Här kommer elefanten



Nu har jag äntligen lite tid till att sitta ner vid datorn. Jag har bara varit hemma typ 1½ timme. Åkte från Malmö vid fem och sedan släppte pappa av mig hos en vän och så gick vi en härlig promenad. Skönt att få prata av sig. Dagen har varit jättejobbig. Jag har känt mig uppsvälld och stor som en elefant. Jag verkligen hatar den känslan. Allt blir så mycket jobbigare... Det började i alla med vägning i morse. Jättenervös var jag och ja, vågen visade upp. Mycket upp dessutom. Mer än 1 kg. Som tur var tog min behandlare tag i mig när jag kom ut och så fick jag förklarat varför vågen visade så mycket upp. Vätska, vätska, vätska... jo, jag vet ju det egentligen. Men det är så svårt att förstå. Jag fick två guldstjärnor för att jag har kämpat på så bra och är modig. Kändes ju lite bra i alla fall.

Frukosten kom ner i magen och efteråt frågade jag min behandlare om jag fick gå en sväng till stan på förmiddagen. Ja, om jag gick lugnt. Så det blev en lugn promenad genom stan. Otroligt skönt att få komma ut en stund innan lunchen. Lunchen var grymt jobbig. Pasta- och kycklingsallad med något currysåsaktigt. Och så en bit bröd med smör. Det tog tid att äta upp. Allt för sig och pastan skulle delas i två bitar. Efteråt satt jag och pratade med söta människor och den sista timmen innan mellis tillbringades i skapanderummet pratandes med en annan söt person.

Melliset var ännu jobbigare än lunchen. Kladdkaka och turkisk yoghurt (tror jag). Jag petade i det och tog små bitar innan jag blev tillsagd att äta ordentligt. Yoghurten låg ovanpå kladdkakan och jag fick en "smart" idé om att skrapa ner den på tallriken så att lite skulle kunna smetas ut på tallriken. Så det gjorde jag. Sjuka tankar... Det var tur att det var så trevlig stämning runt bordet. Det blir lite lättare att äta då. Efteråt kom min behandlare och sa att jag har kämpat på jättebra idag. Kändes skönt att höra även om jag inte riktigt kan ta till mig det. Jag känner mig bara äckligt uppsvälld...

Nu ska jag ägna min uppmärksamhet mot teven och Allsång på Skansen. Sen blir det jordgubbar. Det har jag verkligen förtjänat idag.





Siffror som vanligt



Jaha, tisdag idag. Det betyder vägning. Jag är som vanligt jättenervös. Att ta det där steget upp på vågen känns svårare för varje vecka som går. Men det är bara att göra det och hoppas på att vågen visar "rätt". Förra veckan fick jag en chock då vågen visade ett halvt kilo ner. Hur det gick till kan jag inte förstå. Det är bara upp som gäller. Annars får jag säkerligen en time out. Men jag har kämpat som en galning den senaste veckan så en time out ska inte behövas. Jag är snarare rädd för att vågen ska visa mer än vad som är okej och att jag ska bli livrädd för siffrorna... Det händer alldeles för lätt tyvärr.

Men nej, jag ska vara stark. Inte låta några dumma siffror styra. Ja, lätt för mig att säga det nu. När jag står med resultatet i min hand är det mycket svårare att tänka klart och förnuftigt. Förra veckan när vågen visade ner så klarade jag inte av att bre smör på mina mackor. Det var tårar hela dagen kändes det som. Så ska det inte bli idag, tack.

Nu måste jag torka håret och sen packa ihop.

Wish me luck.
Dagen kommer bli bra.


Älskade älgen kommer kramas hårt idag.



Rastlös



Ingen bra start på veckan... Knappt att jag överlevde dagen. Och jag som ändå kände mig ganska peppad imorse. Men fan, jag ska inte ge upp. Jag har kämpat som en galning den senaste veckan och det ska jag fortsätta med. Det är jobbigt, men det finns ingen annan väg jag vill gå. För jag kan välja att ge upp och låta sjukdomen vinna, men nej det tänker jag inte göra.

I morse när jag träffade min behandlare och hon frågade hur helgen hade varit och om jag hade hoppat på studsmattan så var det skönt att kunna säga att jag varken hade gjort det eller promenerat. Efter frukosten (som la sig som en klump i magen) fick vi besök av en tjej som hade gått på Idun för några år sedan och som nu var frisk. Det var inspirerande att höra henne berätta hur bra hennes liv var nu. Det går att bli frisk. Efteråt frågade jag min behandlare om jag fick gå ut en sväng på friskvården. Men nope, det fick jag inte. Jag skulle sitta stilla så jag tillbringade min förmiddag på innergården. Just då höll jag på att expolodera av rastlöshet. Hjälpte till med salladen till lunchen och vandrade sedan runt, runt på gården...

Lunchen dämpade inte min rastlöshet precis. Lax- och potatispaj med sallad och en bit bröd med phildelphiaost. Det var galet jobbigt, men allt gick ner. Eftermiddagen gick långsamt och jag ville bara springa ut genom dörrarna. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Ångesten var skyhög. Återigen gick jag runt, runt på gården för att försöka dämpa ångesten lite. Det funkade inget vidare. Melliset var jobbigt att få ner (smoothie och två skorpor med smör), men sedan fick jag äntligen gå ut. Då åkte jag med en söt person till Västra hamnen och badade. Premiärdopp för oss båda! Det var jättekallt, men vi gjorde det!

När jag kom hem blev det en snabb, ångestdämpande promenad. Inte bra, men jag orkade inte stå emot längre. Att inte ens få gå en runda till stan på friskvården tar hårt på mig. Så jag hoppas att jag får göra det imorgon. Men det beror säkert på hur vägningen går. Usch, jag vill inte. Jag känner mig stor som en elefant. Men det är imorgon. Nu ska jag försöka ha en mysig kväll trots att magen är uppblåst som en ballong...



Utmaningar



Godmorgon!
Vet ni? Jag sov i tältet inatt. Jättemysigt var det, men jag har drömt många, långa drömmar och vaknat flera gånger. Men det var ändå mysigt att ligga där under dom två duntäckerna och bland alla kuddar. Jag älskar att sova i tält. Känslan är så härlig... Jaha, idag är det måndag. Ny vecka alltså. Heldag på dagvården. Efteråt är det tänkt att några av oss som ska iväg och bada. Tredje gången gillt nu, haha.

Just det, vi åt ju potatisgratäng till middag igår. Det var jobbigt och det blev en del pillande och bortskrapande av "kladdet". Men jag vågade äta det och det är jag stolt över. Sedan så åt vi jordgubbar på kvällen och då åt jag inte bara yoghurtglass till utan vågade äta lite vanlig vaniljglass. Väldigt gott var det! Så trots att tankarna var jobbiga igår så vågade jag utmana mig.

Men nu måste jag rusa. Dags att åka.


Här sov jag inatt!



Blodig dag



Jag har haft en riktig otursdag. I förmiddags när jag duschade så skar jag mig på en vass kant så att stortån började blöda. Nu i eftermiddags trampade jag på en porslinsbit här inne. Ingen som vet hur den har kommit dit heller. Det var mycket blod som hann rinna innan mamma kom och plåstrade om mig. Det var precis nedanför hälen och nu gör det jätteont och jag får halta fram. Inte vidare roligt. Men en positiv sak med det hela är att jag tvingas sitta stilla mer. Det är väldigt jobbigt. Jag har inte varit ute och gått varken igår eller idag och ångesten är skyhög. Några cykelturer har det blivit med olika familjemedlemmar, men det är det enda. Inget hoppande på studsmattan och inget promenerande. Elefantkänslorna är enorma och det känns inte som om jag ska överleva.

Dagen har varit jobbig matmässigt också. Magen har krånglat och hela dagen har känts stressig. Jag har provat att andas i kvadrat för att försöka lugna ner mig, och det har hjälpt till viss del. Åh, dom dumma tankarna kommer tillbaka hela tiden. Lämna mig ifred! Jag har dessutom tänkt utmana mig med potatisgratäng ikväll. Men nej, jag ska inte ändra mig. Jag SKA smaka den där potatisgratängen. Till ska vi ha skinkschnitzel. Jag har lovat mig själv att försöka äta det familjen äter och inte hålla på och äta annan mat. Så potatisgratäng ska jag äta ikväll. Slutdiskuterat.

Nu ska jag halta ner och se vad dom andra hittar på. Kanske spela lite kubb? Ikväll blir det massa jordgubbar. Mums! Perfekt avslutning på denna veckan. Imorgon är det måndag igen. Det gäller att vara utvilad tills dess. Jag har förresten funderat på att sova i den lilla tältet som vi har satt upp. Det är ju så mysigt. Men vi får se hur jag gör... :-)

Hoppas ni alla får en mysig söndagkväll!


Sova här inatt kanske?



Måste tänka positivt



Frukosten är nyss uppäten och jag mår inte bra alls. Bara tanken på att jag snart måste få i mig en näringsdryck får mig att vilja springa långt, långt bort. Frukosten var god i alla fall. Nybakad baguette, och fil och flingor också såklart. Mamma och jag var och köpte bullar, men eftersom vi hade baguetter som behövdes gräddas och ätas upp så valde jag det istället. Usch, det känns som om jag har varit helt otrevlig denna morgonen. Min familj får stå ut med mycket. Jag "skällde" på mamma för att hon hade tagit ut min fil. Jag skulle inte äta förrän en liten stund senare och dessutom vill jag göra iordning filen i köket. Men nu får jag försöka skaka av mig det negativa och tänka positivt istället.

Kvällen igår var jättemysig. Hamburgarna blev supergoda! Hela familjen satt kvar länge vid bordet (vi satt dessutom ute och åt) och planerade semestern. Vi ska åka uppåt landet har vi tänkt. Köpa polkagrisar i Gränna, åka vidare till Höga Kusten och sista stoppet ska bli Liseberg. Det ska bli jättehärligt och förhoppningsvis hittar vi på många roliga saker.

Idag blir det nog en tur till stranden. Om nu solen vill komma fram och stanna där. Jag måste bada idag. Sorgligt att jag inte har gjort det än. Det är inte så att jag har långt till stranden precis... Och det är snart juli ju. Tiden springer iväg. Men nu ska jag hoppa in i duschen och sen få i mig den där näringsdrycken. Det ska gå...


Grillmästaren! ;-)



Elefanten nu igen



Jag har myror i benen. Många dessutom och dom börjar bli väldigt svåra att ignorera. Jag vill bara ut och springa tills benen viker sig och jag ramlar ihop i en hög på marken. Men nej, jag ska vara duktig och inte göra det. Måste stå ut... måste, måste. Jag får inte vara svag. Måste vara stark.

Jag kan inte riktigt fatta att det är kväll redan. Dagen har gått fort. Efter lunch cyklade mamma, storasyster och jag till Vikingamarknaden som är denna helgen i Höllviken. Det var ett helt okej lördagsnöje. När vi hade tröttnat cyklade vi hemmåt igen. Glass fick det bli till mellis fastän det snurrade många dumma tankar i huvudet. Pappa och jag cyklade senare till affären för att köpa lite som behövdes till kvällens middag och lördagsmys. Jag plockade ihop lite skumgodis. Måste utmana mig även om det är grymt mycket jobbigare nu när jag känner mig stor som en elefant. Åh, vad jag hatar att må så här...

Jag måste fokusera på det positiva. Jag har ätit trots att jag har mått dåligt. Det är bra. Ikväll ska vi grilla hamburgare. Det ska bli väldigt gott. Egengjorda hamburgare...mums! Så jag ska verkligen försöka ignorera alla dumma tankar och njuta av en härlig kväll med familjen. Det är vad JAG vill. Så det ska minsann bli så också. Dumma anoreximonster kan gå och dränka sig någonstans.

Nu ska jag nog sjunga Sing Star med dom andra. Eller så går jag ut och myser med kaninerna. Snart dags att tända grillen också. Jag har sagt till pappa att jag ska sköta grillningen ikväll, haha. Vi får se hur det blir med det. Jag vet i alla fall att jag har en härlig kväll att se fram emot. Inga dumma tankar ska få förstöra den.


Mysko bild på mig, haha.





Tidigt uppe



Idag är det lördag och förhoppningsvis blir den en bra sådan. Jag var uppe redan klockan sju. Anledningen till det? Jag och pappsen skulle hämta min storasyster i Lund vid halv 10. Så för att jag skulle kunna få i mig frukost innan vi åkte så fick jag sätta klockan lite tidigt. Men det är mysigt med tidiga morgnar tycker jag. Frukosten tog emot väldigt mycket idag. Men jag tryckte i mig allt, och dessutom vågade jag mig på ett nytt bröd. Näringsdrycken dracks i bilen på vägen hem från Lund. Så jag har börjat denna dagen bra. Fast det kommer bli kämpigt idag. Elefantkänslorna och dom dumma tankarna är väldigt aktiva. Men jag försöker intala mig själv att det kommer bli bättre ju längre jag står ut. Inte sant?

Dagen är ganska oplanerad. Strax ska jag klippa gräset tror jag. Kanske försvinner alla moln så att man kan sola lite? Det vore mysigt. Ikväll ska vi grilla hamburgare. Egengjorda såklart! Jättegott ska det bli! Men det är mycket som ska ner i magen innan dess... men jag ska klara det. Inget slarv ska det bli.

Jag känner lite att jag måste skriva om det här med att min behandlare ska sluta eftersom några har frågat om det. Det är alltså A som ska sluta och det är E jag ska ha nu istället. Och ja, det ska börja en ny istället för A. Så är det.

Nu ska jag ut och klippa gräset. Det är ju faktiskt roligt. :-p





Dagen då



Ja, då var det dags att sammanfatta dagen. Det har alltså varit en bra dag. (Att jag nu sitter med ångesten upp i halsen kan vi se förbi). Började med frukost. Fick tillsägelse om att ta mer smör, men bara på ena mackan faktiskt. Så det var ju lite bra i alla fall. Jag mådde inte alls bra efter frukosten. Ont i magen och illamående... Förmiddagen tillbringades till stor del sittandes på innergården i solen. Jag löste korsord, fyllde i en långtråkig enkät och pratade med söta människor. Fast jag blev ganska rastlös tillslut. Min behandlare förbjöd mig ju igår att gå ut och gå, även på friskvården. Så det var mycket myror i benen. Men som tur var hade jag en sak som jag behövde göra som tog upp mina tankar.

Jag tror inte att jag har berättat detta, men det är så här att min behandlare ska sluta. Jag fick reda på det redan i början av förra veckan. Det är lite av orsaken till att det har varit jobbigt och förvirrat för mig på sistone. Men ja så är det och det betyder att jag ska byta behandlare så klart. Så det var det som skulle klargöras idag. Efter att ha pratat med min behandlare, den nya behandlaren som jag vill ha och läkaren (chefen) så blir det så som jag önskade. Det känns väldigt skönt.

Till lunch idag var det färsspett med fetaost (jävla fetaost, suck), tabbouleh och tzatziki. Det var gott, men jag hade maximal otur då jag på något vis råkade få den enda oliven (dekoration) som fanns i tzatzikin. Jag tycker inte om oliver, men var tvungen att äta den...blä. Men jag överlevde. Efter lunchen satt vi i dagrummet och pratade och skrattade. Och jag klippte och klistrade. Det var en mysig stund. Sedan bestämde vi oss för att gå till parken och spela kubb. Dom andra ville dock att jag frågade min behandlare om lov eftersom jag har "utegångsförbud". Så jag tog hissen upp och frågade snällt om jag fick gå till parken och spela kubb. Klart att jag fick det. Men innan jag fick det hade jag ett litet samtal med henne och min nya behandlare. Det känns bra och jag ska minsann klara detta nu!

Efter samtalet gick jag till dom andra i parken. Så härligt det kändes att komma ut. Jag skuttade fram, haha. Kubbspelandet var kul (fastän mina lagmedlemmar gav upp, haha) och sedan var det mellis (rabarberyoghurt, hallon och flingor).  En trevlig stund med många skratt och efteråt fick jag många värmande ord från två av behandlarna om att jag skulle vara rädd om mig. Nu vågar jag inget annat efter dom fina orden. ;-)

Nu är det jordgubbstime! Och glass ska det minsann också bli! Mums!



BRA dag!



Jag har haft en BRA dag! Mycket skratt, trevliga pratstunder och lite kubbspelande. Jag får berätta mer sedan. Har massor av kul att berätta! Nu ska vi nämligen snart äta. Räkor och nybakade baguetter. Mycket gott!

Nu jävlar är det framåt som gäller. Sommaren ska räddas!





Fredag idag!



Idag är det fredag. Det känns väldigt konstigt. Veckan har gått snabbt. Den har varit fylld av tårar och mycket tankar, men den har förändrat mig en del känns det som. Igår hade min lillasyster bestämt att hon ville ha pasta och köttfärssås till middag så mamma hade lagat det. Jag tvekade länge innan jag bestämde mig för att också ta pasta till (fast jag kokade fullkornsspaghetti). Men jag åt både köttfärssås och spaghetti och det var så gott! Ketchup på också! Till kvällsmellis sedan åt jag fil och svenska jordgubbar och efter det naturgodis. Naturgodiset gav mig enorm ångest, men jag klarade av att hantera det. Idag har jag elefantkänslor...men jag ska försöka strunta i det och hoppas att dagen blir bra.

Fredag idag som sagt. Heldag på dagvården. Idag ska vi ha kubbturnering tror jag. Vi pratade om det igår i alla fall. Sedan hoppas vi på att det inte blåser så mycket idag så att vi kan bada. Vi hoppade det igår eftersom det blåste väldigt mycket. Idag har jag några saker som jag måste reda ut och klargöra lite. Mycket tankar som snurrar runt sen igår. Det var mycket att ta in... Jag vill inte ha för många oklara saker snurrandes runt i huvudet nu under helgen. Nej, det är bättre att ta tag i det direkt.

Nu måste jag hitta kläder att ta på mig. Väldigt jobbigt idag känner jag... Men det ska bli en bra fredag. Det har jag bestämt!





Nu vet jag



Oj, oj...vilken dag. Jag har blivit rejält omskakad och vet nu vad som gäller. I förmiddags hade jag självbild. Det gick bra. Självbilden kan vara ganska jobbig, men den ger en otroligt mycket... Lunch sedan. Idag serverades det laxfilé, nypotatis och romsås. Gott var det, även fast jag inte direkt gillar rom. Jag fick ett par små tillsägelser, men jag tycker att det gick helt okej. Direkt efter lunch hade jag samtal med min behandlare. Det var nog det jobbigaste samtalet vi har haft. Efter vårt samtal i tisdags hade hon skrivit ihop en lista på vad jag måste ha som mål för att bli frisk. En ganska lång lista och jag tänker inte skriva ut den här. Men det handlade om att äta tillräckligt med mat, inte tvångsmotionera, gå upp i vikt och så. Den känns absolut inte omöjlig. Jag ska klara det. Jag måste göra det för annars klarar jag inte av att gå i dagvården. Min behandlare sa att om jag känner att jag inte klarar av det som står på listan, att jag behöver mer hjälp, så är det en remiss till Lund och avdelning 33 som behöver skickas. Och jag har inga som helst planer på att läggas in. Det är en sak som är säker.

Så nu vet jag precis vad jag måste göra. Till på tisdag måste jag ha gått upp 1 kg, annars får jag time out. Så nu är det bara att kämpa på som aldrig förr. Jag fick totalt träningsförbud nu också. Jag får inte ens gå ut och gå på friskvården, utan måste vara på Idun hela dagarna. Det känns hårt, men det är så det är. Jag tänker inte låta anorexin vinna. Jag ska klara mig igenom detta. Någon inläggning ska det inte bli. Glöm det.

Nu är det snart dags för mat. Pasta och köttfärssås... hjälp typ. Mamma som har lagat det dessutom. Men det ska gå. Sen ikväll ska jag mumsa på naturgodis. Det ska bli gott!

Nu är det allt eller inget som gäller. Jag SKA klara detta!





Jag gör mitt bästa



Vilken härlig dag jag hade igår. Jag mådde bra! Mamma och jag cyklade till stranden. Jag hade tänkt bada, men det var alldeles för kallt. Så vi satt på stranden en stund och bara njöt av solen. Jag hade stor beslutsångest angående middagen sen, men det löste sig bra tillslut tycker jag. På kvällen fixade vi i trädgården och så. Det var en så skön känsla. Jag bara var... När det var dags för kvällsmellis cyklade pappa och jag till kanalen för att äta mjukglass. Men det var stängt...grr. Så vi fick cykla in till byn istället. Inte riktigt lika mysigt, men det fick vara så. Jag fick mitt älskade lakrits/violströssel i alla fall.

Idag har jag en orolig känsla i kroppen. Kanske bra att jag har en fullspäckad dag då. Först självbild, sen lunch, samtal, undervisning och slutligen mellanmål. Behandlarna har teammöte nu på förmiddagen och jag är orolig för vad dom ska säga och bestämma. Det känns inte så bra för min del och det är vikten som är det stora problemet. Det kommer säkert bli ett jobbigt samtal med min behandlare sedan. Då ska hon berätta vad hon och mamma pratade om igår också...

Jag tror att jag behövde den jobbiga dagen i tisdags. Det var ett slags uppvaknande. Kanske är det bara tillfälligt, men jag ska ta vara på den kraften som jag har nu. Nu har jag precis ätit frukosten så som jag ska (fil, flingor och två mackor) och jag hade smör på båda mackorna fastän jag hade mjukost på den ena. Det tog emot väldigt mycket, men jag klarade det. Jag kan och ska minsann visa att jag klarar av det också.

Nu ska jag snart styra stegen mot bussen. Näringsdrycken får drickas där eftersom jag inte klarar av att dricka den till frukosten. Så är det... Jag har alltså en fullspäckad dag idag. Ingen dötid överhuvudtaget. När vi har slutat blir det förmodligen bad också. Jag och en annan söt person har bestämt att vi SKA bada. Så badkläderna är nerpackade och sen får vi se hur det blir. ;-)

Hörs senare!
Kram!


Underbar kväll igår...


Jag på stranden, haha. :-p



Sommaren har kommit!



Det har varit en bra dag! Jag har verkligen försökt att inte tänka på allt jobbigt utan koncentrera mig på det positiva. Frukosten gick bra och ångesthanteringen också. Fast jag har fortfarande svårt för att andas i kvadrat och jag tycker det är jobbigt med avslappningen. Det funkar inte riktigt på mig... En sak som gjorde mig väldigt glad var att lunchen blev ändrad. Egentligen skulle det varit halloumisallad, men eftersom det var något trubbel med matbeställningen så fick vi räksallad istället. MYCKET bättre! Vi slutade efter lunch och då tog jag bussen tilll Trelleborg och mötte mamma. Vi har köpt fiskar nu! Två små söta slöjstjärtar. Nu måste jag komma på några bra namn. Det är alltid lika svårt...

Det är jättevarmt ute. Jag måste ner till stranden och i alla fall känna på vattnet. Det tar tio minuter att cykla. Ikväll ska jag äta glass. Skulle egentligen gjort det nu till mellis, men eftersom vi köpte fiskarna så blev det inte av. Men ikväll blir det förhoppningsvis glass! Jag är jättesugen på mjukglass med lakrits/violströssel. Mamma pratade förresten med min behandlare på telefon idag... och det märks kan jag säga. Hon tyckte att vi skulle köra till stranden. Alltså, man behöver ju inte överdriva. En cykeltur dör jag inte av precis.

Men nej, nu ska jag ut i den fina vädret. Mot stranden! :-D


Ganska svårt att få en bra bild på mina söta fiskar. :-p



Kämpar vidare



Onsdag... hur ska denna dagen bli tro? Jag hoppas att den blir mycket bättre än igår. Men det borde den bli. Igår var en riktig helvetesdag. Tyvärr är det inte bara att glömma och gå vidare, men jag ska göra mitt bästa för att försöka se framåt i alla fall. Mörkret omsluter mig, men jag kämpar förtvivlat för att ta mig ur det och kämpa mot ljuset. Jag vill bli frisk och jag ska bli frisk. Ett liv där anorexian bestämmer är inget liv som jag vill leva.

Idag är kort dag. Frukost, ångesthantering och sedan lunch. Kanske ska jag ha samtal efter frukost också. Vi var tvungna att ändra tiden eftersom jag börjar med självbild på torsdag. Så det blir kanske en full dag. Idag ska jag i alla fall äta glass. Det har jag redan bestämt. Passar bra till mellis i eftermiddag. Var och med vem vet jag inte. Men det löser sig alltid. Jag tror inte att det är svårt att hitta någon som vill äta glass när vi har så underbart sommarväder.

Men nu ska jag fortsätta göra mig iordning. Dags för näringsdryck också ser jag.
Hoppas ni får en bra dag. Det ska jag försöka ha!


Glass ska det bli idag!



Tårar hela dagen



Det har inte varit någon bra dag. Jag vill bara glömma den. Livet känns inte värt att leva. Misslyckande efter misslyckande. Jag känner mig svag och väldigt fast i ett mörker. Hur tusan ska jag klara mig ur detta? Just nu ser jag inget ljus i tunneln. Det är bara mörker. För jag har gråtit nästan hela dagen idag känns det som.

Vägningen i morse gick åt helvete. Rejält nervös var jag när jag steg upp på vågen. Jag trodde inte mina ögon när siffrorna stannade. Ett halvt kilo ner. Jag sa högt att jag inte litar på den där vågen. Hur kunde det bli så här? Efteråt gick jag in i skapanderummet. Chockad var jag och tårarna kom. I frukostkön kom ännu fler tårar och jag klarade inte av att ta tillräckligt med smör på mackorna utan det fick en behandlare göra åt mig. Ännu ett misslyckande. Efter frukosten låg jag på kuddarna i skapanderummet och försökte glömma verkligheten. Jag låg där i nästan två timmar tror jag. Gjorde sedan sällskap med två sötisar som skulle till stan innan lunch. Skönt att komma ut lite.

Lunchen var en bagel med cream cheese och skinka. Det var inte lite ost på...men det var bara att trycka ner det och inte försöka tänka. Sedan hade jag samtal med min behandlare. Jag satt där och skämdes och kände mig misslyckad. Jag erkände att jag inte har druckit upp alla näringsdrycker utan några har bara kommit ner halvt. Då var hon tvungen att ge mig en varning eftersom jag har vissa krav på mig. 1. Jag måste äta upp. 2. Jag måste dricka alla näringsdrycker. 3. Jag måste gå upp i vikt. 4. Jag måste äta fulla portioner hemma. (Och detta för att jag har gått där innan). Sedan pratade vi om hur jag ska klara av detta. Och så fick jag studsmattsförbud. Tvångsmotionen är ett av mina största problem...

Efteråt gick jag ut och då ringde fina A och frågade om det var jag som nyss gick ut. Det visade sig att hon och C var precis utanför. Så jag fick gråta ut och kramas. Älskade vänner! <3 Skapande sen. Då var jag någon helt annanstans i tankarna, tyvärr. Innan mellis fick jag en pratstund med en behandlare som gav mig lite ny kraft. Det behövdes och jag tackar så mycket. Melliset var yoghurt och ett knäcke.

Jag känner mig så jävla dålig. Jag klarar aldrig av något. Så känns det. Jag förstår inte hur detta ska gå. Jag VILL bli frisk och jag SKA klara det. Men om allt hela tiden går emot mig... ja, jag vet inte längre. Jag håller på att krascha totalt.
Men till middagen uteslöt jag inte kolhydraterna och drack dessutom ett glas mjölk. Det är väl alltid något... Jag försöker tro det i alla fall.





Försov mig



Godmorgon! Detta får bli ett kort inlägg. Jag försov mig. Pappa kom in tio i sju och frågade om jag var vaken. Var jag det? Nope, jag låg och drömde så sött. Verkligen en bra början på dagen. Dessutom har jag vägning idag. Detta bådar inte gott. Men det är bara att hoppas att jag har fått mitt jobbiga för dagen nu och att detta inte blir en sådan dag då allt går fel. För det behöver jag då verkligen inte.

Usch, detta känns inte alls bra. Jag behöver ingen jobbig dag. Jag som var så glad igår. Men så brukar det vara. Mår jag bra en liten stund så slår det tillbaka dubbelt så hårt på mig sedan. Fan då.

Men nej, detta SKA bli en bra dag.
Nu måste jag rusa. Jag kan ju inte missa den trevliga vägningen...



Älskade vänner <3



Denna dagen blev så mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. I förmiddags när jag var ute och promenerade gick jag in i affären där en sötis jobbar och fick en välbehövlig pratstund. Skyndade sedan tillbaka för att hinna i tid till lunchen. Skönt med en lugn lunch idag. Tomatsoppa med en klick turkisk yoghurt och två bitar foccaciabröd. Yoghurten och bröden var lite jobbigt, men ingen större fara. På vilan satt jag på innergården och pratade med söta människor och sedan målade jag en stund. Det blev en tur på stan innan mellis också. Melliset var jobbigt. Hallon, mango och keso. Jag tycker inte om keso. Det smakar inte så mycket, men det är konsistensen som ställer till det. Jag mådde illa efteråt...

Men jag blev väldigt glad när jag såg vilka som satt och väntade på mig utanför. Älskade vänner som lyste upp min dag. Så det blev en stilla promenad hem till en sötis och sen hämtade pappa mig där. Så nu är jag glad! Det behövs inte mer än fina vänners sällskap. Dessutom är jag glad att det har fixat sig med jobbet. Pappa pratade med min chef och han förstod att hälsan måste komma först. Men han sa att jag kunde komma och jobba några timmar då och då om jag orkade och kände för det. Hur bra är inte det liksom? Så vi får se hur det blir. Det känns helt okej nu i alla fall.

Det jobbigaste nu är vägningen som väntar imorgon. Jag kommer vara väldigt nervös som vanligt. Förmodligen mer nervös imorgon dessutom. Men det ska jag inte tänka på nu. Några dumma siffror ska inte få förstöra mitt glada humör. Dags att börja tänka på middag förresten. Får se vad det blir idag...





Äntligen måndag!



Godmorgon! Måndag och ny vecka! Det har jag inget som helst emot. Värmen ska komma nu också. Nu får vi verkligen hoppas att det blir så. Jag har redan (fantastiskt va?) klätt på mig. Shorts är det som gäller och då förstår ni att jag förväntar mig lite värme idag. Men annars löser en tjocktröja det. Det är lite kallt nu på morgonen, men jag får väl mysa ner mig i min filt när jag kommer till Idun. Idag står frukost, kontaktgrupp, lunch och mellanmål på schemat. Inget annat däremellan. Och idag ska det bli tomatsoppa till lunch om jag inte minns fel. Det ska bli skönt med en "lugn" lunch eftersom det känns som om luncherna har varit jobbiga på sista tiden. Men jag har ju överlevt...

Mer har jag nog inte att komma med denna morgon. Nu ska jag borsta tänderna och sedan packa ihop det sista. Jag hoppas att detta blir en bra dag (men tyvärr känns det lite oroligt). Vi hörs senare!


Shortsen är på!



Jag skäms och känner mig misslyckad



Så är helgen snart slut. Väldigt skönt tycker jag. Ny vecka imorgon och jag påbörjar min fjärde vecka på dagvården. Här springer tiden iväg ja... Två veckor kvar innan sommaruppehållet. Sedan blir det sex veckors "sommarlov", med halva dagar på dagvården två gånger i veckan. Vad jag ska fylla dom veckorna med återstår att se. Jobb var ju planerat, men eftersom anorexin kramar mig alldeles för hårt så är det tydligen ingen bra idé. Och på tal om det så har jag fortfarande inte berättat för pappa hur det ligger till. Jag hade tänkt göra det nu efter middagen, men fegade ur. Då kanske ni förstår hur jag mycket jag skäms och hur misslyckad jag känner mig. Jag kommer be mamma berätta det för honom. Jag klarar inte av det. Vad är jag rädd för? Massa olika saker. Men mest för att han inte ska förstå. Jag vill bara sjunka genom jorden...

Nä, nu måste jag bli lite positivare. Vi åt en god middag. Grillade lax i folie med purjolök och svamp. Färskpotatis till det. Och vet ni vad jag åt till mellis i eftermiddags? Den där äpple & kanelglassen från GB. Mumsigt var det! Glass är sååå gott. Det var förresten längesen jag åt mjukglass nu. Får se till att göra det i veckan. Men nu ska jag ordna upp på rummet. Om någon timme ska jag mysa ner mig i sängen och titta på film och äta något gott till kvällsmellis. Frågan är bara vad? Ja, något hittar jag säkert... :-)




Mumsigt!




Lite dålig start



Godmorgon... Jag har sovit ganska bra inatt tror jag. Jag har i alla fall inte varit uppe någon gång. Det känns som om jag har börjat sova lite bättre på sistone. Nu gäller det bara att jag lär mig gå och lägga mig tidigare på kvällarna. Halv nio hoppade jag ur sängen denna morgon och då hade jag nog fått nästan åtta timmars sömn. Perfekt. När jag gick ner sa mamma att pappa hade kört iväg för att köpa bullar. Jag frågade om han skulle köpa någon grov som jag kunde äta, men fick då svaret att dom trodde att jag hade bröd som jag kunde äta. Ehm...ja, "mitt" bröd finns i skafferiet, men kan inte jag få en nybakad bulle ändå? Mamma ringde till pappa. Inget svar. Jag gick ledsen upp på mitt rum. Kände mig osynlig... När pappa kom hem visade det sig att han hade köpt några grova bullar också. Lite gladare blev jag, men mammas kommentar sårade...

Nu får jag försöka skaka av mig den lite dåliga morgonen. Pappa och jag ska strax köra och köpa brädor så att vi kan bygga en utebur till kaninerna. Alltså måste jag göra mig iordning. Kvällen igår blev ganska lugn förresten, föruotm att jag hoppade en liten stund på studsmattan innan jag skulle köra syster till en kompis. Men sedan låg jag i sängen och tittade på film och åt jordgubbar och glass. Kändes lite bra.

Nä, nu måste jag fixa till mig. Pappa är redan färdig...


Denna utsikten har man om man ligger på marken på
Iduns innergård.



Man måste utmana



Jag mår lite bättre nu. Inte mycket egentligen, men jag försöker att koncentrera mig på det positiva. Dagen har varit helt okej. Var precis ute och cyklade en runda med pappa. Nästan perfekt cykelväder var det. Nu är grillen tänd och ikväll ska det grillas fläskkotletter. Lite jobbigt mat, men strunt samma. Till det blir det färskpotatis (varav några små från egna trädgårdslandet som jag ska äta) och någon sås tror jag. Tzatziki såg jag också där nere i köket. Ja, vi får väl se helt enkelt vad som serveras. Sedan ikväll blir det jordgubbar. Och lite glass har jag tänkt. Och kanske popcorn eftersom jag är sugen på det. Hm...jag får se. Jordgubbar blir det i alla fall och så hittade jag en lakrits/hallonklubba som jag köpte för ett tag sedan. Kanske dags att äta den?

Oj, vad mycket matsnack det blev nu då. Inte så konstigt eftersom det är det som oftast snurrar i mitt huvud. Tyvärr. Förutom att äta god mat ska jag nog ligga framför teven och bara ta det lugnt. Försöka dämpa ångesten och inte bry mig så mycket. Jag VILL bli frisk och då gäller det att utmana sig. Inte bara när det gäller mat, utan även vad man gör. En helkväll framför teven är en utmaning för mig. Att inte gå ut och springa i trädgården eller hoppa på studsmattan. Ja, det krävs en del av mig för att klara av det. Speciellt när jag äter sådant som är ångestladdat.

Så vi får se vad kvällen har att bjuda på. Kanske får jag vara chaufför ikväll igen. Syster kom precis och frågade. Ja, så kan det bli. Men nu är det snart mat. Mums för grillat!


Hallon/lakrits. En favorit!



Kaoset fortsätter



Tiden bara rinner iväg. Jag släpade inte mig upp från sängen förrän vid halv 10. Frukosten åts en stund efter 10 och sedan fick mamma och jag köra hela vägen till Malmö för att lämna syster för att hon missade bussen. Sedan åkte vi och köpte blommor. Nu har jag precis kommit hem. Sitter i sängen och tänker på allt jag måste göra. Det är en stor röra i mitt rum och det känns som om jag har hur mycket som helst att göra. Frågan är vad?

Kvällen igår var lugn. Syster och jag lagade mat tillsammans och det blev väldigt bra. Potatis från egna trädgårdslandet är underbart gott. Egna köttbullar, matjessill, gräddfil och grönsaker blev det också. Senare på kvällen åt jag jordgubbar och glass. Ångesten skrek och slet i mig. Det var mycket för att jag var ensam. Då blir allt mycket jobbigare. Studsmattan fick sig ett besök, jag sjöng Sing Star och kröp sedan ner under min duntäcke i soffan och tittade på film. Jag var chaufför denna kväll också så när jag vid kvart över ett i princip låg och sov i soffan fick jag skvätta vatten i ansiktet och ge mig ut i natten. Sedan var det bums i säng.

Nu ska jag snart få i mig lite lunch tänkte jag. Det tar emot... Sedan ska jag försöka göra lite av allt det som jag behöver göra. Fixa och ordna olika saker. Kanske kan jag känna mig lugnare sedan. Men jag vet vad det är som stör mig mest. Det är att jag inte har berättat för pappa att jag inte kan jobba i sommar. Jag är rädd. Jag förstår inte. Så sjuk är jag väl inte? Vad har dom fått det i från liksom? (Innerst inne vet jag precis vad dom menar) Jag känner mig rejält misslyckad. Hur kunde det bli så här?

Nej, nu måste jag röra på mig. Förhoppningsvis återkommer jag med ett gladare inlägg senare.
Var rädda om er.


Vårt lilla midsommarbord.



Midsommar(kaos)



Godmorgon!
Idag är det midsommarafton. Det känns konstigt. Jag kan liksom inte ens förstå att det är sommar och juni. Och midsommar är väl en stor sak...eller? Det var det när man var liten i alla fall. Planerna för dagen är lite lösa än så länge. Men jag ska till midsommarfirandet i Skanör är det tänkt. Sedan får jag nog ta dagen som den kommer. Maten blir ett stort problem idag. Jag har inte ätit frukost än så att äta lunch innan jag åker är inget alternativ. Det skulle isåfall vara att jag äter något litet. Och ja, sedan vet jag ju inte hur dagen kommer att se ut riktigt. Det är jättejobbigt att det ska behöva vara så här. Desstuom ska dom där jävla näringsdryckerna ner också. Men jag får som sagt ta dagen som den kommer. Försöka hålla mig lugn...

Kaoset från igår sitter i. Men det är midsommar nu. Jag ska minsann ha en bra midsommar! Det ska gå. Idag ska jag plocka blommor, göra en krans, dansa, leka och äta god mat. Så det så.

Först frukost.


Midsommarfirande förra året. :-)



På väg att krascha



Så...nu har jag samlat mig lite. Tankarna är lite lugnare. Fortfarande stort kaos i huvudet, men nu ska jag nog kunna skriva ner ordentligt vad som har hänt.

Jag blev väldigt irriterad i morse när bussen kom två minuter för tidigt och gjorde så att jag missade den. Alltså fick jag gå dom 25 minutrarna till centrum och ta en senare buss som gjorde att jag fick springa sista biten till Idun för att komma i tid till mitt samtal. Samtalet sedan innebar mycket tårar. Vi pratade om min farfar och saknaden efter honom (han gick bort i cancer i februari förra året). Vi stod varandra nära och det är bara när jag verkligen tänker på att han inte längre finns som jag fattar att det är så. Det gör så ont. Men det var skönt att låta tårarna rinna. Förutom detta berättade min behandlare lite om vad dom hade sagt på teammötet som dom hade haft på morgonen. Dom avråder mig starkt från att jobba i sommar. Jag är alldeles för underviktig och måste lägga min energi på att äta bra. När hon sa det blev jag chockad, men samtidigt lättad. För jag vet precis vad som planeras i mitt huvud. Det jag går upp nu kan jag gå ner när jag jobbar. För då kommer maten vara ett stort problem. Samtidigt så vill jag jobba för att jag behöver pengar, vill inte göra mina föräldrar besvikna... och ja, det är mer som spelar in. Men jag vet att det bästa för mig är att inte jobba. Jag är för sjuk...

Efter samtalet hjälpte jag till i köket. Jag fick en chock när jag såg att vi skulle ha halloumiost till quinoapilaffen. Som om dagen inte hade varit tillräckligt jobbig redan liksom. Jag fick hjälpa till att lägga upp osten på galler och sedan pensla olivolja på dom. Jag kunde inte fått värre uppgifter, men jag överlevde. Men det var nära att jag inte överlevde själva lunchen. Jag tycker INTE om halloumiost. Jag klarar inte ens av att tugga på det. Men ner var jag tvungen att få det så jag fick skära det i små bitar och blanda med det andra och sedan in i munnen och svälja utan att tugga. Jag trodde inte att jag skulle klara det och efteråt mådde jag extremt illa och tårarna ville bara rinna. Satte mig tillslut på innergården och fick en pratstund med en söt person och sedan blåstes det såpbubblor.

Till mellanmål blev det smoothie och ett knäcke med smör. Jag mådde inte bra. Lunchen hade satt djupa spår och jag känner att jag borde pratat om det, men jag orkade inte. Jag hade ingen energi alls. När jag hade gått från Idun ringde jag till mamma och berättade vad min behandlare hade sagt om jobbet. Då kändes det som om hon inte förstod, men när vi pratade om det när jag kom hem så kändes det lite bättre. Jag vill dessutom att hon ringer och pratar med min behandlare om det. Jag vill att hon ska få höra av någon annan hur det är. Pappa vet inget än. Jag orkar inte berätta det ikväll. Nu är det snart midsommar och vi har några dagar ledigt. Detta får vi ta tag i på måndag.

Så det har varit en omtumlande dag. Jag hoppas att morgondagen blir bättre. För nu känns det som om jag är på väg att krascha. Det känns inte bra, men detta ska väl fixa sig på något vis...


Fina såpbubblor. :-)



Kaos



Det är fullständigt kaos i mitt huvud just nu. Dagen har varit extremt jobbig och jag klarar inte av att reda ut vad som har hänt. Inte nu. Det får bli i ett inlägg senare ikväll. Men en liten sammanfattning ska jag bjuda er på så länge.

För tidig buss = jag fick springa till Idun.
Många tårar på samtalet med min behandlare.
Dom avråder mig starkt från att jobba i sommar.
Fick trycka ner halloumiost till lunch utan att tugga.
Skyhög ångest hela eftermiddagen.
Föräldrar som inte förstår hur sjuk jag är. Vadå inte jobba?

Skriver mer senare ikväll. Just nu är allt en enda stor röra...




Dålig planerare



Jag har varit uppe i över två timmar, men ändå är jag stressad. Jag är dålig på att planera. Så måste det vara. Men frukosten är nertryckt och kläderna på (det saknas bara strumpor. Hur tusan kan man ha beslutsångest om det?). Nu ska jag bara fixa håret och packa ihop allt. Sedan ge mig av mot bussen. Ja, det blev bussen idag. Jag kände att jag behövde några timmar här hemma eftersom jag var borta hela dagen igår. Det fick förresten bra hos farmor. Skönt att vara ute på landet några timmar och så satt jag och myste med mina älskade katter. Vi satt i solen och bara njöt. Jag kände hur avslappnad och lugn jag kände mig när jag satt och klappade dom. Jag som har så svårt att slappna av. Det var en otroligt skön känsla att bara vara...

Men nu måste jag göra mig färdig. Annars slutar det med att jag får springa till bussen. Risken att det blir så är ganska stor ändå...


Underbart...



Mycket tankar



Äntligen hemma. Jag är så trött. Tur att jag skrev ihop det mesta av dagens händelser innan ikväll när jag var hos farmor. Minnet är inte så bra just nu. Jag ska lägga mig om en liten stund. Annars lär jag somna här framför datorn...

Dagen har gått väldigt snabbt, men jag har nog inte riktigt hängt med känns det som. Jag bytte kläder ett antal gånger i morse. Allt kändes fel och tjockkänslorna var enorma. Det blir bara värre och värre. Frukosten gick ner i alla fall och sedan satt vi och pratade i dagrummet. Jag gick ut på en liten panikpromenad innan ångesthanteringen. Var tvungen att röra på mig. På ångesthanteringen övade vi oss först på att andas i kvadrat. Jag har jättesvårt för det. Likaså med avslappningen. Massa annat som snurrar runt i huvudet och och idag var jag nära att hoppa upp från golvet och springa ut i panik. Jag vet inte varför det blir så...

Resten av tiden satt vi ute i solen och gjorde pnt. I höstas kommer jag ihåg att dom satte fram en chipsskål på bordet, nu var det en godisskål. Alla fick göra ett pnt och berätta hur dom tänkte och kände. Det är intressant att höra hur alla tänker och känner eftersom det är så olika. Den här godisskålen får alla att reagera olika. När jag ser godis tänker jag direkt att det är något som får mig att gå upp i vikt. Men samtidigt vet jag att det inte är så. Skulle jag äta en godisbit så skulle det inte göra någon som helst skillnad på min vikt. Men detta måste jag hela tiden upprepa för mig själv för annars blir ångesten skyhög igen.

Lunch sedan. Grönsakspaj, en minibaguette med smör och sallad. Vår kock är på semester och det betyder att mycket av maten köps färdig. Den där pajen borde inte hetat grönsakspaj. Vid mitt bord satt vi och letade efter grönsakerna. Dom var inte många nämligen. Ångesten var hög och att jag nästan fick slänga i mig halva pajbiten eftersom tiden hade runnit iväg gjorde inte det hela bättre. Efteråt pratade jag en stund med min behandlare. Pratade om hur jag skulle klara av mellanmålet och resten av dagen. Nu blev det inte så som vi bestämde, men jag löste det bra i alla fall. Jag har ätit stooora svenska jordgubbar idag. Mums!

Men nu är det dags att sova. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna...


Stooor jordgubbe!



Lite positivt



Det går framåt med sömnen. Jag la mig innan midnatt igår. Stort framsteg! Så nu känns det lite bättre. Och vet ni en sak till som är bra? Till middag igår åt jag kycklingfilé, wokgrönsaker och ett knäcke. Och så blandade jag ihop lite yoghurt och sambal oelek. Det blev jättegott faktiskt. Jag är lite stolt över att jag lagade mat igår trots mitt elefantmående.

Idag är det onsdag. Slutar efter lunch och i eftermiddag ska pappa och jag köra till farmor. Vi har lantbruk där ju så pappa har en sak som han måste fixa, men vi åker hem ikväll igen. Så det blir en sen uppdatering ikväll. Det ska bli skönt att komma ut på landet några timmar. Och maten ska jag inte oroa mig för. Jag får köpa något mellis så att jag har i bilen och sedan ska jag minsann äta det som farmor har hemma. Gröt eller fil finns alltid som nödlösning liksom. Så det ska nog lösa sig.

Men nu måste jag skynda mig. Har haft stora klädproblem denna morgon, men nu har jag en vit klänning på mig. Får se om det blir slutresultatet eller inte. Men vi hörs ikväll. Ha en underbar onsdag! Kram!



Elefantkänslor



Jag efterlyser lite energi för min verkar vara slut. Idag har jag verkligen märkt av tröttheten och att jag sover alldeles för lite. Nu när jag tänker efter så har jag gått i en dimma hela dagen. Piggnat till ibland, men sedan har jag återgått till det trötta. Ja, så kan det vara ibland. Dagen började i alla fall med vägning. Med skakiga ben tog jag steget upp på vågen och inväntade reslutatet. 0,5 kg upp. Inne i huvudet skreks det, men jag vet att det var bra. Precis lagom. Frukost sedan. Yoghurten, flingorna och mackorna la sig som en klump i magen. Jag satt i skapanderummet och klippte och klistrade en stund sedan. Bra när man behöver tänka på annat.

Det blev en runda på stan innan det var dags för lunch. Pytt i panna serverades idag. Rödbetor och morötter till det. Allt åts för sig. Inget fick blandas. Det värsta med pytt i panna är att det är så många bitar. Men allt kom ner till slut. Efteråt hade jag samtal med min behandlare. Väldigt skönt. Vi pratade mycket om sommaren och hur jag ska lösa det. Jag ska ju jobba några veckor och jag vet redan nu att maten kommer bli jobbig. Dagvården har öppet två halvdagar i veckan under sommaruppehållet, så jag ska försöka vara där så mycket som det går. Jag måste bara diskutera med min chef hur vi ska lösa det.

Efter samtalet var det skapande. Vi lekte först med ballonger och gjorde sedan en medveten närvaro övning där jag helt försvann in i mina egna tankar. Så uppgiften vi fick efteråt fick jag göra lite annorlunda. Mellis efter det. Ett knäckebröd med smör, ost och paprika och ett glas juice. Vi fick dyr juice idag, haha. Det var en trevlig stund runt bordet. :-)

Det jobbigaste med allting just nu är att jag inte känner någon hunger. Jag pratade om det på samtalet och även efter mellis när jag tog min näringsdryck ur kylen. Min behandlare har flera gånger sagt att hon önskar att det fanns något dunderpiller som hon kunde ge mig och så var allting bra sedan. Tänk om det vore så enkelt. Men det är bara att kämpa på. Trycka ner maten fastän jag känner mig stor och klumpig som en elefant. Jag kan överhuvudtaget inte se (och känslan ska vi inte ens prata om) att jag behöver gå upp i vikt. Det är totalstopp i huvudet.

Men ja, snart dags för mat. Små steg i taget och det funkar någorlunda bra...


Min ängel hänger ofta runt min hals.



Det är bara siffror



Jag är skakig. Det är den vanliga nervositeten och rädslan inför vägningen. Men idag är det värre än vanligt. Jag är tveksam till om jag ens kommer kunna ta steget upp på vågen. Jag vill inte se siffrorna rulla förbi och slutligen stanna på något som absolut inte är okej i för dom i huvudet. Själv vet jag att vågen måste visa uppåt. Det jobbigaste är hur höga siffror jag ska tvingas titta på. Men jag ska inte låta några dumma siffror knäcka mig. Jag vill leva och då ska några dumma siffror kvitta. Men det går inte att bortse från att jag känner mig stor som en elefant och att jag har mått skit dom senaste dagarna. När vänder det?

Dagen börjar alltså med vägning, sen frukost, lunch, samtal, skapande och slutligen mellis. Och antagligen kubbspelande där emellan. Så det ska kunna bli en bra dag. Siffror är bara siffror. Inget att hänga upp sig på. Istället kan jag berätta att jag fick problem med akvariet igår. Det var inte så lätt som jag trodde att starta upp det. Pappa upptäckte att byrån inte klarade av den tyngden som blev när jag fyllde akvariet. Så det ska lösas på något vis. Alltså lär det dröja några dagar innan söta fiskar får simma runt på mitt rum. Men så är det.

Nu är det snart dags att åka. Håll en tumme för mig.
Det är bara siffror...


Tur att jag har min älg som kan lugna ner mig...



Många tillsägelser



Äntligen hemma...och jag är helt slut. Jag har snubblat på mina egna fötter ett antal gånger, ramlat i en trappa och knappt orkat hålla mig på benen vissa stunder. Det är inte lönt att jag säger att jag ska gå och lägga mig tidigt för det kommer säkert inte bli så. Jag måste hinna med så mycket. Göra allt jag ska, och det perfekt. Inte slarva och slöa. Det är allt eller inget.

Dagen har gått väldigt snabbt tycker jag. Började med frukost. Jag blev tillsagd om smöret. Ovanligt? Nej. Men att jag behövde mycket mer smör blev jag lite förvånad över. Mina mackor smakade alldeles för mycket smör enligt min smak. Efter frukost var det kontaktgrupp och sedan var jag ute en runda på stan innan lunch och trängdes med allt folk. Lunchen var kamutvetesallad med räkor. Där var grönsaker och cashewnötter i också. Och så en macka med hummus till det. Jag lyckades inte bättre med att bre min macka till lunchen heller. Fick tillsägelse, och inte bara en, om att ta mer hummus. Godkänd till slut och sedan började kriget i huvudet om hur jag skulle äta maten. Groddarna först, sen morötterna... och så vidare. Det var inte många minuter till godo när jag skrapade det sista från tallriken.

På vilan satt jag och myste i solen och sedan var vi några som gick till parken och spelade kubb. Kubbpremiär för min del. Haha, vet ni? Det kom en tysk gubbe som frågade om han fick filma oss när vi spelade. Självklart sa vi, haha. Sedan var det mellis. Smoothie och två skorpor med smör. Så var måndagen avklarad. Imorgon är det vägning. Usch, jag får inte tänka på det. Men det är svårt att få det ur huvudet. Jag är absolut livrädd för vad vågen kommer visa...

Men en sak i taget. Nu är det middag som står på tur. Min hunger står på noll. Men jag vet att jag måste försöka äta ordentligt. Alla säger att det kommer bli bättre. Jag undrar bara när? Efter maten ska jag fixa i akvariet. Plantera växter och fylla med vatten. Det ska bli roligt! Men först mat...


Jag myser i solen och löser korsord på vilan.



Sömnproblem



Det här med sömn ja... Inatt har jag sovit knappt 4 timmar. Jag gick inte och la mig förrän efter halv två så jag får väl skylla mig själv, men jag var tvungen att fixa några saker. Dessutom hade jag ingen ro till att sova så då tänkte jag att jag lika gärna kunde vara uppe. Fast jag märkte att jag var väldigt ostadig på benen när jag till sist bestämde mig för att sova. Men nu är det måndag i alla fall. Väldigt skönt. Helgen har verkligen varit upp och ner och nu behöver jag få rutiner i livet igen. Lite balans helt enkelt.

Samtidigt är jag orolig för hur denna veckan kommer bli. Vägningen imorgon kommer säkert vara väldigt avgörande. Alltid är det dessa siffror som ska oroa och förstöra. Men det är imorgon. Jag behöver inte tänka på det idag. Jag ska inte tänka på det idag. Jag ska göra ett försök i alla fall. Idag är det måndag och jag har typ ingen aning om vad denna dagen kommer bjuda på. Frukost, kontaktgrupp, lunch, och mellis. Däremellan måste jag en runda till stan för att köpa busskort och försöka hitta presenter. Växter till akvariet ska också köpas idag, men det får pappa och jag göra sen när vi kör hem.

Nä, nu får jag resa på mig så att vi kommer iväg i tid. Solen skiner idag och det ska bli ganska varmt. Det tycker jag är härligt. Det är ju faktiskt i mitten av juni. Det ska vara sommar!


En trött jag denna morgon.



Fel håll känns det som



Idag har jag och mamma varit på fiskjakt. Ett akvarium är nu köpt och jag håller på att fixa iordning det. Så i veckan ska fina fiskar få flytta in på mitt rum. Jag har lovat min syster att hon också ska få ha en fisk. Generös syster jag är, hehe. Nä, men det ska bli roligt med fiskar. Rogivande också tror jag, och det var förresten den enda mamma och pappa behövde höra för att dom skulle gå med på att jag skulle få fiskar. Jag kommer inte ens ihåg att jag har tjajat. Det känns nästan konstigt. Kaninerna som jag och syster fick i höstas behövde lite mer övertalning, men det var inte så svårt det heller egentligen. Mamma och pappa är snälla helt enkelt och det är jag väldigt tacksam för.

Maten har varit ett helvete idag. Frukosten klarade jag inte av att pressa ner helt och när det var dags för lunch hade jag ingen aptit alls. Aptiten har kommit tillbaka lite bättre nu på eftermiddagen, men det är väldigt jobbigt att stoppa något i munnen. Sedan börjar jag oroa mig för vägningen på tisdag. Vågen måste visa mer plus än förra veckan. Annars kommer det säkerligen bli jobbigt... så jag försöker att inte tänka på vad jag stoppar i munnen och att det känns förjävligt. Dessa tre dagarna har varit jättejobbiga. Det känns värre nu än för två veckor sedan. Det borde kännas bättre egentligen. Varför gör det inte det? Varför är det jobbigare att äta och varför kommer tankarna på att avsluta livet allt oftare? Det känns som om det går åt fel håll...

Kvällen ska förhoppningsvis bli lugn. Jag ska fortsätta att fixa med akvariet och lite annat. Kycklingfilé blir det till middag. Sedan så har jag köpt glass som jag kanske vågar mig på. Får se om jag är sugen på det sedan. Just nu är jag inte det. Men den som lever får se. Nu är det akvariet som ska fixas så att fiskarna kan flytta in.




Detta ska jag på något vis få ihop.



Här får man inte sova länge



Halv 9 vaknade jag lite småsur av att jag hörde massa buller. Det var mamma som rensade stuprännorna. Precis i den hörnan där jag sover med huvudet också. Men det var väl lika bra att komma upp. Igår blev mattiderna lite konstiga, så jag behöver en bra matdag idag. Jag ska snart fixa frukost. Sitter just nu i soffan och tittar på Mysteriet på Greveholm. Det är den bästa julkalendern som någonsin gjorts. Vi köpte den när den kom ut på film och den har det tittats på väldigt många gånger här hemma. Jag har minne av att vi delade upp alla rollerna och skulle spela upp allting, samtidigt som det rullade på teven. Och jag märker nu att dom flesta replikerna sitter kvar. Väldigt roligt, haha. :-)

Idag finns det inga direkta planer för dagen. Jag ska se om vi kanske kan köpa en guldfisk. Det ska bli mysigt med ett akvarium på rummet. Annars ska jag försöka att bara ta det lugnt. Min kropp är sliten och jag har ont i halsen. Jag måste förstå att man ska ta det lugnt då. Kroppen behöver vila ibland. Varför är det så svårt för mig att förstå? Detta ska bli en bra matdag och en vilodag. Hur nu det ska gå ihop...men jag ska försöka i alla fall.

Imorgon är det tillbaks till dagvården. Skönt eftersom mina tankar bara blir mer elaka för varje dag som går. Men nu frukost. Mamma köpte något tyskt bröd igår som ska bli spännande att smaka...





Jag måste lära mig att acceptera och förstå



To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down

...sick of everyone around
with their big fake smiles and stupid lies.


Just nu är livet inte roligt. Tankarna är extremt elaka och jag vill falla ner död. Jag orkar inte leva. Så känns det. Och det är klart att jag inte orkar leva när jag inte kan leva mitt liv så som jag vill. Jag bestämmer inte över mitt liv. Det är anorexian. Men jag försöker så mycket jag kan att få tillbaka kontrollen. För jag VILL orka leva. Men vissa stunder känns det inte ens lönt att kämpa vidare. Då känns det som om att ge upp är det enda alternativet. Sjukdomen är för stark. Och jag är svag.

Jag har alltid haft svårt för att acceptera och förstå att jag är sjuk. Jag har fortfarande svårt för det, men nu när jag var ute och gick förstod jag verkligen att jag är sjuk. Det är i dom stunderna då jag vill falla ner död. För då förstår jag hur hemskt livet är och hur mycket jag har skadat mina nära och kära med allt detta skitet. Men jag ska ta mig ur detta. Anorexian är stark, men jag ska minsann visa att jag är ännu starkare. Det är min plan.

Ja...annars har dagen rullat på. Jag var i Trelleborg med mamma och pappa och gjorde några ärenden. Vi tittade bland annat på akvarium och fiskar. Jag vill ha en guldfisk! Det tror jag skulle vara roligt och rogivande. Så det ska försöka fixas så snart som möjligt. Sedan så köpte jag godis i en godisaffär som jag tycker om. Dom har den bästa mjukglassen också förresten. Jag tycker det är roligare att köpa godis i en godisaffär än på typ Ica. Fler alternativ och så känns det bättre. Och vet ni? Dom hade minsann mitt älskade naturlakrits. Så godis ska det antagligen mumsas på ikväll.

Men först middag. Ikväll blir det köttfärslimpa (med massa svamp i), potatis, sås (kanske för mig), morötter och ärtor. Och så självklart lingonsylt. Sedan blir det mys framför teven. Men nu är det mat. Det luktar väldigt gott... :-)





Lite sovmorgon



Jag har sovit typ 8 timmar inatt. Har vaknat några gånger under natten och morgonen men inte förrän kvart i nio vaknade jag på "riktigt". Så skönt! Innan kunde jag absolut inte låta mig sova lite längre eftersom det blev så mycket trubbel med maten då, men nu har jag lärt mig att hantera det. I alla fall lite bättre. Man ska liksom kunna sova lite längre ibland.

Kvällen igår var mysig. Mamma och jag var förresten ute och gick en runda i regnet. Vi tog på oss regnkläder och stövlar och plaskade runt. Det var jätteroligt! Det är så skönt att komma in sedan när man har varit ute i sånt busväder. Middagen igår blev hämtmat precis som jag trodde. Vi beställde från ett ställe som har italiensk och thailändsk mat. Jag hade enorm beslutsångest om jag skulle ta pizza eller thaimat. Deras pizzor är väldigt goda. Riktiga italienska pizzor gjorda på dinkelmjöl, bra råvaror och så. Men jag bestämde mig tillslut för att ta thaimaten. En grön currygryta med  bambu, kokosmjölk och kyckling. Det var gott. :-)

Idag är det lördag. Och det regnar inte! Får se vad jag lyckas hitta på idag. Men nu är det dags för frukost. Tankarna är lite dumma idag, men jag ska försöka strunta i dom. Dom ger mig inget bra alls.

Grön currygryta med bambu, kokosmjölk och kyckling. Ris och grönsaker.




Myror i benen



Jag undrar om det har tänkt att sluta regna snart. Det börjar bli lite tråkigt liksom. Visst, vädret hjälper mig att hålla mig inne, men jag börjar bli väldigt rastlös och uttråkad. Det vore trevligt om jag kunde sitta ute i solen och mysa. Men nope. Inomhusväder är det. Jag var ute en halvtimme innan lunch och höll på att blåsa bort. Jag blev nästan lite rädd så starkt vinden tog tag i mig. Så jag antar att det bästa är att hålla sig inne. Jag har dammsugit, torkat golv, satt alla filmer i bokstavsordning, rensat blommor... och tiden har rullat på. Men nu börjar det bli riktigt jobbigt. Jag har ingen ro till att sitta ner och ta det lugnt och titta på film eller lägga pussel. Tankarna snurrar runt alldeles för mycket.

Maten har gått helt okej idag tycker jag. Beslutsångesten har varit jobbig, men jag har klarat av det. Smöret har jag lyckats med också förresten. Middagen ikväll är det lillasyster som ska bestämma. Och jag ska verkligen försöka acceptera och äta det hon väljer. Antagligen blir det någon sorts hämtmat. Sushi pratade hon om innan, men vi får se. Jag är sugen på att utmana mig riktigt ordentligt även om jag mår skitdåligt. Jag orkar inte hålla på så här. Jag vill kunna äta vad jag vill. Så jag får se vad syster bestämmer. Det jobbiga med hämtmat är att det finns så många olika alternativ, så något sorts beslut måste jag ta. Men det löser sig.

Fredag idag ju. Det betyder myskväll och något gott att mumsa på. Förhoppningsvis utan massa dumma tankar. Det ska jag satsa på!

Inte så roligt väder...




Inneväder



Är det sommar eller höst? Det är ju storm ute. Det blåser och regnar. Jag vaknade av att vinden tog tag i hela huset. Lite sovmorgon fick jag idag i alla fall. Vid halv åtta gick jag upp och då kände jag mig ganska utvilad. Sedan dess har jag sorterat lite tvätt och nu ligger jag i soffan med täcke och kuddar och tittar på Saltkråkan. En lugn och skön morgon. Fast det är jobbigt att vara så här pass still. Monstret skriker att jag måste röra på mig. Men nej, jag ska mysa här i soffan. Dags att göra frukost snart också. Idag ska jag försöka ha smör på mackorna. Fast det tar emot att äta en så stor frukost överhuvudtaget och smöret gör allt mycket svårare. Tankarna är inte trevliga idag...

Jag tänkte städa idag. Det är inneväder. Det borde vem som helst förstå. En stor utmaning att hålla mig inne en stor del av dagen. Någon liten sväng ska jag ut, men annars ska jag försöka vara inne och ta det lugnt. Det är jobbigt, men jag ska klara det. Man är inte ute och går i detta stormvädret. Varför ska det vara så svårt för mig att förstå? Nej, idag ska jag ge anorexian en fet smäll.

Dags att göra frukost nu. Fil, flingor och två mackor. Det ska gå.


En januarimorgon.



Jag är jätterädd



Home, sweet home. Jag skulle egentigen tagit bussen hem idag, men mamma skjutsade min syster och hennes kompis till Malmö och hämtade mig samtidigt. Så jag slapp bussen. Väldigt skönt. Och på hemvägen handlade vi lite. Ikväll ska det mumsas på svenska jordgubbar! Dom första för i år. Det ska bli väldigt gott! Det känns förresten som fredag idag, men det är för att jag är ledig imorgon. Dagvården har stängt eftersom några av behandlarna är på kurs. Så jag har en långhelg framför mig. Rätt skönt faktiskt.

Dagen har varit ganska bra. Frukosten gick bra (det enda som saknades var smöret på mackorna och högre fetthalt på filen). Var en stund hos pappa innan jag vandrade mot Idun. Stod och pratade en stund med dom underbara sekreterarna när jag kom. Mysigt att prata med dom. Sedan fixade jag min pärm lite och innan lunch hann jag en stund till stan också. Min syster slutade nian idag så jag köpte en liten present till henne. Lunchen idag var pastasallad med kyckling och pesto. Det var en plåga. Kaos i huvudet och jag "tvingades" att äta på ett visst sätt. De gröna bladen först, sen gurkan, sen tomaterna, majsen, kycklingen och tillslut pastan som jag var tvungen att dela i två bitar. Solrosfröna åt jag sist. Jag vet att jag inte får äta så. Igår fick jag tillsägelse. Idag inte ett ljud. Tyvärr. Det stärker beteendet och gör det okej, även fast jag vet att det inte är det. Men det beror på vilken behandlare det är. Just det, där var soltorkade tomater också. Det tycker jag inte om och som tur var tyckte personen som satt brevid mig väldigt mycket om det så dom lyckades försvinna från min tallrik. Tack, tack, haha.

Efter lunchen hade jag samtal. Jag förstår inte vad det är med mig. Jag har så mycket som snurrar i huvudet, men det går inte att sätta ord på det. Det är frustrerande... Vi pratade om att jag tycker det är jobbigt att titta på gamla bilder och läsa gammalt som jag har skrivit och hon sa att jag inte borde göra det nu. Så är det nog... Vi pratade mycket om rädsla. För det är det allt handlar om. Jag är jätterädd. Jag fick i alla fall guldstjärnor för att jag har lagt till fil till kvällsmellis och för att jag har dragit ner på tvångsmotionen, och en stjärna för frukosten imorse också. Det är bara att kämpa vidare. Äta alla fem måltider, dricka dom fyra näringsdryckerna, inte tvångsmotionera... Jag önskar att alla dumma tankar kunde försvinna. Alla jobbiga tjockkänslor...

Melliset var lite frukt blandat med yoghurt och keso. Keso har läskig konsistens som jag inte klarar av. Det var riktigt jobbigt att äta och även nu var jag tvungen att äta på ett visst sätt. Först frukten och sen det andra. Vi hade pratat lite om det på samtalet och jag tog upp det efter melliset också. Det är ett beteende som måste brytas.

Men nu ska jag snart som om jag hittar någon mat. Och ikväll blir det svenska jordgubbar. Åh, jag längtar!

Systers present. Jag gjorde eget omslagspapper. :-p




Ingen sovmorgon



Godmorgon! Idag är det torsdag. Jag har då inte riktigt koll på dagarna. Idag börjar inte dagvården förrän vid 10 så jag har egentligen sovmorgon. Men det funkar inte för mig. För att hinna i tid måste jag ta mig till bussen vid 9 och då blir det så stressigt om jag ska hinna med att äta frukost och så. Dessutom får jag inte sova så mycket längre Så igår bestämde jag att det är bäst att åka med pappa och ta med frukost och äta på hans jobb. Idag ska jag också klara av att äta en Idunfrukost och det klarar jag inte av här hemma. Så jag tror att detta blir bäst för mig.

Idag har jag samtal med min behandlare. Skönt eftersom det är så mycket som snurrar i mitt huvud. Det som skrämmer mig är att jag blir livrädd när jag tittar på gamla bilder (titta på förra inlägget). Jag känner ett motstånd. Är det dit jag är på väg? Det känns inte okej. Rösterna i huvudet säger åt mig att jag borde springa iväg och gömma mig. Men så ska jag inte göra. Inte nu i alla fall. Jag ska prata om det. Det är det bästa.

Nu måste jag fixa färdigt mig själv och det andra. Måste göra frukost också ju. Det tar emot, men jag ska fixa det på något vis. Pasta till lunch idag förresten. Det kommer bli jobbigt. Pasta ställer till mycket trubbel i huvudet. Och speciellt nu när tankarna är extra elaka. Men detta fixar jag. Det ska gå.

Hörs sen. Kram!



Gamla tider



Gamla bilder. Jag förstår inte.
Är detta jag?

Jag får panik. Vill inte.
Aldrig i livet.

Ni ser ju själva...


2006


2007










Bra dag!



Jag har plågts av huvudvärk hela dagen. Värst var det i förmiddags. Kan det inte börja åska snart så att min huvudvärk försvinner? Det vore trevligt, tack. Trots huvudvärken har dagen varit bra. Jag har skrattat och babblat på (övertrött heter det ja). Frukosten gick ner (trots dom gigantiska mackorna) och sedan myste jag i ena soffhörnet och pratade med dom andra. Det är så härligt nu när jag har lärt känna dom andra lite mer. Allt blir så mycket lättare och roligare då. Sedan hade vi ångesthantering. Andas i kvadrat och sedan avslappning. Jag har väldigt svårt för att slappna av. Måste röra på ena foten eller så. Jobbigt att ligga helt stilla... men det är en träningssak.

Lunchen idag var grekiska färsbiffar, bönsallad, tzatziki och ett pitabröd. Jag blev så lättad när jag såg att det inte var någon fetaost. Jag hade dessutom lagt upp min portion perfekt enligt behandlaren som stod och såg till att det blev rätt. Då blev jag glad. Tyvärr blev det lite jobbigt vid bordet eftersom massa dumma tankar kom upp i huvudet. Salladen skulle delas upp. Först äta gurkan, sen paprikan, sen dom gröna bladen. Mangon fick ligga i en hög brevid och bönorna skulle ätas tre i taget. Fick tillsägelse av behandlaren som satt brevid. Bönorna fick bli fyra åt gången istället. Det var kämpigt att få ner tzatzikin och det blev ingen skrapning av tallriken direkt. Men allt gick ner. Efteråt pratade jag med vår kock. Tackade för maten och sa hur lättad jag var över att det inte var någon fetaost. Och vet ni vad hon sa då? Att fetaosten är slut och att det antagligen inte kommer bli någon mer innan sommaren. Hon sa också att hon vet att jag har haft det jobbigt med fetaosten. Så ingen mer fetaost på ett tag! :-D

Efter lunchen stannade jag kvar en stund och pratade med några fina. Fick träffa sötaste R också. Jättekul! Sedan styrde jag stegen mot stan och träffade två kompisar. Jag har haft en bra eftermiddag. Det var så skönt att bara gå på stan och prata och skratta. Åkte hem med pappsen sen.

Nu är det dags för mat. Sedan bloggläsande och mys framför teven. :-)





Trubbel



Usch, vad jag har drömt inatt. Ganska jobbiga och oroliga drömmar. Har inte blivit så mycket sömn inatt heller. Jag ordnade upp på mitt rum igår och kunde inte gå och lägga mig förrän här var hyffsat snyggt. Nu är min nya byrå ihopsatt i alla fall. Det blev väldigt fint och jag är så nöjd. Jag måste ha ordning och reda runt om mig, i alla fall på mitt rum, annars blir jag så stressad och kan inte koppla av...

Jag har en väldig beslutsångest just nu. Klädtrubbel som vanligt. Varför kan jag inte bara ta på mig något? Allt känns fel. Jag hatar känslan i kroppen. Tjockkänsla. Igår på mitt samtal fick jag förresten göra en bra sak. Jag fick känna på olika ställen på min behandlares arm och jämföra med min egen. Vilken skillnad... min arm är bara hård och benig. Sedan så är jag van vid det. Det har liksom blivit normalt för mig.

Nä, nu måste jag göra mig iordning. Har varken klätt på mig eller torkat håret. Idag slutar jag efter lunch. Ska träffa två kompisar då. Mysigt!

Hörs senare. Kram!





Helt okej dag ju



Jag känner mig tom. Dagen blev inte alls så som jag trodde. Jag förstår inte riktigt. Jag känner mig så konstig. Ja, dagen började med vägning. Jag var grymt nervös. Med skakiga ben tog jag steget upp på vågen och såg siffrorna bli högre. Jag blev förvånad över vad den visade. 2 hekto upp. Jag som trodde det skulle vara mycket mer. Behandlaren som vägde frågade hur det gick med näringsdryckerna. Bra sa jag. Det ser man inte på resultatet.. Onödig kommentar tycker jag. Efter vägningen kände jag mig tom och orolig. Orolig för samtalet som jag skulle ha efter lunch. Orolig för att vågen inte visade tillräckligt mycket plus. Skulle jag behöva försvara mig?

Frukosten gick bra. Blev tillsagd om smöret... Förmiddagen gick ganska snabbt. Hade en trevlig stund i skapanderummet och så kom fina M för att ha samtal så jag fick krama henne. Lunchen var inte så jobbig idag. (Torsk i paket med potatis, sparris och lite annat + äppeltzatziki). Näringsdrycken dracks upp ganska snabbt och sedan var det dags för samtal med min behandlare. Jag var orolig och nervös innan. Det kan dom andra intyga. Men jag blev lugn ganska snabbt. Samtalet gick bra. Jag behövde inte försvara mig. Jag tog upp det här om att maten har blivit mindre nu när jag dricker näringsdrycker. Försökte hitta lösningar på det. Det jag först ska koncentrera mig på är att klara av att äta en Idun-frukost hemma (fil, flingor och två mackor). Det andra är att inte bara äta frukt och ND till kvällsmellis utan att lägga till fil också. Så det ska jag försöka mig på ikväll.

Det som vi pratade mest om var min tvångsmotion. Den är inte bra. Den är farlig som min behandlare sa  (hon började prata om hjärtattack). När man har så pass lågt bmi så ska man inte träna alls. Då mår kroppen bäst av att vila. Det är inte förrän man kommer över bmi 16,5 som man får "träna" lätt och sedan 18,5 innan man får träna på riktigt. Men vi kom överens om att jag ska bestämma tre dagar i veckan då jag får "träna" i form av promenader. Men vi får se hur det blir med det. Tvångsmotionen måste bort i alla fall. Jag måste lära mig att stå ut med det jobbiga. Jag vet att det blir bättre om jag går emot anorexian. Det är enda sättet.

Till mellis blev det en kanelbulle. Jobbigt värre. Jag pillade bort mycket av pärlsockret... Det satt ingen behandlare vid det bordet jag satt och när jag fick byta bord (eftersom dom andra hade gått) trodde jag att jag skulle få tillsägelse eftersom pärlsockret låg på servetten och jag fortsatte att pilla. Men inte. Gömde jag det så bra? Eller vad? Anorexin vann där.

Oj, detta blev långt. Imponerad av er som har orkat läsa. Förresten blev jag jätteglad när jag såg alla fina kommentarer. Tack! Men nu är det mat. Rostbiff och julskinka som mamma hittade i frysen, haha. Men det ska bli gott. :-)



Siffrorna idag



Tisdag idag. Siffrornas dag. Dagen börjar med vägning som ni säkert förstår. Vågen måste visa plus, annars blir det inte roligt. Men den kommer att göra det, för annars förstår jag inte hur min kropp fungerar. Så en viktuppgång är jag beredd på och kommer att acceptera. Men det jag kan falla på är hur höga siffrorna är. Jag tror att vågen kommer visa alldeles för höga siffror och då vet jag inte hur jag kommer reagera. Förmodligen går jag in i en dimma medan alla känslor bubblar upp. Arg, ledsen, besviken...allt på samma gång. Jag vet vilken makt siffrorna har över mig, men jag ska kämpa för att återta kontrollen. Några siffror ska inte få styra mitt liv.

Jag har inte sovit så bra inatt. Alldeles för lite och det gör att jag är trött och då är jag ännu känsligare. Det är inte bra en dag som denna. Men så är det. Inget att göra åt det. Det är bara att hoppas att dagen inte blir så hemsk som jag tror. Jag är beredd på det värsta. Så håll tummarna för att det blir en ganska bra tisdag och att allt det som snurrar i mitt huvud inte blir verklighet.

Nu får jag väl packa ihop. Jag är väldigt nervös, och värre kommer det bli...

Min tröja kanske kan muntra upp mig lite.




Jobbig lunch - igen



Hemma. Äntligen. Jag är helt slut. Lunchen sög ut all kraft ur mig. I morse var jag ju orolig för att det skulle bli en jobbig lunch, men när jag läste på menyn att det var matvetesallad så blev jag ganska lugn. Fast sen tänkte jag att det säkert kommer bli någon jobbig röra eller något sådant till. Men det kändes ganska lugnt i alla fall. Sedan såg jag tallrikarna och där var så klart fetaost på. Jag säger det igen. Jag klarar inte av fetaost. Jag mår illa av smaken och konsistensen. Det har inget med ätstörningen att göra. Men eftersom min behandlare klart och tydligt har sagt att jag får en varning om jag inte äter upp (och eftersom jag inte åt fetaosten förra veckan) så var det bara att försöka trycka ner det. Avocado tycker jag heller inte om så både den och fetaosten försökte jag dela i så små bitar som möjligt och blanda det med matvetet och det gröna. Jag fick tillsägelse för att jag delade det i så små bitar. Jag fick ingen chans att förklara mig eftersom alla känslorna bubblade upp och tårarna kom så smått. Men ner kom maten (fast jag trodde att den skulle komma upp igen så illa jag mådde). Det var inte många minuter till godo. Näringsdrycken kom ner i magen den också. Starkt av mig tycker jag om jag får säga det själv.

Så där försvann all min kraft. Jag satt i skapanderummet och klippte och klistrade sedan. Skön avkoppling... En 5-minuters snabb promenad blev det innan mellis för att jag skulle piggna till. Melliset (två skorpor med smör och en smoothie + nd) åts upp och sedan vandrade jag till pappas jobb och vi åkte till Ikea. Så nu har jag fått en ny byrå, lampa och lite annat. :-)

Det kommer bli en lugn kväll. Jag är helt slut, framförallt i huvudet. Imorgon har jag samtal med min behandlare. Välbehövligt verkligen. Fast först av allt vägning. Hela jag kommer skaka av nervositet. Men det är imorgon. Nu ska jag hitta lite mat att äta. Får bli fil typ. Något mer avancerat klarar jag inte av ikväll...

Det är roligt att klippa och klistra. :-)




För lite sömn



Jag måste lära mig en sak och det är att gå och lägga mig tidigare. Jag har typ sovit max 5½ timme inatt och det funkar inte. Inte konstigt att jag är så trött på dagarna. Nu är det ny vecka i alla fall. Skönt tycker jag. Många har väl sommarlov nu? Skolorna här slutar denna veckan. För mig blir det inget sommarlov. Det blir dagvård och jobb hela sommaren. Inte förrän i augusti är jag helt fri och då blir det någon liten resa med familjen. Men det gör inget. Jag har gått runt så många månader och inte gjort någonting så det ska bli skönt att ha något att göra på dagarna. Sedan så är det ju Falsterbo Horse Show i juli och då är jag där hela veckan. :-)

Nu måste jag packa ihop. Jag har lovat pappa att vi ska köra i tid idag. Jag tycker lite synd om honom som nästan alltid måste vänta på mig. Idag har jag ganska mycket dötid. Får hoppas att solen tittar fram så att jag kan ta en härlig promenad nu på förmiddagen. Det känns som att det kommer bli något jobbigt till lunch. Jag vet inte varför, men det känns så. Kan ju hoppas att det inte blir så. Så stark känner jag mig inte nu. Vägningen imorgon oroar. Men jag ska försöka att inte tänka på det för mycket idag. Det bara förstör.

En sak i taget ska jag ta. Och det första är att samla ihop allt och sätta mig i bilen. Planen sedan är att dricka en näringsdryck. Hm...vilken smak vill jag ha denna morgon? Tror att det blir jordgubb (Jag försöker se positivt på allt).

Nä, nu måste jag springa. Hörs senare!

Idag har jag nog tid till att fixa i mina böcker.




Bra dag trots allt



Jag var precis och röstade. Första gången jag får göra det så jag kände mig lite tvungen. Jag är inte ett dugg insatt, men strunt samma. Nu har jag röstat i alla fall. Det har varit en ganska bra dag om man bortser från allt jobbigt som pågår i mitt huvud. Mamma, pappa och jag har varit på Center Syd och shoppat lite. Jag fyndade på rea. Två par jättesköna jeansleggings och ett par fina shorts fick följa med mig hem. Jag är mycket nöjd med mina köp. Dessutom är jag lite stolt över mig själv. När vi åkte hemifrån efter lunch så packade jag ner mellis i en liten kylväska. Så näringsdrycken höll sig kall. Sedan önskar jag så klart att jag hade kunnat fika med mamma och pappa, men det får bli en annan gång då jag mår bättre.

Ikväll ska vi äta matjessill, färskpotatis, gräddfil och gräslök. Somrigt minsann! Vart är sommaren förresten? Det är jättekallt ute. Men jag har för mig att det ska bli lite varmare nu under veckan. Skönt det så att man slipper frysa ihjäl. Nu måste jag skriva min matdagbok. Har inte gjort det på hela dagen och sedan ska jag ordna upp lite på mitt rum. Det är skönt att helgen snart är slut. Jag behöver få maten bestämd och dessutom har jag en del som behöver komma ur tankarna. Det kommer antagligen bli en tuff vecka. Det känns så. Det allra jobbigaste är vägningen på tisdag. Men först har jag en söndag kväll att ta mig igenom och sedan en hel måndag...

Men skriva matdagbok var det ja.

Jeansleggings - Ett av dagens fynd. :-p




Kaos i huvudet



Min största rädsla just nu är inte att gå upp i vikt. Det är att gå upp i vikt för snabbt. ½ kilo i veckan kan jag acceptera och hantera, men skulle vågen visa mer, typ 1 kilo eller så, så vet jag att det kommer ta tvärstopp i mitt huvud. Jag vågar inte lita på min behandlare när hon säger att vikten inte kommer skjuta uppåt flera kilo i veckan. Just nu kan jag inte det (men jag önskar att jag kunde), jag måste först få det bevisat. För jag vet att det finns dom som har gått upp flera kilo i veckan. Och jag vet att jag inte kommer kunna hantera det. I höstas när jag började på dagvården så gick jag upp i vikt utan näringsdrycker. Det gick i lagom takt tills det tog stopp och min kropp stabiliserade sig. Då hade jag behövt börja med näringsdryckerna. Nu klarade jag inte det eftersom siffrorna ställde till för mycket trubbel i huvudet. Men då visste jag i alla fall att jag kunde äta utan att gå upp i vikt.

Jag är livrädd för vad vågen kommer visa på tisdag. Det är absolut kaos i mitt huvud. Maten blir mindre eftersom dom där jävla näringsdryckerna måste ner. Det går åt fel håll. Jag blir räddare för maten. För nu får jag inte ett bevis på att jag kan äta utan att vikten ändras. Jag hade mycket hellre försökt äta ordentligt nu en vecka, utan näringsdrycker. För det är väl äta normalt jag ska lära mig?

Jag riktigt hatar mig själv. Tjockkänslan och alla dumma tankar. Den enda anledningen till att jag försöker trycka ner näringsdryckerna är för att jag får en varning om jag inte tar dom. Sedan att maten minskar är kanske inte något problem? Jag menar, bara jag får i mig näringsdryckerna så är ju allt lugnt. Så känns det i alla fall.

Förlåt för ett deppinlägg. Ingen rolig start på söndagen. Men jag var tvungen att få ur mig detta. Nu ska jag gå ut och klippa gräsmattan innan det börjar regna. Jag måste försöka rensa huvudet på alla dumma tankar. Det är tufft just nu...





Lördag kväll



Lördagen har gått väldigt snabbt, men nu när jag tänker efter så har jag gjort ganska mycket. Mamma och jag var på loppis i förmiddags. Jag hittade några roliga gamla filmer. Sedan efter lunch körde mamma, pappa och jag till Malmö. Det är matmässa i stan med mat från olika länder. Inte så mycket av det som jag skulle tänka mig att äta om jag ska vara ärlig. Kräsen har jag alltid varit och kommer nog alltid att vara, haha. Men mamma och pappa köpte Apfelstrudel och olika sorters korvar. Så något fick vi med oss hem i alla fall.

Det blir sen middag här ikväll. Men det kommer bli jättegott! Helstekt kyckling och rotfrukter i ugn. Mums! Jag älskar kyckling och att steka en hel i ugnen blir ju så gott. Längesen vi gjorde det. Det tråkiga är att min hunger är lika med noll. Så har den varit hela dagen. Eller dom senaste dagarna rättare sagt. Det är framförallt näringsdryckerna som ställer till det. Men strunta i det. Det är bara att försöka trycka ner maten och försöka stå ut med tankarna som blir värre hela tiden. Men på grund av näringsdryckerna så blir mängden mat jag äter mindre. Detta är inget jag vill, men det blir så ändå...

Jag hoppas på en mysig lördagkväll trots allt jobbigt. Först ska vi alltså äta en god middag. Fast det blir nog om en halvtimme eller något. Kanske kan min hunger hinna komma lite då...

Jag sitter i myshörnan. :-)




Efterlängtad helg



Så skönt det är med lördag! Det var varit en tuff vecka, så helgen är mer än välkommen. Men jag vaknade jättetidigt. Halv 6 första gången och sen flera gånger innan jag gick upp vid 8. Men lika bra det eftersom det blir trubbel med maten annars. Och näringsdryckerna. Jag sitter just nu och kämpar med den första. Det är ett helvete... och veta att jag ska äta frukost om en stund gör inte det hela lättare. Näringsdryckerna gör att min aptit försvinner. Jag känner ingen hunger och magen är full hela tiden. Inte ett dugg trevligt...

Idag vet jag inte riktigt vad som händer. Någon loppis ska vi på tror jag. Och klippa gräsmattan ska jag göra. Det är ju roligt! Annars ska jag bara ta dagen som den kommer. Försöka ta det lugnt och inte stressa upp mig inför mat och näringsdrycker. Tror jag att detta kommer bli en bra dag så blir det säkert det också. Det hjälper att tänka positivt. Det är ju Sveriges nationaldag idag förresten. Då kanske man ska äta något rikigt svenskt? Nu ska jag i alla fall sätta upp vår lilla flagga och sedan är det frukosttajm.

185674-1



Jag får inte stå stilla och andas



Varken huvudet eller magen mår bra. Jag vill bara försvinna. Somna in och aldrig vakna mer. Så känns det. Men är det ett alternativ? Egentligen inte. Jag ska fan klara detta. Så är det bara. Men det kommer bli tufft. Det vet jag. Hela tiden tvekar jag på mig själv och mitt kämpande. Idag sa jag till min behandlare att det känns som att det jag gör aldrig räcker till. Jag räcker inte till. För så känns det. Hela tiden nya krav. Jag får inte stå stilla. Jag måste hela tiden uppåt. Aldrig har jag en stund till att samla ihop mig och ta ett rejält andetag. En dag kommer jag krascha. För jag funkar inte så här. Jag har svårt för förändringar. Men det är väl bara att köra på tills jag faller ihop? Ja, för i det här fallet har jag inget alternativ.

Det känns hårt just nu. Men jaja, så är det. Dagen har varit bra trots allt. Det hände en liten rolig sak vid frukosten. När jag hade en liten kant kvar av mackan så råkade jag tappa den på golvet. Direkt tittar jag på behandlaren som sitter vid bordet och hon säger att det inte gör något. Vilken tur, haha. Jag hade samtal med min behandlare under förmiddagen. Det var ganska jobbigt och tårarna kom. Mest eftersom jag känner mig så otillräcklig. Kraven, som dom bestämde på teammötet igår, som jag har på mig är jobbiga. En varning känns nästan skrämmande lätt att få. Och detta för att jag har gått där innan. Jag sa att jag tyckte det var fel. Bara för att jag har gått där innan betyder det inte att jag är friskare nu. Snarare sjukare. Kolla bara på vikten... Men inget att göra åt det. Jag får göra mitt bästa. Trist om det inte räcker till...

Jag och min behandlare gjorde en ny deal idag. För varje måltid + näringsdryck jag klarar så ska jag få en guldstjärna. Alltså borde jag har många guldstjärnor att hämta ut efter helgen. Fast det är väl vågen som avgör allting egentligen. Jag är redan livrädd för tisdagen. Efter lunchen (fisksoppa, en klick aioli och en (stor) skiva vitt bröd med smör) och näringsdrycken sprang jag upp och fick en guldstjärna. Det kändes lite bra. Näringsdrycken efter melliset (två skorpor med smör och ost, och ett glas juice) dracks också upp. Jag känner mig för jävlig just nu. Och mycket mer mat ska komma ner i magen innan dagen är slut. Men på något vis ska det väl gå...

När man var liten var livet så mycket enklare.




Regn, regn



Oj, vilken natt. Det är inte många timmars sömn jag har fått. En riktigt jobbig drömnatt och dessutom har jag vaknat av ösregnet. Det regnar nu också och det är inte lite regn. Det passar inte idag. Pappa är nämligen ledig så jag får köra in själv. Ska ställa bilen på hans jobb och sedan gå till Idun, men regnar det så här så kommer jag bli genomblöt. Haha, detta får mig att tänka på en sak. En gång när jag var ute på promenad så kom värsta regnet och jag var lååångt från Idun. Jag fick springa större delen av vägen tillbaka, både för ösregnet och för att hinna i tid till lunchen. Att springa med tjock vinterjacka och tighta jeans är inte det lättaste. Men jag kom i tid till lunchen. Dyngsur och sedan satt jag där och frös. Vi slutade efter lunch så pappa var snäll och körde hem mig. Vilken dag alltså, haha.

Men om jag ska återgå till denna dagen. Jag vet inte vad jag ska ha på mig. Nästan alltid samma problem. Jag har inga jeans som sitter direkt skönt eller snyggt, annars vore det lite lättare. Just nu ligger det kläder över hela golvet. Hej, beslutsångest. Jag har inte tid med detta idag. Jag måste verkligen köra i tid eftersom jag ska gå en bit också. Slutar väl med att jag får springa för att hinna i tid till frukosten...

Kvällen igår var förresten trevlig. Jag vågade smakade liiite cider (flytande kalorier är svårt). Maten var svår, men lite fick jag i mig. Jag är nöjd i alla fall. Men nu måste jag skynda mig. Känns som om morgonen kommer bli stressig...



Student



Vilket konstigt väder det har varit idag alltså. Sol och varmt ena stunden och andra stunden regnar det. Det började regna nu igen när jag var ute på promenad. Kallt har det också blivit. Trist för studenterna. Min gamla skola, Sundsgymnasiet, springer ut idag. Eller ja, dom har sprungit ut nu. Jag har så härliga minnen av studenten. Kommer ihåg känslan när vi sprang ut från skolan, sen det underbart roliga flaket och sedan fick jag åka i sidovagnen på min grannes gamla motorcykel den sista biten hem. Vi hade underbart väder. Soligt och varmt hela dagen. Perfekt var det!

Jag ska på en gammal barndomskompis student ikväll. Våra familjer firade alltid nyår, midsommar och så tillsammans. Det jobbiga är att jag är så trött. Vill bara krypa ner under täcket och titta på film, eller allra helst sova. Eftermiddagen har varit jobbig. Maten som har ställt till det. Men gjort är gjort. Inget jag kan göra åt det. Jag får försöka ha en trevlig kväll istället. Så nu ska jag väl hitta lite kläder att ha på mig.

Förresten var det en jättebra idé som jag kom på att frysa in näringsdryckerna till pinnglass. Känns lite bra i alla fall. Men nä, hitta kläder var det.

Två år sedan nu.




Ledig idag



Idag fick jag sova lite längre. Personalen har planeringsdag så vi är lediga från dagvården. Jag fick två timmars mer sömn. Det behövdes. Jag åt frukost för en stund sedan. Det gick sådär. Massa beslutsångest... men jag tog smör på mackan! Där var jag lite duktig tycker jag. Fast jag åt en macka för lite och jag skulle ljuga om jag sa att hela näringsdrycken kom ner i magen. Men jag är ändå nöjd med morgonen och det som jag lyckades med.

Idag ska jag fixa lite här hemma tänkte jag. Städa rummet, klippa gräsmattan och lite annat. Ikväll ska jag på student. Jag börjar redan oroa mig för maten. Jag har inte tänkt på det så mycket men middagen kommer ju bli där. Men det är inte lönt att tänka på det. Jag ska koncentrera mig på att få i mig bra mat här hemma under dagen. Och näringsdryckerna. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt. Vad tusan är mitt problem? Jag måste skärpa mig. Har samtal med min behandlare imorgon. Jag känner mig så svag. Rösterna i huvudet skriker högre och jag mår sämre. Men jag måste vara stark. Jag vill ju bli frisk. Jag vill orka leva livet som jag skrev på min målformulering...

Igår frös jag in några näringsdrycker i alla fall. Får se om det blir lättare att få i mig dom då. Alltid värt ett försök.

Jag försöker i alla fall.
Jag önskar bara att det räckte.

Näringsglass!




Lunchen förstörde eftermiddagen



Denna dagen var jättebra fram tills lunchen. Då började helvetet. Det slutade med att jag nästan ramlade ihop av smärta i magen. Men jag ska väl ta dagen från början...

När jag kom till Idun imorse så blev jag jätteglad när jag såg att S satt i receptionen. Henne har jag inte träffat sen den dagen då jag fick sluta. Så det blev en varm kram och massa prat innan frukosten. Idun har världens bästa sekreterare. Dom är underbara båda två! Frukosten gick bra. Fast min behandlare sa till mig om smöret. Eller hon behövde inte säga något. Det räckte med att hon tog ett steg mot mig och jag fattade. Efter frukosten satt jag i dagrummet med dom andra och vi pratade och så gjorde T flätor på två av oss. Jag fick en fin utbakad fläta. :-)

En tur på stan hann vi med innan lunch också. Så långt var allt bra. Jag var på riktigt bra humör. Sedan började helvetet alltså. Lunchen trodde jag skulle bli ganska lätt, men där hade jag fel. Det var två kycklingspett, färskpotatissallad, någon mango-lime röra och en bit melon. Potatissalladen ställde till det i huvudet. Eller dressingen var problemet, men det värsta var den där röran. Jag vet inte vad det var i, men i mitt huvud var det kaos. Röran lämnades kvar till slut. Dumt, men så blev det. Jag trodde inte att jag skulle klara av att äta det, men på något vis lyckades jag försiktigt få ner lite i taget. Tårarna var nära att bryta fram och jag kände mig väldigt skakig. När jag hade lite kvar sa behandlaren som satt brevid att en annan behandlare tecknade att tiden var slut, men enligt hennes klocka var det 3 minuter kvar så jag fick ner det sista. Inget skrapande av tallriken direkt, men jag fick godkänt antar jag.

Efteråt var jag grymt illamående och skakig. Men jag gick därifrån efter en kram från S och lite peppande ord. Ringde mamma efter ett tag och det bestämdes att hon skulle hämta mig vid Mobilia. Så jag tog en lugn promenad genom stan. När mamma hämtade mig hade illamåendet gått över till magkatarr. Jag kunde knappt stå upp så ont jag hade.

Det var skönt att komma hem och nu har jag legat i sängen en timme och ätit mellis. Börjar må lite bättre nu som tur är. Så nu ska jag se vad mamma hittar på... :-)





Jag vill känna hunger



Idag vaknade jag jättetidigt. Redan halv sex gav jag upp försöken att somna om. Så jag har varit uppe en stund redan alltså. Snart ska jag försöka få i mig min näringsdryck. Det är kämpigt. Jag kände ingen hunger alls igår och då är det riktigt jobbigt att äta. Bara trycka i mig maten och känna hur jag sväller upp. Den där jobbiga tjockhetskänslan ligger över mig hela tiden och den blir bara värre och värre. Men på något vis ska jag väl klara detta...

Jag har fått en del nya läsare på sistone (glöm inte att ni kan lägga till min blogg på
bloglovin så att ni inte missar något). Jätteroligt! Roligt att läsa era kommentarer också. Men jag undrar självklart vilka det är som kommenterar anonymt. Inget fel att göra det men jag blir sååå nyfiken, haha. Men ja, nu måste jag göra mig färdig. Kaaanske kommer vi iväg i tid idag. Då blir pappa glad tror jag.

Idag slutar jag efter lunch. Jag får se om jag tar mig hem direkt efter eller om jag stannar kvar i Malmö. Det brukar lätt bli så att jag stannar kvar eftersom jag inte orkar ta bussen hem. Men får se hur det blir idag. Jag borde ta mig hem direkt. Men ja, det är ett senare problem.

Dagens första frukost.




Guldstjärnor!



Äntligen hemma. Vi fastnade i köerna på motorvägen nu när vi körde hem...suck. Jaja, strunt i det. Dagen har varit ganska bra tycker jag. Vägningen imorse var jag sjukt nervös inför. Vågen visade lite ner, men bara 2 hg så det var ingen större fara. Men frukosten var en kamp för jag var så trött och kände mig helt borta. Satt i skapanderummet och klippte och klistrade lite efteråt. Sedan tog jag en härlig promenad till Västra hamnen. Jag var helt slut när jag kom tillbaka. Benen orkade knappt bära mig och jag höll på att dö av värmeslag kändes det som...

Lunch sedan. Ingen lättare idag, utan idag var det tacopaj. Till det en sallad på gurka och melon, och dessutom fetaost på. Jag HATAR fetaost. Jag klarar inte av att få in det i munnen för då känns det som om maten ska komma upp igen. Så jag åt inte den. Kämpade med att få i mig den ångestfyllda pajbiten. Försvann helt i mina egna tankar. Långa stunder hörde jag inte vad dom andra pratade om. Väldigt jobbigt...

Jag hade samtal med min behandlare direkt efter lunchen. Väldigt skönt och välbehövligt. Jag berättade hur uppgiven jag kände mig igår. Det var skönt att prata av mig. Sedan frågade hon hur det gick med näringsdryckerna. Inte alls bra sa jag. Jag skäms för att jag inte klarar det. Jag fick springa ner och hämta en näringsdryck och dricka den under samtalet. Fick en guldstjärna när jag hade druckit upp. Då blev jag glad, haha. Jag fick flera guldstjärnor på mina matdagböcker också. Vi pratade även en del om min kroppsuppfattning. Den är inte alls bra. Jag kan verkligen inte se hur smal jag är. Min behandlare sa att jag har blivit grymt smal och att det inte får gå längre eftersom då är det sjukhuset som gäller. Jag blev chockad när hon sa det. Så smal är jag inte... åh, vad jag hatar dessa anorexiögon. Jag känner mig så jävla tjock och spegelbilden visar det jag känner.

Efter samtalet var det skapande och sen mellis (smoothie och två skorpor med smör). När min behandlare såg att jag drack min näringsdryck efter mellis så satte hon en guldstjärna på mig och sa att jag måste dricka upp den eftersom jag har fått en guldstjärna. Guldstjärnor gör mig glad, haha. Men nu är det hög tid för middag. Magen är proppfull och jag känner inger hunger alls. Men något ska jag väl lyckas få i mig...









Dom där siffrorna idag



Ny dag betyder nya tag. Tisdag idag och det känns inte fullt lika tungt som igår. Jag har nog hunnit smälta gårdagen lite. Det är en så stor omställning och det är väldigt jobbig psykiskt. Men jag vet att det är jobbigast dom första dagarna. Det blir bättre. Att börja dagvård är precis som att börja i en ny klass. Det känns bättre när man har kommit in i det lite. Så jag fortsätter kämpa emot monstrets skik om att jag borde ge upp. Jag vet innerst inne att det inte är rätt väg att gå.

Det blir ingen lätt början på dagen. Vägning väntar. Det är två veckor sedan jag stod på den där vågen. Jag är jättenervös för vad den kommer visa. Men sedan har jag lovat mig själv att inte försöka bry mig om siffrorna. Dom ska inte få hindra mig. Så detta blir ett första test. Några siffror ska INTE få styra mitt liv.

Tårarna som ville rinna under dagen kom på kvällen. När jag läste vad min lillasyster hade skrivit på sin blogg så brast det. Jag älskar henne. Jag vet att hon bryr sig om mig. Hon vill inget hellre än att jag ska må bra. Jag får dåligt samvete när jag tänker på det. Så många som jag har skadat... särskilt min syster. Jag hatar mig själv för det.

Nu måste jag göra mig iordning. Klä på mig och packa ihop. Några näringsdrycker ska jag också komma ihåg att packa ner...
Denna dagen ska bli bra.


Your second chance,
I know you're going to make it.
Fight for your own good,
We'll be there by your side the whole time.
I love you sis.


Jag i söndags kväll.



Vad tusan har jag gett mig in på?



Äntligen hemma efter en lååång och jobbig dag. Nästan 11 timmar har jag varit borta. Det är tufft när man inte är van vid det...men jag kommer väl snart in i rutinerna igen. Jaha, första dagendagvården avklarad. Jag ser inte ljust på framtiden. Det känns bara tungt och jobbigt och jag förstår inte vad tusan jag har gett mig in på. Varför skulle jag klara det denna gången liksom? Dom dumma tankarna snurrar för fullt i mitt huvud och magen är proppfull. Ändå fuskade jag idag. Inga näringsdrycker har kommit ner i magen. Jag förstår inte hur jag ska klara maten och fyra näringsdrycker varje dag. Idag var det tvärstopp i alla fall. Men jag vet att det blir bättre. Min kropp är ju inte van vid att få så mycket mat och skulle jag då dessutom fylla den med näringsdrycker så vet jag inte vad jag hade gjort. Jag har samtal med min behandlare imorgon och det kommer bli en jobbig diskussion om det här. Jag tycker det är snällast mot kroppen att först vänja den vid att den får mer mat. Några dagar liksom och sen kan jag fylla den med näringsdrycker också. Jag kommer säkert att få höra att jag har fel. Det är jag beredd på...

Frukosten var inte så farlig faktiskt. Yoghurt, flingor och två mackor. Att jag är uppe 2½ timme innan jag äter är till stor hjälp. Visst kom illamåendet efteråt, men inte värre än hemma. Lunchen var däremot en plåga. Laxlasagne med tomat och mozzarella sallad. Jag hade ångest före, under och efter. Jag ville bara gråta, men inga tårar kom. Tryggheten som jag kände på Idun innan fanns inte där. Jag hoppas att den kommer tillbaka. Förmodligen gör den det när jag har lärt känna människorna som är där lite mer. Det kändes lite bättre under melliset i alla fall. Melliset var fruktsallad, lite yoghurt och lite smul som jag tror var digestivekex. Det gick ner.

Ny dag imorgon. Jag måste kämpa vidare även om monstret säger till mig att jag lika gärna kan ge upp nu. Jag måste vara starkare. Vägning imorgon dessutom. Fy alltså. Men det ska jag inte tänka på nu. Dags för middag ju. Hungrig? Inte det minsta. Men köttsoppa, okej mest grönsaker, får komma ner i magen i alla fall.

Detta klarar jag på något vis...
Tack för alla fina kommentarer förresten! Det värmer! <3



Dagvård idag



Godmorgon!
Jaha, dagvård idag då. Det är typ 4 månader sedan jag slutade där och nu ska jag alltså göra ett nytt försök. Jag har drömt massor inatt. Löjligt mycket tycker jag. Så många timmar sov jag inte. Men detta ska nog gå bra. Jag vet ungefär vad jag har att vänta mig. Frukost, lunch, mellis... och sedan är det alla nya människor. Det är det mest skrämmande. Men skönt att jag vet hur det mesta går till. Kommer ihåg hur sjukt nervös jag var när jag började i höstas. Jag är nervös nu också, men inte på samma sätt.

Nä, nu måste jag göra mig färdig. Vi måste köra i tid idag. Vägarbete och sånt. Jag uppdaterar er självklart när jag kommer hem. Hoppas ni får en bra måndag. Det ska ju bli jättevarmt idag också. Jag tror faktiskt att jag packar ner shorts. Man vet aldrig liksom. :-p

Hörs senare! Kram!





Bloggtoppen.se