Fredag
Jag hade ställt radion på väckning. Jag vaknade. Sedan somnade jag om. Pappa kom in en halvtimme senare och väckte mig. Jag gjorde mig iordning på rekordtid.
Jag somnar om varenda morgon. Det är jobbigt. Jag tror det har med medicinen att göra.
Jag ska rulla ur sängen som fort jag vaknar i fortsättningen. Ligger jag på golvet somnar jag förhoppningsvis inte om.
Dagen har tillbringats i Malmö. Förmiddagen på pappas jobb och eftermiddagen ute på stan. Jag fick megaångest efter lunchen, och magknip. Men jag kunde inte strunta i lunchen, då skulle pappa bli besviken. Min familj gör så mycket för mig. Jag måste.
Lillasyster gjorde mig sällskap på stan och fy tusan vad trött och vad ont jag hade i kroppen efteråt. Nya vantar, en tröja och lite pysselsaker fick jag med mig hem i alla fall.
Nu sitter jag nersjunken i soffan och halvtittar på tv. Det kan nog bli en bra kväll. Ångesten slår på mig, men just nu orkar jag inte göra något åt det. Och så hoppas jag att det förblir.
Fredagsmys!
Jag överlevde dagen
Jag är trött. Men dagen har gått bra.
Jag var grymt nervös hela vägen till Varberg och ju närmare vi kom Capio, desto mer skakade jag. Att pappa körde fel ett par gånger gjorde inte det hela bättre. Men vi kom rätt tillslut och mamma följde med mig in.
Först hade jag samtal i lite mer än en timme och sedan en halvtimmes samtal till när mamma och pappa var med. Vi fick veta hur behandlingen är upplagd och så. Jag tappade hakan när han sa att man inte får gå ut dom första tre veckorna. What liksom? Men jag förstår varför och jag tycker att det ska bli skönt att inte behöva gå en enda tvångspromenad. Jag ska bli av med det beteendet. Så det så!
Efter samtalet fick vi en rundtur. Jag tycker allt verkar bra. På måndag ska jag ringa och säga om jag vill ha plats där. Jag har redan bestämt mig. Jag vill bli frisk och Capio känns rätt. Jäkligt tufft, men jag vet att det är det som måste till.
När vi var färdiga på Capio körde vi till Ullared. Första gången jag var där faktiskt. En del köpte vi (Pepsi Max i burk var billigt minsann). Haha, vet ni? Dom var där och filmade för det programmet om Ullared på tv. Jag och syster flydde så fort vi såg kamerateamet.
Nu är jag väldigt trött. Fast jag är inte sovtrött, bara psykiskt trött. Jag tror jag ska koka en kopp te. Imorgon tror jag att jag ska följa med pappa till jobbet. Då kan jag plugga lite också. Jag orkar inte vara ensam hemma. Men jag får se om jag kommer upp ur sängen imorgon. Det har varit väldigt svårt på sistone nämligen...
En dag kvar
Idag är det onsdag och då betyder det att det är torsdag imorgon. Då är det alltså dags för bedömning i Varberg. Jag är nervös och rädd. Men det hör inte till ovanligheterna. Jag ska klara av detta. Det ska gå!
Jag har nyss tagit mig igenom en strykhög och nu funderar jag på att städa huset. Ute är det grått och det blåser jättemycket. Det har inte varit fint väder på jättelänge känns det som. Jag vill ha sol!
Nä, nu ska jag hitta på något vettigt. Typ städa då.
Läggdags
Min mage säger aj-aj, så nu ska jag värma riskudden, bygga ett torn av kuddar, krypa ner under täcket och titta på film tills jag inte längre orkar hålla ögonen öppna.
En helt okej avslutning på denna måndag.
Snart är det torsdag...
Kvällens film.
Elefant
Hemma igen efter att ha tillbringat två dagar på landet. Återigen gjorde mattjatet och saknaden efter farfar dagarna jobbiga. Det bästa var att sitta med pappa i traktorn. Det är skönt att vara hemma igen. Framförallt att slippa pappas snarkningar. (och att få tillbaka kontrollen och mina vanor)
Helgen är snart över. Torsdagens bedömningsamtal kryper närmare. Jag är rent ut sagt livrädd. En del av mig förstår inte vad jag ska där och göra. Inte är jag så sjuk. Dom kommer undra vad den där elefanten gör där.
Kanske är det dags att krypa under täcket. Jag kommer inte kunna somna. Läsa eller titta på film får det bli då...
Om 1 vecka
På torsdag ska jag på bedömningsamtal på Capio. Det är om 1 vecka! Jag är...nervös och lite smått chockad. Rädslan tar över och tycker att jag ska backa. Men aldrig i livet! Dom dumma tankarna kan försvinna långt bort någonstans.
Detta är bra. Så det så!
Perfect
Jag önskar mig en ny kamera. Min gick i sönder i somras. Jag tänkte visa er julkalendern som jag håller på att göra till mamma och pappa, men jag upptäckte att syster har tagit mammas kamera. Hennes är nämligen också i sönder. Jag är i alla fall väldigt nöjd med julkalendern än så länge. Jag älskar att skapa. Det enda jobbiga är att allt måste bli perfekt. Det går inte att göra det halvdant, då kan jag lika gärna strunta i det. Jag kan sitta i flera timmar framför julkalendern och klippa, klistra och tänka. Det är underbart...
Jag har inte gjort så mycket idag. Krattat löv, städat i garaget... ja, typ det. Jag mår inte toppen. Läkaren ville ju att jag skulle börja med antidepp, så igår tog jag mod till mig och svalde den första tabletten. Det gjorde så att jag knappt fick någon sömn i natt och att jag går runt med konstant illamående. Men det går förhoppningsvis över snart.
Nu ska jag brottas med en kyckling. Vi ska ha helstekt kyckling ikväll och det är meningen att jag ska göra den. Vi får väl se hur det går. Jag ska göra ett försök i alla fall.
Starts with goodbye
Starts With Goodbye
Carrie Underwood
I was sitting on my doorstep
I hung up the phone and it fell out of my hand
But I knew I had to do it
And he wouldn't understand
So hard to see myself without him
I felt a piece of my heart break
But when you're standing at a crossroad
There's a choice you gotta make
I guess it's gonna have to hurt
I guess I'm gonna have to cry
And let go of some things I've loved
To get to the other side
I guess it's gonna break me down
Like fallin' when you try to fly
Sad but sometimes
Moving on with the rest of your life
Starts with goodbye
I know there's a blue horizon
Somewhere up ahead, just waiting for me
Getting there means leaving things behind
Sometimes life's so bitter sweet
I guess it's gonna have to hurt
I guess I'm gonna have to cry
And let go of some things I've loved
To get to the other side
I guess it's gonna break me down
Like fallin' when you try to fly
It's sad but sometimes
Moving on with the rest of your life
Starts with goodbye
Time heals the wounds that you feel
Somehow, right now
I guess it's gonna have to hurt
I guess I'm gonna have to cry
And let go of some things I've loved
To get to the other side
I guess it's gonna break me down
Like fallin' when you try to fly
It's sad but sometimes
Moving on with the rest of your life
Starts with goodbye
I guess I'm gonna have to cry
And let go of some things I've loved
To get to the other side
Start to wave goodbye
Like fallin' when you try to fly
It's sad but sometimes
Moving on with the rest of your life
Starts with goodbye
Snart är det jul här i vårt hus
Snart är det första advent och sen är det 1 december och sen fyller jag år och sen är det julafton. Och så allt julkul och julmys däremellan! Det låter väldigt bra i mina öron. Jag älskar julen och har alltid gjort. Jag tror nog att dom här hemma kan bli lite trötta på mig ibland med allt mitt jultjat. Men att julen närmar sig är bara bra just nu för det håller mitt humör uppe. Det hjälper mig att överleva litegrann.
Kontrollen (anorexin) blir starkare. Igår gjorde jag något som jag inte har gjort sedan förra sommaren. Jag ställde mig på vågen här hemma. Idiotiskt, men elefantkänslorna är så enorma just nu och ångesten är värre än på länge. Jag skulle hämta ut mitt nya antidepp igår, men självklart så krånglade apotekets servrar så det gick inte att få ut något. En del av mig blev lättad eftersom jag fortfarande är negativ mot tabletter. Nu kommer det bli mycket större dos dessutom...
Idag ska jag till Malmö. Vara på pappas jobb några timmar och sedan ge mig av ut på stan och leta pysselgrejor och lite annat. En mysig fredag! Nä, dags att åka nu!
Nu så
Det har varit en lååång dag. 80 mil i bil. Det är inte att leka med. Jag har suttit stilla många timmar idag. Det är fantastiskt att jag har klarat av det. Och jag har dessutom kört genom Göteborg. Vägarbeten och massa bilar. Heja mig liksom!
Nu är remissen fixad. Och det blev läkarundersökning också. Och vägning såklart. Jag tycker inte om att vägas mitt på dagen. Usch och fy. Jag hade dessutom inte vägt mig på två månader. Jag har tappat i vikt, men bara runt 1,5 kilo. Så jag tycker att jag har kämpat på bra.
Ny medicin är det meningen att jag ska börja ta. Och blodprover ska också tas. Jag som är livrädd för nålar. En hand att hålla i tack. Men på det stora hela känns det bra. Jag ska klara detta. Det ska bli bra. Jag ska få den hjälpen jag vill ha och behöver.
Det är min tur nu.
Fame
Det har regnat precis hela dagen. Jag har blivit genomblöt, och speciellt fötterna har tagit skada. Helt vita var dom och tillslut var det ganska jobbigt att gå. Dålig blodcirkulation, ja. Men ett biobesök med finaste C fick upp humöret rejält. Fame - vilken film! Jag både skrattade och grät. Efteråt kände man en enorm livsglädje. Tänk att en film kan påverka en så mycket...
Saknad
Helgen har tillbringats på landet.
Maten har varit en press. Gäster igår som betydde trerättermiddag. Mitt på dagen dessutom. Yeah, right. Sedan tog jag några dumma beslut på kvällen och det slutade som det slutade. Ångesten stod mig upp i halsen.
Idag skulle vi till kyrkogården och sätta blommor på farfars grav. Jag vägrade åka bil ner utan gick envist i blåsten och kylan. Då kom tårarna. Jag saknar farfar något enormt. Det är 1½ år sedan han dog, men saknaden är lika stark. Jag förstår fortfarande inte. Tårarna som rinner nerför kinderna visar hur jag mår. Men dom får ingen se. Jag klarar inte av att besöka graven med någon annan. Sorgen och saknaden är för stor.
Det kan inte vara sant. Min älskade farfar kan inte vara borta. Han kan inte. Det går inte.
Tårarna börja rinna så fort jag tänker på det. Det gör så ont...
Fredagskul
Idag är det fredag! Jag körde mamma till jobb i morse för att kunna ha bilen idag. Jag och syster ska köra några ärenden. Bland annat ska vi till Vellingeblomman för att köpa pumpa till farmor och blommor till farfars grav. Och så såg jag att dom minsann har öppnat tomtebyn. Då kan vi passa på att se om vi hittar småpaket till julkalendern som vi har här hemma. Vi får paket varannan dag och mamma och pappa varannan. Små roliga saker. :-)
Måendet är okej idag. Jag vet att maten igår gick åt helvete. Jag följde med pappa på jobb. Åt min frukost och en stund senare gick jag med en vän på stan. Pappa blev inte glad när jag kom tillbaka till honom på eftermiddagen och sa vad jag hade ätit till "lunch". Jag åt ett ordentligt mellis i alla fall, fast sedan blev middagen löjligt liten. Jag åker berg- och dalbana hela dagarna. Det är inte ett dugg roligt. Jag vill inte mer...
Jag har upptäckt att pyssel är ett bra sätt att hålla dumma tankar borta. Jag köpte ett pysselkit för några dagar sedan. Dom är svåra. Det är så många delar och jag fattar aldrig hur man ska sätta ihop det. Men innan den här dagen är slut ska jag ha fått ihop mina tomtar. På något vis ska det gå, haha.
Dagens utmaning.
Hej hopp!
I'm back!
För stunden i alla fall. Det har varit väldigt rörigt på sistone. Remisskrångel som har resulterat i många, många samtal, men nu har vi äntligen koll på läget. På tisdag ska jag till Korallen i Uddevalla. Där ska skrivas remiss till Capio. Det känns jätteskönt att jag fick tid så snabbt. Förvånad blev jag, men jag kände en enorm lättnad. Ett steg i rätt riktning. Jag blir glad för minsta lilla sak, för det börjar bli ohållbart här hemma.
Så en liten update från mig. Jag saknar bloggandet, men jag vill, som jag skrev, inte sprida massa negativt. Men förhoppningsvis blir det mer bloggande framöver.
Kram så länge!
Jag försvinner ett tag
Jag kommer ta en paus med bloggen. Anledningen till det är att jag inte mår speciellt bra just nu. Jag vill inte sprida massa negativt. Därför känns det rätt med en paus nu. Men jag kommer återuppta bloggandet när jag har börjat vandringen mot att bli frisk på riktigt. För nu går jag mest här hemma och försöker att inte falla längre ner. Även om jag kämpar så mycket jag bara kan så vet jag att det inte går framåt nu. Det gör mig rejält arg och besviken på mig själv, men just nu kan jag inte göra så mycket åt det.
Jag har, som jag har skrivit, fått en remiss skickad till Capio Anorexi Center i Varberg. Jag väntar på att få höra något från dom och förhoppningsvis blir jag inlagd där och får än en gång börja kampen mot det friska livet. Motivationen finns hos mig. Starkare än någonsin. Jag ska minsann klara detta! Jag ska visa att jag är starkare än anorexin. Jag kan och jag vill!
I'll be back.
Just det. Ni kan kontakta mig på sofieemeliestephanie@hotmail.com
Om ni har något på hjärtat, någon fråga eller så. Det går självklart att skriva kommentar här på bloggen också. :-)
