Upp och ner



Dagen har varit ojämn, minst sagt. Jag var ganska nere runt lunch, men sedan fick jag minsann att göra när jag såg att kaninerna hade rymt. Så jag sprang runt och jagade dom i hela trädgården. När jag hade fått tag i den ena var den andra försvunnen så jag var lite smått panikslagen. Men efter en stunds letande hittade jag honom och efter ännu en sväng runt trädgården lyckades jag fånga honom. Så nu sitter dom i sin bur i uterummet. Där får dom vara inatt.

Maten har inte gått så jättebra idag... men jag utmanade mig nu till middagen med lax. Jag packade in en bit laxfilé i folie och kryddade med örter och salt. Den fick vara i ugnen ca 15 minuter. Till det hade jag wokgrönsaker och många färska champinjoner, och så gjorde jag lite sås på yoghurt, tomatpuré, chiliexplosion, salt och peppar. Det blev hur gott som helst! Och inte alls svårt att göra heller. Snabbt och enkelt!

Jag är grymt trött. Jag förstår inte varför eftersom jag inte har gjort så mycket idag. Men det är nog lite nervositet inför imorgon. Det ska bli skönt när besöket hos psykiatern är över. Då är jag ett steg närmare det jag vill. Och att avsluta dagen med bio med lillasyster ska bli jätteroligt. Underbart!

Nu ska jag mysa ner mig i soffan och umgås med familjen.



Snö snart eller?



Sista dagen i september! Tiden går rasande fort. Men imorgon är det 1 oktober och den dagen längtar jag efter. Jag ska som sagt till en psykiater på förmiddagen och hon ska skriva remiss till Capio. Och sedan på kvällen ska jag och lillasyster på bio. "Allt för min syster" ska vi se. Vad jag ska göra däremellan återstår att se. Men det kommer bli en heldag i Malmö. Trevligt, trevligt!

Elefantkänslorna är enorma. Men inget jag kan göra åt det nu. Jag får försöka sysselsätta mig med olika saker och göra det bästa av situationen. Jag rotade nyss fram vinterkläderna. Åh, så mysigt det ska bli. Och denna vintern hoppas jag få uppleva lite snö. Den enda snön jag fick i vintras var den som kom i slutet av november och låg kvar någon dag. När det sedan kom mycket snö som låg kvar i flera dagar var jag i Indien. Och jag som älskar snö. Vilken tajming. Men jag fick känna på lite snö i Stockholm i alla fall, haha. Ja, så är det här nere i Skåne.

Nu ska jag fortsätta med tvättningen. Jag har att göra i alla fall.


Mössa, vantar och den långa härliga
halsduken som farmor stickade till mig i julklapp!







Promenad och te



Jag är nyss inkommen från en uppfriskande promenad i höstmörkret och kylan. Jag älskar att promenera på kvällen. Bara en liten runda, men den betyder mycket. Nu kände jag att det nog snart är dags att ta fram vantarna. Kallt ju. Åh, jag längtar efter vinterjacka, mössa, vantar och en lång mysig halsduk. Allt det ligger i garderoben och väntar på att få komma fram. Myspys!

Nu blir det te. Grönt te i min stora röda mugg. Som vanligt. :-)




Inget ska få stoppa mig



Tråkigt, tråkigt, tråkigt. Japp, jag är uttråkad. Jag drömde skumma drömmar inatt. Allt är som vanligt alltså.

Jag vill att det ska bli torsdag. Jag vill komma någonstans. Jag vill kämpa framåt. Jag längtar efter det friska livet. Jag vill orka göra saker. Jag vill leva! Igår när mamma och jag var och handlade såg jag två tjejer sitta utanför och äta chips ur en påse. Tänk om jag kunde göra det. Jag vill känna mig fri och kunna göra vad jag vill. Jag tror att det är viktigt att ha ett mål. Mitt mål är självklart att bli frisk, men jag har börjat titta på utbildningar för att se om det är något som lockar och jag har faktiskt hittat några stycken, och speciellt en verkar intressant. Det är minsann ett framsteg!

Jag undrar om jag måste väga mig på torsdag. Jag har inte vägt mig sedan jag slutade på Idun. Tre veckor är det nu? Jag är livrädd för siffrorna. Jag vet att det är rädslan för siffrorna som har stoppat mig två gånger nu från att komma närmare det friska. Jag är väldigt trött på det och sugen på att krossa anorexian en gång för alla. Det får fan vara slut på detta nu! Nästa chans jag får ska inte rädslan få hindra mig. Inte en tredje gång. Så det så!

Jag har varit lite seg denna morgon så nu är det dags att ta tag i saker och ting.





På bättre humör



Det har varit en bra dag, trallalalala! Haha, lite gladare än i morse är jag. Mamma och jag var nyss och handlade och innan dess satt jag och pysslade med mina och mammas hösttecken som vi samlade igår när vi var ute och gick. Precis sådant som man gjorde i skolan ju. Mysigt var det. Och innan storstädade jag akvariet, så nu har Misa, Fridolf och Elvis the mal det fint.

När jag pratade med pappa i förmiddags sa han en sak som inte var så rolig. Det är inget som är säkert än, men oron finns där. Min lunch räddades av en färdigrätt och melliset klarade jag av galant. Fil med mycket flingor och russin. Mums! Ikväll är det ganska många bra program på tv om jag inte minns fel. För visst brukar måndagar vara en bra tv-kväll? Och ikväll måste jag se till att inte dricka pepsi max precis innan jag ska sova. Det är inte lätt att somna då...

Nu ska jag umgås med familjen. Och sen blir det mat.




Pyssel!



Iskalla fötter



Man känner verkligen att det är höst. Idag är det kallt och grått ute. Jag hade tänkt sitta på stranden och läsa, men det känns inte så lockande i detta vädret. Jag ska sitta vid mitt pussel istället tror jag. Fast först blir det en promenad. Jag måste få upp värmen i fötterna. Dom är iskalla, och det är så obehagligt.

Gårdagen var ett helvete. Jag pratade inte med någon på hela eftermiddagen och kvällen. Jag vägrade äta middagen som mamma hade lagat. Jag gjorde min egen kyckling och satt sedan och storgrät innan jag kunde börja äta. Måendet är inte helt bra idag heller. Ja, vi får väl se hur det blir. Jag har en del planer denna veckan så humöret blir förhoppningsvis bättre.

Nu ska jag gå ut och få upp värmen i fötterna.





Det blir inte alltid som man tänkt sig



Det var svårt att få ut dom orden jag ville, men jag tog mod till mig. "Mamma, vet du vad jag vill? Jag vill..." Svaret jag fick när jag hade sagt det som var så svårt var som ett slag i ansiktet. Anorexin såg chansen att ta över. Tårar vill tränga fram hela tiden, men jag låter dom inte göra det. Inte än. Men om några timmar kommer jag inte orka hålla dom tillbaka då jag inser hur jävla svag jag är.


Allt handlar om ett missförstånd egentligen. Jag försöker tro det, även om anorexin försöker få mig att tro att det inte är så. Jag kämpar allt jag kan nu för att slita mig loss. Tyvärr känns det inte som om kraften finns hos mig idag. Jag är så arg och besviken på mig själv. Jag är rädd för att det här måendet ska hålla i sig till imorgon, det är därför jag försöker vinna över det nu. Fan alltså. Hur kunde det bli så här?

Och just det. Det handlade om godis.





Söndag



Jag vill resa någonstans. Jag vill känna mig fri. Jag vill slippa vardagen. Jag vill fly för en stund. Men det går inte.

Idag är det söndag och hela kroppen känns seg och trött. Varför? Jag rörde inte alls mycket på mig igår och jag har sovit många timmar inatt. Så jag borde inte känna mig såhär trött. Jag gissar att det är en rejäl förkylning på gång. Jag har precis dammsugit och torkat golvet på mitt rum. Jag känner bara för att lägga mig och sova igen. Men jag får väl försöka pigga upp mig på något vis.

Jag känner en ständig oro för min lillasyster. Jag vet att det sliter på mig. Det kvittar vad jag säger och det gör ont i mig. Jag är rädd om henne. Förstår hon det eller ser hon mig bara som irriterande? Jag önskar att jag visste.

Jag vill att de kommande dagarna ska gå fort. Jag vill att det ska bli torsdag. Då ska jag till en psykiater och hon ska skriva remiss till Varberg. Så snart lämnar jag region Skånes dumma regler. Det ska bli skönt. Ett steg närmare det som jag tror och hoppas på. Jag SKA klara det här! Jag kommer klara det. Det är jag säker på.

Nu ska jag ut och leta efter fina höstblad och andra höstiga saker. Jag planerar att vara lite kreativ.





2007



Cypern
Maj 2007

Om jag ändå visste vilket helvete jag var på väg ner i...

Varför sa jag inte stopp? Varför lät jag det gå så långt som det gjorde?
Varför bad jag inte om hjälp?






Jag och syster. <3



Myskväll!



Heeeemma! Väldigt skönt. Dagen har gått rätt fort. Jag har kört lite traktor, klättrat i päron- och plommonträd, diskat och fixat lite. Men nu ser jag fram emot en myskväll hemma. Vi ska äta räkor om en stund. Jag älskar det! Och sedan blir det mys framför teven hela kvällen. Jag längtar efter Pepsi Max, haha. Mamma har varit snäll och köpt. Bingolotto ska vi också spela ikväll. Det är roligt att göra det någon gång ibland. Man kan ju alltid hoppas på att man vinner något litet.

Även om jag ser fram emot denna kvällen så önskar jag att måendet var bättre. Jag känner mig stor som en elefant och vill bara försvinna någonstans långt bort. Lunchen blev en katastrof idag. Mellanmålet blev däremot bra. Så det finns något positivt bland allt det jobbiga och det är det jag försöker ta med mig.

Nu är det räktajm! Och sedan mys! :-)


Vattenmelon saknas. Jag får nöja mig med Pepsi Max.



Jag är på landet



Jag är på landet nu. Jag har kört traktor och myst med älsklingskatten. Världen gosigaste katt är han! Internet strular och är segt så det blir ingen lång uppdatering det här.

Jag har haft en jättebra dag. Att träffa S i förmiddags var underbart! Resten av dagen har som sagt också varit helt okej. Det blev diskussioner om såsen till middagen. Farmor skulle göra kalops, men min storasyster är laktosintolerant så då farmor insåg att hon skulle få göra såsen på vatten (i brist på annat) så blev jag (anorexian) jätteglad. Det blev två såser tillslut. En till pappa och farmor, och en till syster och mig. Men sedan undrade farmor varför vi inte hade tagit så mycket sås och då blev jag väldigt irriterad. Jag hade tagit sås. Var nöjd med det liksom. Jag tänker aldrig mer ta sås om det alltid kommer klagomål på att jag har tagit för lite. Jag vill inte dränka min mat i sås. Det är tillräckligt jobbigt ändå. Okej?

Det är just sådant här tjafs som gör det jobbigt att vara hos farmor. Men jag vet att alla bara vill mig väl... Nä, nu ska jag fortsätta titta på tv. Jag kommer hem imorgon eftermiddag/kväll. Hörs då!
Kram!





Fredag



Uppe tidigt idag. Jag gäspar och är seg, men jag har en rolig dag framför mig. Jag åker med pappsen till jobbet, äter frukost och sedan ska jag gå mot Idun. Jag ska jag träffa underbara S! Så jag har en rolig förmiddag framför mig. Efter lunch kör pappa och jag till Lund och fixar lite saker och hämtar upp storasyster. Sedan kör vi till landet. Och så blir det traktorkörande i eftermiddag/kväll. Rolig dag alltså!

Det jobbigaste nu är alla elefantkänslor som väller över mig. Jag får ångest för varenda liten sak jag stoppar i munnen. Men jag kämpar på och försöker äta bra i alla fall för jag vet att jag inte vinner något på att inte äta. Så nu ska jag fixa frukost och sedan packa det sista.

Mot Malmö!



Kaniner på rymmen



Nu sitter jag äntligen ner och tar det lugnt. Jag fick inte tag på allt jag skulle på Ikea. Ikea Malmö håller nämligen på att flytta, så tar en sak slut så får man vänta tills det nya varuhuset öppnar. En lampa (ännu en ny eftersom dom två andra har åkt i golvet) och en korg blev det i alla fall. Vi åt där också och det gick helt okej. Jag fick värsta beslutsångesten så jag gick därifrån i ren panik och så fick mamma bestämma. Köttfärsbiffar, potatismos och lite sås blev det. Som jag överkryddade med massa salt och peppar. Jag åt upp allt, förutom såsen, och det kändes bra. Det var en kamp och dessutom fick jag jätteont i magen efteråt. Smärtorna har hållit i sig nu några timmar efteråt...

Vi fick stressa hem från Ikea eftersom lillasyster ringde och sa att kaninerna hade rymt. Nervös och rädd blev jag. Att få tag på två snabba kaniner i mörker är inte det lättaste. När vi kom hem var den ena infångad. Som tur var kom vår granne och hjälpte till. Sedan tog det en bra stund innan jag tillslut fick tag på den andra busen.

Nu myser jag med te, morötter och frukt. Packar och tittar halvt på tv också. Bäst att jag fortsätter med det. Upp tidigt imorgon...





Ingen kaka för mig



Jag kom nyss hem. Har träffat två vänner och vi satt på ett fik och pratade. Jag varken drack eller åt någonting. Det kändes för jobbigt och jag har ibland väldigt svårt att "slösa" pengar på mat. Men jag önskar att jag också hade kunnat sitta där med en god kaka. Någon dag så... :)

Ikväll ska hela familjen till Ikea! När pappa kommer hem om en liten stund ska vi köra. Mamma sa att vi ska äta där. Jag protesterade genast. Eller inte jag. Anorexin protesterade. Men det ska nog gå bra det här. Jag har bestämt mig för att det ska gå bra!

Nej, nu ska vi snart köra. Förhoppningsvis kommer jag hem med lite fina saker.



Höst



Idag var det segt att ta mig ur sängen. Att det är jättekallt gör inte det hela lättare. Jag har sovit med fönstret öppet ett bra tag nu eftersom det annars brukar vara kokande varmt på morgonen på grund av solen. Men jag börjar inse nu att hösten har kommit och det är dags att sova med stängt fönster. Nu är det istället iskallt på mitt rum. Jag har mjukisbyxor, fleecetröja och tjocka strumpor på mig nu. Det är mysigt! Och när jag åt frukost tände jag ett ljus. Ljus och mysiga kläder är det bästa med att det börjar bli kallt.

Idag ska jag först städa mitt rum. Rensa ut lite saker tänkte jag. Senare i eftermiddag ska jag träffa två vänner. Och så måste jag packa. Imorgon efter lunch ska jag till landet igen. Så jag har en del att göra idag. Känns väldigt skönt.

Nu ska jag sätta på julmusik (ja, jag längtar efter julen, haha) och börja städa.





Envis



Hemma igen. Mycket senare än jag trodde. Men jag har haft en bra dag. Jag har kört traktor, myst med katterna, plockat plommon från trädet och ätit... och jag vågade smaka en kaka! En som farmor har bakat. Kakor har jag jättesvårt för så jag blev själv överraskad när jag vågade smaka. Tankarna har varit ganska lugna idag och det tackar jag för. Dagens intressantaste var nog när farmor och jag diskuterade middagen.

Farmor: Jag tänkte att vi skulle ha torsk.
Jag: Det går bra. Hur ska du göra den?
Farmor: I ugnen.
Jag: Hur då i ugnen?
Farmor: Jag brukar hälla lite skorpmjöl över, men det behöver jag inte göra.
Jag: Okej, gör inte det.
Farmor: Grädde ska jag hälla över.
Jag: Grädde?! NEJ!
Farmor: Vad ska den då stekas i? Vatten?
Jag: Ja, precis!

Det slutade med att min torsk kokades, och pappa och farmors gjordes i ugnen med skorpmjöl och grädde. Jag känner mig löjligt jobbig. Stackars människor... Men jag vågade smaka en halv kaka och dessutom hade jag ätit några godisbitar innan. Så dagen slutade superbra måste jag säga! Det är det positiva man ska ta med sig.

Nu ska jag dricka upp mitt te och så småningom krypa ner i sängen. Det ska bli väldigt skönt.



Onsdag



Mina kaniner kan verkligen göra mig glad. När dom såg att jag kom sträckte dom på sig, gäspade och skuttade fram till mig. Jag har alltid älskat djur och kommer alltid att göra. Jag behövde få ett litet leende på läpparna denna morgon. Jag har dåligt samvete och skäms för hur jag uppför mig. Varför faller jag bakåt? Varför är jag så svag? Jag är arg och ledsen. Mest ledsen. Planerna som formas i mitt huvud varje dag hjälper mig inte att bli frisk.

Idag är en dag som kan bli bra och då jag har chansen att slå på anorexin. I eftermiddag ska pappa och jag köra till landet och då har vi pratat om att vi ska äta lunch tillsammans innan. Alltså borde jag ringa till pappa nu och bestämma det. Men det går inte. Jag kan inte. Det är tvärstopp i huvudet. Jag är rejält besviken på mig själv...

Frukost ska ner i magen först. Och sedan får jag se hur mycket jag hinner med innan jag tar bussen till Malmö. Det ska bli skönt att komma till landet en stund. Jag kommer hem ikväll igen. Men frukost var det nu ja...





Läkerol!



Jag som sa att jag skulle hålla mig ifrån Läkerol. Nu var suget så stort att jag bara var tvungen att åka till affären. Pappa körde mig. Mina ben är som spaghetti. Jag gick en alldeles för lång promenad innan. En promenad där ångesten jagade på mig. Det var en lättnad att komma hem. Mamma trodde att jag hade varit ute på fotorunda. Jag tog inte en enda bild. Jag skäms.

Nu ska jag snart äta. Sedan ska jag försöka sitta still resten av kvällen.

   



<3



Mina små älsklingar! <3







Sömn?



Jag har haft en hemsk natt. Jag har kommit in i en period då jag sover väldigt dåligt. Igår kunde jag inte somna fastän jag var jättetrött. Jag satte iPoden i öronen och efter en stund kom tårarna och paniken. Jag kände mig så misslyckad. Till sist drog jag ner täcket och kuddar på golvet och skulle sova där tänke jag. Jag tror att jag somnade en stund innan jag återvände till sängen. Jag har drömt många mardrömmar inatt. Obehagliga och verkliga drömmar...usch.

Trots den jobbiga natten ska jag försöka ha en bra dag. Jag ska göra det som jag har planerat och försöka ta det lugnt och inte stressa. Ta en sak i taget. Jag behöver inte göra allt på en gång. Jag måste försöka inse det. Något som försvårar allt är att elefantkänslorna är enorma. I spegeln ser jag hur jag blir större. Jag har inte vägt mig på några veckor och jag skulle vara livrädd om jag tvingades upp på en våg.

Nej, nu ska jag försöka göra något som får mig att tänka på annat...



Svårt att sitta still



Åååångest!
Men det betyder att jag har gått emot anorexin. Limpa med ost. Ett av favvobröden när jag var mindre.
Jag sitter här och skakar. Kan inte sitta helt stilla. Studsmattan fick sig ett besök. Men nu sitter jag i soffan, med datorn i knäet och en stor kopp te och försöker lugna ner mig. Studsmattan kallar. En lång, snabb promenad skulle vara skönt. Men NEJ! Nu ska jag sitta här i soffan och titta på tv. Och dessutom ska jag äta kvällsmellis sen. Jag ska i alla fall få i mig ett äpple. Ett stort, svenskt äpple. Det är bättre än inget.

Jag var ute med kameran innan och hade tänkt ta många fina höstbilder. Efter en bild så dog kameran. Fatta vad irriterad jag blev. Men jag får väl göra ett nytt försök imorgon...


Det enda resultatet av min misslyckade fotorunda.



Jag vet vad jag vill



Jag tycker inte om när man är jättetrött men ändå inte kan somna. Så var det för mig inatt. Sömnen inatt har alltså inte varit den bästa och därför är jag trött och seg. Dessutom tycker jag att dom som styr sjukvården i Skåne är dumma i huvudet. Men jag försöker tänka positivt även när jag mår skit. Så...det är måndag idag. Ny vecka och jag har en del att sysselsätta mig här hemma. Helt okej är det...

Ett litet samtal från mamma piggade upp i alla fall. Vi har hittat en psykiater som kan skriva en remiss till mig. Så jag kommer förmodligen tacka nej till bedömningsveckan i Lund för att istället göra det som känns rätt. Jag måste för en gångs skull vara ärlig mot mig själv. Jag orkar inte hålla på och vela fram och tillbaka. Det är bättre att jag bestämmer mig för en sak och sedan satsar på det. För då slipper jag många tankar som snurrar runt hela tiden och den där tvekan. Det är jag som är sjuk och behöver behandling. Alltså måste jag satsa på det som känns bäst för mig. För jag vet precis hur tankarna går i mitt huvud. Har jag bestämt mig för en sak så är det väldigt svårt att omvända mig. Både bra och dåligt... men så är det.

Så jag får väl planera inför flytt från Skåne och uppåt landet. Jag älskar mitt Skåne, men inte när det gäller sjukvård (eller psykiatrin är det). Jag behöver komma härifrån och det är en av de största anledningarna till att Varberg känns bättre än Lund. Jag tror att dom i Lund är jätteduktiga och bra på det dom gör, men jag väljer att tro att Varberg är mer rätt för mig.

Vissa förstår, andra inte. Men detta är mina tankar och vad jag tror.





Jag bestämmer!



Det har inte varit någon superdag precis. Dumma tankar hela jävla tiden. Åh, jag är så TRÖTT på det! Vill bara må bra. Vi har ätit middag hela familjen nu i alla fall. Kalkonbröstfilé, ris, sås och grönsaker. Hela dagen har jag varit sugen på godis. Jag har velat fram och tillbaka hur många gånger som helst. Jag hade till och med bestämt mig för att gå till affären, men jag kom aldrig dit. Fötterna styrde mig någon helt annanstans. Och bara för det så ska jag sätta mig på cykeln nu och cykla till affären och köpa lite godis och några bitar naturgodis. Bara för att jävlas med anorexin och visa att jag vill kunna bestämma.

Så nu är det bestämt! Sedan ska jag mysa ner mig i soffan och titta på tv och ha datorn i knäet. Och försöka strunta i all ångest och dumma tankar som snurrar i mitt huvud. Så det så. Min söndagskväll är planerad och klar!





Söndag



Söndag idag! Söndagar är härliga tycker jag. Jag har nyss ätit frukost. Fil och alldeles för mycket havrefras. Nu protesterar magen (och huvudet). Och självklart grönt te till det. Jag kom på att jag inte har ätit läkerol på typ över en vecka. Det är ovanligt, men jag ska försöka hålla mig ifrån det. Läkerol och tuggummi klarar jag inte av. Tyvärr. Istället har jag kommit in i en period då pepsi max är min drog. Jag försöker att bara dricka det på helgerna och det funkar nästan.

Det blev inte så långt Harry Potter-maraton igår. Vi såg första filmen och tittade sedan på några avsnitt Vänner istället och sedan fastnade vi i våra djupa diskussioner, som alltid haha. Det är skönt med en vän som vågar fråga om anorexin. Hon bryr sig och hon vill veta. Hon förstår också om jag mår dåligt och inte orkar träffas. Det är guld värt...

Nu ska jag se om diskmaskinen är färdig. Det första jag gjorde när jag gick upp var att sätta på den och städa i köket. Jag kan inte äta frukost om det är stökigt i köket. Sedan ska jag ta mig ut. Det är ännu en dag med underbart väder. Härligt!



Fixardag



Jag har drömt maaaassor inatt. Och i sista drömmen var jag jättestressad och sprang runt på alla möjliga ställen för att hinna göra allt och fixa många saker. Usch, det var inte alls kul. Jag kom inte upp från sängen förrän vid halv 10 och hann säga hejdå till mammsen och pappsen innan dom åkte iväg. Sedan löste jag melodikrysset och åt frukost och nu har jag börjat städa och ordna. Detta kommer nog bli en fixardag. Skönt att få lite ordning. Jag måste till affären också. Filmjölk och te ska handlas. Viktiga saker.

Mamma och pappa är som jag skrev igår borta nu i helgen. Det betyder att jag ska fixa maten själv. Min lillasyster är hemma, men jag tror inte att vi kommer äta tillsammans. Vi drar inte jämnt när det gäller maten, speciellt inte om vi ska fixa det själv. Så det är bättre om vi äter var för sig. Hon ska säkert inte vara hemma ikväll heller. Men ikväll kommer det blir roligt. Då kommer bästaste I och så ska vi ha Harry Potter maraton. Jättekul ska det bli!

Nä, nu ska jag fortsätta med mitt. Det finns mycket att ordna upp här.





Livet på landet



Så, nu är jag hemma igen. Jag har varit på landet. Pappa och jag åkte tidigt igår och kom hem nu ikväll. Det är skönt att vara hemma igen. Jag älskar att vara där, men saknaden efter farfar och mattjatet från farmor gör det jobbigt. Mina älskade katter muntrar upp mig i alla fall. Att sitta och mysa med dom är bland det bästa som finns. Det är skönt att ha jobbat lite också. Jag har satt upp och flyttat massa pinnar till pappa och sedan har jag kört lite traktor idag. Det är alltid roligt att skumpa runt där på åkrarna, haha. Så jag har haft två bra dagar. Fast jag känner hur mycket maten förstör. Ångesten har stått mig upp i halsen och igårkväll sprang jag ut i ren panik och gick snabbt en runda i mina trätofflor. Sedan fick ett ställe besök som jag ångrar. Det går bara neråt...

Jag tycker att jag har ätit bra. Lunch och middag har i alla fall blivit bra, men mycket ångest inblandat. Det märktes speciellt på maten idag. Att jag har varit hur trött som helst gör inte det hela lättare. Hela jag är verkligen seg. Ingen energi alls. Varför? Jag tycker att jag sov ganska bra och äter helt okej. Men det kan vara anorexin som lurar mig...

Det känns som typ lördag. Att det bara är fredag känns konstigt. Imorgon förmiddag åker mamma och pappa iväg och kommer inte hem förrän på söndag någon gång. Det betyder att jag får fixa all mat själv. Det går väl på något vis...men lite orolig är jag. Men jag ska försöka se positivt.

Nu ska jag snart krypa tills sängs tror jag. Jag är jättetrött. Imorgon ska jag ta en liiiten sovmorgon tror jag. Det förtjänar jag tycker jag.





Underbar dag!



Jag har nästan kommit fram till ett beslut. Eller egentligen har jag nog bestämt mig, men att ta det där allra sista lilla steget är svårt. Nu ska jag lämna det för en stund och tänka på vilken underbar dag jag har haft. Jag fick besök av söta S och A. Nu kan dom allt om Näset, haha.

Först blev det lite shopping i Höllviken. (Och ja, det finns affärer här) Sedan köpte vi mat och susade ner till Falsterbo och hade picknick på stranden. Helt underbart var det. Och jag blev grymt mätt, men mina underbaringar gjorde allt så mycket lättare. Efter maten körde vi rundor i Skanör och Falsterbo. Det blev ett besök i hamnen, tittande på tofflor, letande efter ett tåg på campingen och sedan körde vi mot Höllviken och hem till mig. Jag har skrattat mycket idag. Fantastiskt vilka vänner man har! <3

Imorgon åker jag med pappa ut på landet till farmor. Det ska bli skönt att komma dit, speciellt om det är fint väder. Mysa med katterna och bara vara. Köra traktor kanske. En liten paus från allt här hemma, vilket behövs. Men vi ska köra klockan 7. Det är inte lika kul, haha. Men jag får väl sova i bilen, för det kommer inte bli tidigt i säng ikväll. Det är alldeles för mycket som snurrar i huvudet nämligen...


Bilder kommer så fort jag har fått dom :-)


 

Ett brev kom idag



Idag kom brevet från Lund. Inläggning för bedömningsvecka den 28 september.

Är det detta jag vill? Jag måste ta ett beslut nu. Ska jag satsa på Varberg direkt eller ska jag ge Lund en chans?
Varberg och Capio känns rätt. Det gör ju det.

Jag vet inte. Fan att det ska vara så svårt.
Det kommer bli mycket tänkande och grubblande ikväll...



Besök idag



Idag mår jag mycket bättre! Jag är inte alls lika trött och har inte lika ont heller. Tur det, för idag får jag besök från stora staden. Jag ska visa Höllviken och Näset för söta S. Jag ska visa att det faktiskt inte bara finns grusvägar här nere, haha. Det ska bli jätteroligt! Så idag är jag full av energi!

Jag har drömt helt skumma drömmar inatt. Jag drömmer alltid jättemycket och ofta om liknande saker. Ja, det visar väl bara vad som snurrar i mitt huvud hela tiden. Förhoppningsvis blir det lite klarare snart. Usch, jag orkar inte med detta. Beslut som måste tas...

Nä, nu ska jag göra mig iordning för en underbar eftermiddag!
Jag är glad idag!





Framåt nu!



Jag mår lite bättre nu. Har fortfarande ont i magen, örat och tanden...men känner mig lite piggare. Det positiva med denna dagen är att jag har suttit stilla mycket, och ändå ätit. Jag har inte orkat göra något annat. Jag har legat nerbäddad i soffan under duntäcket och tittat på film. Teckande julfilmer! Jag längtar till julen, haha. Och så har jag lagt pussel. Det är hur roligt som helst.

Och vet ni vad jag åt till mellanmål? Nyponsoppa och en strut med vaniljglass. Längesen jag åt det, speciellt nyponsoppan. Men gud så gott det var! Är man sjuk så får man faktiskt lyxa till det. Det var många dumma tankar som snurrade i huvudet, men jag struntade i dom. Jag är så jävla trött på detta livet. Jag vill bli frisk! Och därför protesterade jag inte när mamma föreslog ugnspannkaka till middag ikväll. Det ska bli jättegott! Och jag ska låta mamma göra den. Så ugnspannkaka, lingonsylt och kassler blir det till middag ikväll. Och morötter att knapra på. Mums!

Det här med Varberg och Lund snurrar fortfarande i huvudet. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Men imorgon tror jag att jag tar ett beslut. Capio känns rätt, men ibland så känns det som om jag borde ge Lund en chans. Fast jag ändrar mig hela tiden. Och jag vet att jag inte får någon remiss till Capio av en läkare här nere. Men väljer jag Capio så ordnar vi en remiss dit. Det går att lösa.

Nä, nu ska jag fortsätta med pusslet. Jätteroligt!





Ingen rolig natt



Vilken helvetesnatt... Jag vaknade vid 2 och mådde illa, hade ont i magen och frös. Sedan låg jag och försökte somna, vilket inte gick. Istället för att frysa börjar jag kallsvettas och både örat och tanden, som håller på att komma, värkte. Efter sådär 2 timmar gick jag upp och skulle värma riskudden. Mamma hörde mig och jag kunde beklaga mig för henne. Jag värmde riskudden, tog en värktablett och vinglade tillbaka till sängen. Satte på teven och somnade efter någon timme. När jag vaknade nu framåt morgonen var jag genomsvettig eftersom jag hade fleecetröja och tjocka strumpor på mig. Ingen rolig natt alltså och jag mår inte bra nu heller. Jag får väl se om jag har feber. Och det gör ont så fort jag öppnar munnen på grund av den där visdomstanden som håller på att komma. Och örat värker...

Haha, oj vad jag klagar. Man får väl göra det ibland också, speciellt när man inte mår bra. Planerna är att jag ska åka till Lund med pappa i eftermiddag, men jag får se om det blir så. Mår jag så här är det nog bäst att jag stannar hemma. Förresten var jag livrädd inatt. Hjärtat slog långsamt och det kändes som om min sista stund var kommen. Allvarligt kändes det så. Jag ville inget hellre än att gå upp och äta någonting så att kroppen kunde få lite näring, men det gick inte. Äta mitt i natten? Monstret sa hemska saker så jag låg kvar i sängen...

Nu ska jag försöka göra något vettigt. Kanske känns det bättre sedan.



Små viktiga steg



Två bra saker idag,

-
Jag gick en kortare promenad än planerat.
- Jag åt soppa till lunch fastän monstret skrek åt mig.


Jag måste se det positiva även om det bara är små saker.
Det är dom små stegen som är viktigast.


Morotssoppa.



Hösten är här



Man märker verkligen att hösten har kommit. Det är kallare och dessutom blir det mörkt så tidigt på kvällen. Det känns jättekonstigt ju, men ändå mysigt. Det jag tycker är mysigast med hösten är nog alla tjocka strumpor och tröjor man kan gå omkring i, dricka massor av te, bädda ner sig under täcket och titta på film, alla fina färger...och ja, det finns mycket. Det bästa är nog att jag inte känner mig tvingad att vara ute så fort det är fint väder. Det känner jag ofta på sommaren. Nu på hösten är det okej att vara inne och mysa.

Jag har precis ätit frukost och nu ska jag fixa lite. Bädda sängar och lite så. Sen ska jag ut på promenad tänkte jag. Jag väntar tills håret att torkat. Jag tappar jättemycket hår förresten...inte alls roligt. Men vet ni? Jag lagade middagen igår (med lite hjälp av syster). Morotssoppa blev det och den blev faktiskt helt okej. Jag är nöjd och mamma tyckte att den var god. Dom andra tyckte lite sådär, men dom åt den i alla fall. Jag tänkte frysa in det som blev över i portioner. Då är det lätt att bara värma sen. Det kan jag behöva så att jag slipper tänka allt för mycket. Det är bäst att göra det så enkelt som möjligt med maten...

Nu ska jag ta tag i saker och ting.


Mysstrumpor!



Kontroll



Jag är nästan nyss hemkommen från en underbar promenad med I. Vi gick längs stranden, ut på piren och sedan på små skogsvägar tillbaka. Det blev en lång promenad, men nu är det lugnt i mitt huvud i alla fall. Jag har precis ätit lunch. Pappa blev inte glad när han såg det som jag tänkte äta till lunch. "Det där är ingen lunch, Sofie. Det är alldeles för lite." Ju mer mamma och pappa kontrollerar mig, desto värre blir det. Jag vet att det där inte var någon bra lunch, men just nu är jag glad att jag får i mig något överhuvudtaget. På den nivån är det. Tyvärr...

Styrkan är borta just nu och det känns hemskt. Jag vill må bra. Jag vill bli frisk! Men jag behöver hjälp, och hjälp ska jag förhoppningsvis få. Imorgon är det måndag och då kan vi återigen börja dra i trådarna. Jag har fortfarande inte bestämt mig om jag ska ge Lund en chans. Jag har fått höra så mycket bra om Varberg och det känns som om det är rätt ställe för mig. Men man vet ju aldrig...

Nu ska vi snart handla. Och bestämma vad vi ska ha till middag ikväll. Jag vill göra soppa eftersom vi i princip aldrig äter det till middag. Man kan göra goda och bra soppor, men precis som jag trodde så protesterade pappa. "Soppa är inte riktig mat." Det finns soppor som är mättande och det ska jag minsann visa. Så ja, vi får se vem som vinner.





...



Jag är rädd. Monstret skriker högre och högre. Och jag lyssnar...dum som jag är.
Varför är jag så svag?
Vart har styrkan tagit vägen?



Och jag faller sakta



Jag har inte sovit alls bra inatt. Jag somnade en stund efter midnatt, men vaknade sedan av att pappa pratade med lillasyster i telefon. Jag förstod att hon hade missat bussen och efter det sov jag typ inte alls. Somnade till ibland och drömde lite grann. Framåt morgonen (vid fyratiden sådär) fick jag ett rejält uppvaknade igen av pappa hade varit och hämtat dom små vid bussen och tysta kunde dom självklart inte vara. Och efter det sov jag lite, drömde, vaknade, somnade, drömde... ja, ni förstår. Det jobbiga var att jag var så trött att jag inte orkade ta mig upp ur sängen. Jag är fortfarande jättetrött... Frukost har i alla fall ätits, melodikrysset klarade vi nästan av och mamma och jag har varit på loppis. Men tröttheten försvinner inte och det är irriterande.

Maten är ett stort problem just nu. Anorexin viskar till mig att ju mer jag står emot mat och hunger, desto starkade kommer jag bli. Jag vet att det är helt fel. Jag vet ju det, men ändå orkar jag inte kämpa emot. Inte så mycket som jag skulle behöva. Naturgodiset kom ner i magen igår i alla fall. Ha, seger till mig! Ångesten var enorm, men jag låg minsann kvar framför teven.

Idag är det lördag. Jag vet inte vad jag ska hitta på. Kanske ta en mysig höstpromenad? Solen skiner och det är lite kyligt i luften, men solen värmer. Så en promenad med kameran kanske det blir framåt eftermiddagen. Låter ju inte helt fel...



Dumma monster



Fan, fan, fan! Jävla anoreximonster! Det drar ner mig längre ner i skiten. JAG VILL INTE! LÅT MIG VA!

Maten har inte gått strålande idag. Och att sitta still har jag helt misslyckats med. Även om jag gjorde ett bra försök när jag satte mig vid pusslet. Mamma har sagt att matintaget har varit alldeles för litet (och jag som tycker att jag har ätit enormt mycket) och pappa protesterade högt när jag sa att jag skulle gå hem från affären. Lyssnar jag? Nej. Monstret håller för mina öron.

En god middag ligger i magen i alla fall. Vi grillade rödspätta i folie och hade potatismos till det. Gott och enkelt. Och jag har minsann köpt lite naturgodis som jag ska försöka mysa med ikväll. Det var svårt, men det är faktiskt fredag och jag är så jäkla arg på anorexin.

Resten av kvällen ska jag slappa i soffan. Så det så.




Det var svårt att få en bra bild på fisken, men gott var det!



För två år sedan



Idag har jag haft körkort i två år! Jag kommer ihåg hur glad jag var. Jag sprang mot mamma med ett stort leende på läpparna och sedan kunde jag inte sluta le på ett bra tag. Härliga minnen! Denna dagen blir nog inte riktigt lika rolig som för två år sedan. Eller vem vet? Jag har inget planerat idag. Jag ska vara hemma och dammsuga, städa hos fiskarna och kaninerna. Och försöka äta bra. Jag har nyss ätit frukost. Det tar emot att stoppa något i munnen. Ikväll ska vi grilla och jag ska bestämma vad. Beslutsångest på hög nivå ja... fisk kanske? Det är gott, men också säker mat. Vi får väl se vad det blir.

Nu ska jag ta tag i städningen och jag ska försöka att hålla mig stilla så mycket som möjligt idag. Inga löjligt långa promenader och hoppande på studsmattan. Tyvärr känns det inte som om jag kommer lyckas. Ja, jag är svag just nu... Åh, jag blir så arg på mig själv. Vad tusan håller jag på med? Jag-vill-inte-leva-såhär!

Nu ska jag ta tag i dammsugningen...


Jag skulle nog inte klara mig utan kanel. :-p



Ett beslut måste tas



Vilken lång dag det har varit. Konstigt nog. Det kändes skönt att få mat i magen nu i alla fall, för det har inte blivit så jättemycket av det idag. Mammas köttbullar, potatismos, lingonsylt och grönsaker. Riktigt gott! Och mamma gjorde köttbullarna utan att jag var där och kontrollerade. Seger till mig!

Jag var som sagt på Idun idag och hade ett sista samtal med min behandlare. Och så fick jag kramar. Vilka fantastiska människor jag har lärt känna. Jag lovar att jag ska ta hand om mig. Jag ska göra mitt bästa! Tårarna trängde fram till slut. Jag stannar gärna kvar i det trygga, men jag vet att det måste till en förändring om jag ska klara mig ur detta helvete. Och det kommer jag göra en dag! Så nu har jag ganska mycket tänkade framför mig dom närmsta dagarna. Lund eller Varberg? Vad ska jag satsa på? Jag vet vad magkänslan säger...

Nu måste jag hämta cykeln vid bussen kom jag på. Jag har egentligen gått tillräckligt idag, men cykeln måste hämtas. När jag kommer hem blir det mys framför teven. Det ska bli väldigt skönt...




En guldstjärna för maten igår minsann!



Torsdag



Vilken härlig sovmorgon! Jag behövde sova längre. Så skönt att jag faktiskt kan göra det ibland. Idag blir ingen hemmadag heller. Alldeles strax ska jag ta mig till bussen. Jag ska till Idun och ha samtal med min behandlare och krama på några sötisar. Det ska bli skönt.

Så lite fler ord från mig blir det senare idag. Och fina bilder dessutom!


Jag kan klara detta.
Hoppet och tron finns där någonstans långt inne i mig.



En bra dag!



Vilken härlig dag! Jag har fantastiska vänner. Lite galna är dom också, men det är bara kul! Jag älskar dom ändå! Jag har haft en underbart mysig kväll med A och C. A och jag var så duktiga och handlade mat och lagade middag. En fin överraskning till C. Sedan dukade vi upp med massa frukt och tittade på tv, tog galna foto och såg på en läskig film som vi inte hann se färdig eftersom jag var tvungen att springa till bussen. Så klart hade det börjat regna och jag hade ingen jacka. Men en uppfriskande promenad sent på kvällen i ett regnigt Malmö var helt okej. Sedan var mamma snäll och hämtade mig vid bussen hemma.

Jag har verkligen haft en underbar dag. Imorgon hoppas jag få massa bilder som jag kan skratta åt. Det piggar verkligen upp. Men nu är det dags att sova. Jag är tröööött.


Det blev några bilder i eftermiddags.



Underbara vänner



Det är konstigt hur tiden ibland bara rusar förbi. Klockan är redan elva. Idag har jag i alla fall en rolig dag framför mig. I eftermiddag ska jag och en vän till Malmö och så ska jag hjälpa henne med fotoinspiration till ett arbete i skolan. Sedan ska jag mysa med finaste A och C! Underbart ska det bli! Jag blir helt varm när jag tänker på vilka underbara människor som finns runtomkring mig. Ni ger mig styrka och hopp! <3

Jag blir livrädd så fort jag tänker på vad som väntar mig. Bedömingsveckan i Lund känns fortfarande inte bra, men jag tänker inte stänga några dörrar. Jag behöver hjälp. Det inser jag. Men tankarna på Capio i Varberg finns fortfarande. Mamma pratade med dom idag och tydligen är väntetiderna där precis som i Lund. Alltså typ ingen kö alls. Men som sagt, jag stänger inga dörrar. Jag ska ta emot mer hjälp. Det är en sak som är säker.

Nu ska jag göra lite nytta. Ut i trädgården och plocka plommon kanske. Vi har maaaassor. Tur att det är så gott!





Ännu ett misslyckande?



Jag känner mig tom. Jag vet inte vad som snurrar i mitt huvud nu. Ännu ett misslyckande. Ska jag se det så? Och varför blev det så ännu en gång? Jag är för svag. Det måste vara så. Jag kände mig stark ett tag. Då kändes allt möjligt. Sedan tog det stopp. Tvärstopp. Siffror och känslor. Det är det som stoppar mig. Jag är arg, ledsen och besviken. Men bara på mig själv. Detta är mitt fel. Ingen annans.

Remiss till avd 33 i Lund är skickad. En bedömningsvecka där. Tydligen är det inte lång kö så det blir om några veckor. Om jag vågar då. För jag kan inte säkert säga nu att jag kommer våga mig dit. Men jag önskar att jag gör det. Och jag har ju lite tid på mig att tänka, att låta detta sjunka in. För just nu fattar jag ingenting.

Jag vill säga tack till alla underbara människor som finns omkring mig. Alla fina människor jag har träffat på Idun. Ni är guld värda allihopa. Många kramar blev det idag, och lite tårar också. Det gör ont i mig att se det. Samtidigt som det värmer. <3
 
Jag kommer fixa detta på något vis. I promise!


Sophie’s family don’t understand it
Her mother’s heart is broken
And her sister won’t stop cryin’
’cause her father says she’s dyin’
Sophie says she’s really tryin’



Siffror



Jag försov mig. Vilken bra början på dagen. Ja, dags att åka nu. Jag är löjligt nervös. Vägning står först på schemat. Dumma, dumma siffror...



Bra minnen



Vilken seg dag. Klockan gick ovanligt långsamt idag. Alla måltider har dessutom varit jobbiga att äta, men allt gick ner. Frukost, svampsoppan till lunch och yoghurt, flingor och hallon till mellis. Jag var ute och gick en runda i förmiddags. Underbart var det och efter lunch låg jag på kuddarna i skapanderummet med några andra söta människor. Imorgon är det vägning för min del. Det är absolut inget jag ser fram emot. Jag vill inte se några dumma siffror. Vill inte, vill inte, vill inte! Men jag kommer göra det ändå...

Jag förstår inte varför elefantkänslorna inte försvinner. Dom är där dygnet runt och jag drömmer mardrömmar om att vågen kommer visa extremt höga siffror imorgon. Magen känns stor som en ballong, eller hela jag egentligen. Vad är det som har hänt egentligen? Allt gick ju så bra och sedan tog det tvärstopp.

Man känner att hösten har kommit. Jag minns med värme mammas och min resa till Kreta för ungefär ett år sedan. Den resan räddade mig. Åh, jag älskar Kreta och hela Grekland. Vill dit nuuu! Konstigt nog hatar jag fetaost, halloumiost och oliver, haha. Men det finns grekisk mat som är god! Jag hittade en underbart god yoghurt där. Vi tog faktiskt med oss några förpackningar hem. Så mycket tyckte jag om den. Precis innan vi skulle åka till flygplatsen sprang jag till affären och köpte yoghurt. Jag har bara bra minnen från den resan. Så härligt...

Nu ska jag mata fiskarna och kaninerna. Sen blir det slötittande på tv med datorn i knäet.




Underbar resa till Kreta med mamma! <3



Måndag



Godmorgon... Jag orkar knappt hålla ögonen öppna. Det har inte blivit många timmars sömn inatt och dessutom har jag drömt väldigt mycket och konstigt. Igår var jag så trött att jag somnade i soffan på eftermiddagen, och då hade jag ändå sovit många timmar på natten. Sömnen åker verkligen berg- och dalbana. Men jag ska försöka rycka upp mig och inte låta tröttheten ta över. Att gå runt och gäspa och hänga med huvudet vinner jag ingenting på.

Jag är lite stolt över att jag gjorde middagen igår. Helt själv klarade jag det också. Pappas råd gjorde ingen nytta, haha. Det blev i alla fall kalkonschnitzel och klyftpotatis i ugn, svampsås (med extra svamp i såklart) och morötter. Det blev ganska gott faktiskt. Och för en gångs skull tyckte jag om potatisen. Det är inte ofta jag gör det. Så en lyckad middag och sedan en helkväll framför teven. Det var mysigt.

Nu är det snart dags att åka. Dagvård idag.





Skog och strand



Söndag... helgen har gått fort. Det är lite ångestframkallande faktiskt. Imorgon är det måndag och jag vet att jag har en tuff vecka framför mig. Jag måste ta tag i saker och ting på riktigt. Jag tror att jag vet vad som saknas. Jag tror inte på mig själv. Det är ett stort problem. Hur ska jag kunna klara av att ta mig ur den här skiten om jag inte tror att jag klarar av det? Det går ju inte. Nej, det måste till en förändring...

Vi var hos mormor igår. Jättemysigt var det. Speciellt att gå i skogen och leta svamp. Jag hittade faktiskt några kantareller. Då blev jag jätteglad, haha. Och goda var dom också! Det är härligt att gå i skogen. Jag blir så lugn. Precis samma effekt har stranden på mig. Stranden är mitt tankeställe. Dit går jag om jag inte orkar vara kvar här hemma eller bara har många tankar som snurrar. Underbart!

Nu måste jag börja göra lite nytta. Söndagar är härliga...





Lördag



Ångesten slog till igårkväll. Och inte lite. Jag kunde inte somna på flera timmar. Jag blev rädd för mina egna tankar och paniken steg. Jag somnade på något vis, med huvudet på fel sida av sängen. När jag vaknade var det första jag kände huvudvärk, förkylning och en enorm trötthet. Men jag orkar inte bry mig. En snabb promenad i regnet har det redan blivit. Det behövdes...

Idag ska vi till mormor. Jag hoppas på en tur i skogen. Det vore mysigt. Hur som helst blir det en heldag där uppe i norra Skåne. Kanske kan jag glömma alla problem för en liten stund. Chansen är liten, men hoppet finns. Nu ska jag ta mig ner och äta frukost. Det tar emot och aptiten är lika med noll. Men det är väl bara att tugga och svälja utan att tänka.

Jag hoppas ni får en bra lördag. Det ska jag försöka ha trots att måendet inte är på topp. Men det kommer bli bättre hoppas jag.



Fruktsallad och fil



Dagen har rullat på. Jag har dammsugit, dammtorkat, ordnat upp bland saker, promenerat med en vän och lite annat. Sjungit Sing Star har jag också gjort. Man får ju passa på när man är ensam hemma, hehe. Nu sitter jag i soffan och äter mellis. Fruktsallad och fil blev det idag. Mums!

Det är enormt rörigt i mitt huvud. Jag slits åt alla håll och kanter. Det ska bli skönt med helg och sällskap här hemma. Och så behöver jag inte helt ta ansvaret för maten. Imorgon ska vi nog till mormor förresten. Egentligen var det planerat släktträff, men på grund av vädret är det inställt. Men en tur till mormor och kanske plocka svamp i skogen kan bli roligt.

Först ska en fredagkväll passera. Jag funderar på godis ikväll...men bara tanken ger mig massa ångest. Fast just därför borde jag äta det. Det är fredagkväll ju. Myskväll! Men vi får se hur det blir. Jag vet inte ens om jag orkar ta mig till affären och trängas med allt folk. Njäe...inte speciellt lockande faktiskt.

Nu är fruktsalladen uppäten så nu ska jag mysa med kaninerna och försöka få ordning på alla tankar som snurrar runt.


Fruktsallad på svenska äpple och päron,
nektarin och frusna hallon. Och filmjölk.




Berg- och dalbana



Jag mår bättre idag. Måendet går verkligen upp och ner hela tiden. Igår var jag jättetrött. Jag låg i soffan under mitt duntäcke och tittade på film mitt på eftermiddagen. En hel film dessutom. Jag vet inte när det hände senast. Och några timmar senare låg jag i soffan och orkade knappt röra mig. Vilket väder det var igår förresten. Regnet öste ner och det åskade och blixtrade, och blåste. Jag blev genomblöt när regnet bestämde sig för att öka i styrka när jag var några hundra meter hemifrån. Det var bara att ta av dom blöta kläderna när jag kom innanför dörren.

Idag ska jag städa och fixa. Om några timmar ska jag träffa en kompis och ta en promenad är det tänkt. Vi får väl se om vi blåser bort. Det blåser rejält här nämligen. Nä, nu ska jag börja jobba. Skönt att göra något vettigt för en gångs skull.





Trötter



Jag är förkyld, har ont i halsen och kroppen. Wihoo... fast ska jag vara ärlig så hade jag inte haft ett dugg emot att ligga däckad i sängen och inte orka röra mig. Jag vill inte ut på promenad i regnet och blåsten när jag hellre vill mysa ner mig under täcket och titta på film. Jag vill bara ta det lugnt. Men det får bli en cykeltur till biblioteket. Fast först måste jag få av mig pyjamasen och göra mig iordning. Det känns tungt...

Som ni märker är jag inte på så bra humör idag. Jag är så trött på alla dumma tankar som snurrar runt i huvudet. Jag känner mig helt nollställd idag. Jag bara är. Inga tankar eller känslor gör något större avtryck på mig. Det känns skönt på ett sätt. Men ändå inte...

Vet ni förresten? Igårkväll cyklade jag och lillsyster och köpte naturgodis. På en onsdag liksom! Det kändes BRA! En stor seger till mig och stunden jag fick umgås med syster var underbar. Jag använde min ilska för att vinna över anorexin. Precis som min behandlare sa igår att jag skulle. Ibland går det.

Nu ska jag fixa till mig. Fast det är lockande att gå i pyjamas hela dagen. Det får bli en annan dag...





Rätt? Fel?



Det är fullständig kaos inuti mitt huvud. Jag kan inte tänka klart. Vad är rätt och vad är fel? Hela tiden dras jag åt olika håll. Jag håller på att gå i sönder. Helst av allt hade jag velat springa iväg och gömma mig någonstans. Det är alltid lockande att ta den lättaste vägen.

Dagen har varit lång. Långa samtal och tårar. Har jag gjort något annat än gråtit de senaste dagarna? Jag är förvirrad och rädd. Jag klarar inte av att ta några beslut och ändå är det jag som måste göra det. Det känns inte bra. För jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Ena stunden känns allt bra. Andra stunden är jag nere på botten och allt känns hopplöst.

Jag ska nog inte skriva mer nu. Det är inget vettigt som kommer ur mitt huvud i alla fall. Det är totalt kaos. Och då är det nog bäst att låta det vara.

Man ska ta vara på livet. Så är det.



Jag kämpar för min rätt



Det finns en sak som jag hatar med denna tiden på året och det är alla äckliga långbensgrejer som flyger omkring. Igårkväll var det en som landade på mig två gånger och jag hoppade ur sängen snabbt som tusan. Att jag hade en dator i knäet hindrade mig inte. Stackars mamma som gick upp ur sängen eftersom hon hörde att jag var uppe. Vi fick inte tag i långbenen utan jag fick gå och lägga mig livrädd. Jag är extremt rädd för spindlar och dom där flygande långbenarna. Usch...

Jag har ledigt från dagvården resten av veckan eftersom det är planeringsdagar torsdag-fredag. Men idag ska jag i alla fall dit på samtal efter lunch. Och lunchen ja...det kommer inte bli bra. Jag får försöka hitta något här hemma att ta med. Jag hade tänkt äta lunch med pappa, men det glömde jag prata med honom om igår och nu kommer jag inte hinna till honom innan han går på lunch. Men det löser sig på något vis.

Igår började jag skriva ett brev, eller vad man ska kalla det, om varför jag vill till Capio i Varberg. Det går att övertala Region Skåne. Det är svårt, men jag tänker göra allt för att jag ska få min vilja igenom. Mamma ringde nyss förresten. Hon kämpar för att jag ska få som jag vill. Hon har pratat med en som har gett oss lite hjälp och gav oss dessutom ett annat nummer. Går det inte så finns det en annan väg att gå. Man kan lära sig av politikernas knep.

Nu ska jag snart ge mig iväg till bussen. Kanske ska jag inom biblioteket och lämna tillbaka några böcker också. Lika bra att göra det. Och så ska jag ta en sak i taget. Det funkar allra bäst.





Tuffa regler



Hemma tidigt, eller i alla fall tidigare än vanligt, idag. Härligt! Dagen har varit helt okej. Mycket tankar som snurrar runt fortfarande, men så är det. Jag försöker ta en sak i taget och det funkar faktiskt. Börjar jag tänka för mycket framåt så lägger jag krokben för mig själv.

En sak måste jag förresten reda ut med er. Vissa (många?) uppfattade inlägget igår som att Idun inte vill ge mig en remiss till Varberg. Så är det inte. Dom kan inte och dom får inte. Region Skåne är stenhårda (och snåla kanske?) på att man ska utnyttja vården inom regionen. Alltså är det inte Iduns fel. Det handlar om politik och pengar. Mamma pratade med en på Capio i Varberg idag och hon sa precis detta att region Skåne är stenhårda med sina regler. Fri vård...haha, just det. Jag är i alla fall varmt välkommen till Varberg om det kan ordnas på något vis. Så jag får väl flytta antar jag?

Så, nu hoppas jag att alla har klart för sig hur läget är. Sedan uppfattar inte alla alltid samma sak. Så är det ju faktiskt. Bara man kan reda ut det så är det väl ingen större fara. Så nu lämnar vi det och skriver om något väldigt roligt! Jag var ute och åt på lunchen och ni kan aldrig gissa vart jag åt? På MAX! Jag åt hamburgare och pommes frites!! Fan vad jag är bra! Jag kommer inte ihåg sist jag åt det. Guldstjärna fick jag och den tycker jag verkligen att jag förtjänar.

Nä, nu ska jag hitta på något annat. Försöka planera lite tror jag. Då funkar livet lite lättare förhoppningsvis...


Det är hon som ger mig viljan.



En ny dag



Jag somnade gråtandes igår. Allt kändes så hopplöst. Livet kändes långt borta. Jag har drömt massor inatt, som vanligt. Jag drömde att farfar levde. Jag pratade med honom. Senare i drömmen skulle vi på hans begravning. Vilka vändningar drömmar kan ta. Precis som det verkliga livet. Jag saknar min älskade farfar...

Idag ska jag försöka att ta en sak i taget. Ganska mycket som kommer hända. Jag ska ut och äta på lunchen. Jag har inte bestämt mig vad jag ska utmana mig med. Har tänkt lite på panerad fisk, men får se vad det blir. Efter lunch är det kroppskännedom hos en sjukgymnast. Det är första gången, så det ska bli intressant.

Det känns som om dagen kommer gå i en rasande fart. Jag ska försöka hänga med. Det finns inget alternativ. Trots att det kanske inte blir så som jag önskar så vill jag fortfarande bli frisk. Jag vill inte må såhär. Så därför tänker jag göra mitt bästa och kämpa på hur det än är och blir.

Snart dags att åka. Bäst att jag gör mig färdig.



Bloggtoppen.se