte. Visst kan det ligga lite ångest i luften, men det blir ingen stor sak av det. På torsdagar är det soppa och efterrätt och det vänjer man sig vid.

- Hur länge har du varit där nu? Trivs du? Går det framåt?
Jag har varit här i 6 veckor nu. Tiden går snabbt... Jag trivs bra och känner mig trygg här och det går sakta men säkert framåt.

- Får du skriva lapp varje dag?
Jag förstår att du menar de lapparna man får när man inte äter upp i tid. Jag får inte skriva sådana varje dag. Målet är att inte behöva skriva några alls, men ibland går det segare.

- Vilket mål går lättast?
Jag gissar att du menar vilken måltid som går lättast att äta? Det är olika, men oftast frukosten tror jag. Den blir aldrig något orosmoment eftersom man vet vad det blir.


 


Jag klarade det



I'm back! Det känns skönt att vara tillbaka. Det var mysigt att vara hemma, men som sagt ganska jobbigt. Sedan vet jag att det är bra att testa på att vara hemma eftersom det är där det ska funka sedan.

Resan hit gick bra. Tåget var i tid och jag hann med sista bussen som går ut hit. Sista bussen gick precis när jag kom av tåget, därför gick jag supersnabbt till en hållplats längre bort (bussen skulle köra runt hela centrum). Fast det var nära att jag missade den där också. Jag småsprang sista biten (med all min packning) och räddades av att några pensionärer skulle på. Jag var helt slut när jag satte mig ner och jag var i samma skick när jag kom in genom dörren här. Men jag klarade det!

Nu ska jag se vad dom andra hittar på och försöka glömma min irritation över att vissa människor inte kan erkänna när dom har gjort ett misstag. Istället blir jag dumförklarad. Bra för självkänslan ja...

Jag ser att ni har en del frågor. Jag ska svara på dom senare idag. :-)



På väg tillbaka



Nu sitter jag på tåget tillbaka till Varberg. Jag var hemma i ungefär 20 timmar. Det räckte för denna gången. Det var mer psykiskt påfrestande än jag trodde. Mycket sitter i väggarna. Det är så. Men jag har haft mycket att göra så jag har inte haft tid att springa i trappor, gå på promenad, träna... ja, allt det som jag brukade hålla på med. Maten har gått helt okej tycker jag. Jag har ju tagit kort på mina portioner så att jag och E. kan titta på det nästa vecka. Väldigt bra tycker jag.

Idag har jag hunnit med ganska mycket. Frukost med familjen, en tur till stranden, ett kort besök i centrum, åkt pulka och lekt i snön, ätit lunch, träffat en kompis, packat och sedan åkt till Malmö. Och klappat på kaninerna såklart! Så en fullspäckad dag.

Nu ska jag fika och lösa korsord. Eller se på film kanske... får se vad det blir.

Pulka är roligt!








Hemma i Skåne



En snabb liten uppdatering blir det från mig. Jag sitter nu nersjunken i vår blåa och mysiga soffa. Det känns lite konstigt, men skönt. Det kommer säkert kännas konstigt att sova i min egen säng, men jag längtar efter mitt älskade duntäcke!

Maten har gått bra än så länge. Vi åt middag hela familjen när pappa och jag kom hem. Köttbullar, potatismos och morötter. Jag var jätteosäker när jag la upp mat. Men jag tog en bild på min portion, precis som jag och E. bestämde. Det kändes som om jag tog för mycket. Men jag vet att det är dom dumma tankarna som spökar.

Nu ska jag fortsätta titta på Let's Dance. Kvällsfikat ska jag också äta snart. Eftersom middagen blev en timme försenad så skjuter jag lite på kvällsfikat. Kommer vara uppe lite längre ikväll, så det går bra.

Jag hoppas att ni har en mysig kväll!





På tåget till Skåneland



Nu sitter jag äntligen på tåget. En halvtimme försenat var det. Det var fullpackat med folk inne på stationen och paniken steg inom mig. Jag klarar inte av trånga utrymmen med mycket folk, och speciellt inte när jag är stressad och förvirrad. Jag tillbringade den sista halvtimmen utomhus. Det är proppfullt på tåget, men som tur är har jag reserverat plats. Sitter intill fönstret och försöker glömma av alla människor.

Det blev lite stressigt innan jag skulle iväg eftersom den personalen som skulle ge mig mina mediciner åkte hem innan jag kom ner. Lite dåligt minne där. Vi hade pratat om det bara 25 minuter innan. Irriterad till tusen var jag. M. (kocken) fick ringa flera samtal för att få tag på någon, men som tur var kom A. så att hon kunde ge mig medicinerna.

Det känns konstigt att vara på väg hem. Om 24 timmar sitter jag på tåget tillbaka till Varberg. Jag saknar alla underbara människor redan. Man kommer varandra så nära. Men åh, vad jag längtar efter att få krama på mina kaniner! Jag har en känsla av att tiden kommer gå snabbt. Helt plötsligt sitter jag väl på tåget igen.

Nu ska jag äta min fika. Ett minimeal blir det. Så det ska gå bra.



Torsdag



Det är inte lätt att vara ensam skåning. Jag får ta emot massor kan jag lova. Elaka människor, haha. Tur för dom att jag tåler det. Dagen har gått ganska snabbt. Det blev en stadstur efter lunch så jag har hämtat mina tågbiljetter. Skönt att ha det gjort. Man vet aldrig om det blir förseningar med bussen, och så ska jag hinna köpa fika innan tåget går. Men det kommer säkert gå bra.

Lunchen idag var ganska jobbig om man säger så. Torsdag betyder ju soppa + efterrätt. Soppan gick bra, men till efterrätt blev det ostkaka. Ostkaka tycker jag inte om. Varje bit var en kamp och att då bli tillsagd att ta mer på skeden fick mig att vilja kasta skålen i golvet. Men det kom ner till slut och att det tog lång tid bryr jag mig inte om. På lappen om att äta i normaltakt skrev jag en enda mening: "Jag tycker inte om ostkaka!" Det var förklaringen. Fullt tillräcklig tycker jag.

Nu är det snart middag. Oj, tvätten måste jag också kolla ju. Glömmer bort den hela tiden.



Klumpeduns



Har jag sagt att jag är klumpig? Jag slår i och snubblar på allt möjligt. Jag förstår inte hur jag lyckas. Ingen annan gör det heller. Som S. sa igår så vet hon inte längre vad hon ska säga när jag slår mig och säger aj. Det händer så ofta. Jag såg nyss att mina smalben har en del blåmärken. En del andra blåmärken på kroppen har jag också.

Jag undrar vad jag gör egentligen? Det är ganska komiskt. Det är inte någon som blir förvånad när det helt plötsligt kommer ett "aj" från mig. Det är skrattretande. Igårkväll när vi satt och spelade SkipBo så skulle jag gå tvärs över rummet och sätta min mugg i diskmaskinen. Jag sa att jag skulle satsa på att gå fram och tillbaka utan att slå mig. Jag lyckas...nästan. Jag kom fram till bordet och satte mig på stolen och sa glatt att jag inte hade slagit mig. Precis när jag avslutade meningen slog jag knäet i bordet. Alla gapskrattade, även jag.

Vad gör jag för fel egentligen? Men jaja, ingen fara. Jag kan stå ut med det, och så blir det en del skratt.

Nu är det frukostdax.



Onsdag kväll



Lite dålig uppdatering idag. Ibland rinner tiden iväg, på både gott och ont. Dagen har varit helt okej. Humöret har varit bra efter min svacka vid lunch, däremot har magen gjort riktigt ont. Jag får säga till om det imorgon. Men om jag ska återgå till det positiva istället. Fotona som jag skickade in kom idag. Typ 350 bilder, så det är en del. Men det är ju så kul! Nu ska jag nog komma igång med lite skapande.

Samtalet med E. gick bra. Först och främst var jag tvungen att fråga honom om en sak och som tur är hade han ett bra svar till mig. Nu förstår ingen vad jag menar, men ni kommer få reda på det snart skulle jag tro. E. blev lite chockad när jag frågade honom och han undrade hur jag ens kunde veta något om det. Rykten sprids snabbt kan jag ju säga.

Jag ska ju åka hem en liten sväng i helgen. Åker efter lunch på fredag och kommer tillbaks lagom till middagen på lördag. På samtalet gjorde vi en matplanering, så nu vet jag exakt vad jag ska äta. Inga kompromisser ska det bli. Jag ska verkligen försöka undvika det. E. ska prata med mina föräldrar också. Det känns skönt ifall det är något dom undrar. Jag ska också ta kort på maten hemma så att jag och E. sedan kan se hur det har gått.

Nu ska jag försöka sova. Imorgon är en ny dag...
Natti!





Positivt och negativt



Kålpudding till lunch. Det var kämpigt att få ner det. Vilan var jobbigare än vanligt.
Nu låter jag bara dom negativa tankarna få plats. Det är i just sådana här situationer som jag ska tänka på det positiva som har hänt. Inte gå runt och sura som jag gör nu. Jag förstör för mig själv och till viss del för dom andra. Dom vill inte se mig såhär.

Så vad har varit positivt idag?
Vi hade yoga istället för vanlig mindfulness. Jag blev väldigt snöig när jag var ute i snön.

Så det är detta jag ska tänka på. I eftermiddag har jag samtal, och det kommer precis lägligt.
Nu är det gruppen och det ska pratas om "NADA". Akupunktur och sånt där. Jag är livrädd för nålar och att höra någon prata om det och visa är ännu värre. Så det blir spännande att se hur länge jag står ut.



Jag lägger mig med ett leende



Vilket snökaos det är här. Snö och blåst är ingen bra kombination. Det har frusit på fönsterna. Ganska häftigt faktiskt. Snö och tåg är heller ingen bra kombination, så jag hoppas att allt är bra på fredag och lördag när jag åker hem och sedan tillbaka hit. Förseningar kommer ställa till det rejält för mig och då tänker jag främst på maten och mattiderna. Men det löser sig alltid.

Det har varit en bra tisdag. Bortsett från att magen har krånglat det har varit många dumma tankar. Men om jag glömmer det så är jag nöjd med dagen. Jag och R. gick ut på promenad och snön låg inte bara kvar på marken då kan jag säga. Jag blev nog blötast eftersom jag av någon konstig anledning (eller inte) ramlade halvt i en snödriva. Men jag älskar snö och när jag kommer hem i helgen ska jag klä på mig ordentligt och leka i snön.

Några avsnitt av "Hipp Hipp" har också hunnits med idag, Skip-Bo spelande såklart och pusslande. Så jag är nöjd och känner mig ganska lugn. Maten har gått sådär och ångesten har varit hög, men det sparar jag till mitt samtal imorgon. Nu ska jag skriva mina tre positiva för dagen. Och förresten, jag vann 75 kronor på en trisslott. Det gjorde ju bara dagen ännu bättre!



Jag hoppas på turen



Jag fick post idag. Alltid lika roligt, haha. Fyra trisslotter minsann. Tack mamma! Jag ska skrapa dom sen. Kaaanske kan jag ha lite tur? Hoppas, hoppas, hoppas!

Annars då? Jag har varit hos sjukgymnasten. Vi jobbar mycket med benen och att jag ska lita på att dom bär mig. Slappna av i axlarna och så. Det är en enorm skillnad. Jag spänner mig väldigt mycket i axlarna. En sorts massage fick jag också och då känner jag hur spänd jag är. Jag försöker påminna mig själv om att jag ska slappna av i axlarna, men det är inte det lättaste.

Det händer inte så mycket för min del idag. Jag har inget inbokat i eftermiddag. Jag tänkte gå ut efter lunch och se om det kan bli några fina bilder. Vi har mycket snö här nu. Och jag ska inte gå vilse idag. Usch och fy...

Nu är det snart lunchdax. Jag har mina aningar om att det blir något med kyckling...





Några frågor



Godmorgon!
Här kommer svar på några frågor.

Nu ska jag pussla med S.



- Är du van att laga egen mat och så?
Ja, det är jag. Jag har gjort det mycket den senaste tiden. Jag tycker att det är roligt att laga mat och baka, men jag vet också att den sjuka sidan vill ha kontroll.

- Hur åt du innan du blev sjuk?
Jag har ställt mig den frågan själv många gånger. Ärligt talat vet jag inte riktigt. Men jag antar att jag åt när jag var hungrig och inte brydde mig om hur många kalorier något innehöll. Jag har alltid varit kräsen när det gäller mat, men har varit ett godismonster. Jag längtar tills den dagen då jag kan äta mig proppmätt på godis utan att ångesten kommer på besök.

- Har du hållit på med någon idrott?
Jag började på gymnastik redan när jag var 3 år och höll på tills jag var 11 år tror jag. De sista åren blev det en del tävlingar, vilket var kul. Och jag älskade att göra volter! Jag var duktig, men slutade för att jag inte längre hörde till dom bästa. Jag kommer ihåg att jag kom hem och storgrät för att jag inte fick tävla med laget där dom som var duktigast fick vara med.
Ridning har jag hållit på med i många år. Det vill jag ta upp igen. Saknar hästarna något enormt!
Annars har jag provat på en del som fotboll, basket och friidrott.

- Hur fungerar det med sömnen? Är det si och så?
Det går upp och ner. Mitt mål denna veckan är att gå och lägga mig i tid så att jag i alla fall får en chans att sova dom timmarna jag behöver för att orka.

- Brukar de kolla blodtryck och så ofta? Jag tänker om det är dåligt? Eller behövde du mat kanske?
Dom brukar i alla fall kolla blodtryck och puls första veckan man är här, och då morgon och kväll. Sedan gör dom det om det behövs. När jag har blivit yr och mått dåligt, som i söndags, så tog dom puls, blodtryck och blodsockerprov. Jag tror att jag fick ett blodtrycksfall.

- Vad blev det till frulle idag? Får ni välja pålägg? Vad väljer du helst?
Idag åt jag havregrynsgröt med jordgubbar och mjölk. En macka med skinka, ett glas proviva och en kopp te.
När det gäller pålägg brukar det finnas två olika alternativ. Idag var det skinka och kalkon. Och det är dom två som jag helst väljer.

- Vad är mindfulness? Är det bra? Hur lång tid är det?
Det är uppmärksamhetsträning. Man ska träna på att vara här och nu. Jag har svårt för det, men det är bra. Dock kan det ta tid innan man får ut något av det. Vi brukar ha det i ca 20 minuter, men det kan vara både längre och kortare.

- Hur många personal jobbar nu på helgen då? Är de bra?
I helgen tror jag att dom var fyra stycken. Personalen är bra. Sedan klickar man bättre med vissa, men så är det alltid.

- Måste vågen visa exakt samma för att det ska räknad som att vikten står still?
Har vikten inte ändrats mer än 0,5 kilo upp eller ner så räknas den som stilla.

- Skulle de kunna sätta in näringsdrycker utan att vikten står stilla, eller väntar man alltid tills dess?
Det vet jag inte riktigt, men jag tror det. Fast då sätter dom inte in tre näringsdrycker direkt utan börjar med en.

- Vad brukar du föredra för smaker? Får ni många att välja på? Hur många skall ni dricka? Måste ni dricka upp den på någon särskild tid?
Jag tycker om jordgubb, choklad och skogsbär bland dom som jag har smakat. Dessvärre har dom en annan sort här, samma märke men annan konsistens och smak. Smakerna som finns är jordgubb, kaffe, banan och vanilj,
och det är tre om dagen. Någon tidsbegränsning har jag inte hört något om.

- Är det svårt att komma i säng på kvällarna?
Jag har svårt för det. Det är ett sätt att straffa mig själv.

- Jag undrar om det finns någon begränsning i tid för mellanmålen också?
Nja...inte vad jag har hört. Men vi brukar sitta en kvart ungefär.



Sömn och mat



Sömn och mat är basala behov. Jag behöver det lika mycket som alla andra, även om jag tror något annat. Varför ska det vara så svårt att få in i huvudet? På samtalet med E. pratade vi mycket om det. Det blir ju inte direkt lättare av att vikten inte har stabiliserats. Men det kommer förhoppningsvis snart.

När jag var ute på promenad innan gick jag vilse. Hur lyckas jag? Ja, säg det. Jag blev lite smått panikslagen till slut eftersom tiden rann iväg. Jag har 15 minuter utevistelse och dessutom var det fika, så självklart gick jag fortare än jag ska. Det är inte så lätt att gå i normal takt när man är stressad och inte riktigt vet vart man är. Jag kom fram tillslut och kom bara lite sent till fikat, så det var ingen större fara.

Annars är måendet sådär idag. Magen krånglar och jag kommer förmodligen få något annat än det jag har nu som ska få ordning på magen. Det är framförallt provivan som ställer till det på morgonen. Min behandlare föreslog att jag skulle få en frukt istället, men det gick inte kocken med på eftersom det är obligatoriskt att dricka juice (eller proviva som jag). Men som sagt kommer dom sätta in en annan medicin om detta fortsätter.

Nu ska jag ut till teven och fortsätta titta på "Hipp Hipp". Det får en verkligen på bra humör!


Denna lappen ska jag sätta upp på väggen.



Måndag



Det är verkligen lyhört här. Personalen har rapport i matsalen nu på förmiddagen och den ligger precis under mitt rum. Nyss kom behandlare R. in och frågade hur det var eftersom dom hade hört en duns. Dom var rädda att jag hade ramlat eller så. Jag hade bara satt mig på golvet, lite hårdare än vanligt kanske. Ganska roligt faktiskt, haha. Och det visar att dom har koll.

Nu känns det genast lite bättre. Det är dumma siffror som spökar som vanligt. Varför kan inte vågen stå still? Jag vill det. Fan vad irriterad jag blir. Jag går in på min sjätte vecka nu. Jag tycker det är dags att jag får mitt bevis nu.

Nu är det mindfulness. Sedan har jag samtal.



Bloggtoppen.se