Julgranstajm!



Jag försöker ha ett leende på läpparna. Vill inte visa sorgen och smärtan...och rädslan. Försöker låta bli att påverkas, men det är lättare sagt än gjort. Jag vill springa ifrån allt. Fly är vad jag vill göra.

Jag är rädd att jag inte är stark nog. Klarar inte av att fightas mot det, mot skuldkänslorna. Och då löser jag allt på mitt eget lilla vis. Jag stänger av och straffar mig själv. För allt är ju ändå alltid mitt fel.



Nu är julens julgranar utvalda, en ute och en inne som vanligt. Jag fick såga ner en och det var inte det lättaste. Jag var ganska trött efteråt, haha. Men kul var det! Och så risgrynsgröt till lunch! Det börjar närma sig jul minsann!







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Bloggtoppen.se