Paketjakt



Julmusiken spelar högt och jag sitter i soffan och funderar på hur jag ska lägga upp dagen. Jag körde mamma till jobb imorse så det betyder att jag har bilen. Jag måste köpa dom sista julkalenderpaketen. Lite småpanik, men det ordnar sig. Och sedan ska dom slås in. Förhoppningsvis hjälper syster mig med det ikväll. Vi har planerat att baka något också. Frågan är vad? Det måste vara något som klarar av att ligga i ett paket ett tag...

Jag känner mig alltid så grymt stressad. Jag måste göra det och det och det och det... Alltid är det något, men jag behöver INTE känna mig stressad. Idag ska jag fixa paketen och det är det enda som faktiskt behöver vara klart idag. Så det är det jag ska koncentrera mig på och inget annat.

Nu ska jag plocka undan lite och sedan sätta mig i bilen och köra på paketjakt. Jag har en känsla av att Ikea kommer få sig ett besök. Något kul kan jag säkert hitta. :-)


Min jättesöta adventsstake!



Första advent



Första advent! Redan? Men åh, så härligt! Jag ÄLSKAR julen!
Första ljuset tändes i morse vid frukosten och efter det bakade jag lussebullar. Mamma fick stå bredvid som stöd. Men jag klarade det galant och sedan hjälpte pappa till med att baka ut degen. Jag fick visa honom hur man gör, haha. Dom blev verkligen stooora, men väldigt luftiga vilket är gott! Det blir nog att smaka på en ikväll tror jag. Eller möjligen i eftermiddag.

Nu ska vi snart promenera till byn och julskyltningen. Jag ska ta lotter. Det är det roligaste tycker jag. Ibland har jag en väldans tur, så jag hoppas på det bästa. :-)

Nej, dags att göra sig iordning.


Våra lussebullar!



Lördagsmys



Nu har jag precis fixat till våran adventsstake. Jättefint blev det! Och när jag sprang runt på ÖoB så hittade jag supergulliga änglar. Det är etiketter egentligen, men jag tror att jag ska använda i alla fall några till julkort. Tänk att det är första advent imorgon. Nu börjar julen på riktigt!

Ikväll är jag ensam hemma. Det ska bli ganska skönt... jag ska titta på Robinson och sen Harry Potter tror jag. Det ska bli mys. Middagen ska jag förresten fixa själv. Vi får se vad jag lyckas med...jag vet redan hur tankarna går i huvudet. Jag försöker unna mig godis eller något annat gott på helgerna, så nu när mamma, pappa och jag var iväg så köpte jag lite godis och lite naturgodis. Jag kunde inte bestämma mig vad jag var sugen på... Men på grund av att jag planerar att äta godis så blir maten lidande. Så är det alltid. Jag vet att det är helt fel. Men så är det...

Nu när mörkret har kommit ska jag ut på promenad. Sedan blir det mys hela kvällen (har jag planerat i alla fall).


Våran adventsstake!



Fredag



Det är en ganska tråkig fredag. Fast jag känner mig ganska lugn, så det är skönt. Jag har pluggat några timmar och sedan dammsugit. Jag hade spillt glitter på mitt golv, så det fanns glitter överallt. Nu är det bättre tror jag, haha. Ont i armen har jag fortfarande och jag har en känsla av att det inte är bra att anstränga den så mycket som jag gör...

Någon hade lämnat en kommentar och frågat om jag får egna pengar någonstans ifrån i nuläget. Just nu får jag lite studiebidrag eftersom jag läser en kurs på distans. Men annars lever jag på mamma och pappa. Jag bor ju hemma. I somras jobbade jag några veckor, och likadant förra sommaren. Så jag har fått lite pengar. Dessutom har vi lantbruk och då hjälper jag till där och får lite pengar då också.
Mina föräldrar är otroligt snälla. Dom vill mitt bästa, och det är tur för mig...

Nej, nu ska jag byta kläder och ta en promenad. Ett julkalenderpaket ska köpas och kanske en liten blomma till mamma som har namnsdag idag. Tråkigt väder ute, men inget att göra åt det.


Jag och mamma på Kreta.


Jag, pappa och lillasyster på semester i somras.



Aj...



Min arm gör jätteont. Dumma vaccin... Några fler biverkningar har jag inte fått i alla fall. Jag har bara känt mig lite hängig hela dagen. Bara för det så kommer säkert febern slå till ikväll. Det skulle vara typiskt.

Nej, nu ska jag bli av med lite hår. Jag har inte klippt mig på... jag kommer inte ens ihåg sist. Då är det väl dags att fixa till det lite kanske.

Ut i regnet nu. Jäkla väder.
Och vart är snön då? Och kylan?
Hallå, det är snart december!!



Svinvaccinerad



Varför blir jag alltid pigg på kvällen? Jag höll på att somna med böckerna i näsan i förmiddags. Jaja, blir väl en sen kväll igen då. Jag är svinvaccinerad nu i alla fall. Pappa och jag åkte till Lund när han slutade. Det var en väldigt omtänksam sjuksköterska som vaccinerade mig. När jag kom fram till henne så undrade hon hur det var eftersom jag såg så tveksam ut. Jag sa att jag är livrädd för sprutor. Hon fixade så att jag fick ligga ner och hon tog det så försiktigt med mig. "Du är så smal..." Flera gånger sa hon hur duktig jag var. Haha, jag överlevde sprutan och efteråt fick man sitta kvar en stund och då fick man vatten, saft och kex. Efter en stunds tvekan tog jag ett Marie-kex. Mumsigt ju! :)

Nu har jag bara lite ont i armen. Det är många som har fått feber... förhoppningsvis slipper jag det, men man vet aldrig. Men skulle jag må dåligt imorgon så gör det ingenting. Jag ligger gärna nerbäddad i soffan en hel dag och tittar på film.

Nu ska jag göra mig iordning för sängen och förhoppningsvis kan jag somna tidigare än vanligt. Det vore trevligt faktiskt...





Onsdag


Dom börjar bli vana att se mig här på pappas jobb. Vakten släpper in mig utan att fråga, haha. Jag har försökt plugga lite grann. Har skrivit ut en del papper i alla fall...alltid något. I eftermiddag blir det stan och julklappsletning. Jag känner faktiskt för att gå i affärer och leta julklappar.

Men innan pappa släpper ut mig på stan så måste jag äta lunch med honom och en vän till honom. Pappa blev irriterad när jag försökte dra mig ur det. Jag sa att jag inte behöver äta lunch. Men jag vet att jag måste. Bra att pappa håller koll på mig och inte bara släpper iväg mig.

Så nu är det snart lunchdags och sedan julklappsletning. Och efter det svinvaccinet antagligen. Jag är livrädd typ...

Just det, en fråga har jag fått som jag ska svara på nu:

Jag undrar hur du äter på dagarna? Äter du alla målen dvs frukost, lunch, mellis och middag?
Frukost äter jag alltid. Och en bra middag försöker jag också äta. Men vad det blir på dagarna är lite olika. Men oftast äter jag fem gånger per dag. Vad det blir och mängderna varierar, men jag gör mitt bästa för att inte dra ner på maten.



Trötter



Jag fick en fråga som jag tänkte svara på:

Jag undrar har de någon bmi gräns på Capio som man måste komma under för att bli inlagd?
Hur låg måste den vara då? Och har du "många" kilo kvar till en normal vikt?

Enligt Capios
hemsida så tar de emot patienter med alla typer av ätstörningar. Så nej, någon viktgräns finns det nog inte.
Jag har ganska många kilo kvar till normalvikt. Capio räknar normalvikt som bmi 20-25, och för att jag ska nå bmi 20 så måste jag gå upp ett tvåsiffrigt tal. Hur många kilo vet jag inte exakt eftersom jag inte vet min vikt just nu.



Jag tänkte gå och lägga mig tidigt ikväll. Jag är trött och har ont i huvudet och eftersom jag ska följa med pappsen imorgon så blir det att gå upp tidigt. Jag ska plugga på förmiddagen och sen gå i stan på eftermiddagen. Och sen kanske jag ska ta svinvaccinet. Jag är livrädd för sprutor. Svimmar nästan av bara tanken på det...

Nä, man kanske ska ta och bädda ner sig i sängen. Jag har förresten blivit beroende av clementiner. Har ätit alldeles för många ikväll. Men det är sååå gott.

Nu ska jag fixa några saker och sen blir det sängen!



Sista minuten betyder stress



Nu är jag snart färdig med mamma och pappas julkalender. Jag måste lära mig att avsluta saker, istället för att hela tiden börja på något nytt. Så idag bestämde jag mig för att försöka göra klart julkalendern. Den blir nog klar ikväll.

Dagen har varit helt okej. Jag kom upp den tiden jag hade bestämt imorse, vilket känns väldigt skönt. Jag var nära att somna om eftersom jag har sovit jättedåligt inatt, men jag får gå och lägga mig tidigare istället. Jag måste börja ändra på mina sena vanor...

Nu ska jag snart ta och promenera till byn (Höllvikens centrum. Varför det kallas byn vet jag faktiskt inte). Där ska jag möta lillasyster och så ska vi leta efter paket till jukalendern. Vi har många kvar och får nog skärpa oss lite. Man ska inte vara ute i sista minuten. Varför lär man sig aldrig?





Och här kommer svaren!



- När Du tittar på andra tjejer/kvinnor, tycker Du då att de riktigt smala är snyggare/finare än de lite större? Hur känner/tänker Du?
Det beror nog mycket på hur jag mår för stunden. Mår jag dåligt och har massa dumma tankar som snurrar i huvudet så kan jag tycka att smalast är snyggast. Men jag tänker inte så mycket på hur andra ser ut, utan det är min egen kropp som är i fokus.

- Du skrev att du har bestämt dig för att åka till det där behandlingshemmet. När får du börja där och hur ser deras behanding ut? (hur länge är man i behandling där, hur ser deras matschema ut osv). Hoppas behandlingen går bra, är du motiverad?
Ja, jag har bestämt mig för att börja på Capio i Varberg. När jag får börja vet jag inte riktigt. Jag pratade med de idag och de ska diskutera om jag ska börja före eller efter jul. Jag vill vara hemma över födelsedag (fyller år 4 dagar innan julafton) och över jul, så det kanske blir för kort tid att börja innan jul.

Hur länge man är i behandling varierar. Det är helt individuellt, men om jag kommer ihåg rätt så är runt 16 veckor en ganska vanlig behandlingstid. Mer om hur behandlingen ser ut, matschema och liknande återkommer jag med när jag har börjat där.

Ja, jag är motiverad! Väldigt rädd, men jag ska fixa det! :)

- Är du starkare fysiskt och psykiskt nu om man jämför för 6 månader sen?
För 6 månader sedan var det i slutet av maj och det var precis innan jag började på dagvården för andra gången. Jag tror att mitt mående är ungefär likadant som då. Nu är det 2½ månad sedan jag slutade på dagvården och sen dess har det gått neråt igen. Men lite starkare än då tror jag att jag är.

- Hur lång är behandlingen i Mora?
Nu är det inte Mora jag ska till, utan till Capio i Varberg. Behandlingstiden är individuell, men runt 16 veckor är ganska vanligt har jag för mig.

- Vad tycker du har varit dåligt med behandlingen här i Skåne?
Behandlingen här har inte varit dålig, men den har inte passat mig i det läget som jag befinner mig i nu. Jag behöver mer stöd för att våga gå upp i vikt och jag måste få en chans att känna mig säker i maten. Dagvård räckte inte för mig, utan jag behöver mer hjälp och stöd.

- Vad har du gått på för behandlingar och hur länge har du varit sjuk? Och du har väl gått på dagvård hos Capio tidigare? (har jag för mig) Var det bra hjälp man fick där?
Jag har gått i dagvård på Idunkliniken två gånger. Eftersom jag inte har gått i dagvård hos Capio så kan jag inte uttala mig om det.
Jag tycker det är svårt att säga hur länge jag har varit sjuk. Men när jag var 17-18 år började jag mixtra med maten. Och nu fyller jag 21 om en månad.

- Väger du det minsta du någonsin vägt nu eller är det ungefär som när du gick på Idun?
Jag har inte vägt mig på några veckor nu, men sist jag vägde mig så låg jag 1-2 kilo över min lägsta vikt.

- Vad tycker du var det sämsta/bästa med Idun?
Det bästa är att det är underbara personer som jobbar där. Och mysiga lokaler.
Det sämsta... för min del var det att det blev lite väl många lediga dagar ibland när personalen skulle på kurs, ha planeringsdag eller liknande. För mig var det inget bra, men för andra gjorde det ingen skillnad.

- Hur motiverad är du att våga helt ut på denna behandlingen nu?
Jag är grymt motiverad! Jag är väldigt trött det detta "livet" och vill börja göra något vettigt istället för att kontrolleras av mat och ångest.

- Hur gamla är dina syskon och vad jobbar dina föräldrar med?
Min storasyster är 23 år och min lillayster 16 år. Pappa är ubåtskonstruktör och mamma... öhm, jag vet inte hur jag ska förklara. Men hon jobbar på ett golvföretag.

- Hur började din sjukdom komma. Tänkte du tex gå ner kanske 3kg som sen spårade det ur? Och hur länge gick det innan folk runtom förstod något var fel?
Jag ville gå ner några kilo, som sedan blev några kilo till och några kilo till... ja, ni fattar. Gränsen flyttades hela tiden och jag blev aldrig nöjd.
Jag vet att det finns några som länge misstänkte vad det handlade om. På ett ganska tidigt stadium berättade jag för "min" präst att jag hade problem med maten, men jag vågade aldrig ta det vidare. Men sommaren efter började folk reagera på att jag hade gått ner mycket i vikt, och speciellt dom som inte hade sett mig på länge.

Vad är du stolt över hos dej själv?
Oj... hm...att jag alltid försöker göra mitt bästa tror jag.

Vad är det absolut roligaste du gillar att göra?
Resa och upptäcka nya saker.

Om du får drömma fritt, utan att behöva tänka på utbildning, kunskaper och lön. Vad skulle du vilja jobba med i framtiden?
Oj, vilken svår fråga. Antingen något kreativt såsom grafisk designer. Eller jobba med barn eller djur. Eller något inom resor. Jag har många drömmar. :)

- Vad är dina tre största drömmar i livet?
Att bli frisk. Lära mig vågsurfa. Bo på landet i ett rött hus med vita knutar. Typ det, haha. :)

- Hur länge har du haft anorexia?
Jag fick diagnosen i augusti 2008.

- Hur gammal är du?
Jag är 20 år. Fyller 21 den 20 december!

- Har Du/har Du haft bulimi-liknande symptom, typ kräkningar, längre tids svält blandat med mindre/större hetsätningar?
Nej, inte alls. Kräkningar förekommer, men det handlar aldrig om hetsätning.

- Känner Du Dig stolt över den anorektiska kropp Du "skapat"?
Knasig fråga kan tyckas, men jag vet ju själv hur "bra" det känns med blickar som talar när de stirrar på mina 37-kilos ben...
Visst finns det stunder då det känns bra och jag känner mig stolt över att jag har lyckats bli av med så många kilon. Men jag tror att det hör till sjukdomen. Det är sjuka tankar. 

- När du var barn, hur var din relation till mat/godis då? Har du alltid varit en tjej som petat i och varit kräsen med maten eller är det beteendet helt och hållet förknippat med anorexin?
Jag var ett godismonster när jag var liten. Det var inget fel på min aptit heller. Jag åt när jag var hungrig och åt det jag var sugen på. Sedan så har jag alltid varit kräsen när det gäller mat. Det har alla vetat om och det var nog därför som folk inte reagerade när jag började tacka nej till mat.

- Vad vill du bli när du blir stor?
Jag svarade på det på en fråga längre upp. Men jag är lite inne på att plugga grafisk design.

Favoritmat och mat du hatar?
Jag älskar kyckling!
Jag tycker inte om grädde, och har aldrig gjort. Fetaost och halloumiost får inte heller ligga på min tallrik.



I said yes



Jag är nyss hemkommen från en mysig eftermiddag i Malmö. Jag åkte hem med pappa och på hemvägen köpte vi Harry Potter filmen! I'm happy! Jag är ett Harry Potter freak, haha. :)

I förmiddags ringde jag till Capio och sa att jag vill börja där. Sedan om jag kommer börja före eller efter jul är frågan. Men hon sa att dom ska diskutera det. Så vi får se hur det blir.

Svaren på frågorna kommer senare ikväll. Jag ser att det har ramlat in ett par frågor till nu under eftermiddagen, så jag ska svara på dom och sedan lägger jag upp det.

Nu ska jag fixa mat. Kycklingsallad har jag bestämt mig för!





Pysselmaja



Idag gick jag upp senare än vad jag har gjort på flera år känns det som. Jag tror att klockan redan hade hunnit bli kvart i elva innan jag orkade sparka av mig täcket och gå upp. Visserligen somnade jag inte förrän efter två, men att sova så länge är inte likt mig.

Hela familjen åkte en tur till Malmö i eftermiddags. Jag och mamma var på Panduro Outlet. I was in heaven. Där fanns massa skoj, och billigare än vanliga Panduro. Så lite fick jag med mig hem. Den affären kommer besökas snart igen skulle jag tro.

Kul att det har kommit en del frågor till frågestunden. (inlägget under) Jag ska svara på dom senare ikväll hade jag tänkt. Så passa på att fråga om det är något ni undrar.

Nu blir det pyssel och tv-tittande. Mamma och pappas julkalender ska vara klar om en vecka. Och julkort ska också göras...







Question?



Det har varit sol idag igen. Helt fantastiskt! Mamma och jag har varit på loppis och så har jag sjungit Sing Star med lillasyster. Jag har också varit ute på en underbart skön promenad. Det var mörkt, vindstilla och stjärnklart. Perfekt!

Nu slår ångesten på mig. Lördagsgodis får jag tydligen inte äta. Mina ben skakar och jag är nära att springa ut på promenad. Men vad vinner jag på det? Ingenting. Det är bara anorexin som vinner och blir starkare...
Jag ska försöka hålla mig stilla. Pysselsakerna får komma fram och försöka få mig på andra tankar.

Just det. Jag fick en kommentar där någon frågade om jag inte kunde ha frågestund. Why not?
Fråga på om allt mellan himmel och jord! :)



Fredag



Jag hade ställt radion på väckning. Jag vaknade. Sedan somnade jag om. Pappa kom in en halvtimme senare och väckte mig. Jag gjorde mig iordning på rekordtid.
Jag somnar om varenda morgon. Det är jobbigt. Jag tror det har med medicinen att göra.
Jag ska rulla ur sängen som fort jag vaknar i fortsättningen. Ligger jag på golvet somnar jag förhoppningsvis inte om.

Dagen har tillbringats i Malmö. Förmiddagen på pappas jobb och eftermiddagen ute på stan. Jag fick megaångest efter lunchen, och magknip. Men jag kunde inte strunta i lunchen, då skulle pappa bli besviken. Min familj gör så mycket för mig. Jag måste.

Lillasyster gjorde mig sällskap på stan och fy tusan vad trött och vad ont jag hade i kroppen efteråt. Nya vantar, en tröja och lite pysselsaker fick jag med mig hem i alla fall.

Nu sitter jag nersjunken i soffan och halvtittar på tv. Det kan nog bli en bra kväll. Ångesten slår på mig, men just nu orkar jag inte göra något åt det. Och så hoppas jag att det förblir.

Fredagsmys!





Jag överlevde dagen



Jag är trött. Men dagen har gått bra.
Jag var grymt nervös hela vägen till Varberg och ju närmare vi kom Capio, desto mer skakade jag. Att pappa körde fel ett par gånger gjorde inte det hela bättre. Men vi kom rätt tillslut och mamma följde med mig in.

Först hade jag samtal i lite mer än en timme och sedan en halvtimmes samtal till när mamma och pappa var med. Vi fick veta hur behandlingen är upplagd och så. Jag tappade hakan när han sa att man inte får gå ut dom första tre veckorna. What liksom? Men jag förstår varför och jag tycker att det ska bli skönt att inte behöva gå en enda tvångspromenad. Jag ska bli av med det beteendet. Så det så!

Efter samtalet fick vi en rundtur. Jag tycker allt verkar bra. På måndag ska jag ringa och säga om jag vill ha plats där. Jag har redan bestämt mig. Jag vill bli frisk och Capio känns rätt. Jäkligt tufft, men jag vet att det är det som måste till.

När vi var färdiga på Capio körde vi till Ullared. Första gången jag var där faktiskt. En del köpte vi (Pepsi Max i burk var billigt minsann). Haha, vet ni? Dom var där och filmade för det programmet om Ullared på tv. Jag och syster flydde så fort vi såg kamerateamet.

Nu är jag väldigt trött. Fast jag är inte sovtrött, bara psykiskt trött. Jag tror jag ska koka en kopp te. Imorgon tror jag att jag ska följa med pappa till jobbet. Då kan jag plugga lite också. Jag orkar inte vara ensam hemma. Men jag får se om jag kommer upp ur sängen imorgon. Det har varit väldigt svårt på sistone nämligen...



En dag kvar



Idag är det onsdag och då betyder det att det är torsdag imorgon. Då är det alltså dags för bedömning i Varberg. Jag är nervös och rädd. Men det hör inte till ovanligheterna. Jag ska klara av detta. Det ska gå!

Jag har nyss tagit mig igenom en strykhög och nu funderar jag på att städa huset. Ute är det grått och det blåser jättemycket. Det har inte varit fint väder på jättelänge känns det som. Jag vill ha sol!

Nä, nu ska jag hitta på något vettigt. Typ städa då.





Läggdags



Min mage säger aj-aj, så nu ska jag värma riskudden, bygga ett torn av kuddar, krypa ner under täcket och titta på film tills jag inte längre orkar hålla ögonen öppna.

En helt okej avslutning på denna måndag.
Snart är det torsdag...


Kvällens film.



Elefant



Hemma igen efter att ha tillbringat två dagar på landet. Återigen gjorde mattjatet och saknaden efter farfar dagarna jobbiga. Det bästa var att sitta med pappa i traktorn. Det är skönt att vara hemma igen. Framförallt att slippa pappas snarkningar. (och att få tillbaka kontrollen och mina vanor)

Helgen är snart över. Torsdagens bedömningsamtal kryper närmare. Jag är rent ut sagt livrädd. En del av mig förstår inte vad jag ska där och göra. Inte är jag så sjuk. Dom kommer undra vad den där elefanten gör där.

Kanske är det dags att krypa under täcket. Jag kommer inte kunna somna. Läsa eller titta på film får det bli då...





Om 1 vecka



torsdag ska jag på bedömningsamtal på Capio. Det är om 1 vecka! Jag är...nervös och lite smått chockad. Rädslan tar över och tycker att jag ska backa. Men aldrig i livet! Dom dumma tankarna kan försvinna långt bort någonstans.

Detta är bra. Så det så!



Perfect



Jag önskar mig en ny kamera. Min gick i sönder i somras. Jag tänkte visa er julkalendern som jag håller på att göra till mamma och pappa, men jag upptäckte att syster har tagit mammas kamera. Hennes är nämligen också i sönder. Jag är i alla fall väldigt nöjd med julkalendern än så länge. Jag älskar att skapa. Det enda jobbiga är att allt måste bli perfekt. Det går inte att göra det halvdant, då kan jag lika gärna strunta i det. Jag kan sitta i flera timmar framför julkalendern och klippa, klistra och tänka. Det är underbart...

Jag har inte gjort så mycket idag. Krattat löv, städat i garaget... ja, typ det. Jag mår inte toppen. Läkaren ville ju att jag skulle börja med antidepp, så igår tog jag mod till mig och svalde den första tabletten. Det gjorde så att jag knappt fick någon sömn i natt och att jag går runt med konstant illamående. Men det går förhoppningsvis över snart.

Nu ska jag brottas med en kyckling. Vi ska ha helstekt kyckling ikväll och det är meningen att jag ska göra den. Vi får väl se hur det går. Jag ska göra ett försök i alla fall.



Starts with goodbye






Starts With Goodbye
Carrie Underwood


I was sitting on my doorstep
I hung up the phone and it fell out of my hand
But I knew I had to do it
And he wouldn't understand

So hard to see myself without him
I felt a piece of my heart break
But when you're standing at a crossroad
There's a choice you gotta make

I guess it's gonna have to hurt
I guess I'm gonna have to cry
And let go of some things I've loved
To get to the other side

I guess it's gonna break me down
Like fallin' when you try to fly
Sad but sometimes
Moving on with the rest of your life
Starts with goodbye

I know there's a blue horizon
Somewhere up ahead, just waiting for me
Getting there means leaving things behind
Sometimes life's so bitter sweet

I guess it's gonna have to hurt
I guess I'm gonna have to cry
And let go of some things I've loved
To get to the other side

I guess it's gonna break me down
Like fallin' when you try to fly
It's sad but sometimes
Moving on with the rest of your life
Starts with goodbye

Time heals the wounds that you feel
Somehow, right now

I guess it's gonna have to hurt
I guess I'm gonna have to cry
And let go of some things I've loved
To get to the other side

I guess it's gonna break me down
Like fallin' when you try to fly
It's sad but sometimes
Moving on with the rest of your life
Starts with goodbye

I guess I'm gonna have to cry
And let go of some things I've loved
To get to the other side

Start to wave goodbye
Like fallin' when you try to fly
It's sad but sometimes
Moving on with the rest of your life
Starts with goodbye



Snart är det jul här i vårt hus



Snart är det första advent och sen är det 1 december och sen fyller jag år och sen är det julafton. Och så allt julkul och julmys däremellan! Det låter väldigt bra i mina öron. Jag älskar julen och har alltid gjort. Jag tror nog att dom här hemma kan bli lite trötta på mig ibland med allt mitt jultjat. Men att julen närmar sig är bara bra just nu för det håller mitt humör uppe. Det hjälper mig att överleva litegrann.

Kontrollen (anorexin) blir starkare. Igår gjorde jag något som jag inte har gjort sedan förra sommaren. Jag ställde mig på vågen här hemma. Idiotiskt, men elefantkänslorna är så enorma just nu och ångesten är värre än på länge. Jag skulle hämta ut mitt nya antidepp igår, men självklart så krånglade apotekets servrar så det gick inte att få ut något. En del av mig blev lättad eftersom jag fortfarande är negativ mot tabletter. Nu kommer det bli mycket större dos dessutom...

Idag ska jag till Malmö. Vara på pappas jobb några timmar och sedan ge mig av ut på stan och leta pysselgrejor och lite annat. En mysig fredag! Nä, dags att åka nu!



Nu så



Det har varit en lååång dag. 80 mil i bil. Det är inte att leka med. Jag har suttit stilla många timmar idag. Det är fantastiskt att jag har klarat av det. Och jag har dessutom kört genom Göteborg. Vägarbeten och massa bilar. Heja mig liksom!

Nu är remissen fixad. Och det blev läkarundersökning också. Och vägning såklart. Jag tycker inte om att vägas mitt på dagen. Usch och fy. Jag hade dessutom inte vägt mig på två månader. Jag har tappat i vikt, men bara runt 1,5 kilo. Så jag tycker att jag har kämpat på bra.

Ny medicin är det meningen att jag ska börja ta. Och blodprover ska också tas. Jag som är livrädd för nålar. En hand att hålla i tack. Men på det stora hela känns det bra. Jag ska klara detta. Det ska bli bra. Jag ska få den hjälpen jag vill ha och behöver.

Det är min tur nu.



Fame



Det har regnat precis hela dagen. Jag har blivit genomblöt, och speciellt fötterna har tagit skada. Helt vita var dom och tillslut var det ganska jobbigt att gå. Dålig blodcirkulation, ja. Men ett biobesök med finaste C fick upp humöret rejält. Fame - vilken film! Jag både skrattade och grät. Efteråt kände man en enorm livsglädje. Tänk att en film kan påverka en så mycket...





Saknad



Helgen har tillbringats på landet.
Maten har varit en press. Gäster igår som betydde trerättermiddag. Mitt på dagen dessutom. Yeah, right. Sedan tog jag några dumma beslut på kvällen och det slutade som det slutade. Ångesten stod mig upp i halsen.



Idag skulle vi till kyrkogården och sätta blommor på farfars grav. Jag vägrade åka bil ner utan gick envist i blåsten och kylan. Då kom tårarna. Jag saknar farfar något enormt. Det är 1½ år sedan han dog, men saknaden är lika stark. Jag förstår fortfarande inte. Tårarna som rinner nerför kinderna visar hur jag mår. Men dom får ingen se. Jag klarar inte av att besöka graven med någon annan. Sorgen och saknaden är för stor.

Det kan inte vara sant. Min älskade farfar kan inte vara borta. Han kan inte. Det går inte.
Tårarna börja rinna så fort jag tänker på det. Det gör så ont...





Bloggtoppen.se