Snart 2010



Nyårsafton. Det känns inte ett dugg som nyårsafton måste jag säga. Jag känner mig lite nere... Är så jäkla trött på att vara inne. Jag går ut på balkongen med jämna mellanrum för att få frisk luft. Det hjälper inte heller att ångesten och elefantkänslorna slår på mig och har gjort det sedan igår.

Vi ska försöka fira det nya året så gott vi kan. Det har fixats lite fina bordsdekorationer och så. Och mattiderna har ändrats lite. Fikat blir vid tre och middagen vid sex. Intressant att se vad vi får för mat. Men åh, jag vill skjuta raketer! Tycker att det är jätteroligt ju...

Nej, ingen mer depp nu. Jag ska försöka få upp humöret. Imorgon börjar ett nytt år. Det ska bli ett bra år!

Gott Nytt år!





Jag har landat



Jag hade ett jättebra samtal med E innan idag. Det känns super verkligen. Både lunchen och middagen har varit ganska ångestframkallande. Och så fick jag mjölk till båda måltiderna. Jag trodde att jag bara skulle ha till lunchen. Jag undrar om dom gjorde rätt där... Det är nämligen så att alla under 25 år dricker ett glas mjölk till någon av måltiderna. Ja, vi får väl se hur det blir imorgon...

Ikväll ska vi spela Bingolotto! Några var inne i stan och köpte lotter innan idag. Jag beställde en vinstlott, så vi får se om jag har fått rätt, haha. ;-) Nä, men det skulle vara roligt att vinna något litet i alla fall.
Så om en timme bänkar vi oss framför teven och så får vi äta kvällsfikat där.

Jag fick några frågor som jag tänkte svara på. Jag fördriver dagarna med att titta på film, sitta vid datorn, prata med dom andra... ja sådana saker. Jag har inte så mycket dötid egentligen eftersom jag har sittid efter frukost, lunch, middag och kvällsfika och då måste jag sitta i soffan där uppe med personal sidan om. Min längsta "rast" (eller vad man ska kalla det) är på ca två timmar, och det är mellan fikat och middagen. Då har vi dessutom egen vila en halvtimme då man ska vara på sitt rum och det ska vara tyst i korridoren.

Och ja, jag har börjat landa. Det känns väldigt tryggt att vara här, vilket är skönt. Jag brukar anpassa mig ganska lätt. Och personalen är super! Så jag trivs här.


Ikväll ska vi vinna!



Onsdag



Jag har sovit mycket bättre inatt! Och jag behövde inte heller ställa klockan eftersom dom kom in och tog puls och blodtryck på mig i morse. Fast sedan var det svårt att komma ur sängen. Men nu är frukost avklarad, sittid, besök hos läkaren och mindfulness. Om typ en halvtimme är det lunch.

Det var en som undrade hur de andra som bor här är. Stämningen är bra. Jag börjar känna dom lite mer nu och det känns skönt. Det är mycket skratt och konstiga samtalsämnen. Precis vad man behöver!
Capio tar emot alla typer av ätstörningar och på frågan hur länge jag ska vara här så kan jag inte svara på det. Behandlingen är helt individuell och planeras vecka för vecka med sin behandlare.

Ångesten kommer mer och mer nu. Jag har många myror i benen. Tur att jag har samtal med E efter lunch. I eftermiddag skulle vi nog få reda på hur det blir imorgon på Nyårsafton. Att vi får vara uppe till tolvslaget är i alla fall okej. Men förmodligen blir det att titta på fyrverkerier genom fönstret. Lite tråkigt, men så är det...

Nu ska jag titta ut genom fönstret. Solen skiner och det är strålande vinterväder. Jag vill ut... :-(





Motiverad!



Snart är dag nummer två avklarad. Jag hade ett bra samtal med E innan idag. När han frågade mig vad jag tar med mig från detta samtalet så sa jag att det är att det syns och hörs att jag är motiverad. Det känns skönt att andra ser den motviationen jag har.

Proverna visade bra, så till middagen fick jag äta hel portion. Lite kämpigt, men det gick. Jag känner att ångesten börjar krypa i mig nu. Nu börjar jag bli trött på att sitta still. Jag vill ut! Det är bara att försöka stå ut. Jag låg i sängen och tittade på film i eftermiddags. Ska försöka se klart den ikväll innan jag släcker lampan.

Det var en som frågade hur många vi är här. Just nu är vi bara fem stycken, men det är för att det är många som är hemma över jul och nyår. Så på måndag kommer vi vara fler här.

Nu är det snart kvällsfika och sen har jag sittid en timme. Jag hoppas att jag får sova mer denna natten. Det behöver jag verkligen.



Tisdag - andra dagen



Jag har inte sovit bra inatt. Jag var jättetrött igårkväll och fick till och med gå och lägga mig en kvart innan sittiden var slut. Jag läste lite och släckte lampan vid tio. Men inte kunde jag somna. Har drömt massa konstigt, men förhoppningsvis får jag sova bättre inatt. Det är mycket som snurrar i huvudet...

I morse kom nattpersonalen in och tog puls, blodtryck, temp och lite så. Även vägning blev det. Jag vet faktiskt inte vad siffrorna visade. Jag var alldeles för trött för det. Men jag får antagligen reda på det när jag har samtal med E efter lunch och vila. Nu på förmiddagen var jag på sjukhuset och tog prover och EKG. Snabbt gick det. Och nu för en stund sedan var det mindfulness.

Om en halvtimme är det lunch och sedan vila. Efter det har jag samtal som sagt. Så tiden går ganska snabbt, vilket är skönt. Och det viktigaste är att jag känner mig trygg här. Det känns väldigt bra.

Så här ser mitt rum ut. Mysigt! :-)






Början



Nu har jag landat lite. Det känns konstigt. Det är mycket som snurrar i huvudet...

Vi kom hit kl 13. Jag fick träffa min behandlare E och fick se mitt rum. Jag fick ett rum på ovanvåningen med egen toalett. Det är rätt mysigt och har tre stora fönster. Jag sa hejdå till mamma och pappa och hade sedan samtal med E där vi gick igenom regler och hur allt går till och så.

Efter samtalet var det fika. Och vilken början... en chokladmuffins. Men vad tusan. Jag ska göra det här och jag ska äta upp vad som än läggs på min tallrik även om det känns som om jag ska dö av ångest. Motiverad? JA! De tre första veckorna lägger personalen upp allt mat och serverar på bordet. Det känns skönt. Jag har fyllt i frukostlistan också. Till frukost får man välja om man vill ha fil, yoghurt eller gröt, och om man vill ha kaffe eller te till dom olika måltiderna.

Jag har packat upp allt och kommit lite tillrätta. Det är sängen som ska bäddas sen bara. 16.30 är det middag. Jag får äta halv portion än så länge. Dom tar ett nytt beslut imorgon när jag har vägts och tagit blodtryck, puls och så.

Nu ska jag strax gå ner till matsalen. Jag hoppas det är något som jag tycker om till middag. Det blir spännande...



Resan har börjat



Så är jag på väg. Jag sitter i bilen och om mindre än två timmar är jag i Varberg. Mitt huvud hänger inte med. Jag känner mig helt tom på något vis. Jag förstår nog inte vad som händer. Kanske förstår jag när vi kommer fram eller när jag sitter vid bordet och ska äta upp maten på tallriken eller när jag ikväll ska sova i ett nytt rum och en ny säng?

Jag har börjat min långa resa. Jag vet att det kommer bli jobbigt, och jag är beredd på en hård kamp. Precis som jag vet att det i slutändan kommer vara värt allt slit.

Nu ska jag sätta mig tillrätta och blunda ett tag. Tröttheten tar över... och det är nog lika bra.



Imorgon är det dags



Nu har jag packat färdigt. Det känns som om det blev mycket, men ändå inte. Kläder, böcker, filmer, skivor, pyssel, kudde, filt, ljus och lite annat har jag lagt i väskorna. Jag packar alltid för mycket. Det är ett problem när man ska flyga. Jag är alltid rädd för att få övervikt. Det är tur att jag inte behöver oroa mig för det nu.

Imorgon förmiddag kör mamma och pappa mig till Varberg. Kommer dit efter lunch. Jag är väldigt nervös. Jag förstår inte hur jag ska kunna sova inatt. Det kommer nog inte bli så mycket sömn. Men det kommer bli bra det här. Jag känner det på mig.

Nu ska jag dammsuga och dammtorka mitt rum och rensa ut lite saker. Sen är jag färdig.


Jag på julafton.



Packa hela dagen lång



Väskan är framme och packningen har börjat. Kläder, böcker, filmer osv. ligger i högar på golvet. Nu börjar verkligheten komma ikapp mig. På måndag åker jag till Varberg.

Datorn åker självklart med. Jag fick några bra julklappar som jag kan fördriva tiden med. Sex and the City-boxen, en Huset fullt box, en rolig bok, pussel och lite annat. Och så ska jag packa ner mycket myskläder. Nya mysbyxor fick jag också i julklapp.

Det kommer bli bra det här. Det är dags att förändra livet till det bättre. Jag är beredd på en stenhård kamp. Men jag vet att jag kommer vinna. Denna gången tänker jag inte ge mig!



Det är julafton!



Jag sitter i bilen på väg till farmor. Snön ligger kvar än, men det är ganska lite på sina ställen. Jag hoppas att det ligger kvar mer på Österlen. Jag kan inte förstå att det är julafton. Kanske fattar jag det när Kalle Anka börjar? Kalle Anka är ett måste på julaton!

Nu ska jag fortsätta sjunga med i julsångerna.

GOD JUL!





Nu börjar det närma sig



Elefantkänslorna är enorma. Jag har konstant ångest. Jag är jävligt trött på detta nu. Jag vill inte att anorexin ska få bestämma över mitt liv längre. Nu får det vara slut på detta!

Min behandlare i Varberg ringde nyss. Nu känns det verkligen som om det närmar sig. Igår sorterade jag bland lite kläder. Jag har lagt fram några filmer och böcker. Jag är värdelös på att packa. Det blir alltid onödigt mycket. Vi får väl se hur det ser ut på söndag kväll.

Nu ska jag, pappa och lillasyster till Ikea och sen till Malmö. Några julklappar ska köpas och mobilt bredband ska fixas. Det är julafton imorgon! Jag kan inte fatta det! Uppesittarkväll ikväll! Jag tror att vi ska köpa Bingolott. Vem vet, man kanske kan ha tur?



Jul och sen Varberg



Ännu en snöstorm? Jo, det verkar så. Skåneland är vitt. Me like! En vit jul! Fantastiskt! Jag har varit i Malmö idag. Träffat Ems och yrat runt i snön. Jag åkte med pappsen hem och vi klarade oss hela vägen i halkan och snöyret. Nu är hela familjen hemma faktiskt. Ikväll ska jag nog slå in julklappar. Det är bara mammas fotoalbum som inte är helt klart. Det får jag fixa imorgon.

Packa har jag börjat med så smått. På måndag åker jag till Varberg. Jag kan inte fatta det. Rädslan blir starkare och starkare för varje dag. Jag får försöka ta en dag i taget. Nu ska först julen klaras av. Snö, juklappar, Kalle Anka och alltihop. Jag tänkte äta risgrynsgröt med kanel ikväll. Det är ju så gott!

Jag förstår inte att det är jul och jag förstår inte att jag åker till Varberg på måndag.
Vart har tiden tagit vägen?


En raket på min födelsedag.



Födelsedag!



Idag är det min födelsedag! Och det är maaaassor av snö! Hela familjen och farmor kom in och sjöng för mig i morse. Jag fick min efterlängtade kamera, en film, pyjamasbyxor och gulliga reflexer. Och så en heliumballong. En söt tomte! Igår fick jag skiva, böcker, pengar och en stor snökula som spelar. Det är roligt att fylla år! :-)

Jag har inte riktigt bestämt vad vi ska hitta på idag. Ikväll ska vi klä granen i alla fall, som alltid. Det är tradition. Jag vill njuta av det underbara vädret. Vi har fått flera decimeter snö!

Nu ska jag hitta på något annat. Utnyttja att det är min födelsedag kanske, haha. :-)









Tiden flyger iväg



Det är inte mycket uppdatering här som ni kanske märker och så kommer det nog att vara fram tills dess att jag åker till Varberg. I alla fall tidvis. Det är mycket som händer nu. Mycket som ska fixas och så. Och snart är det julafton ju! Snön som vi har fått gör mig superduperlycklig!

I eftermiddag ska vi ha lite kalas för mig. Och imorgon fyller jag år! Det känns konstigt. Är det redan den 20 december liksom? Och på torsdag är det julafton. Då åker vi till farmor på landet och stannar där tills på juldagen. Sedan har jag två dagar kvar hemma. Ska packa och fixa med allt. Måndagen den 28 december går bilen mot Varberg. Jag börjar bli väldigt rädd och nervös. Men jag SKA klara det. Anorexin ska krossas!

Nu måste jag fortsätta fixa och dona.
Kram så länge!


På min födelsedag förra året fick jag en ballong,
och det har jag önskat mig i år också, haha. :-)




Wohooo, SNÖ!



Vi har snö och jag är så lycklig!
Jag är lika uppspelt som ett litet barn på julafton.
Tror ni att jag tycker om snö? Ingen tvekan om det! :-D

Nu ska jag ut och skotta. Och ja, jag tycker att det är roligt.
I vintras fick jag inte uppleva vintern på riktigt. När snön bestämde sig för att komma här längst nere i Skåne så befann jag mig i solen och värmen i Indien. Så jag är extra glad nu!

Kaaanske får vi en vit jul? Det skulle vara fantastiskt... :-)


Jag hittade snö i Stockholm när vi kom hem från Indien. Men
det var den enda snön jag fick i vintras. :-p



Onsdag



Måendet är inte på topp, därför är det lite glest här. Imorse åkte jag med mamma till hennes jobb och var där fram till lunch. Vi åkte och handlade och sedan körde jag mamma tillbaks till jobbet. Jag svängde inom ÖoB innan jag styrde bilen hemmåt. Köpte tandborste och lite annat nödvändigt inför Varberg. Det är nära nu. 1½ vecka bara. Den 28 december har jag packat väskan (väskorna kanske, ja). Jag är livrädd rent ut sagt, men så otroligt skönt det ska bli. Jag orkar inte med detta livet längre. Jag vill krossa anorexin en gång för alla.

Nu ska jag mysa ner mig i soffan. Det är bara pappa och jag hemma och det betyder att vi kan titta på "Bonde söker fru" utan någon som stör. Våran höjdpunkt på veckan, haha. :)

Så mot soffan!



Tisdag



Segt med uppdatering här. De senaste dagarna har stavats kaos så det är anledningen till att jag inte bloggat. Men nu hoppas jag få mer ordning på dagarna. Jag har en del planer resten av veckan så det känns skönt. Dagen idag har börjat bra som tur är. Jag har nyss bakat bröd som står i ugnen nu och snart ska jag börja med pepparkakorna. Pepparkakshuset har jag också dekorerat färdigt. Jag ska ta det lugnt och inte stressa. Det är när jag brukar stressa upp mig som det går fel. Så jag ska ta en sak i taget.

Jag ska försöka bli färdig med julklapparna denna veckan. Jag vill inte springa runt i sista minuten. En del av fotona som jag har beställt kom igår så jag kan börja pyssla med mammas fotoalbum. Jag kan sitta hur länge som helst med sånt. Tiden bara flyger iväg. Underbart skönt!

På söndag fyller jag år! Och på lördag ska vi ha lite kalas för mig. Så jag har en del att se fram emot. Mysigt! Men nu ska jag börja med pepparkakorna. Och självklart spelar julmusiken på hög volym!



Pysselmaja



Magen gör ont. Jag vet precis vad det beror på. Dumma jag som aldrig lär mig. En bra sak har jag gjort ikväll i alla fall. Jag kämpade emot ångesten som sa till mig att springa ut på promenad. Istället blev den en tur ut i garaget för att titta på granarna vi köpte idag.

Nyss har familjen suttit och skrivit på julkorten. Jag har gjort julkorten och jag är faktiskt nöjd. Det borde vara mycket roligare att få ett hemmagjort julkort än ett massproducerat. Det tycker jag. Så det känns roligt.

Jag borde krypa ner i sängen och slå på en film eller något. Innan jag gör något som jag inte borde göra. För jag är megatrött. Tyvärr tror jag att det kommer bli svårt att somna. Men en film får det bli. Den enda gången jag kan titta på en hel film är när jag ska sova. Alltså när tankarna är lugna och dagen ses som avslutad.

Så nu ska jag titta på en julfilm. Oh, det kom några snöflingor innan idag. Jag blev överlycklig. Kanske blir det en vit födelsedag och en vit jul? Jag hoppas!




Några av mina julkort. :)



Pepparkakor!



Jag har tittat på julkalendern (och Mysteriet på Greveholm. Bästa ever!) Jag har gosat med kaninerna. Nu sitter jag i soffan med en stor kopp te, lyssnar på melodikrysset och tittar halvt på storslalomen på tv. Mamma är iväg och julklappshandlar och jag väntar på att syster ska vakna till så att vi kan börja med pepparkaksbaket.

Jag tror att det kommer bli en bra dag. Julstämningen kanske kan visa sig lite starkare idag. Med pepparkaksbak, julmusik och tomteluva kan det inte misslyckas. Nu är det bara snön som saknas. Men den kommer förhippningsvis inom dom närmaste dagarna. Då blir jag väääldigt glad!


Förra årets pepparkaksbak!



Äntligen fredag!


Så sitter jag ännu en gång på pappas kontor, och fryser som jag alltid gör här av någon anledning. Jag orkar inte vara hemma ensam. Det är för påfrestande så jag är glad att det är fredag idag. I helgen ska det julpysslas och bakas pepparkakor. Och på söndag är det ju Lucia. Myspys!

Kallelsen från Capio kom igår. Nu har jag det på papper att det är den 28 december jag blir inlagd och börjar behandling. Jag är grymt motiverad. Livrädd, ja, men det känns som om jag kommer ta mig igenom det här nu. Det är slut på detta så kallade livet. Jag vill orka leva. Jag vill inte leva med ångest för att jag stoppar något i munnen. Jag vill inte räkna kalorier och jag vill inte promenera tills benen viker sig. Jag vill kunna njuta av livet och upptäcka världen.

Efter lunch ska jag gå på staden och förhoppningsvis hitta lite fina julklappar. 13 dagar kvar till julafton! Och bara 9 till min födelsedag! Trevligt minsann! :-D





Lite sällskap vore inte fel



Jag klättrar på väggarna här hemma. Jag hatar att vara hemma själv. Jag har varit det alldeles för mycket och då kan man inte njuta av det. Imorgon är det jag som följer med pappa till jobbet. Jag vill inte vara ensam hemma en dag till, och sedan är det helg. Skönt!

Jag har pysslat ihop tre änglar. Väldigt söta blev dom faktiskt. Tyvärr har jag inte tillgång till någon kamera. Men antingen på min födelsedag eller på julafton kommer jag få en. Den gamla gick sönder i somras. Längesen nu... Ny mobil ska också inskaffas. Den som jag har nu gör inte riktigt som jag vill alltid och så är det något hack mitt på skärmen så att man inte ser. Att jag ska få både ny kamera och mobil ger mig dåligt samvete. Även fast jag vet att jag behöver det. Mobilt bredband ska också fixas. Skuldkänslor väller över mig. Mamma och pappa är alldeles för snälla...

Nu ska jag städa så att mamma och pappa slipper tänka på det. Något vettigt måste jag göra...



Summer



Mitt i december kommer så klart bilder från sommaren fram. Denna bilden fick jag se när jag loggade in på Facebook idag. Sommarkänslor minsann! Fast om jag minns rätt så togs denna i september. Det ser ut som sommar i alla fall. :)

Flickorna med det bästa namnet.
På stranden i Falsterbo.
<3




Onsdag



Det känns som om magen ska spricka. Ångesten står mig upp i halsen. Jag har ätit bra frukost och lunch och då kommer massa dumma tankar. Men JAG vet att jag har gjort rätt. Snart kommer mamma och hämtar mig och så ska jag vara hos henne på jobbet i eftermiddag. Jag ska sitta och pyssla med julkorten tänkte jag. Det är skönt att slippa vara hemma själv. Och speciellt nu när ångesten är så stark...

Om två veckor och en dag är det julafton. Helt sjukt alltså. Och på söndag nästa vecka fyller jag år. Och om två veckor och 5 dagar åker jag till Varberg. Tiden bara rusar iväg. Det är lite läskigt.

Nej, nu ska jag packa ihop lite och vänta på mammsen.


Jag på min födelsedag förra året. :)



Up and down



Jag hittade inga passande ramar på Ikea. Jag letar efter 20x26. Vart tusan hittar man det? Ingenstans verkar det som. Jag får väl tänka om vad gäller bilderna. Två lådor fick följa med hem från Ikea i alla fall. En sväng inom djuraffären blev det också. Jag kommer sakna mina kaniner jättemycket nu när jag åker iväg till Varberg. Mina små älsklingar...

Det var en som frågade hur en matdag ser ut för mig så det tänkte jag berätta nu. Det är inte det lättaste eftersom det verkligen går upp och ner för mig med maten.

- Frukost äter jag alltid och det är antingen havregrynsgröt med banan, eller fil med banan eller flingor. Och en stor kopp te.

- Lunch kan det bli olika med. Det är sällan jag äter lagad mat på dagen och är det så att jag hamnar i en situation där jag måste äta så ligger det oftast grönsaker och protein på min tallrik. Kolhydraterna försvinner alltför ofta.
Oftast när jag är hemma blir det frukostmat eller någon macka eller knäckebröd. Det beror helt på hur måendet är.

- Mellis blir oftast frukt.

- Middag äter jag oftast lagad mat. Tyvärr brukar kolhydratkällan försvinna.

- Kvällsmellis äter jag ofta frukt och dricker te.

Men som sagt så varierar mina dagar mycket. Ibland kan jag ha toppendagar då jag äter bra (som jag tycker i alla fall) och då kan lite av varje hamna i magen, och ibland kan jag ha rejäla bottendagar. Kaloritänket som jag lyckades släppa lite har kommit tillbaka rejält. Och motionen har ökat. Jag är i en nedåtgående spiral och därför är det så skönt att veta att om tre veckor är jag i Varberg och kan släppa ansvaret. Då kommer jag få den hjälp jag behöver. Trots att jag är livrädd så ser jag fram emot det.

Anorexin ska få sig en riktig match. Jag ska vinna tillbaka mitt liv!





Fortfarande förkyld



Fortfarande förkyld. Jag hostar så att det gör ont i bröstet och snyter mig var och varannan minut. Fast det börjar bli lite bättre nu. Tur det. Fast imorgon bitti är jag säkert lika dålig igen. Det är så det brukar funka. Jag bröt dessutom ihop helt för någon timme sedan. Not fun... Nu längtar jag bara efter att mamma och syster ska komma hem och sedan ska vi åka till Ikea. Jag ska försöka hitta några ramar som passar till de bilderna jag ska ge bort i julklapp.

Jag underhåller mig så gott jag kan. Jag har nyss ställt upp alla tomtar på bordet och ska försöka sätta ut dom. Först och främst måste jag lista ut vart alla dukar brukar vara. Det är då svårt. Kolan blev lyckad igår förresten. Jag har inte smakat den, men konsistensen var bra.

Nej, nu ska jag lösa mysteriet med dukarna. Det var förresten någon som hade frågat hur en matdag ser ut för mig. Jag svarar på det senare. Kul med frågor. :)



Ett nytt försök



Jag är superdupermegaförkyld. Kan knappt prata ibland. Det är andra dagen jag mår så här så jag hoppas att det går över snart. Jag sitter i köket med datorn och kokar kola samtidigt. Förra veckans kolakokning blev inte helt lyckat. Anledningen till det är att jag har svårigheter att följa recept. Jag ska alltid göra på mitt sätt, men nu har jag tagit mig i kragen lite och förhoopningsvis lyckas jag bättre denna gången. Men det kan lika gärna misslyckas igen eftersom jag fortfarande envisas med att göra på mitt sätt...

När kolan är klar ska jag ut på promenad tror jag. Egentligen borde jag hålla mig inne med tanke på hur förkyld jag är, men det är inte så lätt. En liten promenad får det bli i alla fall och sedan kanske jag kan ta det lugnt. Men först ska kolan bli klar och jag håller tummarna på att det blir lyckat.


Kolan kokar för fullt.



Inte lång tid kvar



Tre veckor kvar. Det kommer gå fort. Om två veckor fyller jag år. Fyra dagar senare är det julafton och fyra dagar efter det åker jag till Varberg. Det känns läskigt, men bra.

Jag har inte gjort mycket idag. Följde med mamma och pappa till Falsterbo för att dom skulle vaccineras och tog en liten promenad på stranden. Sedan handlade vi och ja, nu sitter jag här. Nu när mörkret har lagt sig ska jag ta en promenad och när jag kommer in ska jag pyssla med pepparkakshuset. Det kan bli roligt.

Promenix nu.





Lördag



Nu är jag hemma efter en lång dag. Mamma och jag satte oss i bilen vid kvart över sju och körde till mormor. Jag har haft en mysig dag. Framförallt har jag tagit det väldigt lugnt. Jag somnade till och med framför teven i eftermiddags. Nu kryper det i benen. Det skriks promenad i mitt huvud. Jag borde hålla mig inne, men på ett vis skulle det vara skönt att gå en liten promenad och rensa huvudet lite. Jag får se hur det blir. Just nu halvtittar jag på Robinson. Koncentrationen är inte på topp precis...

Just det, det var en som undrade över receptet på pepparkaksmüslin. Jag har faktiskt inte hunnit smaka det ännu. Kanske till frukost imorgon? Åh, då är det andra advent ju!
  • 6 dl havregryn
  • 1 dl skalade sesamfrön
  • 0.5 dl rårörsocker
  • 1 dl solroskärnor
  • 3 msk pepparkakskrydda
  • 0.5 tsk salt
  • 1 dl vatten
  • 0.5 dl rapsolja
  • 1 dl russin
  • 2 msk krossade linfrön

    Sätt ugnen på 175 grader.
    Blanda allt utom vatten, olja, russin och linfrö i en skål och rör om ordentligt. Blanda samman olja och vatten och häll det över grynblandningen.
    Häll blandningen på en långpanna och rosta mitt i ugnen i 25–30 minuter. Rör om då och då för att undvika att det bränns eller att det blir ojämn färg.
    När müslin svalnat, blanda i russin och linfrön.



Fredagsmys



Så skönt att sitta i soffan. Jag har gått i stan hela eftermiddagen. Kaos i huvudet efter beskedet om inläggning redan den 28 december. Jag trodde att det skulle bli efter nyår, men varför vänta? Nu är det dags att göra något åt detta skitet. Jag är grymt motiverad, men otroligt rädd...

Jag fick en fråga om det inte var dagvård jag skulle börja på. Och nej, så är det inte. Jag har gått på dagvård två gånger i Malmö, men nu ska jag till Capio i Varberg och det är heldygnsvård. Så ligger det till för dom som undrar.

Ikväll blir det mys för hela slanten. Vi ska äta räkor och så blir det nog att titta på "På Spåret". Imorgon ska jag upp tidigt för att åka till mormor med mamma. Det ska bli trevligt att komma dit. Det var ett tag sedan. Men först fredagsmys!





Nu är det bestämt


Inläggning den 28 december.

Jag är livrädd.
Vad har jag gett mig in på?



Jag är lättad



Så kom samtalet som jag väntat på. Och det var bra besked. Jag får behandlingen i Varberg betald. Jag ska få den hjälpen jag behöver. Vilken lättnad!

När samtalet var över sprang jag ut till pappa. Han hade nämligen kommit hem från jobbet några timmar tidigare eftersom han var så trött. Så jag gick ut till honom och sa att han kunde sova nu, haha. Och sen ringde jag mamma och sa att hon kunde andas ut. Nu kan vi alla ta det lugnt och andas ut och det känns så skönt. Imorgon ska jag ringa till Capio och höra när jag ska börja. Det blir efter jul i alla fall.

Nu ska jag fortsätta med mitt julkortspysslande. Eller nej, förresten. Jag ska nog göra pepparkaksmüsli. Pappa och jag var och handlade nyss så nu har jag ingredienser. Och så har jag ett pepparkakshus att bygga ihop och dekorera.

Det känns bra nu!





Väntan är lång



Det är plågsamt att vänta. För det är det jag gör nu och har gjort hela dagen. Jag har burit med mig telefonen vart jag än har gått. Jag har stirrat på den och undrat när den ska ge ifrån sig något ljud. Jag går som på nålar och rycker till vid vartenda ljud.

Samtidigt så är jag livrädd för att svara när det ringer. Jag är rädd för att det ska vara dåliga besked. Jag är rädd för att krossas i småbitar.

Jag vill ha det överstökat. Jag vill ha klara besked. Jag vill kunna sitta ner lugnt och andas ut och veta att det kommer bli bra.





Kolakokning



Jag är förvånad över mig själv. Jag har nu stått i köket och gjort lingonkola. Helt själv och utan att bryta ihop. Jag är lite sådär stolt faktiskt. Nu ska jag snart ta en promenad och när jag kommer in ska jag jag göra hallonkola. Anledningen till kolakokningen är att mamma och pappa ska få det som kalenderpaket på julafton. Och om allt inte får plats i burken så ska jag ge bort en påse.

Förresten har pappa pratat med Vårdslussen idag. Imorgon ska dom ha möte och ska då besluta om dom vill betala för min behandling på Capio. Så imorgon kommer jag gå på nålar och vänta på att telefonen ska ringa. Det är bara att hoppas att det blir rätt och bra...

Nu promenad. Sen ska jag göra hallonkola.



Det är inte jag



Planerna har ändrats om flera gånger idag. Lite trubbel, men en helt okej dag. Jag fyndade två långa tröjor. Mysiga också!

Det blev lite dålig stämning en kort stund vid middagen. Pappa frågade om jag bara skulle äta det där och sa att jag måste äta något mer. Direkt började det bli kaos i huvudet och jag vara nära att skrika att om han bara hade vetat hur många kalorier där var i det som jag skulle stoppa i munnen så hade han förstått varför jag "bara" åt det. Istället skrek jag att han skulle vara tyst.

Jag har lite dåligt samvete. Jag vet att mina föräldrar bara vill mitt bästa...



Första december



Första december!
Det känns konstigt att det faktiskt är december. Årets sista månad. What liksom? Men jag har inget som helst emot att det är första december för det betyder att man får öppna julkalendern! Jag är barnsligt förtjust i allt som har med julen att göra, och då speciellt julkalendrar. Idag fick jag och syster öppna paket och i det var det ett ljus och en tygpåse med julkryddor i som då ska lukta jul + att det var en lapp där det stod att vi får ett paket ikväll. Jag har mina aningar om vad det är... :-)

Chokladkalendern
öppnas ikväll. Jag hade en chokladkalender förra året och åt min chokladbit varje dag och det ska jag minsann klara av detta året också. Ingen jävla anorexi ska få stoppa mig. Det är tradition, och traditioner är viktiga! (Det har jag nog fått från pappa, haha)

Nej, nu ska jag snart göra frukost och sedan fixa lite saker. Det ska bli en bra dag!


Ett paket varje dag! :-)



Bloggtoppen.se