Det går framåt



Jag är så glad idag! Dagen som började dåligt blev bättre. Jag var väldigt stressad imorse och fick ta en senare buss vilket gjorde att jag var tvungen att springa sista biten till Idun. Men andan i halsen kom jag in och sedan var det upp och väga sig. Det enda som fanns i huvudet var att vågen måste visa plus. Och det gjorde den! 4 hekto upp. Så jävla skönt det kändes. Nu ska jag fortsätta kämpa framåt. Vikten måste upp om jag vill klara av att göra allt det jag vill. Är det så farligt att gå upp några kilo och se hur det känns? Som min gamla behandlare har sagt så kan jag välja att gå tillbaka till det sjuka när jag vill. Att gå ner i vikt har jag inget problem med. Så varför inte prova att gå upp några kilo och se hur det känns? Det är absolut värt att ge det en chans och det ska jag göra.

Förmiddagen gick åt till att spela kubb i regnet (jag och S vann!), leka med dominobrickor (och jag väntar med spänning på filmen och bilderna), några försök till hopp-foton och sedan en promenad i parken med alla söta. Vi åt lunch på ett ställe som ligger i Slottsparken. Man fick själv välja vad man ville ha (beslutsångest ja). Det fanns soppa eller baguetter med olika fyllningar. Eftersom det var brieost i alla baguetter, och jag tycker inte om det, så fick det bli soppa. Purjolökssoppa med grönt i och en bit surdegsbröd till det. Gott! Sedan vandrade jag tillbaka till Idun och hade mitt sista samtal med min gamla behandlare som slutar imorgon. Jag tror aldrig att jag har varit så positiv på ett samtal. Nu jävlar alltså!

Nu har vi nästan precis ätit middag här hemma. Köttbullar, potatismos, svampsås med extra svamp i och lingonsylt. Och morötter och sallad. Det var jag och syster som gjorde köttbullarna och dom blev väääldigt goda måste jag säga. Lyckat! Nu ska jag försöka ta det lugnt resten av kvällen. Mamma sa innan att hon ska avfrosta frysen och jag sa då att jag kunde äta upp yoghurtglassen. Så nu måste jag göra det också. Bra utmaning ja. Men det ska gå så bra så! Jag röstar för en myskväll och det ska det bli. Precis vad jag behöver...


Jag vid Sveriges andra högsta vattenfall.



Kommentarer
Postat av: Anna

Heja dig min fina vän!!! <3<3<3

2009-07-30 @ 19:54:38
Postat av: Nathalie

Jag tycker verkligen du är hur duktig som helst för allt med din anorexia och just det där att du fått hjälp och tagit den. Starkt jobbat ! :) Jag är också en av dem med anorexia, dock utan att få hjälp tyvärr.

Håller tummarna för dig :)



2009-07-30 @ 20:02:24
Postat av: Johanna

Så kul att läsa :)

2009-07-30 @ 22:22:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Bloggtoppen.se