Jag lever på hoppet



Tack för alla kommentarer. Det värmer! <3

Jag är helt slut, både fysiskt och psykiskt. Jag borde krypa till sängs och försöka sova, men det går inte. Det är alldeles för mycket som snurrar i mitt huvud fortfarande.

Jag ger inte upp om remissen. Vissa säger att det går, andra säger att det inte går. Vi börjar med att ringa några samtal imorgon och så får vi se vart det leder. Man förlorar inget på att testa i alla fall. Kanske har jag turen att det ordnar sig så som jag vill. Man vet aldrig.

Jag försöker hålla huvudet ovanför vattenytan. Jag ger mig aldrig, även om hoppet är nära att lämna mig nu.
Det ordnar sig på något vis. Jag håller tummarna...





Pang boom



Idag har jag gråtit. Massor dessutom. Det känns som om det är det enda jag har gjort. Jag känner mig helt tom. Jag har ont i hela kroppen och är jättetrött. Vad gör jag?

Dagen har varit lång och jag minns knappt vad som har hänt. Men kortfattat kan jag säga att jag inte får någon remiss till Capio i Varberg. Anledningen? Avdelning 33 i Lund finns och eftersom det kostar mycket mer att skicka mig till Varberg än Lund så är Lund det enda alternativet. Varför ska allt handla om pengar? Hur kan man ens jämföra Capio och avd 33? Visst det är dygnet-runt-vård båda två, men det är ändå helt olika. Eller är jag helt ute och cyklar?

Sedan är det tydligen mitt eget fel att människor vill ta hand om mig. Jag utstrålar tydligen något i stil med att "kom-och-ta-hand-om-mig-för-jag-klarar-inte-mig-själv". Ber jag om det? NEJ! Uppskattar jag en kram och fina ord? JA! Eftersom jag har underbara vänner som jag trivs med. Vi tar hand om varandra.

Jag vet inte vad som snurrar i mitt huvud nu. Jag är besviken, ledsen och arg. En rejäl chock har jag fått. Jag vågade be om mer hjälp, men vad gjorde det liksom? Jag mår bara ännu sämre. Men jag ska kämpa vidare. Jag lovar. Jag tänker inte ge upp. På något vis ska det väl gå...



Skakig



Måndag. Blandade känslor. Men det känns mest bra. Jag har tänkt alldeles för mycket dom senaste dagarna. Jag tror att jag har kommit fram till ett beslut. Men det kan lätt ändras. Jag är rädd. Jo, så är det. Vad ska hända med mig? Hur ska jag få orden ur min mun? Hela jag skakar av nervositet.

Snart dags att åka. Vägning står först på schemat idag. Det känns inte ett dugg bra. Jag vill inte se några siffror. Men det är typ en timme kvar. Så varför ska jag oroa mig? En sak i taget ska man ju ta.

Det löser sig på något vis.





Söndag kväll



Nu är jag riktigt trött. Vi har packat, burit och släpat massa saker. Min kropp är inte stark fastän jag försöker tro det. Jag somnade lite i bilen hem, men var i alla fall duktig och lagade snabbt middag när vi kom hem. Grillade fläskfilé i ugnen, rörde ihop potatismos och kokade ärtor. Jag är förvånad över mig själv.

Nu ikväll ska jag bara ta det lugnt. Slötitta på tv och äta vattenmelon. Och dricka te. Imorgon är det måndag. Vägning för min del är det sagt. Nja...usch...jaja, det är imorgon. Först en lugn och skön kväll som jag verkligen har förtjänat efter dagens arbete...



Hoppa upp och ner



Jag blir alldeles varm när jag läser vad vänner skrivit. Det hjälper mig framåt och ger mig mod. Det är en sak som är säker. Jag är livrädd, men imorgon måste jag våga be om mer hjälp. Visst, jag kan fortsätta som jag gör eftersom det känns "säkert". Men det kommer inte hjälpa mig. Det behövs något annat. En förändring helt enkelt. Och jag hoppas att jag får chansen till det.

Igårkväll hade jag mycket spring i benen och därför fick studsmattan sig ett besök. Kaninerna tycker alltid det är roligt när jag studsar där upp och ner. Dom står och tittar på mig och släpper mig inte med blicken. Jag tycker också att det är roligt att studsa, så länge det inte finns något tvång över det. Anorexian jublar för varje gång jag studsar upp och ner. Mitt knä gråter idag efter alla promenader och allt studsande. Det funkar ju inte...

Jag har nyss ätit frukost. Efter lunch ska jag och storasyster köra till Lund och packa det sista i hennes lägenhet. Flyttning på gång. Mamma och pappa kommer med släp sedan. Dagen kommer säkerligen gå fort, och jag vill inget hellre. Jag vill att det ska bli måndag så att jag kan be om mer hjälp. Men först en trevlig söndag alltså.


Ett hjärta till alla underbara.



I need help



Idag sov jag till halv 10. Det är fantastiskt måste jag säga. Jag har drömt en massa inatt. Konstiga drömmar, men jag vet varför jag drömde om det. Okej, lite av det i alla fall. Men handen på hjärtat så går det inte precis strålande för mig just nu. Maten minskas, mer bli förbjudet, kolhydrater och fett är livsfarligt... Och tvångsmotionen blir en allt större del av mitt liv. Till och med jag inser att detta inte är bra och att det inte hjälper mig ett dugg åt det friska hållet. Istället är det tvärtom. Jag har dessutom vägning på måndag. Tänk om den visar mindre? (Ett högt skratt hörs i mitt huvud. Mindre siffror? Haha, aldrig. Du som är stor som en elefant!)

Nästa vecka är det dagvård måndag-tisdag. På onsdag har jag samtal och sedan är det ledigt resten av veckan. Det känns inte ett dugg bra vilket jag har sagt till min behandlare. Jag vinglar fram just nu. Den stora frågan som hela tiden snurrar i mitt huvud är om jag behöver mer hjälp? Dagvården räcker kanske inte för mig? Det är en skrämmande tanke, men just därför är det kanske rätt. Det som skrämmer mig mest är nog det som jag behöver egentligen. Avdelning 33 i Lund kom på tal i torsdags igen, men nej, nej, nej. Jag tänker då inte ligga på något sjukhus. Då finns det bättre alternativ.

Nä, vet ni? Jag tänker INTE ge upp. Jag ska vinna över anorexian. Hur det än blir. Idag är det lördag och jag ska minsann försöka ignorera alla dumma tankar och äta godis eller något annat gott ikväll. Lördag är myskväll! Så det så!


Januari 2008. Myskväll hos en vän. Det känns då längesen...



Denna långa väntan



Varför kan jag aldrig sova ut när jag har möjlighet? Jag vaknade klockan fem i morse och kunde knappt sova efter det. Irriterande ja. Men så är det. Får väl bli tidigt i säng ikväll. Dagen har rullat på bra. Jag har dammsugit lite, varit på banken och vårt fina nya bibliotek. Och så har jag väntat. Jag skickade iväg ett mail igår som jag gärna vill ha svar på så fort som möjligt. Jag är inte bra på att vänta. När jag har bestämt mig för något så vill jag ha det gjort direkt. Övningsak där tror jag...

Måendet är lite sådär idag. Elefantkänslorna är fortfarande kvar, men jag trivs i mina nya jeans i alla fall. Jag älskar dom. Löst och skönt sitter dom. Jag funderar på vad vi ska äta ikväll. Något fredagsgottmys tycker jag. Frågan är bara vad? Kyckling kanske? Jag får höra med dom andra vad dom vill ha.

Nu ska titta igenom Metro och City. Horoskopen är ju det roligaste på hela dagen! Och ibland stämmer dom så sjukt bra också. Lite läskigt, men ganska roligt. Det ska bli spännande att se vad det står idag...


Typ dagens outfit eller något. :-p



Frågor och svar



Jag fick några frågor som jag ska svara på nu.

Jag undrar lite hur "träningstvånget" ser ut för dig, eller om du tycker att du har det?
Jag har minskat ner på min tvångsmotion mycket under sommaren. Innan var det många och långa promenader, mycket hoppande på studsmattan, alltid göra något och inte sitta ner mer än nödvändigt. Jag hade också lite träning som jag var tvungen att göra innan jag fick gå och lägga mig.
Nu är det inte alls lika mycket, även om jag känner att det börjar komma tillbaka så smått. Men jag kämpar så gott jag kan för att hindra att tvångsmotionen tar över för mycket av mitt liv igen. 

Hur många tjejer (?) är ni på enheten/dagvården du går på, och hur fungerar det hos er; finns de hos er som sondas och sitter i rullstol?
Det finns 20 platser på dagvården. Och ja, bara tjejer. Jag vet att där har varit någon kille någon gång, men det är sällan.
Nej, ingen sondas eller sitter i rullstol. Alla äter normala portioner och de som är underviktiga dricker dessutom näringsdrycker.

Hur känner du inför att "umgås" med andra sjuk. Blir du triggad åt fel håll, stöttar ni varandra eller blir du avskräckt?
Vi har en bra sammanhållning på dagvården och alla kämpar för att bli friska. Vi stöttar varandra och pratar mycket. Eftersom man umgås så mycket lär man känna varandra ganska bra. Vissa kommer man närmare och jag har fortfarande kontakt och träffar några av de som jag gick med på dagvården i höstas/vintras.
Jag är rädd för att bli triggad åt fel håll, men det har jag aldrig blivit på dagvården. Jag har istället fått massa stöd från underbara människor.



Jag tror att jag vet nu



Jag blir galen på kaoset i mitt huvud. Orkar inte med det mer. Dagen har inneburet många tankar och funderingar. Självbild i förmiddags och även om det är jobbigt ibland så lär man sig mycket. Lunch sedan. Broccolisoppa med lite creme fraiche, en macka med ost och en morot. Det tog emot att äta. Väldigt mycket. Samtal med min behandlare efter lunch. Som vanligt var det ett bra samtal. Vi pratade mycket om familjen och vad jag måste göra för att komma framåt. Speciellt nu när vi har en del lediga dagar framför oss. Planering är det som gäller och jag ska göra mitt bästa. Hon sa också att min vikt måste upp 2 kg på fyra veckor. Jag vet ju att jag måste upp i vikt, men varje gång jag tänker på det tar det stopp. En guldstjärna fick jag i alla fall för att jag har insikt i och vet vad jag behöver jobba med. Jag kan själv märka när anorexian lägger krokben för mig. Långt ifrån alltid, men ibland så.

Jag har kommit fram till en sak idag. Att det som skrämmer mig mest är egentligen det jag behöver göra. Det som känns jobbigast är det som jag ska göra. Det som skrämmer anorexian mest. Och jag har nog insett vad jag behöver för att ta mig ur denna skiten. Det är värt ett försök i alla fall. Tyvärr är det inget beslut jag kan ta själv. Men jag har tagit första steget och jag hoppas att det blir något bra utav det.

Jag fick några frågor i i förra inlägget som jag tänker svara på senare ikväll. Om det är någon annan som har frågor så kan ni ju passa på att fråga nu så svarar jag senare. Nu ska jag snart lägga mig framför teven och mysa. Men först ut till kaninerna en stund.





Dumma tankar



Aj, min mage. Jag har precis ätit frukost. Jag blir nästan alltid illamående när jag äter frukost hemma och det är speciellt svårt att äta när jag ska iväg. Men idag försökte jag verkligen äta så som jag ska. Det gick nästan. En macka fick bli ett knäckebröd istället, men jag är nöjd i alla fall. För dom tankarna som jag brottas med nu är inte trevliga. Dom tycker inte att jag ska äta alls. Stor som en elefant är jag...

Idag är det dagvård som gäller. Väldigt skönt tycker jag. Fullspäckad dag dessutom. Självbild nu innan lunch och sedan tror jag att jag har samtal med min behandlare i eftermiddag. Det är något som behövs. Det är fullständigt kaos inuti mitt huvud och jag känner hur jag sakta faller neråt.

Nä, nu får jag packa ihop och sedan ta mig till bussen. Det SKA bli en bra dag!



Utmaningar



Det har varit en lugn dag för min del. När mamma kom hem gjorde vi lite ärenden och så "bestämde" mamma att vi skulle äta mjukglass. En jobbig utmaning eftersom vi ikväll ska äta pasta och köttfärssås Efter glassen handlade vi lite och då köpte jag en tidning till mig som belöning för dagens utmaningar. Så två utmaningar blir en utmaning och då belönar jag mig med en tidning. Det känns bra.

Åh, vet ni vad jag såg? Våra plommon börjar mogna. Plommon som är så gott! Men nej, nu ska jag ut en sväng. Sen blir det en lugn kväll förhoppningsvis...


Mums!



Ledig dag



Idag blev den en liten sovmorgon för mig. Välbehövligt tror jag. Det största problemet blir maten. Frukosten var inte uppäten förrän vid halv elva så jag får väl satsa på att äta lunch vid ett-tiden. Annars blir det för sent. Men det fixar sig på något vis. Jag får ta en sak i taget. Det blir bäst så. Jag har inga som helst planer för idag. Jo, kanske gå ner till banken. Tror jag gör det i eftermiddag. Jag tror att jag behöver en lugn dag. Det är den absolut bästa utmaningen för mig. Att inte springa runt på massa olika ställer, utan att bara ta det lugnt helt enkelt. Fixa småsaker som gör att jag inte känner mig så stressad.

För en stund sedan slog jag ner tältpinnar vid kaninernas inhängnad eftersom dom bröt sig ut igår igen. Jag och mamma fick jaga runt dom en bra stund i trädgården innan vi lyckades fånga i dom. Dom var på utbrytarstället nu direkt igen, men nu går det inte att ta sig ut. Men jag ska hålla extra koll på dom idag.

Det känns att hösten är på väg. Det är lite kyligare ute, men fortfarande så varmt så att jag kan gå i shorts och linne i trädgården. Åh, denna dagen ska jag verkligen ta vara på. Göra små saker som behöver göras. Det känns så mycket bättre sedan när jag har det ur vägen. Så det ska jag göra. Baka bröd har jag också tänkt göra. Favvisbrödet! Det var längesen nu.

Nä, nu ska jag fortsätta fixa och dona.


Fortfarande lite sommar.



Tuff dag



Jag har ont i magen. Det har varit en tuff dag matmässigt. Svamp- och västerbottenostpaj till lunch och scones till mellanmål. Och näringsdrycker på det. Inte konstigt att magen säger ajaj... Men jag är nöjd med dagen. Det jag är nöjdast med är att jag i princip satt helt still mellan lunch och mellanmål. Jag låg på kuddarna i skapanderummet och pratade med fina människor. Väldigt skönt måste jag säga. Och innan lunch hade jag träffat Anna och gått en härlig promenad. Så jag måste säga att det har varit en bra dag. Jag har tagit mig igenom den på ett bra sätt tycker jag.

Jag vet inte riktigt vart jag har mig själv nu. Jag är beredd på en stor krasch. Elefantkänslorna vill inte försvinna. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Måste det kännas så här? Jag förstår inte att vågen kan visa dom siffrorna som den gör. Det får inte plats fler kilo på min kropp. Inte en chans. Åh, jag vill försvinna. Jag orkar inte med detta. Och jag som har underbara människor runtomkring mig som vill hjälpa mig och som tror på mig. Hur kan jag tveka då?

Imorgon är jag ledig. Jag är inne i vecka sju av behandlingen och från och med nu är man ledig på onsdagar. Det känns inte sådär jättebra eftersom det är många dagar som går bort dessa två veckorna. Jag vet inte hur det kommer gå. Jag hoppas att jag har styrkan att hålla huvudet ovanför vattenytan...men det känns väldigt ostadigt.

Nu måste jag börja tänka på middag. Ingen hunger och inget sug. Men det löser sig som alltid...



Vi klarar det



Det har varit en händelserik dag. I morse mådde jag inte alls bra, men det känns lite bättre nu. Frukosten kom ner och sedan gick jag direkt upp och pratade med min behandlare. Jag berättde hur jag mådde och att det kändes förjävligt. Jag sa att jag börjar tvivla på om jag klarar av detta. För så är det. Jag börjar undra om dagvården är tillräcklig hjälp för mig. Kanske behöver jag mer? Men jag vill klara det. Jag vill bli frisk! Och min behandlare sa att jag kan. Vi klarar det tillsammans. Hon är guld värd den människan.

Till lunch var det fläskpannkaka, lingonsylt och morötter. Klart att det skulle bli något jobbigt när jag mådde som sämst. Men det gick bra. Bara lite pillande i maten och tvång i mitt huvud. Under vilan satt jag och pratade med sötisar i sofforna. Myspys! Och sedan blev det en härlig promenad med bästa C. Vi hade fått i uppdrag av vår behandlare att hitta tidiga hösttecken. Så två löv tog vi med oss tillbaka. Sedan låg vi på en filt på marken på innergården. Härligt...

Jag är supertrött. Jag ska försöka hålla mig stilla nu ikväll. Jag behöver det, min kropp behöver det. Jag vill ju bli frisk. Så nej, jag tänker inte sluta kämpa. Så det så.


Så underbart att ligga och titta upp på himmelen.



Igår brakade allt



Tack för era fina kommentarer. Det värmer och ger mig ny kraft och hopp. Jag ramlade i säng redan halv elva igår. Helt utmattad var jag...

Jag förstår inte vad som har hänt denna helgen. I fredags var jag på toppenhumör. Igår brakade allt. Elefantkänslorna finns där precis hela tiden och ångesten står mig upp i halsen. Och att jag börjar bli riktigt förkyld gör inte det hela bättre. Jag är rädd. Jag vet inte vad jag ska göra för att det ska kännas bättre. Det känns inte som om något hjälper (förutom att svälta och träna tills jag inte orkar stå på benen). Så idag måste jag be om hjälp. Jag ska inte krypa in i ett hörn och stänga in mig i mig själv. Jag får inte göra det.

Tårarna är nära hela tiden. Och att sitta still är svårt. Jag är livrädd för maten idag. En sådan stark rädsla var längesen jag kände. Men det ordnar sig. Jag hoppas på det i alla fall.

Dags att åka snart. En heldag på dagvården väntar.





Sanningen gör ont



Detta är ingen bra dag. Massa tankar som snurrar i huvudet. Jag mår inte bra alls. Mamma övertalade mig att följa med och äta mjukglass. Efter mycket tvekan följde jag med, men när vi nästan var framme svek modet mig. Ångesten var enorm. Värre än på länge...

Jag börjar undra om jag klarar av detta. Jag vill bli frisk, jag vill verkligen det. Jag vill leva ett "normalt" liv. Jag vill plugga, jobba, resa, umgås med alla härliga vänner... ja, det finns hur mycket som helst som jag vill göra. Men kanske är det så att jag behöver mer hjälp? Kanske räcker inte den hjälpen jag får på dagvården? Jag har insett att jag nog är sjukare än vad jag förstår, och vad familj och vänner förstår.

Dessa tankarna skrämmer mig. Jag vill låta tårarna rinna tills det inte finns några kvar. Hela dagen har elefantkänslorna plågat mig. Just nu vet jag varken in eller ut. Jag vill inte längre. Jag vill att detta får ett slut. Jag orkar inte mer.

Jag måste bort. Jag kan inte leva här bland allt gammalt. Det funkar inte. Det förstår jag nu...



Elefant



Måendet är inte på topp idag. Elefantkänslorna är enorma. Jag förstår verkligen inte varför jag måste gå upp i vikt. Vågen visar fel. Jag är inte ett dugg underviktig. Det ser ju vem som helst...

Jag återkommer senare med ett positivare inlägg förhoppningsvis.
Nu frukost... och det kommer bli en kamp.



När alla andra sover



Jag var uppe redan halv åtta denna lördag. Kunde inte sova längre så jag släpade mig ur sängen och var ute och fotade lite innan frukost. Det är mysigt att vara ute när nästan alla andra ligger och sover. Nu har jag precis ätit frukost med mamma och pappa i uterummet. Idag klarade jag att äta så som jag ska. Jag känner hur ångesten kommer direkt, men jag ska försöka strunta i det och njuta av att det är lördag. Mamma och pappa åker bort i eftermiddag och kommer hem ganska sent ikväll. Så hur det blir med mat och så vet jag inte, men det ordnar sig.

Min behandlare har sagt att jag varje dag ska känna efter hur jag mår och vilken nivå jag ska lägga ribban på denna dagen. Sedan ska jag anpassa maten och det jag gör efter det. Man känner sig svagare ibland, så är det. Men idag känner jag mig ganska stark. Godisutmaningen igår gick bra. Det blev ingen film, men kortspelande med mamma och pappa och sedan avslutade jag kvällen med att ligga i sängen och titta på tv. Mysigt och precis vad jag behövde.

Nu ska jag fixa till mig och fundera på vad jag ska hitta på idag. Jag tror att det kommer bli rätt så varmt idag. Härligt!


Det är mysigt med morgonpromenad.



Det går framåt



Det har varit en bra dag! Och det trots att dagen började med vägning. Jag var nervös ja. Det tog en stund innan jag vågade ställa mig på vågen, men jag blev lättad när den visade 3 hekto upp. Det går åt rätt håll. När jag satt där nere och väntade på frukosten kom min behandlare och gav mig en guldstjärna. Dom där guldstjärnorna gör mig väldigt glad, haha. Efter frukost var jag i skapanderummet och försökte sova. Jag lyckades inte lika bra som dom andra. Efter en stund kom i alla fall C och jag pratade med henne. Sedan kom vi på att vi ville åka karusell igen så vi var ett gäng som gick till Malmöfestivalen. Tyvärr öppnade det inte förrän kl 12. Så besvikna vi blev...

Lunchen idag var cevapcici med grönsaker, pitabröd och tzatziki. Och efter det spelade jag maxiyatzy med några andra. Sorgligt nog kom jag sist. Då blev jag lite ledsen faktiskt, hehe. Jag har förresten fått ett papper av min behandlare där jag ska utmana mig varje dag. Och det viktiga är att jag ger mig själv en belöning när jag har gjort utmaningen. Så dagens utmaning är godis ikväll! Och belöningen får jag samtidigt eftersom jag har tänkt mysa ner mig under täcket och titta på film.

Innan det är dags för det är det middag och vi har problem att bestämma vad vi ska äta. Ingen inspiration alls tyvärr... Men det löser sig på något vis. Humöret är på topp idag i alla fall!



Snurrat mycket och högt



Oj...jag är helt slut. Min energi är som bortblåst och jag har typ gäspat hela dagen. Men jag har trots det tagit mig igenom dagen på ett bra sätt. Självbilden gick helt okej. Vi pratade om motivation och lite annat. Lunchen gick väl också bra. Lax med mangochutney, färskpotatissallad och en yoghurtsås. Lite mycket tvång i mitt huvud var det nog. Äta en sak i taget... men idag orkade jag inte bry mig. Efter lunch hade jag samtal med min behandlare. Det gick bra och två guldstjärnor fick jag. Jag har gjort förändringar som syns och även om jag inte direkt kan se det så kan andra det. Det känns bra måste jag säga. Nu äter jag på ett mer kompetent sätt, sträcker på mig mer... så ja, framsteg har jag gjort!

När samtalet var slut och jag hade gått ut så blev jag inkallad igen. Det min behandlare sa då drog ner mitt humör. Den stora teckningen som C och jag målade i tisdags fick inte längre sitta kvar på väggen eftersom det finns dom som kan påverkas negativt av den på grund av vissa saker som är på den. Jag blev chockad eftersom ingen sa något i tisdags. Och jag kände mig dålig och skyldig. Min behandlare sa att jag skulle släppa det. Alla gör vi fel.

Efter melliset gick jag och C till Malmöfestivalen och åkte karusell. En som snurrade mycket och högt! Shit, som jag skrek. Jag hängde inte med och efteråt var jag ganska skakig, haha. Men kul var det! Och det var precis vad vi behövde. Lite uppmuntran.

Ikväll ska jag utmana mig. Jag ska äta en daimstrut! Det var min favoritglass när jag var mindre och hela sommaren har jag sagt att jag någon dag ska våga mig på den. Så ikväll ska jag minsann klara det! Jag har vägning imorgon dessutom. Jobbiga, dumma siffror jag måste tvingas se. Men det är imorgon. Nu är det snart dags för glass!


Vårt konstverk.



Elefant igen



Jag har sovit ganska bra inatt. Väldigt skönt! Lite sovmorgon har jag idag också, så det har hjälpt mig. Idag händer det en del. Först har jag självbild och efter lunch har jag samtal med min behandlare. Det behövs känner jag. Min energi håller på att ta slut. Något har hänt, men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Rädsla kanske...?

Allt känns förvirrat just nu. Det är kaos i mitt huvud. Men nej, jag ska inte återgå till svälten. Aldrig i livet! Jag vill ju leva och må bra. Jag vill orka göra det jag vill. Men jag känner mig stor som en elefant. Måste jag verkligen upp i vikt? Det känns inte så. Men jag vet att tankarna har fel, även fast dom känns rätt.

Nu ska jag äta frukost och sedan ta mig till bussen. Kameran ska med idag. Fota ska jag göra!







Negativ idag



Jag mår inte speciellt bra. Efter mycket beslutsångest bestämde jag mig för att inte jobba i eftermiddags. När jag satt på bussen hem kändes det inte bra. Jag kände mig extremt dålig. På bussen var jag nära att somna och när jag la mig i sängen här hemma somnade jag. Jag väcktes av telefonen och hade verkligen ingen aning om vilken dag eller vilken tid på dygnet det var. Jag vet att jag tog rätt beslut att inte jobba. Jag behövde komma hem och ta det lugnt. Men varför känner jag mig så himla dålig?

Dagen har varit ganska jobbig. Ångesthantering och sedan en jobbig lunch. Pestopastasallad med kyckling och fetaost. Jag hatar fetaost och dessutom soltorkade tomater och oliver. Fetaosten och tomaterna fick jag ner på något vis, men oliverna gick inte. Jag försökte verkligen. Det känns som ännu ett misslyckande.

Jag känner att jag är ganska negativ idag. Kameran glömde jag hemma såklart. Men imorgon ska jag minsann inte glömma den. Det får räcka så här för stunden. Dags för middag snart och jag har noll hunger. Men det löser sig på något vis...


Fina blommor hos farmor.



Redan färdig



Idag kom jag upp i tid! Jag är faktiskt redan färdig och har tid över innan jag ska ge mig av. Buss blir det idag och förmodligen resten av veckan. Jag tycker inte om att åka buss när det är mycket folk, men det får gå. Jag ska i alla fall ha sällskap med syster min som ska till skolan.

Idag är det halvdag på dagvården, och dessutom är dom allra flesta lediga. När man har gått 6 veckor i behandlingen är man nämligen ledig på onsdagar. Så vi kommer inte alls vara många. Men mysigt det med. Lunchen oroar jag mig förr. Pestopastasallad tror jag att det stod. Pasta i alla fall... Men det kommer väl gå det också. För jag SKA bli frisk!

Nu måste jag ge mig av. Och idag ska jag låna mammas kamera så jag hoppas att det blir lite fina bilder. Jag måste i alla fall fota C och mitt mästerverk... Underbart fint är det!



Det är roligt att kladda



Jag försov mig i morse. Öppnade ögonen och såg att klockan var kvart i sju. Jag och stress på morgonen går inte ihop, men det är väl viktigt att uppleva det också ibland. Annars har dagen varit bra förutom att jag är väldigt trött. Jag har gäspat hela dagen känns det som, men det har varit en ganska rolig dag. Först frukost, sen en tur på stan med sötisar och sedan en promenad i parken med sötisar. Lunchen var morots och kokossoppa och till det två bitar bröd med smör. Det la sig tungt i magen. Och näringsdryck på det...

Men jag och fina C målade en jättefin tavla eller vad man ska kalla det. Vi satte upp ett jättestort papper på väggen och bara kladdade och skrev. Vi blev nöjda! Och det fick verkligen tiden att gå. Jag ska ta kort på det imorgon. Hade ingen kamera med mig idag, men jag ska fråga snällt om jag får låna mammas imorgon. Mellanmålet var idag fruktsallad och vaniljyoghurt. Innan jag gick pratade jag lite med min behandlare. Hon tycker att jag ska vara stolt över hur bra jag kämpar. Hon sa också att det är enorm skillnad på mig nu och när jag började. Det känns roligt att höra, fast jag har svårt att ta emot det. Men det värmer!

Nu ska jag se vad mamma hittar på. Det kommer bli en lugn kväll och förhoppningsvis en god natts sömn sedan. Det behöver jag verkligen.



Alldeles för trött



Jag är alldeles för trött för mitt eget bästa. I bilen på vägen hem gäspade jag hela tiden och pappa frågade skämtsamt om jag var trött. Handla orkade jag i alla fall och jag köpte en stooor vattenmelon. Mums! Middag har ätits för en stund sedan och det blev potatissoppa och nybakad baguette med mumsiga pålägg. Ikväll ska det mumsas på vattenmelon. Och något annat såklart. Vattenmelon räcker inte som kvällsmellis, haha. ;-)

Dagen har varit bra annars. Jobbet gick bra. Efter att jag ätit lunch vandrade jag mot Idun. Sedan hade vi genomgång av alla regler och så och sedan mellanmål. Yoghurt, hallon, mango och rostad kokos blev det. Sedan vandrade jag på staden bland allt folk på Malmöfestivalen. Jag hittade faktiskt ett par jeans på rea. Är nöjd och mamma och pappa tycker dom sitter fint, så jag får väl lita på det...

Nej, nu måste jag skriva matdagbok. Ordna upp i pärmen ska jag också göra. Behöver få lite ordning där i känner jag. Och så ska jag försöka gå och lägga mig ganska tidigt. Upp samma tid imorgon ju. Men det är skönt att det har dragit igång igen. Det kommer bli bra det här. Det känner jag!



Nu så



Godmorgon... Jag har inte sovit bra inatt. Vaknat typ en gång i timmen. Kvart över dessutom. Väldigt jobbigt. Men upp har jag tagit mig nu. Extremt trött, men så är det. Jag hade en ganska bra dag igår. Gick en härlig promenad till stranden, städade fint hos kaninerna, satt på terrassen och läste och så grillade vi på kvällen och spelade kort. Mysigt var det!

Idag ska jag jobba på förmiddagen och sedan är det dagvård efter lunch. Väldigt skönt att det drar igång nu igen. Men oj, nu måste jag skynda mig. Har enorma problem med att bestämma kläder. Och jag vill inte att pappa ska behöva vänta för länge.

Jag skriver när jag kommer hem igen. Ha en underbar måndag!


Från i lördags, haha. :-p



Imorgon börjar allt igen



Sista dagen på "sommarlovet". Det är blandade känslor, men det ska bli jätteskönt att dagvården börjar imorgon igen. Nu jävlar alltså! Jag ska övervinna anorexin. Jag ska ta kontrollen över mitt liv. Jag ska kunna göra allt det som jag vill och drömmer om. Det är dags nu. Jag får ingenting bra utav att leva i det sjuka. Nej, frisk är det som gäller om jag ska kunna njuta av livet!

Jag åkte som sagt till landet i fredags. Hela fredagen var underbar. Jag åt bra, njöt av omgivningen, åkte traktor och myste med katterna. Men en kommentar förstörde den sena kvällen. Godisskålen framför mig förvandlades plötsligt till rena giftet. Men jag tvingade mig själv att ta en godisbit till. Ångesten var enorm. Igår tog jag tåget från Simrishamn till Malmö. Sen bussen hem och efter en timme hemma tog jag bussen till Malmö igen. Jag träffade fina Anna och vi trängdes på Malmöfestivalen och stod framför stora scenen i 2 timmar och 45 minuter. Sarah Dawn Finer och Mika avslutade det hela bra som tur var. Men jäklar vad vi hade ont i benen efteråt. Och hörde dåligt gjorde vi också, haha.

Hemma väntade pizza. Jag hade gått med på det. Trött som jag var. En kycklingpizza med lite ost. Det kändes skönt att sitta där med mamma och pappa och äta pizza en lördagkväll. Ångesten kom efteråt. Vattenmelon, torkad papaya, pepsi max och te hamnade i magen i alla fall.

Jag får be om ursäkt för den tråkiga och dåliga bilduppdateringen. Min kamera bestämde sig för att sluta fungera. Så jag får låna mammas kamera lite då och då. Men det får gå det också. Nu ska jag gå ut i det fina vädret. Solen skiner ju!





Sjuka tankar



Svälten lockar. Jag vill ha kontroll. Jag vill känna hur orkeslös kroppen är. Jag vill tvångsträna fastän benen inte orkar bära mig. Jag vill känna styrkan av att inte behöva äta. Jag vill se siffrorna bli mindre. Jag vill känna hur benen sticker ut mer och mer. Jag vill att kläderna sitter lösare. Jag vill känna mig duktig...



Dumma anorexia. Varför valde du mig som ditt offer? Varför lät jag dig komma in i mitt liv? Varför lät jag dig ta kontroll? Varför litade (litar) jag på dig?

Jag vet inte...



Nu ska jag till landet!



Jag är på strålande humör idag! Jag gick emot alla dumma röster och gick och la mig innan elva igårkväll. Så otroligt skönt! Vid halv nio rullade jag ur sängen (många dumma drömmar tyvärr) och sedan duschade jag och satt i uterummet och åt frukost. Nu har jag packat och fixat eftersom jag ska köra till farmor. Pappa är redan där ute och idag ska det tröskas. Det är lite roligt att titta på ibland tycker jag. Jag älskar att vara på landet, men anorexin har hindrat mig alldeles för länge nu. Maten skrämmer mig. Farmors mat. Men nej, nu ska jag minsann göra en sak som jag tycker om. Jag ska åka till landet och farmor och njuta. Så det så!

Redan imorgon kommer jag hem igen är det tänkt. Så en liten resa blir det, men underbart i alla fall. Det blir inte mycket mer från mig nu. Jag måste packa ihop det sista och sen köra så att lunchen inte blir så sen. Jag ska njuta av dom sista dagarna på "sommarlovet". På måndag börjar dagvården igen. Underbart skönt! Men först landet och lite annat kul.

Ha det bra så länge!
Kram!


Jag denna underbara fredag, haha. :-p



Helt slut



Äntligen sitter jag ner i soffan och tar det lugnt. Jag har varit iväg i nästan 11 timmar. Det sliter på mig. Det erkänner jag, men det känns så otroligt skönt att göra något och få ut något av dagen. Underbart! Jag var på Idun och sommardagvården i förmiddags. Började dagen med vägning. Jag var grymt nervös. Förra veckan visade vågen mer än 1 kilo plus, och det på grund av tyngre kläder, vatten och en dum mage. Nu visade den ½ kilo ner. Så jag har nästan gått upp 1 kilo på två veckor. Lagom och bra. Jag fick två guldstjärnor av min behandlare. En skulle jag fått redan i tisdags egentligen.

Lunchen var jobbig idag. Dom beställde någon vegetarisk lasagne.Inte speciellt gott tyckte jag. Sedan tycker jag inte om broccoli heller. Men det gick ner även om jag fick ont i magen efteråt. Några timmars jobb blev det nu i eftermiddag och det känns så skönt. Som sagt är jag extremt trött nu, men jag är så nöjd med dagen. Ikväll blir det bara slöande i soffan. Mycket härligt!

Nu är det dags att hitta lite mat tror jag. Och så har mamma kommit hem så jag ska prata med henne. En myskväll har vi framför oss!



Jag är livsfarlig!



Jag sitter i soffan och äter vattenmelon. Kylskåpskall vattenmelon dessutom. Underbart gott! Jag är på strålande humör och är verkligen peppad till att kämpa framåt. Jag hade ett underbart bra samtal med min behandlare idag. Hon gav mig beröm för att jag har klarat av sommaren så bra. Att jag har klarat att gå upp i vikt tyckte hon var väldigt bra. För som hon påminnde mig om så hade jag ett tufft utgångsläge när dagvården tog sommarlov. Jag bytte behandlare, började med antidepressiva och skulle istället för att vara på dagvård klara av det mesta hemma. Jag är stolt över hur jag har klarat sommaren. Jag har kämpat på jävligt bra helt enkelt. Guldstjärna fick jag också!

Jobbet gick bra också. Men gud så svårt jag har för att äta lunch bland människor som jag inte är van att äta med. Jag känner mig uttittad, äcklig... ja, många olika känslor kommer upp. Men maten gick ner. Det var väl ingen höjdarlunch, men det var lunch i alla fall. 

Imorgon är det sommardagvård. Sista gången nu innan det drar igång på riktigt igen på måndag. Det ska bli så skönt! Och så ska det börja sex stycken nya fick jag reda på idag. Och en ny behandlare ju. Mycket nytt blir det. Skönt det också ibland. En annan inte så trevlig sak är att jag har vägning imorgon. Usch. Men jag ska väl klara av det också. Och vilka siffror vågen än visar så ska jag fortsätta kämpa framåt! Idag fick jag förresten höra att jag ser friskare och gladare ut. Livsfarlig är jag ju! ;-)



Ett år sedan



Jag kom nyss på vilken dag det är idag. Det är ett år sedan jag bröt ihop. Ett år sedan jag låg under täcket, storgråtandes och svarade på mammas frågor. Det var då hon var tvungen att inse sanningen. Det som alla andra hade sett och kommenterat hela sommaren. Jag hade tappat många kilo och blivit väldigt smal. Anorexi. Det var sanningen. Inte någon glutenintolerans som jag försökte inbilla alla. Sanningen var tuff att höra. Men då började kampen mot ett friskt liv.

Ett år sedan. Jag mår bättre. Det gör jag, men vikten är fortfarande alldeles för låg.Viktuppgången skrämmer fortfarande mig lika mycket. Englandsresan som var planerad förra hösten tänkte jag att jag kunde åka på nu i höst. Ha, jag är inte ens i närheten. Men jag ser mitt mål klarare nu. Jag vill så gärna och jag tar mig lättare upp när jag har ramlat lite. Dagvården börjar igen på måndag. Det är en nystart. Nu har jag chansen att övervinna anorexin. Nu måste jag våga!

Idag blir det jobb och sen i eftermiddag ska jag ha samtal med min behandlare. En heldag blir det alltså. Ikväll ska mamma och pappa bort så det blir en lugn kväll här hemma. Skönt faktiskt. För antagligen är jag helt slut efter denna dagen. Men nu ska jag äta frukost. Hungern börjar komma så smått. Det är trevligt!


1 år och två dagar sedan. 
Jag och älskade syster. <3




Trötter


 
Jag har så svårt att komma upp ur sängen på morgonen. Jag somnade om idag igen. Fast jag blev inte så stressad som jag brukar bli. Det var positivt. Sommardagvård var det idag. Sedan efteråt hade jag tänkt jobba, men jag orkade verkligen inte. Dessutom pratade jag med mamma och hon berättade att min lillasyster hade halsfluss och att det var bra om jag också tog ett prov. Så jag tog bussen hem och mötte mamma på vårdcentralen. Som tur var visade provet inget. Orka ha halsfluss liksom...

Ikväll ska vi äta räkor, grillad kyckling och nybakat bröd. Mysmiddag! Jag känner för en riktig myskväll och sen kunna sova länge imorgon. Men nej, imorgon ska jag jobba och sen ha samtal med min behandlare på eftermiddagen. Så det blir en heldag. Men det ska bli skönt och nu ska jag njuta av det som är kvar denna dagen. Det är snart kväll ju. Tiden bara rusar förbi. Konstigt nog...





Fullt upp



Jag har haft ont i huvudet hela dagen. Men trots det har jag jobbat några timmar och sedan åkte mamma och jag till Lund. Jag lämnade in några av mina gamla kursböcker och sedan bestämde vi oss för att ta en fika. Eftersom min lunch saknade kolhydraterna (igen...suck) så blev det ett ordentligt mellanmål. En ciabatta med skinka och ost. Jag tycker inte om att köpa färdiga mackor eftersom det alltid brukar vara för mycket smör på. Så när jag öppnade mackan förväntade jag mig det värsta, men till min förvåning var där inget smör alls. Jag åt upp nästan alltihop. En liten del av brödet lämnades och en skiva ost, men jag var grymt mätt efteråt, och så nöjd!

Jag känner hur trött jag är. I morse var det jättesvårt att komma upp ur sängen. Jag somnade till och med om. Men det känns skönt att jobba. Jag känner att jag gör något vettigt och får ut något bra av dagarna. Det är positivt. Och pengarna såklart. Det är inte roligt att leva på mamma och pappa...

Det är bara mamma och jag hemma ikväll. Vi vet inte vad vi ska äta... egentligen skulle jag kunna tänka mig att äta pizza eller något sådant. Jag vill slå på anorexin ännu mer idag. Men att få dom orden ur min mun är svårt. Ja, vi får se vad det blir. Hungrig börjar jag bli i alla fall. Det är konstigt att jag ena dagen kan vara hungrig nästan hela tiden och vissa dagar känner jag inger hunger alls. Förvirrande...

Nu måste vi bestämma mat. Klockan är ju snart sju ser jag...



Stranden är bästa tankestället



I förmiddags gick jag en promenad längs stranden. Jag gick och plaskade i vattnet och det var så underbart så jag ville inte vända och gå hem igen. Därför fortsatte jag tills stranden tog slut och ringde hem och bad dom hämta mig. Stranden är det bästa tankestället som finns. Att se alla glada små barn som njuter av dagen är inte fel det heller. Det får mig att bli så glad! Jag hann tänka mycket under min promenad och jag kom på en sak. Ett stort problem jag har är att jag hela tiden tänker på allt som jag inte har gjort. Istället för att tänka på det som jag faktiskt har gjort och upplevt och vara nöjd och glad över det så vill jag hela tiden göra något mer. Jag blir aldrig nöjd verkar det som. Eller det är något som hela tiden talar om för mig att jag måste göra det och det och det... men det är helt fel ju. Jag borde vara nöjd och glad över det som jag har gjort. Man kan inte göra allt. Ibland måste man välja. Så just då njöt jag av att jag gick på stranden och kände att det var sommar. Jag behövde inte göra någonting annat.

Jag måste ta en sak i taget. Det blir lätt så att jag påbörjar hur många saker som helst, men avslutar det inte. Det är bara stressande. Nä, jag har mycket att lära mig och jobba med. Snart kommer mamma och pappa hem och då ska vi spela kort. Det är så mysigt att sitta med familjen och göra det. En skön avslutning på dagen och veckan. Imorgon ska jag jobba. Men det är först imorgon. Det ska jag inte tänka på nu...



Sovmorgon



En riktig sovmorgon blev det denna söndag. Underbart! Att det innebär en sen frukost och en mindre lunch, eftersom vi ska iväg, orkar jag inte bry mig om. Jag gör mitt bästa och försöker leva mitt liv utan att hänga upp mig på maten och mattider. Jag måste våga gå upp i vikt och se hur det känns. Jag kan inte vara fast i denna låga vikten och förvänta mig att må bättre. Det funkar inte. Hur tufft det än är och hur jävligt det än känns att behöva gå upp i vikt så är det det jag måste göra. Jag kan alltid välja att gå ner i vikt igen. Så är det. Alltså måste jag våga förändra, och inte hålla på och "tramsa" som jag har gjort så länge.

Efter lunch ska vi köra min storasyster till Lund och på vägen dit ska vi besöka någon gård som odlar hallon. Det ska bli roligt att gå i butiken och se hur mycket man kan göra av hallon. Det kommer antagligen bli fika där. Då ska jag ta något som JAG vill. Några dumma tankar ska inte få bestämma.

Nu ska jag ut en runda. Tror att jag ska ta en promenad till stranden. Det är så mysigt att komma ner där och känna att det verkligen är sommar...





Svacka



Så, nu är både frukost och näringsdryck i magen. Frukosten blev minus en macka och näringsdrycken blev hel på grund av att mamma hade ögonen på mig, men jag är nöjd i alla fall. Varje liten sak som jag kan se som positiv är viktig. För jag befinner mig i en svacka just nu. Svälten lockar. Jag vill ju bara vara smal... Men nej, jag ska inte låta anorexin dra mig längre ner i helvetet. Jag ska glömma dom där siffrorna. Jag ska inte låta några dumma siffror styra mitt liv. Jag vill ju orka leva!

Igår åt vi en jättegod middag. Vi grillade rödspätta i folie och i mitt "paket" hade jag lagt i purjolök, tomat och citronsaft. Och kryddat med flingsalt och chiliexplosion. Till det hade jag grillspett med champinjoner och zucchini. Gott! Fast jag är medveten om att middagen var för liten. Kolhydraterna fattades... men det blev lite godis på kvällen sen vilket slog till anorexin. Vi satt och spelade kort i uterummet med massa tända ljus runtomkring oss. Jättemysigt!

Idag blir det en liten utflykt. Vi ska köra mot Smygehamn och Beddingestrand. Så får vi se vad vi hittar på. Jag hoppas på en härlig dag i alla fall. Och det ska det nog bli också...


Jag förra sommaren.



Ångest



Godmorgon! Idag fick jag sova lite längre. Till halv åtta i alla fall. Det behövdes. Jag ska jobba idag hade jag tänkt. Det blev inget av det igår eftersom jag mådde ganska dåligt. Så jag mötte upp mamma och pappa i stan istället och åt mjukglass med dom. Mjukglassen var ångest på hög nivå eftersom det snurrade så många dumma tankar i mitt huvud. Men när mamma föreslog att vi skulle äta glass så gick jag med på det. Sedan så var vi ute och åt igårkväll. Det var mysigt, även om ångesten var där...

Vägningen igår skrämde slag på mig. Nu känns det som om jag backar bakåt massor. Varför händer alltid detta? Varför lockar svälten och kontrollen så mycket nu? För det gör den. Det måste jag erkänna. Fast samtidigt så gör den inte det. Jag vill ju bli frisk och då måste jag upp i vikt. Fast det verkar vara svårt för mig att förstå...

Idag ska jag som sagt jobba. Känns bra. Jag får dessutom ha bilen så det är mycket enklare att ta mig till jobb då. Det underlättar mycket. Jag får se hur länge jag jobbar. Beror på hur jag känner mig. Lunch är redan fixat. Kycklingfilé och kamutvetesallad. Mammas som föreslog det. Men nu är det dags för frukost. Sedan jobb.



Jag är bäst på minigolf!



Det får bli en liten uppdatering innan jag ger mig av igen. Jag ska ut och äta med mamma, pappa och storasyster.

Dagen började med vägning och dom siffrorna vill jag bara glömma. Vågen visade mycket högre siffror än förra veckan. Jag trodde att jag skulle börja gråta. Ville bara sjunka under jorden. Men jag inser nu att eftersom magen strejkade och inte vill funka alls så kan både den och dom lite tyngre kläderna påverka resultatet. Jag försöker inbilla mig det i alla fall. För det känns förjävligt. Samtidigt så upprepar jag för mig själv att jag ska upp i vikt. Varför är det så svårt för mig att fatta?

En stund efter frukost vandrade vi bortåt Ribban och spelade minigolf. Jag vann överlägset! Och så roligt vi hade. Helt underbart! Sedan åt vi lunch på kallbadhuset. För min del blev det kycklingsallad med quiona. Helt okej var det. Det var alla getingar som förstörde stämingen. Och alla spindlar som skrämde slag på oss.

Nu måste jag byta om. Vi ska cykla om en liten stund. Skriver mer ikväll!
Kram så länge!



Läskiga drömmar



Godmorgon... jag är inte alls pigg idag. Bara väldigt trött. Jag har drömt läskiga drömmar inatt. Där var en riktigt elak människa med i den sista drömmen. Usch. Ja, det är bara att glömma och gå vidare, haha. Idag är det sommardagvård och vägning dessutom. Det känns som om jag har gått upp massor. Jag vill inte se några dumma siffror. Orkar inte med det, men jag har inget val. Jag måste väga mig en gång i veckan. Jag måste komma ihåg att jag ska upp i vikt. Så alltså ska vågen visa plus. Det är det enda jag ska ha i huvudet.

Idag ska vi i alla fall spela minigolf! Jätteroligt ju och det ska bli superfint väder. Sedan ska jag jobba några timmar hade jag tänkt. Och sen ikväll ska jag träffade en kompis. Mysigt ska det bli! Vi åt förresten en jättegod middag igår. Vi grillade fläskfilé och till det hade vi kamutvetesallad eller pommes och svampsås. Vi häller alltid i en burk svamp i såsen. Blir så mycket godare då. Och jag kan stolt säga att jag åt bra. Av allting, även såsen. Jag är bra!

Nu måste jag göra mig färdig. Jag ska försöka slippa stressa denna morgonen. Kanske lyckas jag...





Jag är glad!



Åh, vilket bra humör jag är på idag! Jag har ingen aning om varför, men härligt känns det. Jag har precis ätit frukost. Fil, flingor och två mackor. Precis som jag ska. Det har varit lite trögt med det på sistone måste jag erkänna. Den andra mackan har jag inte kunnat få ner. Jag har varit så mätt...men idag kände jag mig hungrig. Mycket trevligare att äta då.

Idag ska det bli jättevarmt, och jag har redan sagt att vi ska cykla till kanalen och köpa mjukglass, haha. Så det kommer det säkerligen bli. Jag kommer säkert vara ute hela dagen och njuta av solen. Mamma och pappa har börjat städa på vinden och nu har dom tagit ner sopsäckar med gamla leksaker som vi ska gå igenom. Det ska bli roligt. Massa minnen ju! Tydligen så hade vi en stor påse med McDonaldsleksaker. Ni vet dom man fick i Happy Meal. Jag undrar varför barn älskar McDonalds? Jag gjorde det i alla fall när jag var liten. Nu kommer jag inte ens ihåg hur McDonalds eller Burger King mat smakar. Bara tanken på det får mig att må illa...

Men nej, nu ska jag inte skrämma bort mitt glada humör. Jag ska byta om till bikini och sätta mig i trädgården. Mysa med kaninerna ska jag göra också. Dom är verkligen ett lyckopiller. Mina söta små älsklingar. Dom gör mig så glad! Ett år har dom hunnit bli nu. Tiden går fort... Nä, nu ska jag ut i det fina vädret!


Mina älsklingar! Så små dom var... :-)



Dagvård och jobb



Äntligen hemma. En heldag har det varit. Jag hade tänkt att blogga i morse, men hann inte. Kanske lika bra det. För jag vet inte om det hade kommit ut så många ord från mig i alla fall. Jag var extremt trött. Det var tungt att ta mig ur sängen, speciellt när alla andra låg och sov. Men jag kom upp och pappa var snäll och skjutsade mig till bussen. Jag var på sommardagvården i förmiddags. Hände inte så mycket där idag. Men jag fick en glad överraskning då söta C kom. Sedan gick jag med och hämtade lunchen. Vår kock har semester så vi hämtade mat från en indisk restaurang. Jag som har varit i Indien tyckte inte att det smakade ett dugg indiskt. Dessutom skrämde all sås livet ur mig.
Efter lunchen vandrade jag till pappas jobb där jag har fått timanställning nu under sommaren. Jag får alltså själv bestämma när och hur mycket jag vill jobba. Helt perfekt! Så där var jag i några timmar och tog sedan bussen hem.

Ofta när jag gör nya saker så försvinner hungern helt. Mellanmålet var ingen höjdare idag. Ett äpple och en näringsdryck fick det bli. Och så tog jag en persika nu när jag kom hem. Jag borde vara hungrig. Men jag känner inget alls. Till middag blir det tacos i alla fall. Det är gott, även om det är lite ångestframkallande. Men just nu orkar jag inte bry mig. Jag SKA upp i vikt. Så det så.

Nu ska jag hjälpa till med maten. Och jag hoppas att hungern kommer. Det vore väldigt trevligt tycker jag.



Jag tycker om att vinna



Vädret kan då verkligen växla. Igår var det varmt och soligt. Idag regnar det hela tiden. Det är inte kallt ute, men väldigt kvavt. Och så får jag ont i huvudet. Men jaja, strunta i det. Jag har precis ätit lunch. Potatissoppa och en tjock skiva vitt bröd med mjukost och skinka. Mackan var inte planerad, men när jag såg brödet så blev jag så sugen på det. Jag älskar mörkt och grovt bröd men ibland får jag ett sug efter just vitt bröd. Så nu tog jag chansen att slå till anorexin och äta det brödet som jag var sugen på. Känns väldigt bra! Jag kan också! Just nu är jag så jäkla trött på denna skiten. Vill orka leva livet ju.

Det ska bli skönt om två veckordagvården drar igång igen. Få komma in i rutinerna igen och få mer stöd och hjälp. Det blir också en nystart. Det börjar ju ett antal nya och så börjar den nya behandlaren. Så lite förändringar kommer det bli. Imorgon är det i alla fall sommardagvård och sedan ska jag jobba på eftermiddagen. Så en fullspäckad dag.

Det känns så himla skönt att motivationen och styrkan finns hos mig just nu. Jag orkar inte gå runt och oroa mig för mat hela tiden. Jag vill lägga min energi på annat. Jag har märkt att jag har dragit ner på motionen väldigt mycket på sistone. Den känns inte lika viktig längre. Jag förstår inte hur det har gått till, men det känns väldigt bra. Visst tvångsmotionerar jag fortfarande, men det är en grym skilland på nu och för några veckor sedan. Det går åt rätt håll.

Nu ska jag hitta på något annat. Finns ganska mycket att fixa...


Jag i bilen på våran semester.



Sovmorgon



Idag sov jag ända till halv 10! Det behövdes. Jag vaknade först vid 8 men vägrade att gå upp då, haha. Jag hade planerat en sovmorgon och då skulle jag minsann ha det också. Nu har jag nyss ätit frukost på terrassen med mamma. Myspys. Det är jättevarmt ute idag. Perfekt strandväder egentligen, men jag har ingen som helst lust att ligga och trängas på stranden med allt folk. Men senare i eftermiddag ska jag cykla dit och bada i alla fall. Sola kan jag göra i trädgården. Mycket bekvämare.

Kvällen igår var mysig. Vi åt först räkor och sedan tittade vi på Mamma Mia. Man blir alltid så glad av den filmen. Sjunger med och har jätteroligt. Jag vågade mig på lite choklad igår. Mörk centerrulle. Det hade jag aldrig provat förut med det var jättegott ju. En lyckad kväll.

Nu ska jag byta om till bikini och lägga mig i trädgården och njuta av solen. Livet är härligt ibland!





"Bara" att dricka



Idag är det lördag! Och det är soligt och varmt ute! Jag har nyss ätit lunch. Resterna från igår + några köttbullar. Till middag igår åt vi kassler och kamutvetesallad. Så himla gott. Har ni inte smakat kamutvete så tycker jag att ni ska göra det. Koka det och blanda sedan i gurka, tomat och persilja (smått) och citronsaft. Servera den ljummen eller kall. Verkligen jättegott! Ikväll blir middagen också god. Räkor! Mums!

Jag sitter just nu och kämpar för att få i mig näringsdrycken. Att det ska vara så svårt... Det gäller att inte tänka under tiden man dricker. "Bara" att göra det. Mamma påpekade igår hur tunnt mitt hår har blivit. Jag tappar fortfarande en del hår. Inte ett dugg roligt. Så varför ska det vara så svårt att dricka näringsdryckerna och acceptera att jag måste gå upp i vikt? Jag vet ju att det är det som krävs för att jag ska kunna ta mig ur denna skiten. Och jag vill ju göra det. Mer än något annat. Detta är inget liv. Det är bara ett rent helvete som jag överhuvudtaget inte vill leva i.

Nä, nu måste jag ut. Vi ska snart cykla till affären och köpa räkor. Kanske hittar jag något annat gott också. Det är ju trots allt lördag. Ikväll blir det mys med mamma och storasyster. Härligt!


Jag ser skum ut på bilden, men den är i alla fall tagen (av mig själv) när
jag hade klättrat en bra bit upp och hade en underbar utsikt.



Bloggtoppen.se