Jag känner mig lite lättare
Suck vad bloggen strular, men jag kom in tillslut. Dagen har varit ganska seg. Konstigt egentligen eftersom det har hänt en del. Jag hade samtal med M. efter lunch och det var skönt att få prata ut. Det känns som om trycket har lättat lite efter det. På nästa samtal ska vi titta igenom matbilderna som jag tog när jag var hemma. Det ska bli spännande.
Det är några som undrar vad det är för kvitto jag väntar på, och det är att vikten ska stabiliseras. Den går fortfarande uppåt och jag vill inget hellre än att den ska stanna så att jag kan få känna mig trygg i maten. Så denna veckan ska jag vila så mycket som möjligt. Jag vill inte samla på mig onödig vätska, jag är redan lite svullen. S. och jag har bestämt oss för att verkligen försöka vila mycket, så det kommer bli en del pussel.
Vid middagen tog ångesten ett starkt grepp om mig. Den bara kom helt plötsligt och höll mig i ett fast grepp. Maten blev livsfarlig och jag var bombsäker på att jag hade tagit upp alldeles för mycket mat. Jag ville inget hellre än att springa därifrån. Maten kom ner tillslut, men det tog en stund så det var bara att fylla i lappen. Jag behövde det.
Nu ska jag försöka sova. Ögonen känns tunga...
Det klarnar upp
Idag mår jag lite bättre och förhoppningsvis kommer det bli bättre under dagen. Det var många tårar som rann igår och det behövdes. Vägningen igår var precis som alla andra veckor. Jag väntar fortfarande på att siffrorna ska sluta röra på sig. Den väntan börjar bli jobbig och igår rann det över för mig. Jag orkar inte vänta längre, jag vill ha svar nu! Jag börjar mer och mer beskylla mig själv för att siffrorna visar vad dom gör. Igår på samtalet slängde jag ur mig att jag inte ville ha några promenader och inte ta upp maten själv. Det gick inte E. med på, men vi ändrade så att jag har 0-15 minuters utevistelse istället.
Mitt samtal igår fick avbrytas hastigt och E. kommer vara borta ett tag nu eftersom han har blivit pappa. Så det bidrog till kaoset i mitt huvud igår eftersom jag inte visste vem jag skulle få prata med. Idag har jag samtal med M. efter lunch. Skönt eftersom jag har ganska mycket som snurrar i huvudet. Jag vågade ta hjälp av personalen igår och få lite ur mig. Det är skönt att det finns dom i personalen som jag kan anförtro mig åt. Det blir lite lättare då.
Nu ska jag borsta tänderna och bädda sängen. Sen blir det sjukgymnasten.
Kvittot, tack!
Det blir inte många ord från mig nu. Mitt mående är som en berg- och dalbana och jag väntar på kraschen. Okej, så illa är det kanske inte, men det känns så. Jag som har haft svårt att gråta de senaste veckorna har nu tårar som kommer i omgångar. Vilken omställning...
Jag får mycket beröm och peppande ord. Varför kan jag inte tro på det? Varför ska jag alltid trycka ner mig?
Dom säger ju att jag är bra. Dom säger att jag kämpar på. Varför låter det så fel? Varför kan jag inte bara tacka och le?
Jag väntar fortfarande på kvittot.
Det är det som saknas.
Att inte veta skapar totalt kaos.
Nu är veckan slut
Söndag kväll... denna helgen har varit lång, men det är nog för att jag har varit hemma. Det har hänt så mycket, annars brukar det inte hända så mycket på helgerna. Idag har jag varit tröttare än tröttast. Jag har gått med en dunkande huvudvärk hela dagen och växlat mellan att frysa och vara jättevarm. Jag la mig till och med på sängen och sov en timme innan lunch. Efter en omgång "Buzz" piggnade jag till och sedan har kvällen rullat på med SkipBo, korsord och tv-tittande.
Nu ska jag krypa ner under täcket. Jag är nästan lite förvånad över mig själv. Klockan är inte ens halv 11. Men jag behöver komma i säng tidigare. Det vet jag. Så nu ska jag lösa korsord tills ögonen blir tunga. Jag hoppas jag kommer kunna sova. Måndag betyder vägning. Siffrorna spökar redan i huvudet...
Svar på era frågor
- Vad blev det till mellanmål på tåget? Du skrev minimeal, vad är det förnåt? Var det något dom skickade med från beh-hemmet?
Jag åt ett minimeal. Det är vaniljyoghurt och müsli. Enkelt och bra att ha med sig. Jag köpte det på Pressbyrån, men du kan köpa det överallt eftersom det är en Arla-produkt.
- Vad käkade du för fika på vägen? Bra tips att ta med sig?
På nervägen ett minimeal och på vägen upp en drickyoghurt. Sånt är enkelt att ta med sig. Man kan också ta med sig smoothie, en macka och liknande.
- Fick du välja själv vad du ville äta för mat hemma? Körde du på säkra kort?
Jag gjorde tillsammans med min behandlare en matplanering och det var jag som bestämde vad jag skulle äta, men min behandlare kom med förslag. Till viss del körde jag på säkra kort. Jag ville inte utmana mig för mycket eftersom det var en utmaning i sig att äta alla måltider.
- Åt ni tillsammans din familj? Äter de lika mycket som dig då?
Vi åt middag, frukost och lunch tillsammans hela familjen. Dom åt efter hur hungriga dom var, alltså vad som är normalt för dom.
- Känns det som att torsdagar är extra deppiga/svåra för alla för att det alltid är soppa och efterrätt? Går alla runt med ångest dessa dagar?
Nja...det tycker jag inte. Visst kan det ligga lite ångest i luften, men det blir ingen stor sak av det. På torsdagar är det soppa och efterrätt och det vänjer man sig vid.
- Hur länge har du varit där nu? Trivs du? Går det framåt?
Jag har varit här i 6 veckor nu. Tiden går snabbt... Jag trivs bra och känner mig trygg här och det går sakta men säkert framåt.
- Får du skriva lapp varje dag?
Jag förstår att du menar de lapparna man får när man inte äter upp i tid. Jag får inte skriva sådana varje dag. Målet är att inte behöva skriva några alls, men ibland går det segare.
- Vilket mål går lättast?
Jag gissar att du menar vilken måltid som går lättast att äta? Det är olika, men oftast frukosten tror jag. Den blir aldrig något orosmoment eftersom man vet vad det blir.
Jag klarade det
I'm back! Det känns skönt att vara tillbaka. Det var mysigt att vara hemma, men som sagt ganska jobbigt. Sedan vet jag att det är bra att testa på att vara hemma eftersom det är där det ska funka sedan.
Resan hit gick bra. Tåget var i tid och jag hann med sista bussen som går ut hit. Sista bussen gick precis när jag kom av tåget, därför gick jag supersnabbt till en hållplats längre bort (bussen skulle köra runt hela centrum). Fast det var nära att jag missade den där också. Jag småsprang sista biten (med all min packning) och räddades av att några pensionärer skulle på. Jag var helt slut när jag satte mig ner och jag var i samma skick när jag kom in genom dörren här. Men jag klarade det!
Nu ska jag se vad dom andra hittar på och försöka glömma min irritation över att vissa människor inte kan erkänna när dom har gjort ett misstag. Istället blir jag dumförklarad. Bra för självkänslan ja...
Jag ser att ni har en del frågor. Jag ska svara på dom senare idag. :-)
På väg tillbaka
Nu sitter jag på tåget tillbaka till Varberg. Jag var hemma i ungefär 20 timmar. Det räckte för denna gången. Det var mer psykiskt påfrestande än jag trodde. Mycket sitter i väggarna. Det är så. Men jag har haft mycket att göra så jag har inte haft tid att springa i trappor, gå på promenad, träna... ja, allt det som jag brukade hålla på med. Maten har gått helt okej tycker jag. Jag har ju tagit kort på mina portioner så att jag och E. kan titta på det nästa vecka. Väldigt bra tycker jag.
Idag har jag hunnit med ganska mycket. Frukost med familjen, en tur till stranden, ett kort besök i centrum, åkt pulka och lekt i snön, ätit lunch, träffat en kompis, packat och sedan åkt till Malmö. Och klappat på kaninerna såklart! Så en fullspäckad dag.
Nu ska jag fika och lösa korsord. Eller se på film kanske... får se vad det blir.
Pulka är roligt!
Hemma i Skåne
En snabb liten uppdatering blir det från mig. Jag sitter nu nersjunken i vår blåa och mysiga soffa. Det känns lite konstigt, men skönt. Det kommer säkert kännas konstigt att sova i min egen säng, men jag längtar efter mitt älskade duntäcke!
Maten har gått bra än så länge. Vi åt middag hela familjen när pappa och jag kom hem. Köttbullar, potatismos och morötter. Jag var jätteosäker när jag la upp mat. Men jag tog en bild på min portion, precis som jag och E. bestämde. Det kändes som om jag tog för mycket. Men jag vet att det är dom dumma tankarna som spökar.
Nu ska jag fortsätta titta på Let's Dance. Kvällsfikat ska jag också äta snart. Eftersom middagen blev en timme försenad så skjuter jag lite på kvällsfikat. Kommer vara uppe lite längre ikväll, så det går bra.
Jag hoppas att ni har en mysig kväll!
På tåget till Skåneland
Nu sitter jag äntligen på tåget. En halvtimme försenat var det. Det var fullpackat med folk inne på stationen och paniken steg inom mig. Jag klarar inte av trånga utrymmen med mycket folk, och speciellt inte när jag är stressad och förvirrad. Jag tillbringade den sista halvtimmen utomhus. Det är proppfullt på tåget, men som tur är har jag reserverat plats. Sitter intill fönstret och försöker glömma av alla människor.
Det blev lite stressigt innan jag skulle iväg eftersom den personalen som skulle ge mig mina mediciner åkte hem innan jag kom ner. Lite dåligt minne där. Vi hade pratat om det bara 25 minuter innan. Irriterad till tusen var jag. M. (kocken) fick ringa flera samtal för att få tag på någon, men som tur var kom A. så att hon kunde ge mig medicinerna.
Det känns konstigt att vara på väg hem. Om 24 timmar sitter jag på tåget tillbaka till Varberg. Jag saknar alla underbara människor redan. Man kommer varandra så nära. Men åh, vad jag längtar efter att få krama på mina kaniner! Jag har en känsla av att tiden kommer gå snabbt. Helt plötsligt sitter jag väl på tåget igen.
Nu ska jag äta min fika. Ett minimeal blir det. Så det ska gå bra.
Torsdag
Det är inte lätt att vara ensam skåning. Jag får ta emot massor kan jag lova. Elaka människor, haha. Tur för dom att jag tåler det. Dagen har gått ganska snabbt. Det blev en stadstur efter lunch så jag har hämtat mina tågbiljetter. Skönt att ha det gjort. Man vet aldrig om det blir förseningar med bussen, och så ska jag hinna köpa fika innan tåget går. Men det kommer säkert gå bra.
Lunchen idag var ganska jobbig om man säger så. Torsdag betyder ju soppa + efterrätt. Soppan gick bra, men till efterrätt blev det ostkaka. Ostkaka tycker jag inte om. Varje bit var en kamp och att då bli tillsagd att ta mer på skeden fick mig att vilja kasta skålen i golvet. Men det kom ner till slut och att det tog lång tid bryr jag mig inte om. På lappen om att äta i normaltakt skrev jag en enda mening: "Jag tycker inte om ostkaka!" Det var förklaringen. Fullt tillräcklig tycker jag.
Nu är det snart middag. Oj, tvätten måste jag också kolla ju. Glömmer bort den hela tiden.
Klumpeduns
Har jag sagt att jag är klumpig? Jag slår i och snubblar på allt möjligt. Jag förstår inte hur jag lyckas. Ingen annan gör det heller. Som S. sa igår så vet hon inte längre vad hon ska säga när jag slår mig och säger aj. Det händer så ofta. Jag såg nyss att mina smalben har en del blåmärken. En del andra blåmärken på kroppen har jag också.
Jag undrar vad jag gör egentligen? Det är ganska komiskt. Det är inte någon som blir förvånad när det helt plötsligt kommer ett "aj" från mig. Det är skrattretande. Igårkväll när vi satt och spelade SkipBo så skulle jag gå tvärs över rummet och sätta min mugg i diskmaskinen. Jag sa att jag skulle satsa på att gå fram och tillbaka utan att slå mig. Jag lyckas...nästan. Jag kom fram till bordet och satte mig på stolen och sa glatt att jag inte hade slagit mig. Precis när jag avslutade meningen slog jag knäet i bordet. Alla gapskrattade, även jag.
Vad gör jag för fel egentligen? Men jaja, ingen fara. Jag kan stå ut med det, och så blir det en del skratt.
Nu är det frukostdax.
Onsdag kväll
Lite dålig uppdatering idag. Ibland rinner tiden iväg, på både gott och ont. Dagen har varit helt okej. Humöret har varit bra efter min svacka vid lunch, däremot har magen gjort riktigt ont. Jag får säga till om det imorgon. Men om jag ska återgå till det positiva istället. Fotona som jag skickade in kom idag. Typ 350 bilder, så det är en del. Men det är ju så kul! Nu ska jag nog komma igång med lite skapande.
Samtalet med E. gick bra. Först och främst var jag tvungen att fråga honom om en sak och som tur är hade han ett bra svar till mig. Nu förstår ingen vad jag menar, men ni kommer få reda på det snart skulle jag tro. E. blev lite chockad när jag frågade honom och han undrade hur jag ens kunde veta något om det. Rykten sprids snabbt kan jag ju säga.
Jag ska ju åka hem en liten sväng i helgen. Åker efter lunch på fredag och kommer tillbaks lagom till middagen på lördag. På samtalet gjorde vi en matplanering, så nu vet jag exakt vad jag ska äta. Inga kompromisser ska det bli. Jag ska verkligen försöka undvika det. E. ska prata med mina föräldrar också. Det känns skönt ifall det är något dom undrar. Jag ska också ta kort på maten hemma så att jag och E. sedan kan se hur det har gått.
Nu ska jag försöka sova. Imorgon är en ny dag...
Natti!
Positivt och negativt
Kålpudding till lunch. Det var kämpigt att få ner det. Vilan var jobbigare än vanligt.
Nu låter jag bara dom negativa tankarna få plats. Det är i just sådana här situationer som jag ska tänka på det positiva som har hänt. Inte gå runt och sura som jag gör nu. Jag förstör för mig själv och till viss del för dom andra. Dom vill inte se mig såhär.
Så vad har varit positivt idag?
Vi hade yoga istället för vanlig mindfulness. Jag blev väldigt snöig när jag var ute i snön.
Så det är detta jag ska tänka på. I eftermiddag har jag samtal, och det kommer precis lägligt.
Nu är det gruppen och det ska pratas om "NADA". Akupunktur och sånt där. Jag är livrädd för nålar och att höra någon prata om det och visa är ännu värre. Så det blir spännande att se hur länge jag står ut.
Jag lägger mig med ett leende
Vilket snökaos det är här. Snö och blåst är ingen bra kombination. Det har frusit på fönsterna. Ganska häftigt faktiskt. Snö och tåg är heller ingen bra kombination, så jag hoppas att allt är bra på fredag och lördag när jag åker hem och sedan tillbaka hit. Förseningar kommer ställa till det rejält för mig och då tänker jag främst på maten och mattiderna. Men det löser sig alltid.
Det har varit en bra tisdag. Bortsett från att magen har krånglat det har varit många dumma tankar. Men om jag glömmer det så är jag nöjd med dagen. Jag och R. gick ut på promenad och snön låg inte bara kvar på marken då kan jag säga. Jag blev nog blötast eftersom jag av någon konstig anledning (eller inte) ramlade halvt i en snödriva. Men jag älskar snö och när jag kommer hem i helgen ska jag klä på mig ordentligt och leka i snön.
Några avsnitt av "Hipp Hipp" har också hunnits med idag, Skip-Bo spelande såklart och pusslande. Så jag är nöjd och känner mig ganska lugn. Maten har gått sådär och ångesten har varit hög, men det sparar jag till mitt samtal imorgon. Nu ska jag skriva mina tre positiva för dagen. Och förresten, jag vann 75 kronor på en trisslott. Det gjorde ju bara dagen ännu bättre!
Jag hoppas på turen
Jag fick post idag. Alltid lika roligt, haha. Fyra trisslotter minsann. Tack mamma! Jag ska skrapa dom sen. Kaaanske kan jag ha lite tur? Hoppas, hoppas, hoppas!
Annars då? Jag har varit hos sjukgymnasten. Vi jobbar mycket med benen och att jag ska lita på att dom bär mig. Slappna av i axlarna och så. Det är en enorm skillnad. Jag spänner mig väldigt mycket i axlarna. En sorts massage fick jag också och då känner jag hur spänd jag är. Jag försöker påminna mig själv om att jag ska slappna av i axlarna, men det är inte det lättaste.
Det händer inte så mycket för min del idag. Jag har inget inbokat i eftermiddag. Jag tänkte gå ut efter lunch och se om det kan bli några fina bilder. Vi har mycket snö här nu. Och jag ska inte gå vilse idag. Usch och fy...
Nu är det snart lunchdax. Jag har mina aningar om att det blir något med kyckling...
